Bomull i huvudet, gillar mutor

Är den allmänna känslan. Jag tror att vi kan anmäla oss till rekordbyrån för taskig nattsömn, om det nu inte blir den där kolla vad min konstiga vuxen kan göra ;-).

Och då går det ju som det går. Vissa saker lyckas man med, som att hämta förra veckans kvarglömda halva vintergarderob och shoppa hem ny baddräkt till Storasyster (som varit för sorglig ända sen i somras). Att lämna in datorn som stänger av sig av sig själv lyckades jag också med, så nu slåss jag med WoW användarna om datatiden... Andra saker, som att fixa dagens ombesiktning, så att vi inte får körförbud, lyckades jag inte med. Måste ha blivit uppsugen av ett UFO för helt plötsligt körde jag på en väg som definitivt inte leder till bilbesiktningen. Missad tid= körförbud...

Och det är ju då man börjar fundera på ett och annat. Jag menar om jag är lite trött på mig, vad ska då inte Mannen vara? Jag köpte hem en chokladbit som muta för att han ska stå ut ett litet tag till... Åtminstone tills jag lyckats häva körförbudet så vi får den saken ur världen. Mutor är inte att förakta. Jo, jag vet, min och bilens relation går lite upp och ner, men den är åtminstone billig... Tack för att ni finns och kommenterar Bloggvänner och tack för awarden Katarina... vi ses mer någon annan dag... Nu måste jag sova innan piff och puff och paff och poff kommer sättandes och bygger på mina pandaringar under ögonen. Kram på er

Ofunka veckan vs vänliga veckan

Först tänkte jag att jag kanske är en liten aning misslyckad och förvirrad eftersom veckan varit lite speciell. Men allt handlar som vanligt om perspektiv (en parkering kan, som ovan, vara vacker med rätt förutsättningar). Nu har jag kommit på andra tankar, jag har bara haft en vecka där jag varit ovanligt generös och givmild, rent ut sagt rar även om jag kan erkänna att det ibland tagit sig underliga uttryck.

Det där att jag tappar massor med vantar och mössor är ett exempel. Det innebär att jag ständigt fixar nya och någon annan blir varm gratis. Snällt till tusen, en variant av anonymt bistånd kan man säga. Att vara gravid, amma dygnet runt, bära ett barn genom magsjukor och snornätter för att sedan erbjuda enskild vårdnad till fadern är väl också rätt vänligt. I måndags fick Mannen hela bilen och idag ska han få en sån där vacker pappersjulstjärna (som jag inte kan få ihop utan hammare och spik) som sin alldeles egen. Och så har jag bjudit min omgivning på ett gäng gapskratt. Bland annat så förgyllde jag en kassörskas dag när jag gjorde slut med bilen in public och försökte ringa utan kontanter på kortet...

Shit, nu får jag nog byta approach, det går inte att att vara så här snäll för då riskerar jag att få massor med julklappar till ett hus som inte behöver en enda pinal till. Inte tror ni väl att Tomten löper amok bara för att man råkat vara lite snäll. Är det någon som i så fall vet vart man överklagar?
En cyberkram till er (om ni lovar att upplysa Tomten om att jag svär som en bortbindare och har uruselt tålamod)