Nu är det ett annat läge men fortfarande är det så att vi människor är närmast oss själva. Ska vi behöva skicka maskingevär med barnen till skolan undrar en mamma som jag känner. Eh, nej. Det är inte hennes barns hudfärg som är hotade och maskingevär har väl aldrig löst några som helst problem, bara skapat fler. Det är de som kommer från krig och fasligheter på andra ställen i världen vars barn begravs och hus brinner. Dessutom har livet alltid varit farligt, världen behöver alltid mer kärlek, generositet och tillit.
Samtidigt så fortsätter uppropen för att ingen ska "ta våra" luciatåg och pepparkaksgubbar ifrån oss och att det är våran rätt att fortsätta kalla chokladbollar för något annat.
Vi har inte råd att ta emot flyktingar säger vi och sen åker vi på all inclusive och badar i det hav där familjer dör för att fly till en bättre tillvaro.
Rätt intressant egentligen att man kan hata människor som man inte ens känner, som inte ens har gjort varken en själv eller någon man känner något. Tänk om det hade handlat om skostorlek 36 istället som "varför ska dom ha mat och tak över huvudet" drevet hade gått mot.
Det finns mycket galna saker i världen och en del av dom sysslar vi med helt oreflekterat för att vi tänker på oss. Ibland tänker jag att vi inte alls har problem med att vara i nuet, kanske är vi nuet och vi:et lite för mycket.
Vi är en del av den här världen även om lyckan ler mot oss så pass att vi har pengar, ren luft och rent vatten,i stort sett alltid har mat på bordet, värme och torra fötter just nu.
Ikväll ska barnen och jag se the Hobbit igen. Det onda mot det goda. Ondska finns om än vi är rätt skyddade i den här delen av världen. Petter har skrivit fint här. Vi behöver alla försöka göra vår del så att det goda vinner både nu och framåt. Kram på er
