Varje människa en ö?

Julen står på tröskeln. Denna underbara högtid av lugn, mys, tända ljus, umgåsande, julklappar och lycklighet. Som vanligt förväntas julhandeln att slå alla rekord. Årets julklapp är en robotdammsugare... Jösses, jag känner inte många som rimligtvis kan behöva en sån. Däremot vore det väl nyttigt för oss alla att röra på sig lite mer eftersom vi har bevisat att et går äta sig mer än mätt...

Från mitt håll blir det fler julklappar i år. De vuxna kommer att få julklappar härifrån, härifrån eller något liknande. Barnen får riktiga julklappar men mindre då jag planerar att skänka bort motsvarande summa som de får julklappar för till Röda korset eller liknande. De kan få välja vart pengarna ska gå.

Anledningen till att jag gör så här är att jag börjar vara rätt upprörd över att vi lever som om vi vore öar av övermänniskor som inte ska påverkas av livet. Jag har inga problem med att mina barn förstår att det pågår saker i världen som oavsett hur vi försöker låtsas, kommer att påverka oss. Och så klart är det vi vuxna som behöver gå före, som vi eh tyvärr gör med allt annat. Jag är stolt över att vara svensk men vi behöver tänka lite före då det faktiskt spelar roll vad vi säger och gör. och jo, oavsett om vi vill det eller inte så kommer livet att påverka oss. Krig, sjukdomar, döden och miljön. Som jag nyss sa till krassliga Storebror så suger livet men man behöver fiffa med det, göra något större av det och julen är väl ett utmärkt tillfälle att höja blicken. Jag tror absolut som Jonas Wikström att vi kan göra mer, både när det gäller flyktingar och miljön men vi behöver maka på vår bekvämlighet en aning. vi har ingen flyktingkris, det är de som flyr som är i kris.

Det roliga när det gäller barnens julklapppar och att skänka pengar så reagerar de genom att tycka att det är rätt vettigt. Skulle tro att det kan bli kul att de får välja vart pengarna går. Vuxna som jag har berättat det för börjar däremot skruva på sig och blir tysta, rör inte min kaffemaskin/ dammsugarrobot/ juicepress osv. Nåja, alla får så klart göra som de vill, för mig känns årets beslut vettigt. Precis som att det känns bra att cykla till affären eftersom jag är en del av världen (och jo, det är jag på kortet, för 40 år sedan).


Hoppas att ni har en bra dag. Kram

Tvång är aldrig ok (om det inte gäller bakning då???)

Fick ett mail om att ett gäng barn i en klass inte vill baka och att det är för j-ligt. Det var ett sånt där långt mail, ett sånt där om uppfostran och som ifrågasatte oss som rår om en av vägrarna och vår föräldrakapacitet. Väldigt många är tydligen vägrarna också och det kändes som om vi föräldrar skulle straffas/ bötfällas/ klä skott för detta gräsliga hemska...

Hm, jag vet inte det... Få se nu... är det här inte en diskussion som vi brukar ta med barnen, väldigt noga? På längden och tvären har vi pratat om att man måste få säga nej och att det ska respekteras. Både pojkarna och flickorna är itutade detta. Och då undrar man ju, går klassresor över allt annat vett? Finns det något som säger att om en vill baka så måste alla göra det. Vill vi att våra barn ska lära sig uttrycka vad de vill och känner och stå för det? Jag vet inte, regeln här hemma är i alla fall att den som säger nej till kram eller lek är den som bestämmer. Då blir det inte varken kram eller lek. Hur kommer det sig att det inte kan gälla bakning. Det kanske inte ska bli något bakande alls då om folk inte vill. Då får man göra något annat helt enkelt. Kanske hela klassen får göra något annat. Nåja, Mannen och jag ska författa något tjusigt ang detta... Kan ju vara så att personen med vad är ni för föräldrar-mailet hade lite otur med tänkandet bara ;-).

