Balans i myckenheten...

Jo, det har varit lite mycket nu... Massvis med roliga saker. Stor kusinträff för barnen i dagarna tre och själv "tokumgicks" jag med mina syskon. Härliga underbara dom, en massa bra samtal med nya tankar. Därtill är stan involverad i sm-final i hockey, vi har jobbat, ordnat med klädbytardagar, haft löss och så det vanliga praktiska joxet. Man säger ju ofta "det är lite mycket nu"... Sanningen är ju att det ofta kan bli hur mycket som helst i en Kaosfamilj. Det finns liksom en viss myckenhet inbyggd så om man inte passar sig kan det dra i väg åt alla möjliga håll utan att man egentligen har någon aning om hur man hamnade där.

I allt det här tror jag att det handlar om balans på ett helt gäng områden. Balans mellan aktivitet och lugn, gemenskap och ensamhet, talande och lyssnande, underverk och återhämtning, uppkopplad och frånkopplad, tjat och låta vara, frustration och tillfredställelse, praktisk och känslomässig, mat och motion, stimulans och tystnad. Dessutom balans när det gäller tagande och givande, både i relationer men också i förhållande till världen och naturen (den är riktigt svår). Många av våra I-lands bekymmer handlar nog om taskig balans. Jag tror inte det är möjligt att ha ständig balans, fullständig harmoni utan det handlar om att vara medveten om när det slagit över och tillsätta det andra när det behövs. Våga ifrågasätta sina måsten och borden. Fundera på vad man verkligen vill och behöver och låta andra göra detsamma.

I fredags blommade blåsipporna. Idag lägger sig snön som ett ulligt täcke över alltihop. Mm, möjlighet att ta det lugnt och göra små mysiga innesaker innan veckan drar igång igen. Eller kanske lyssna på den här en gång till och sen gå ut i den vackra skogen. Den lär ju vara ljus och fräsch :-)

Jag tycker att det ligger mycket i det Coehlo säger: "Harmonins väg ser ut som en strid, men är det inte. Den är konsten att ersätta det som saknas och att göra sig av med det man har för mycket av." Vad tänker ni om balans? Kram på er allihop

Praktisk och känslomässig balans...

Den där röjningen som nästan inte är klar än gjorde att jag kom på lite gamla grejer från tiden när jag jobbade med behandling. Hittade till exempel en intressant bild om praktisk och känslomässig balans. En familj ska ju gärna fungera både praktiskt och känslomässigt men det rör ju liksom gärna på sig. Det är tvätt, städ, matlagning och logistik å ena sidan och skratt, ilska, ömhet, bekräftelse och snack om livet och tingen å andra sidan. Lite förenklat. Ibland tar det praktiska överhanden och ibland tippar det över och blir mest känslor som hanteras. Egentligen tippar det över hela tiden men om man fastnar i något av "tippa över lägena" under längre tid fungerar familjen sisådär.

För min egen del är jag lite mer bekväm med, om det nu ska tippa över åt något håll, med att det blir mer känslomässigt än praktiskt. Hellre röra i huset än i relationer. Kanske är det därför jag är så emot renovering... Dygnet har fortfarande bara 24 timmar, vi har tillräckligt med praktiska saker som behöver ordnas redan och jag dricker hellre te än att måla lister. Vad tänker ni om det där med praktisk och känslomässig balans?

Kram på er, ha en fin helg allihopa!