Värdelösa tandfen

Lillasyster har det inte lätt. Hennes tandfe är den absolut sämsta man kan tänka sig. Inte en gång att det går automatiskt att hon får en peng för sin tappade tand. Oftast får hon rent ut sagt försöka tjata fram henne och det i flera dagar. Och alltid är hon den sista som får göra allt, ständigt för liten. Stackars stackars Lillasyster. Det är inte lätt att vara minst. Samtidigt finns det ett helt gäng fördelar med att vara minst också. Vi "spökar" inte så mycket på hur hon har det i skolan, hur hon ska klara det där med kompisar osv osv. Lillasyster funderar inte så mycket heller. Kors i taket, hon har ju tre storasyskon som klarar det mesta. Tanken slår liksom aldrig henne heller att hon inte skulle klara det. Inte tror hon på allt hon hör heller och hon kan på ett självklart sätt håva in en kram från vem som helst i familjen. Och det klart hon kommer att ha nytta av sin "tjat-förmåga" längre fram i livet. Låter vi bara bli att berätta för henne att hon är liten och gullig har hon det egentligen ganska bra. Vi stoppar dessutom sällan hennes olika projekt eftersom vi har så mycket annat att fundera på.

Tidigare tyckte jag nog lite synd om mig själv för min plats i min barnaskara och hade jag dåligt samvete och tyckte synd om barnen för en massa saker. Stackars Storebror som har så många syskon. Stackars Storasyster och Lillebror som är klämda i mitten och varken är störst eller minst. Och stackars Lillasyster som har så värdelös tandfe osv. Dåligt samvete och tycka synd om grejjen är inte bra för någon. Plötsligt ordnar med saker som man inte ska och försöker kompensera för saker som man inte kan göra något åt. Du bor där du bor och har den familj du har med dess för och nackdelar. Numera leker jag mer med tanken att varje barns stork landade i precis rätt hus. Attityden blir ungefär "jag kan krama dig och tycka om dig unge men det är ditt liv och det är ditt uppdrag att lära dig att hantera det." Vad tänker ni om det Bloggläsare? Ha en fin dag...

Ser jag tandfén får hon stryk

Vi har inte fått korten på Lillebror som vi beställde via skolan. Nu gör det ingenting. Vi har fixat kort på Lillebror. Fast kanske inte såna som man ger bort till släkt och så... Vi har just kommit hem från akuten där vi tog kort på Lillebrors mage. Där låg tanféns tia och skvalpade...

Det är samma barn som hade ett pysselöga i örat för ett tag sen. Somliga barn lär sig ständigt saker på ett mycket handfast sätt...