Vänskap att fira...

Tågresa med maken till enkla vänner. Såna där vänner som man kan låta bli att träffa på nio år o man bara "lägger på vagnen och kör ut från stationen" när man hörs nästa gång. Då hur är läget kan ge ett oändligt långt svar. Då man kommer in på hur livet verkligen är med en gång.Kan skratta åt sig själva o varandra o komma på nya tankar.

Det är en ynnest att ha såna vänner men inte självklart. Det kräver nämligen både en önskan om att det ska vara så och ärlighet från båda håll.

Bjuder i dagarna in till födelsedagskalas om ett par veckor. Tycker att det är roligt att fira sig. I år bjuder jag bara kvinnor av den enkla anledningen att det mestadels är kvinnorsom tillhör årets toppar. Såna som jag under året har skrattat, glåtit, pratat, tjatat, gafflar, ylar, ältat och roat mig med. Absolut inte så att jag gjort alla sakerna m alla ,folk är ju olika årets toppkvinnor är det i alla fall. Eftersom jag känner en hel bunt såna kvinnor så får karlarna inte plats i år, det blir så tjockt m folk.De får träffas någon annan gång.

Tiden när man tog det personligt vilka som kunde/ville komma på ens kalas är för länge sen förbi . Dett blir kul oavsett vilka som kommer . Lite svårt att avgränsa sig bara. F iras ska det, en middag för vänskapen:-). Kram på er

Mobil igen...

Mannen fick nog av att ha en fru som gled runt i en här-och-nu-bubbla utan telefon. Själv tyckte jag att det var irriterande men lite intressant och rätt skönt att vara utan mobil. Irriterande mest för att alla våren och sommarens kort försvann. Intressant för att det varit avstressande. Utan mobil kan man bara vara här och nu. Noll jag ska bara kolla... Skönt för att ingen ringer med en massa puckade frågor och inga mess som försöker lägga över problem som man inte äger på en heller.

I måndags fixade Mannen en likadan telefon som jag hade från en kollega (bäst att teknikpuckon har samma telefon igen). Nytt simkort också så i tisdags hade jag noll kompisar och ingen släkt i telefonen. Inte någon musik och vårens/sommarens kort puts väck. Ah, det löser sig. De som vill att jag ska ha numret messar, musiken kan man ordna och jag tror inte att det kommer att bli just 2014 års taskiga dokumentation som barnen kommer att springa hos psykologer om när de blir vuxna.

Höstbruk i trädgården. Pusslar in Pelagoner (= pimpa garaget) och gräver ner lökar. Skönt en dag som denna. Det är i dag 2 månader sedan goa grannen gick bort. Vi behöver ta hand om varandra, IRL. Här och nu. Även om vi har mobiler. Kram

Fotboll i regn och rusk...

Sista matchen igår och snöplig förlust i regn och rusk. Tappade 3-0 till 3-4. Mycket känslor förstås, hos både tonårstjejer och oss ledare. Vi har ett par humörtjejer i laget. Såna som har lätt för att börja fräsa och någon som svär och går an väldigt när vi förlorar. Som brukar prata om att putta och fälla folk (men brukar dock inte göra det). Vips blev det en diskussion bland oss ledare om vi ska låta henne låta så. Känslorna svallade, lite oklart om hon skulle ge sig själv eller oss dåligt rykte...

Lugn och fin nu. Säsongen är slut och vi behöver fram för allt värma oss. Och komma ihåg att fotboll ska vara kul och att man gör det på olika sätt. Vinnarskallar finns lite överallt och helt utan dom skulle ju inga matcher bli vunna ;-). En liten intressant reflektion som jag får i efterhand på den diskussionen är att vi har olika förväntningar och kräver olika av tjejer och killar. Killen som vi hade som domare är i samma ålder som tjejerna och är så duktig så att han just har gått över till en större klubb, med humör och allt om vi säger så.

På kvinnogruppen idag pratade vi också om det. Olika förväntningar på män och kvinnor. Kvinnor "ska" hålla ihop familjen och ha koll även om de har 40° feber. På tal om att bete sig illa så känner jag ingen som ens vägrat skjutsa hem sin vuxna karl för att han skrikit som en idiot på läktaren på en hockeymatch men däremot ska en 14-årig fotbollstjej prompt bete sig även när hon laddat, kämpar och förlorar. Kanske finns det hopp ändå. En av fotbollstjejerna har portat sin pappa från att komma och titta på våra matcher. Coolt och inte helt oförtjänt får jag säga...

Dagens tjejer behöver oftast inte sitta blick stilla för att de har fin klänning på sig men det känns ändå som om vi har en lång väg att vandra när det gäller könsroller.
Vad tänker ni om det här med olika förväntningar på tjejer/ killar, män/ kvinnor? Kram på er

Hoppsa på schemat...

Veckans 4:e föräldramöte avklarat. Skolan är bra och personalen gör vad de kan. Jag skulle säga att skolan är mycket bättre nu än när jag gick skola. Oh apparater, stenciler och inte var man så van att redovisa saker heller. Mobbning var något som fanns utan att någon reagerade nämnvärt. Kan inte komma ihåg att det var speciellt mycket vuxna ute på rasterna heller...

Låg och mellanstadiet går oftast av bara farten för barnen, högstadiet däremot... Hormonerna börjar hoppa i kroppen, man växer så det knakar och huvudet är fullt av tankar. Och då ska allt mätas, är du bra nog? Godkänd? högstadielärarna gör ett heroiskt arbete och rektorerna har det inte lätt. Läxor och nationella prov. Datorer och stillasittande. Det handlar ju om din framtid... Allvarsamt blir det ju.

