och så lite Kaos på jobbet... men vi har inte Kaos i hjärta och i sinne. Det finns massor av kärlek. Små små saker som barnen gör för varandra. Som vi alla gör för varandra. Mitt i allt bråk och stök sägs det förlåt, kramas och olika konstellationer uppmuntrar varandra. Lillasyster tittar beundrande på Lillebror för att han kan skriva sitt namn. Storasyster applåderar när Lillasyster gör en liten dans. Storebror ger ledtrådar till Storasysters läxa. Storebror och Storasyster spelar sin bästa musik för varandra. Det är lätt att man missar alla de små vardagliga kälekshandlingarna...
På tal om delande har barnen diskuterat bilen igen, Wacko Wolfram. De tycker att det är jätteroligt att jag köpt bilen och Mannen däcken. Framförallt Lillasyster är förtjust i att berätta hur dåligt det skulle gå för mig/ Mannen om vi inte kan samsas. -Då får du försöka köra bil utan däck Mamma och pappa får försöka med bara fyra däck...
Och på tal om kärlek. Imorgon är det två år sedan vi försökte oss på att gifta oss. Det gick det lite sisådär. Med kyrkan, prästen, åskådarna, finstassen, musiken och löftena gick det bra. Bröllopstårtan var inte heller svårt att klämma ned. Med hindersprövningen gick det sämre. Nej vi är inte släkt och tur är väl det eftersom vi redan hade förökat oss, vi hade bara glömt att lämna in hindersprövningen. Det är en ynnest att ha någon att dela vardagen med, någon att dricka te med på kvällen och prata om livet och tingen. Någon som kan hjälpa en när man "råkat" bli ett monster... Någon att DELA föräldraskapet, ansvaret och känslorna med, även om man inte alltid tänker lika. Imorgon ska jag ut och äta med han som är Mannen, Vännen och Lekkamraten i en och samma person. Hej hopp, dags för tekopp. Kram på er
