Höst höst

Mm, och i helgen borde vi ha stökat undan... och sen skulle vi ju ha ordnat med... och efter det plocka bort... till sist skulle vi förstås ha plockat in... Men nä. Det kom en del andra trevligare saker emellan. Trevligt sällskap och en massa annat. Vi har fortfarande ALLA sorters skor och en hel hjord med saker som vi inte vet vad vi ska göra av i hallen. Ute på bron har sommarprylar ynglat av sig ohämmat i sommar och i hela huset har vi en massa påsar som verkar vägra packa upp sig själva.

Vi har som sagt haft trevligare i helgen. Kusinbesök och fotboll. När tillfälle gavs råkade Kaosmodern trilla förbi på en handelsträdgård. Vid hemkomsten satt hela resterande familjen och skrattade åt Kaosmodern när hon kom på vilket jobb det skulle bli eftersom de befintliga rabatterna redan är knökfulla. Mest skrattade barnen, raljerade gjorde de också. Pratade länge om sin inte så lagoma Mamma som gärna köper en hel trädgård till trädgården. Och värst vilka mattesnillen som räknade ut hur många gropar jag skulle gräva. De tyckte leende synd om mig för att jag är så korkad. Till slut blev jag tvungen att berätta att jag ångrar att jag över huvud taget lärde dom prata... (Äh, det blev riktigt kul, akta er så överens de var helt plötsligt)

Och så ska det vara kvartsamtal med nya fröknar. Känner en enorm ödmjukhet inför det. Visst kan vi gå och prata med nya fröknar men alldeles strax kommer det att vara fröknarna som vet mest om hur våra barn fungerar i skolan. Vi är den trygga basen som barnen återvänder till efter att de provat sina vingar i skolan. Alla barn är olika och tur är väl det :-). Har just läst en hiskligt bra och peppande bok i ämnet barn. Helena Harryssons Våga vara vuxen. En jättefin bok.

Nå, imorgon ska Lillasyster operera in rör i öronen. Hon är INTE imponerad av tanken. Önska mig lycka till... Kram

Samtalsämnen vid matbordet har förändrats...

Lillasyster till Mannen när han sitter och äter sen frukost:
-Pappa, jag åt upp mamma-masken idag, Lillebror åt upp pappa-masken.
-Jaha, var de goda?

Mitt liv som ost...

Är inte så lätt... Efter ett par dagar i mina vardagsskor känns hjärnan som en ost, en sån där mjuk och svampig med mycket hål i. Det bara väller över mig information om allt möjligt överallt. Papper, mail, telefonsamtal och så träffar man någon som säger något. Lite svårt att hålla reda på tåtarna bara. Vi skriver och skriver i almanackor och så där men...

Den 15:e, var det något speciellt då? Ja, men shit, vem var det som skulle göra vad när och hur? Var det på jobbet eller hemma? Med ditt eller mitt jobb? Fika? Stövlar? Föräldramöte? Baddräkt? Betala 100:-? Medtag cykel?Eller var det kanske någon som berättade att någon kompis skulle gifta sig eller åka någonstans den 17:e? Kan också vara att vi bara MÅSTE komma ihåg att släpa ut soporna den 5:e...

Som tur är finns det också fördelar med att få osthjärna lite fort. Barnen är hiskligt sugna på att vara med på vissa saker så de börjar hålla ordning själva. Så när man visat upp sina "osttalanger" som mor ett par gånger räcker det med att man försöker hålla reda på sitt eget sen. När jag tänker på saken är mitt liv som ost helt ok...

Oiiiii....

