En Nattuggla förnekar sig inte

Varje morgon tänker jag att jag bara MÅSTE gå och lägga mig tidigt. När kvällen kommer är det så mysigt att sitta uppe. Lugnt och skönt. Reflektera lite över livet och tingen. Tankar/ diskussioner som på olika sätt dykt upp de sista dagarna är:

*Varför verkar det vara så tråkigt att vara mamma? Överallt tjatar mammor på halvstora barn om mössor, försöker lura i ovilliga barn sandiga mackor på stranden/ i pulkabacken (fast då snöiga), håller koll på familjens packning, aktiviteter, gympaväskor osv osv osv medans pappor i högre utsträckning busar och roar sig.
* Vad i hela världen skulle man göra om man vann 25000 kronor i månaden i 25 år och hur skulle du bidra till mänskligheten? (Förrutom att shoppa en tvättmaskin som inte tuggar kläder och en storköksdiskmaskin)
* Vad häftigt det är att vara del i en familj som kan dansa ut julgranen själva utan att riva omkull den på grund av trängsel.
*En applåd för facebookgrupper med bortskänkes/bytes/önskas där man kan byta grejer med varandra
* Är det etiskt att avliva en fisk som inte är frisk och ska man i så fall dölja det för Storasyster?
* Behöver barn alldeles tvunget ha aktiviteter?
*Varför börjar man lysa upp i trädgårdar när vi har energikris?
* Hur högt kan ett tvättberg bli innan det börjar bildas is längst upp?

Hej hopp, dags för tekopp med Mannen, kanske hittar vi nya tankar... Nattuggleri på hög nivå... Sen gör jag som Pippi, säger till mig själv på skarpen, marsch i säng... Kram på er

Bebisar är underskattade

Det har varit diskussion om det här med pappor och föräldraledighet. De som är emot pratar gärna om anknytning. Anknytning till MAMMAN och bara till henne. Hon med stort M... Jösses säger jag bara. Stackars bebisar så underskattade de är, jag tycker att bebisar verkar kunna bra mycket mer än så. Det klart att om mamman ammar så knyter bebisen mest an till henne men min erfarenhet är att bebisen också knyter an till pappan om pappan bär bebis och grejar med bebis (som de flesta moderna pappor gör). Sigmund Freud som kom med symbiostanken föddes 1856 och då tror jag inte det var speciellt vanligt att pappor tog del av sysslorna med bebis.

Dessutom tror jag att de som funderat på anknytning och symbios har gjort en miss till. De har glömt att titta på bebisar som är nummer två, tre och fyra. Jag tycker att det har varit riktigt häftigt att se att våra bebisar även knytt an till syskon och dessutom snabbt blivit hejare på att skilja ut dom ifrån varandra. De märkte fort om det var den lite hårdhänta tvååringen eller den mysiga femåringen som ville gosa. Snabbt förstod de också att vrida på huvudet mot syskonen, för kom det ett syskon kunde det vankas häftig happening...

Och så tänker jag att det inte bara är bebisarna som knyter an, det gör föräldrarna också och då är det kvantitetstid som räknas. Att vara med varandra... Så frågar ni mig om en pappa kan vara föräldraledig med en bebis så svarar jag självklart, förutsatt att bebisen och pappan känner varandra...

Ha en hemsk Halloween/ mysig allhelgonahelg kära Bloggvänner