På väg hem upptäckte vi att Storasyster hade puckopackat för att bära någon längre sträcka. Hm, antingen kan man bli vansinnig eller också se det som en lärpenning och hjälpas åt...
Det blev lite extra sammanhållning och några riktiga tokskratt när vi med gemensamma krafter bar den eländiga jag-packar-för tre-veckor-när-vi-ska-vara-borta-tre-dagar-väskan.
Ute regnar det men jag känner en enorm tacksamhet över att jag blir halvt 90 i höst och har en kropp som kan hänga med de tonåriga bergsgetterna och fortfarande roa mig med fotboll, har en bra man, omtänksamma barn (när de itne retas) och ett varmt hus. Lillebror och Lillasyster har bråkat hela morgonen men nu har de gjort en stor rebellbas av kartonger och madrasser i källaren. Storasyster ligger i Bjärven snorar och ondgör sig, med glimten i ögat, över att hon ägnat över en timme åt att göra en helt odrickbar smothie. Ikväll kommer Mannen och Storebror hem från hårdrocksfestival.
Livet susar på. Vi gör andra saker den här sommaren än vad vi brukar göra när det är fint väder men det är bra det också. Eventuellt till och med bättre. Kärleken och tacksamheten är inte mindre, kanske till och med större. Jag vet att det finns saker som är sjukt mycket svårare att anpassa sig till än ett blött berg men det är samma sak som gäller oavsett vad, att av det vi har och roar oss på de sätt vi kan.
Ta hand om er. Kram
