En Nattuggla förnekar sig inte

Varje morgon tänker jag att jag bara MÅSTE gå och lägga mig tidigt. När kvällen kommer är det så mysigt att sitta uppe. Lugnt och skönt. Reflektera lite över livet och tingen. Tankar/ diskussioner som på olika sätt dykt upp de sista dagarna är:

*Varför verkar det vara så tråkigt att vara mamma? Överallt tjatar mammor på halvstora barn om mössor, försöker lura i ovilliga barn sandiga mackor på stranden/ i pulkabacken (fast då snöiga), håller koll på familjens packning, aktiviteter, gympaväskor osv osv osv medans pappor i högre utsträckning busar och roar sig.
* Vad i hela världen skulle man göra om man vann 25000 kronor i månaden i 25 år och hur skulle du bidra till mänskligheten? (Förrutom att shoppa en tvättmaskin som inte tuggar kläder och en storköksdiskmaskin)
* Vad häftigt det är att vara del i en familj som kan dansa ut julgranen själva utan att riva omkull den på grund av trängsel.
*En applåd för facebookgrupper med bortskänkes/bytes/önskas där man kan byta grejer med varandra
* Är det etiskt att avliva en fisk som inte är frisk och ska man i så fall dölja det för Storasyster?
* Behöver barn alldeles tvunget ha aktiviteter?
*Varför börjar man lysa upp i trädgårdar när vi har energikris?
* Hur högt kan ett tvättberg bli innan det börjar bildas is längst upp?

Hej hopp, dags för tekopp med Mannen, kanske hittar vi nya tankar... Nattuggleri på hög nivå... Sen gör jag som Pippi, säger till mig själv på skarpen, marsch i säng... Kram på er