Hastar-höst...

Hösthjulen har verkligen börjat snurra nu. Så fort så att vi inte riktigt hinner med alltid. Springer hit och dit. Missade Lillasysters fotbollsavslutning förra tisdagen. Ett litet mail om att det blev en timme tidigare som skulle ha varit läst förstås och vips blev det varken glass eller föräldramatch.

Lillasyster blev förstås arg o besviken. Dock behöver det nämnas att det finns värre saker som kan drabba en 10-åring. Som många andra saker som "händer oss" i det här landet så är det inte en krigshändelse, inget hon lär ringa Bris för eller gå till psykolog för som vuxen. Lite synd bara, ingen större fara...

Faktum är att många av de saker vi springer för inte är krigshändelser, en del saker som vi stressar över är redigt självförvållade prylar som vi skulle kunna strunta i. Vi har mat på bordet o flera av oss skulle lätt kunna ge bort minst en tredjedel av vår garderob o hälften av våra filtar utan att riskera att frysa en sekund i vinter. Och precis som Jenny Strömstedt så klokt skriver här så är det mycket av det vi funderar på som inte är livshotande. Här sätter Britta Svensson fingret på något, vilka är våra måsten? Läge för att lugna ner sig i hastar-hösten. Dags för en brasa och tjocksockar.

Livet är inte en Facebook tävling. Det handlar om att leva ett liv- inte vinna ett krig. Kärlek till er alla <3

Var vänlig vänta...

Barn-Barda pågår... 5/6 av Kaosfamiljen har gått all-in på ett lajv. Vi syr alvklänningar, ringbrynja och hobfötter samt snickrar allsköns olika galna tingestar i markfrigolit. Fånigt kul men en ren lyx att ha ett liv där man har möjligheten att leka även som vuxen. Det är baske mig inte alla runt om i världen som har den chansen. För många är livet bra mycket allvarligare än så. Kram på er

Varför inte bli lite normal?

Ibland tänker jag att det vore extremt skönt att vara lite mer vanlig. Klockan är halv tolv på natten. Kaosmodern kokar saft och bygger en alvkappa, samtidigt som hon bloggar. Man undra jättemycket över eventuell diagnos och varför inte bara bli normal då man sätter sig och bloggar när hela köket är saftprickigt och alvkappan är halvklar...

Det är bara att förlika sig med att det är så jag funkar (eh, arbetar menar jag). Lite så där allt eller inget. När det är Barda helg nästa helg och jag fick ut hela Kaosfamiljen och bärga bär i trädgården så blir det så här, massor på en gång. Med ett positivt sinne som ständigt ropar heja, det här kommer att gå utmärkt, måste jag säga att jag är sjukt tacksam över att jag inte är händig. Då hade jag väl börjat riva väggar istället för att koka saft. Det skulle kräva ett enormt arbeta för mig att bli en vi-gör-en-sak-i-taget-människa. Det finns fördelar med att vara så här också så det är bara att nöjda sig helt enkelt, le lite och leva med sig...

Hoppas att ni har det fint och att ni också kan le åt era galna egenskaper. Kram

Krisen kan göra världen vackrare

När bilderna av flyende familjer o döda barn sprider sig blir det orimligt att värja sig. Funkar inte längre att säga att vi borde hjälpa dom på plats. Vi, som inte låter barn stå vid en bäck utan flytväst, förstår att det verkligen finns en anledning till att man sätter sina barn i risiga båtar på öppet hav för att komma bort.

Tacksamheten över att vi bor tryggt, har mat på bordet osv sköljer över oss. Det känns obekvämt att se men förhoppningsvis innebär det att vi börjar tänka på vad vi, som har det så bra kan göra, även om vi inte känner varandra. Det är det enda som möjligtvis kan vara positivt med de krig o katastrofer som driver människor ifrån sina hem. Om det föder solidaritet o medmänsklighet kan det rädda oss alla, inte bara flyktingar utan även vi européer, som i stort sett har allt men ändå är förvånande missnöjda, gnälliga och deprimerade. Alla kan göra något, dela med sig av överflöd, hjälpa någon med språket eller skicka lite pengar. Många har vaknat och det är så vackert. Det här, det här och det här till exempel. Alla behöver hjälpas åt och det glädjer mig mitt i allt det tragiska som händer att det förhoppningsvis blir lite mer otrendigt att slänga sig med Sverige demokraternas slagord och åsikter bara för att man haft turen att födas på rätt ställe vid rätt tidpunkt (1,5 miljoner svenskar emigrerade från 1840 och fram till 1:a världskrigets början).

Att ge hjälp till någon utan att få något direkt tillbaka är en kärlekshandling som också gör gott inuti en själv, båda vinner. Ju fler kärlekshandlingar, win-win situationer, desto bättre värld får vi och det börjar med mig. Ha en trevlig helg. Kram på er allihop <3