Glasvas i kras...

-Mamma, jag har råkat ha sönder din fina vas... Jag bara råkade röra den lite och den gick helt i kras...
Jag flinar lite för mig själv. Den har levt länge i Kaoshuset, den fina golv-vasen. Mannen gav den ungefär en veckas förväntad livslängd. Den har levt i flera år. Härdig för tufft inomhusklimat alltså...

Frågar dottern om någon gjort illa sig. De har de inte. Ja men då så. En vas hit eller dit. Människor är det som är viktigt. Ingenting kan vara för evigt även om vi ibland förleds att tro det.

Regnig och mulen dag. Kaosfamiljen har varit aktiv i en hel massa veckor. En dag för de små sakerna. Såsa runt i pyjamas, elda i brasan, bygga lite Lego, sticka och kanske spela något spel. Ta vara på dagen, den som är nu. Kram på er

Som vanligt har man minst två val...

I detta läget känns det som att det naturligaste antingen är att bli helt galen, viga sitt liv åt att stå och skrika eller...


också kan man tänka på Harpasione som säger att trygghet alltid är en människa. Jag skulle vilja säga att verklig lycka också, i alla fall för mig, alltid är mycket mer förknippat med människor än ordning. Detta stök är det absolut säkraste sommartecknet hos Kaosfamiljen. Sommartid överbelamras bron med allsköns olika pinaler och pryttlar. Torrt och blött, skatter och skräp om vartannat. Ibland gör vi små ryck men oftast ser det ut så här när vi är lyckliga på sommaren. Ha en trevlig kväll alla underbara...

Kaostopplistan...

På femte plats på topplistan kommer försöket att få en sjuåring vars hjärna tillfälligt blivit ockuperad av svampbob fyrkant att sova. Det gick som det brukar göra, barn somnar för det mesta till slut även om man själv är ännu slutare än slut efteråt ;-)...

Fjärdeplatsen kniper mitt försök att få bort glitterlim ur femåringens hår. Det gick sisådär.

På tredjeplatsen bekänner jag att jag glömt mina exeptionellt smarta vantar på jobbet. Eventuellt kommer jag att vara "inkopplad" med vantarna hela dagen på fredag för att få med mig dom hem till helgen. Utan ordentliga tumvantar i detta klimat skrattar man inte.

På delad andraplats kommer toan nere och Lillebrors rum (varför toan listas tänker jag inte berätta). Lillebror är en skrotsamlare av rang och nu har han tagit allt till nya nivåer, det både ser ut och luktar som en soptipp därinne.

Nu gott folk, kommer vi till ettan på Kaostopplistan. Vår WW (Wacko Wolfram) har efter att ha stått ett tag, nej den går inte in i vårt garage, frusit ihop lite. Detta upptäcktes i helgen då jag och tre barn skulle åka slalomskidor. Vi fick bara upp de två framdörrarna. Sidodörren och bagageluckan satt hjälplöst fast, hur vi än bröt och bände. Och visst, förr klarade folk sig med två-dörrars bilar men jag tror inte att det var såna här:




Man måste vara tre stycken för att få in slalomskidor, stavar, hjälmar och pjäxor i en sån här bil. Som tur är lider vi inte av brist på hjälpsamma typer här hemma men ju fler kockar, desto snöigare soppa. Jag kan meddela att det numera är så mycket snö inne i bilen så vi ska vara väldigt glada om vi kommer upp till temperaturer över -22 innan midsommar...

Men alla sakerna på Kaostopplistan är förstås egentligen rätt världsliga saker... Kram på er