Tillbaka i skolbänken...

Var till Storasysters klass en stund på förmiddagen. Högstadiet. En nostalgitripp där jag ler och konstaterar att världen är sig lik. Det kråmas, sminkas, puttas, retas och skrattas. De flesta går till skolan för att träffa kompisar och för att kika lite på de där andra, det andra könet. Det är inte 22 tomma burkar som ska fyllas med kunskap som sätter sig i skolbänken på NO:n. Det är en hel bunt unga människor med huvuden fyllda med tankar på annat och kroppar som bara vill röra på sig. Som det brukar vara alltså och Björklund får säga vad han vill, jag tror inte att det skulle hjälpa med mer betyg och piska på elever/ lärare/ föräldrar/... Det bara är så...

Och på tal om kunskaper så pratade vi gymnasiet på jobbet för någon dag sedan. Jag vete fåglarna om jag lärde mig något så där hard-core kunskapsmässigt i gymnasiet. Däremot hade jag oerhört intensiva år och lärde jag mig EXTREMT mycket om livet, relationer, vänskap, kärlek, svek, känslor och människor. Saker som jag har haft bra mycket mer användning av än skillnaderna mellan rosenkvarts och fältspat. Stenar kan jag googla fram när jag vill. Livskunskapen fick jag inga betyg i men oj vad det har hjälp mig i livet framåt.

Jag tänker att det är mycket kunskap (framförallt i nuvarande it samhälle) som man inte behöver men att den gamla vanliga livskunskapen aldrig någonsin kommer att gå ur tiden. Jag träffar fortfarande nya lärare och får nya lektioner och hoppas att jag ska fortsätta utvecklas i ämnet livskunskap. När jag tänker på saken tycker jag nog att det viktigaste med den traditionella skolan är att man lär sig att söka fram kunskap, tycka om sig själv och andra och att klara sig socialt. Vad tänker ni om det?

Mirakel, politik som gått överstyr eller budskap med speciell budbärare?

Brukar ju försöka låta bli att oroa mig men efter gårdagens Melodifestival så tycker jag nog att skolpolitiken gått för långt. Ve dej Björklund, hur kunde du lägga ut sexualundervisningen på entreprenad? Undrar vilket budskap barnen uppfattade? Kvinnan är det första könet, och sen tittade han inte på någon annan, framförallt inte hon som sjöng åt honom =gav honom anledning att vara med i MELODI festivalen. Eller tror ni att barnen kommer ihåg det där om att vägra säden? Hoppas verkligen att denna nya pedagogik utvärderas ordentligt... Börjar nästan ana en politisk konspiration. Samma vecka som detta händer går KD ut och berättar att man är emot tvångssterilisering vid könsbyten. Kan det vara så att man redan då visste att man hade ett ess i rockärmen, på bästa sändningstid?
Klart det är lätt att skjuta en sådan budbärare som Ranelid eftersom han så uppenbart har ett sånt ego som överskuggar allt... Tyvärr, för naturligtvis behöver vi fundera, bejaka och leva kärleken i ännu större utsträckning än vi gör. Kärleken är ett stort mirakel. Det som får världen att snurra och människor att lyfta sig över sig själva. Budskapet är underbart men (har ingen bra översättning på detta) it´s important to not just talk the talk, we have to walk the walk to. Kärleken räddar oss undan ensamhet och mycket annat elände. Kärlek är det häftigaste en människa kan få vara med om och den förökar sig och blir större av att delas... Tänk bara när man fick sitt första barn och tänkte att aldrig kan jag älska någon lika mycket. När jag fick barn nummer fyra grät jag för första gången i mitt liv av glädje och älskade alla ännu mer... Så, istället för att hata Ranelid kan vi sprida kärlekens budskap...

Vad tror ni, är Mirakel en politisk komplott mellan KD och Björklund eller ett budskap med lite tokig budbärare ller är budbäraren möjligtvis rätt eftersom låten just nu diskuteras överallt? Njut av varandra, mys, sträck ut en hand till någon annan. Nu hjälps vi åt att sprida kärlek omkring oss. Kram på er alla