Men precis som våra andra sexåringar är han också alldeles underbar mellan varven. Idag erbjöd han sig att hjälpa till med maten. Han skalade potatisar, skar och stekte, helt själv för första gången... Vi lyssnade på hans musik och dukade fint. Massa ljus igen... Och akta er så stolt han var. Det fanns inte en som missade att det var han som bjöd på världens godaste potatis... Jag tror han växte en decimeter...
Lilla tonåren brukar proffsen kalla sexårsåldern. Är det så kan det tänkas att vi klarar det, till och med fyra gånger. Så länge det finns stjärnstunder så kan det funka... Sov gott på er Kram