Vuxlingar blir ofta väldigt allvarliga när det gäller skolan och framtiden. Barn och ungdomar också. Allvar kan pressa fram resultat om man själv känner att man vill/ måste. Har man redan mat på bordet, fred, gratis tandvård/ utbildning/sjukvård (som barn oftast inte tänker på att någon kämpat för), automatiskt får rösträtt när man är 18 och en egen tv osv är det svårare att locka fram goda skolresultat med allvarsprat.

Jag tror att man behöver tänka nytt. Mitt förslag är helt enkelt hoppsasteg på schemat. Från årskurs ett så att alla är vana när de kommer till högstadiet. Någonstans mellan ettan och nian slutar man hoppsa och det är synd. Det går nämligen inte att hata någon/ tänka ut dumheter/ vara deprimerad osv när man hoppsar. Leendet kommer automatiskt och det börjar bubbla skratt i kroppen. Till och med det faktum att 12,9% av sveriges röstberättigade som gick till valurnorna hade en tanke om att Sverigedemokraterna är ett bra parti som ska sitta i maktpositioner känns aningens lite bättre när man hoppsat. Jag tror att Salka Sandén har rätt men hoppsar ändå. Plötsligt har man både rört på sig och "fått upp hoppet".

Så låt oss starta en riktig folkrörelse med hoppsasteg. 10 hoppsasteg om dagen ger en bättre värld finns som grupp på facebook. 356 medlemmar. Jag tror att det stämmer. Om Obama, Putin och världens styrande ekonomiska makt vuxlingar ägnade bara ett par minuter om dagen åt hoppsasteg så skulle världen se bättre ut. Livet är så pass allvarligt att man behöver bryta av och hoppsa loss lite ibland. Inte ens om vi gör det till en religion kan det gå illa. Har nämligen svårt att se hur människor skulle kunna bli så fanatiska hoppsare att det skulle bli samhällsvådligt ;-).

Så, kör igång och bli fanatiska hoppsare. Känner man sig ovan kan man ju alltid ta ett barn till hjälp i början för att komma igång... Kram på er

Hur kan du vara mamma utan mobil?

Frågan ställdes helt seriöst av en kvinna i 45-årsåldern. Med uppspärrade ögon sa hon att mobilen är hjärtat och möjligheten att bli nådd och ha koll. Hur klarar du det?

En vecka utan den och jag säger det funkar. Inte som det brukar men livet flyter på ändå. Klart att jag skulle bli nådd om det verkligen gällde. Klart att vissa saker blir lite knöligare, tar längre tid och behöver planeras mer. Men man vinner också på att vara utan mobil. Livet blir lugnare eftersom man verkligen är där man är där och då.

Inget blippande med mobilen på bussen. Inget slösurfande bara för att och ingen som ringer och frågar något som de egentligen skulle kunna vänta med.

Faktum är att jag tillhör den generation som var tonåring och ung vuxen utan mobil och fick det att fungera. Så svaret blev att det absolut går att vara mamma utan mobil, det funkar till och med bra. Kan tänkas att fler mammor och pappor skulle må bra av att tappa bort sin mobil ibland... Ett par tusen generationer har ju klarat det innan oss utan mobiler ;-).

Vad jag däremot saknar är kontaktlistan och korten som jag inte hunnit lägga över så ni får hålla till godo utan kort. Kram på er allihopa...

En dag att fira...

Blir så hjärtinnerligt glad över vänner, både på facebook och irl som klär upp sig, firar och framförallt röstar idag. Klart att valdagen ska firas. Det är trots allt inte alla som bor i en demokrati. Med handen på hjärtat så har de flesta av oss inte gjort mer för att ha möjligheten att rösta än att krypa in i "rätt" livmoder ;-).

Själv har jag klänning och vi ska ha efterrätt. Oavsett vad så ska barnen vara medvetna om att demokrati inte är självklart för alla. Ha en fin dag allihop <3

11/9

För ett par år sedan flyttade Lillasysters absolut bästa kompis. Sorgen var stor och det tog ett bra tag att komma över. Nu har hon haft en ny bästa kompis ett tag, som flyttar den 1/10. Sorg igen lär det ju bli men hon klarar det. Livet är ju större än så och det är Lillasyster numera rätt medveten om. Ingenting kan få fortsätta för alltid och det finns andra barn, böcker och syskon.

11/9 är en historiskt sett väldigt tragisk dag. Det är många världen över som tänkt att detta går inte att leva sig igenom men det har gått.

Det enda bestående från Ana Gavaldas bok jag älskade honom är den här:
Livet, även när du nonchalerar det, även när du vägrar medge det, så är livet starkare än du. Starkare än allt. Människor har återvänt från koncentrationslägren och fått nya barn. Män och kvinnor som har torterats, som har sett sina nära och kära dö och sina hem brinna ner har återigen börjat springa efter bussen, kommentera vädret och gifta bort sina döttrar. Det är ofattbart men så är det. Livet är starkare än allt annat.

Trösterikt. Men samtidigt behöver vi göra vår del för att världen ska bli så bra som möjligt. Hedrar 11/9 genom att pyssla med äpplen och minnas att demokrati, fred, kärlek och solidaritet inte bara finns av sig självt... Rädsla leder oss ingen vart. Med tillit och kärlek till omvärlden kommer man långt och även om galna saker händer får vi inte glömma det.

Här har Underbara Clara beskrivit fint om varför man ska rösta på söndag. För demokratin, miljön, barnen och framtiden. Vilket samhälle vill vi att inte bara våra barn utan alla barn ska växa upp i? Magnus Betnér har skrivit riktigt bra här.
Nu till äpplena. Kärlek till er alla <3