Till alla mammor och pappor därute

Tänkte jag skulle dela med mig av den här vackra länken som en liten hyllning (och jajamän, främst är det en hälsning till min mamma och pappa förstås). Barn och barnuppfostran. Svårt och kul, samtidigt. Häftigt och gräsligt, samtidigt. Det mest tålamodsprövande och kärleksfulla, samtidigt. Ingenting kan göra mig så vansinnig och lycklig. Ingenting har tidigare fått mig att skratta och skrika så högt, ibland nästan samtidigt.

Sen då, finns det ett sen efter barnen? Antagligen, men jag är inte där än och tur är väl det. Jag vet att jag kommer att sakna de där kramarna och finurligheterna. Jag känner inom mig att jag till och med kommer att sakna stöket och bråken. Det obändiga i Kaoslivet.... Nu är nu. Idag ska jag njuta. Ingen dag är som denna dag och vi är alla unika. Ni läsare är också unika. Kram på er