Är människor gärna generösa??

Jag har, för första gången sen kvinnofängelset gick mitt i nätterna när jag egentligen borde plugga, börjat så smått att följa ett tv-program. Inte så där slaviskt men för att vara mig så är det mycket. Jag började redan litegrann ifjol. Programmet Så mycket bättre, en sån underbar idé och mysigt upplägg. Snäll-tv när den är som bäst. Generösa människor som bjuder på sig själva och peppar varandra. Respekterar och försöker glädja sina medmänniskor. Kan man bli annat än lycklig av sånt?? Och dessutom på lördag kväll på bästa sändningstid. Helt underbart!

Min fasta övertygelse är att vi människor mår bra av att vara generösa och hyggliga. Inte på bekostnad av sig själv förstås men man kan ha en generös grund. Enligt författaren Lasse Berg så var människor generösa och vänliga från början. Att barn ofta, förrutom i vissa åldrar, är det kan ju tala för den tesen. När jag tänker på sakern tror jag aldrig att jag ångrat när jag varit generös, inte så där på riktigt. På samma sätt har jag nog aldrig ångrat ett snällt ord eller en komplimang heller. Varje gång man har något som någon annan verkligen behöver och ger bort det förutsättningslöst har man vunnit. Barn ger också gärna, ja till och med behöver ge för att växa. Och jag förstår det, när någon annan växer med hjälp av något som jag sagt eller gjort skuttar mitt eget hjärta till och glädjer sig nästan lika mycket.

En vettig fråga att ställa till sig själv är som Katarina gör på Brunkullans goda. Är jag en sån som ger eller tar energi? Tänder jag eller släcker jag människor?

Världen är full av kloka, generösa och trevliga människor. En klok kvinna har skrivit den här krönikan. Och ni som läser det här är också härliga och kloka. Vad tror ni, är människor generösa utav sig? Är det bra att vara det? Kram på er