Och så säger folk att det är svårt med stora barn...

Att ställa om klockan till exempel funkar ju fint när man har stora barn. Barn som själva vrider till dygnet. Såna som sover många timmar i sträck och klarar av att göra frukost till sig själva utan att rosta hårklämmor, köra konstiga grejer i micron eller trilla ner från köksbordet. Aldrig har vi majonäs över hela golvet eller toasprej, vitlökspulver och gurkmeja över all disken eller någon som har "bytt på sig" på morgonkvisten numera heller...

Annat var det förr då denna dag kändes som jordens längsta. Då när vi ställde om klockan på kvällen efter alla andra eftersom vi inte ville tvingas stiga upp och vrida tillbaka klockan till ungefär fyra. Och ett par månader efter denna dag hade man känslan VARJE morgon att man ville ringa och skrika upp och hoppa nu för om en timme är du sen, till tidningsbudet.

Ja, jag veet att man kan ha problem med stora barn men man får åtminstone sova någon gång ;-). Hoppas att ni haft en trevlig helg. Kram

Taskigt resultat och ändå godkänd?

Jo, det är mycket lättare att snacka om vad barn borde göra och inte när man har såna där knattar. Såna där som i och för sig skriker en hel del men man kan stuva in dom under armen. Jösses så enkelt det är att ha principer då... Idag har de stora varit lediga. Storasyster tyckte att frukosten var tråkig så hon stack till affären och handlade Risi Frutti till sig och Storebror. De åt Risi frutti och var sin kokosboll till frukost. Sen åt dom hela 0 lunch (eller kokosbollen var lunchen). Storasyster stack till badhuset i nästan 0 kläder också. Storebror har nog spelat en HEL del dator under dagen. När vi kom hem ikväll såg vi att Storasyster och hennes kompis haft kul i precis överallt, på ALLA husets tre våningar...

Och ändå gott folk så tycker jag inte att jag är en dålig mor. Jag kan och ska inte styra allt som händer ungarna. Det är inte jag som varken blir hungrig eller fryser. Visst tog vi ett och annat snack ikväll om lite olika saker men det blev nog egentligen mer kramar och lyssnande från min sida. Det mesta vet de redan, som de flesta unga människor. Egentligen blir jag lite provocerad när man säger att man ska lära ungdomar rätt och fel. Alla, från och med förskoleklass vet att man inte ska slåss, knycka saker och retas till exempel. Ungar vet vad man ska göra och inte, om de sen gör det är en annan sak (och det gäller oss vuxna också).

Nåja, tillbaka till Kaosfamiljen. Storebror bär man ingenstans numera och Storasyster är en hejjare på att käfta. Lite hormontemperament och dessutom svart och vitt tänkandet som hör ihop med att vara ung gör att Kaosfamljen går en spännande tid till mötes. Jag kan se att de närmaste åren kommer att tära på mina tjat och käftningsreflexer. Det kommer att bli en riktigt utmaning men antagligen kommer jag att vara mycket klokare när Lillasyster flyttat hemifrån.

Jösses vad jag önskar att jag kunnat säga till de där små-barn-små-bekymmer-tanterna och de där njut-när-de-är-små-tanterna när jag träffade dom på konsum att barn är fina i alla åldrar och att en kvart med ett äldre barn sällan är lika lång som en när man har en skrikande bebis. Ibland hade de där tanterna med sig äldre barn också, är inte det ohyfsat att prata om att bara bebisar är fina när man har en halvstoring??? Jag tycker att mina stora fortfarande är alldeles underbara (även om de inte direkt blir helt till sig av lycka över alla mina tilltag). Mitt uppdrag är mer och med att stå bredvid och prata lite om saker när tillfälle ges. Snart har jag lärt mina Stora allt jag kan och ska se på när de breder ut sina vingar. Allt är inte upp till mig (ibland får man också hålla tummarna litegrann), jag tycker att jag gör en godkänd insats. Det är en fröjd att vara människa...

Imorgon ska jag vara ledig eftersom det är Lilla Vasaloppet på skolan. Tre barn åker vid olika tider, jag brukar vara med och åka om det är någon som vill ha mig med :-). Vi får hoppas på sånt här väder. Vårvinterkram på er :-)