För övrigt så har jag inte köpt en enda julklapp och är faktiskt inte det minsta stressad för det. Jag hinner, det ordnar sig. I detta hushållet är julklappar inte århundradets händelse, vi köper lite lämpligt mycket från önskelistan (de tre översta önskningarna brukar vara för dyra) och så är det bra med det. Julmaten finns på konsum och det mesta annat löser sig. Jag vägrar lägga på mig själv något "tvångsok" när det gäller julen. Det blir inget julbak (så det kan vara genetiskt) och jag vägrar att julstressa. Kram på er

Tiden må gå men stärnstunderna kan bestå...

Det må ha varit jul. Det må vara så att vi lever i ett samhälle där konkurrens, status och pengar kan tyckas viktigt. Ibland går jag kanske bort mig lite men när det kommer till kritan känner jag att det är möten med människor som är det absolut mest magiska med livet. Kärlek, vänskap och omtänksamhet. Verkliga möten, när man ventilerar saker som ligger en närmast hjärtat. Pratar, skrattar och hjälper varandra att utvecklas, bli klokare och se saker från nya perspektiv.

På lördag ska vi åka på dop. Träffa en ny liten människa och hans nya föräldrar. Klart han är nyast men man blir en ny människa av att bli förälder också. Allt annat skulle ju vara förfärligt. Livet är fullt av magiska förändringar och övergångar. Hela livet behöver vi andra människor som kan hjälpa oss, peppa oss och ibland lite milt putta oss framåt när vi fastnat.

Det blir inga fler bebisar och dop i Kaosfamiljen. Var sak har sin tid och nu är nu. Stjärnstunderna tar inte slut men de ser annorlunda ut nu när barnen blivit större. Bland annat är det riktigt häftigt att det är fyra personer till som har åsikter, egna tankar och humor här hemma numera :-) Bilden här nedan är ett exempel, detta är vad vi fick av Lillasyster i julklapp.

Jag tror att jag ska önska mig en Stjärnstund med henne. När jag tänker på saken brukar mina stjärnstunder innehålla människor eller natur... Har man tur och håller sig frisk kan Stjärnstunderna förhoppningsvis fortsätta... Hur ser era Stjärnstunder ut? Hoppas ni får en helg fylld av kärlek och Stjärnstunder. Kram på er

Julklappar och julkort

Jajamän, nu har jag köpt den första julklappen. Hittade den på macken, en film som barnen kan fördriva delar av julafton med. Hittade tydligen dagens absolut bästa leksak också. Köpte rattmuffar för att skicka iväg till två kompisar som drabbats av snö och inte är så vana. Det som muffarna var uppspända på blev dagens grej. Lillebror och Lillasyster har lekt i flera timmar med "rattarna" i papp (se bild). Sprungit runt och gasat och lagt i nya växlar. Jösses, barn är egentligen nöjda med det mesta. Kanske är det vi vuxna ( i ca 87,2% av fallen vi kvinnor) som stressar, pressar och förstorar allt detta med julen. Funderar förresten också på i hur många % av världens länder som barn får lika mycket allt de pekar på.... Följdfrågan blir förstås, är det meningen att barn ska få allt de vill ha och hur skulle världen då börja se ut? Nästa fråga blir väl hur stor är rymden så jag stannar där men det underlättar att tänka så när man ska planera julklappsinköp.

Nu håller barnen på att göra julkort av glittriga tapetrester och diverse annat. Våra julkort skickades idag, bara en dag för sent. Det tycker jag är fläskiga vuxenpoäng och Mvg. De som vi skickar julkort till blir nog glada även om de får julkort i mellandagarna. Vi får hoppas de blir glada även om 50% av barnen tuggar på bilden och de övriga 50% ser trötta ut också. På tal om trött så sov i två timmar efter att jag lämnat Lillebror på skolan. Lillasyster lekte och lekte. Ibland behöver man bara vila. Nu tänker jag studsa ut och mysa i snön kära Bloggvänner. Kram