Det är ett kallt stålbad att ta sig in i vardagen igen. Scheman som ska fyllas i väskor som bör packas av sina ägare och kläder som ska sökas fram. Lite ont gör det men samtidigt är det skönt. Välkommen vänliga vardag. Heja Härliga höst... När vi vardagat oss hela dagen tar vi på oss tjocksockar och tänder brasan eller lite ljus... Vardagsmys är nog det bästa myset... Sommaren har varit alldeles underbar men nu är det dags. På något sätt har nog hela Kaosfamiljen längtat lite i smyg efter den hederliga vardagen. Mysa ihop i soffan efter en vardagsdag verkar vara underskattat. Och även om det är lite länge tills nästa sommar så behöver det inte vara länge tills vi skrattar eller har det riktigt bra nästa gång. När man kommer upp ur det kalla badet brukar det vara riktigt bra. Kram på er

Privat politisk kortslutning?

Jag bor i ett samhälle där det är svårt att få affärer att gå runt. Samhället ligger rätt nära en stad där det också kan vara svårt att få lönsamhet i affärerna. Köpcentren runt staden går hyfsat. Man klagar över att det är dött inne i staden men shoppar i köpcentret eller vallfärdar till IKEA. Helst handlar man egentligen utomlands... Reser utomlands och roar sig utomlands. Det finns en del arbetslöshet i staden eftersom produktion av varor också gärna vill utomlands för att få det billigare.

Stackars politiker. Kan inte vara lätt att ha en valrörelse som bygger på önsketänkande. Det finns ingen regering i världen som kan ordna jobben om vi fortsätter som vi gör.

Vi tänker inte så långt. Vill ha sänkta skatter och bibehållen service (i alla fall för mig, när jag behöver det). Ah, listan med kortsiktigt tänkande som kan straffa sig i längden kan göras mycket lång. Själv sitter jag till exempel och trycker i mig godis och funderar på hur i hela världen det kan komma sig att jag har så dålig kondis...

Frågan jag inte vill ställa mig är vill jag att lösningen ska vara kortsiktig eller hållbar...

Kläd/fika fest kombinerat med fackföreningsmöte...

Klädfesten blev succé och knytis fikat populärt. Barnen provade kläder och mammorna fikade (måste varit slumpen som gjorde att vi bara var mammor).

Mitt under fikat passade vi på att ha fackföreningsmöte för mammorna. Garanterat världens äldsta yrke. Vi hävdade skrattande att vi bör kräva raster. Ett par tre stycken per dag och så en lång lunchrast med tupplur.

Idag konstaterade en kompis att det alltid är rätt att rymma lite. Kanske borde det tas upp på nästa fackföreningsmöte, rätten till rymning. Man är alltid nöjdare med tillvaron när man kommer hem från en liten rymning. Så, mammor, kanske dags att organisera oss... Nu tänker jag nyttja rätten till sömn. Kram på er

Lite läkarbesök igen då...

Den här gången har Lillebror trampat in en tagg i foten och det har blivit infekterat och varigt. Tro inte att barnet klagar, nej -nej. Lillebror började bara springa lite konstigt med den foten och vi märkte det inte förrän fotbollsskorna skulle på. Nå, detta är barnet som aldrig någonsin har tråkigt. Ofta måste man istället fundera på hur kul han har. Detta är barnet som lärt oss ödmjukhet i förhållande till barnuppfostran. Man har inte alltid fantasi nog att vara före ett sånt här barn och om man uppfostrar någon som kanske ska bli en nyskapare kan man inte förvänta sig att alla ideer är bra. Om han har 100 ideer på en dag är 75 stycken jättebra medans 25 av dom är fullständiga katastrofer (jag känner igen tänket). Här ovan är en av uppfinningarna som han gjort av saker han sparar i sitt skrotskåp...

För ett par veckor sedan hittade han och en kompis massor med mask. Dagen efter kom de in i köket och frågade om de fick låna två hammare och en skärbräda. Min spontana reaktion var att säga: -Det beror på vad ni ska ha dom till, ska ni ha dom till att banka mask med så blir det inget... Varvid båda pojkarna började flina, sa inget mer utan bara gick...

Nåja, nu ska vi till doktorn med en tagg i foten. Här är en gång vi inte behövde åka till doktorn. Sen ska vi packa ihop och möta brorsan och hans barn. Två vuxna och sisådär en 7-8 barn. The more the merrier... Kram på er