Om nymålade naglar och feminism

Ledig dag. Går runt i trädgården och funderar. Det kan vara så att jag är lite trög men jag har svårt att förstå de som är emot. Inte nagellack men däremot feminism. Kloka karlar och kvinnor om hävdar att de inte är feminister... Hur kan det komma sig undrar jag? Det hade ju förstås varit helt naturligt på 1600-talet. Då, när vi brände häxor, hade drängar som var livegna, tyckte att fattigdom var ok, att barn skulle synas men inte höras och tänkte att folk skulle förbli vid sin läst. Men nu, på 2000-talet?

Förhoppningsvis beror uttalanden som "jag är ju inte feminist" på att man har det så bra så man inte har behövt tänka efter så mycket. Fullt sjå med att fixa uteplatsen, skjutsa barn till fotboll och springa på föräldramöten. Men när man ser sånt här tänker att man att vi bör stanna upp och tänka efter ibland. Det är ju vårt samhälle och vårt rättsväsende. Här är 33 anledningar till att bli feminist. En blommig tekopp har lagt ut bilderna till ett amerikanskt klädföretag och här har ett svenskt företag gjort tvärt om. Och det här är årets bästa länk, nästan så att man blir kär i honom. Feminism handlar om mer än det lilla könet, om man bör måla naglarna eller raka benen. Det handlar om människors lika värde oavsett kön, ras, sexuell läggning, pengar på kontot osv.

När det gäller de som tagit sig en ordentlig funderare och sen ändå kommit fram till att de inte är feminister kan man ju för deras skull hoppas att de inte, om det finns något nästa liv, återföds som en svart fattig kvinna i ett krigförande land. Ha en bra kväll, kram

Återväxten på Kaosfronten ser god ut...

Situationen hos Kaosfamiljen har ändrats en hel del de sista åren. Föräldrarna erbjuder sig inte längre frivilligt att slå på en tvättmaskin bara för att få vara i fred och Kaosmodern har inte längre något behov av att måla tånaglarna. Jo, det fanns en tid då Kaosmodern hade röda tånaglar som mått på om hon brytt sig om sig själv :-). Funkade faktiskt riktigt bra måste jag säga...

Det är inte längre samma Kaos men det är fortfarande Kaos. Saker och ting springer omkring här hemma så det är ingen hejd. Både Storasyster och Lillebror får fel i armarna så fort det pratas om att städa. Och nu har Storebror börjat visa prov på synnerligen fina Kaosgener (kan även vara en tonårsåkomma men jag väljer att säga Kaosgener). Igår när jag kom hem klockan fem konstaterade han att hans orkester skulle börja repetera för en uppvisning klockan fem, i stan. Vilken tid uppvisningen var hade han ingen aning om, inte vart heller. Inte hade han sagt det till någon som kunde skjutsa honom och inte hade han ordnat med mat heller. Bravo Storebror. Lite arg blev jag väl men jag säger inte så värst mycket. Jag som missat bilar, båtar, flygplan, tåg, föreläsningar, försovit mig till en tenta osv osv. Om alla mina borttappade grejer skulle vilja ha en träff med mig skulle jag bli tvungen att hyra Globen för att få plats med alltihop. Idag har Storebror haft en fri-lufs dag. Egentligen skulle de nog ha haft frilufts-dag men eftersom han lurade sig själv och några tonårskompisar ut i skogen så blev det väldigt mycket lufsande ...

Som det verkar nu är det bara Lillasyster som det är ordning på. Lite jobbigt för henne förstås men jag tror ändå att vi tycker att det är mer uppfriskande med en ordningssam person än vad den genomsnittliga ordningsfamiljen tycker att det är charmigt med en singel-Kaosare... Jag tror att Kaos/ordningssinne kan vara något man har med sig, precis på samma sätt som att somliga är morgonmänniskor (och för dom är det lätt att säga att det bara är att kliva upp på morgonen) och en del andra är kvällmänniskor och med samma självklarhet hävdar att man bör njuta av kvällen. Vad tror ni? Ha en härlig fredag alla fina...