Syskon och enkelhetens lov...

Klockan är 23 miljoner och jag har knyckt till mig en dator. Lugnet har lagt sig. Familjen och brorsan och syrran med barn sover. Lite kusinträff och syskonträff. Dagen har gått i leken och pratets tecken. Mysigt att prata med sina syskon om livet och tingen. I den bästa av världar blir ens syskon även vänner när man växt till sig. Vänner som varit med nästan jämnt och som ibland vet mer om en än man själv gör. Prat om tider som varit och det som komma skall. Ämnen som avhandlats är människors olikheter, syskonrelationer, betygens orimlighet (har betyg någonsin motiverat någon att verkligen lära sig något?), böcker, livsval och musik. En salig blandning av allt möjligt. Läste idag om att det bästa man kan göra för sina barn är att jobba med sig själv. En mycket intressant tanke som jag tror stämmer och där kan syskon eller andra långa relationer ge en viktiga pusselbitar.

Och jo, vi kom oss ut från gården och hem till kompisarna igår, mycket riktigt en miljon år senare. Fortsättningen på dagen blev dock värd all frustration. Gårdagen visade än en gång att riktigt bra dagar inte behöver vara så avancerade och välplanerade. Man kan få fjäll-känsla på en vanlig äng med snö på. Sol, någonstans att sitta och trevligt sällskap kan förgylla en hel dag. Köpespytt på muurikka kan vara underbart gott. En improviserad microbuffe´ och var sitt påskägg kan göra en påskafton. Vi fortsätter påsklovet med det enkla konceptet. Imorgon kan det bli att grilla en korvring någonstans (ev bara ute på gården). Livet är det som pågår här och nu. Hoppas att ni får en fin annandag påsk. Kärlek till er alla. Kram

Älskling, låt oss göra livet enklare

Som du vet har Lillebror och Lillasyster fått dille på att klistra upp klistermärken överallt. I själva verket allt som de hittar som är klistrigt. Märken från äpplen, det som brukar vara runt frimärken osv. Du är ju också bekant med att hallen inte lyckats så bra med att konvertera sig från vinter till sommar. Det är hur mycket kläder som helst överallt, från källaren och hela vägen upp till taknocken. Upphittatlådan håller på att spränga alla gränser. Varje ledig plats i hela huset har en alldeles egen hög med saker-vi-inte-vet-vad-vi-ska-göra-av-grejer. Ingen hittar någonting någon gång.

Kort sagt, det ser ut som fan hemma hos oss. Vi skulle inte behöva en städdag, vi skulle behöva en städmånad. Och antagligen skulle det vara liksom ogjort efter en kvart igen.

Därför har jag ett radikalt förslag. Vi säljer vårt lilla hus. Fast vi fixar inte till allt innan. Allt för köparens bästa och vår enkelhet förstås. Då kan köparna, efter renoverat (för det verkar ju alla göra), titta på korten och känna sig riktigt nöjda med sig själva. När vi sålt huset hyr vi en flyttbuss och skickar in alla våra pinaler i. Sen åker vi till vårt nya ÄNNU mindre hus och plockar ut bara de prylar vi verkligen behöver. Resten skänker vi till myrorna och så firar vi med en sån här tårta. Vad sägs???