Måndagsmys...

Vår lilla stick-sammankomst gick utmärkt får man säga. Ett gäng kvinnor med olika nationaliteter träffades och stickade efter förmåga. Själv höll jag mest på och ordnade med trassel. Inte för att vi förstod varandra hela tiden men med kroppsspråk tar man sig en bit och skrattade gjorde vi. Så länge det finns skratt finns det hopp. Jag tror på Tomas Sjödins myrstegsrevolution. De små små sakerna som var och en gör kan ta oss tillsammans åt det håll vi vill...

Jag upptäckte än en gång att han har fler kloka saker att säga. Omtanke är långtidsverkande och människor går aldrig över är också något man kan bära med sig i hjärtat.

Och som min nyfunna vän Maronga sa ikväll, när man har varit med om mycket dåliga saker är det viktigt att skratta och att träffa andra människor.

Med perspektiv på att det finns människor som verkligen varit med om dåliga saker i livet kliver jag in i årets julmånad med en känsla av att jag tänker vägra julstress. Pepparkaksbak ska man göra för att det är kul, annars inte alls. I vår familj brukar det alltid bli kul då vi har vissa individer som alltid ser till att det blir en fullkontaks-sport ;-). Sköt om er

Snabb rapport om jul-läget

Pepparkakorna är bakade. Barnen bakade i stort sett själva i söndags, det har sina fördelar med äldre barn och deras kompisar... Sex barn flög runt med tomteluvor och trixade och fixade. Det snabbröjdes lite ställen så vi kunde tomta till det och sen blev det tomtar till tusen.

Däremot ser det lite kärvt ut på julkortsfronten. Först rök barnen ihop om vem som skulle ha den tjusigaste tomteluvan. Efter en stund löste de problemet med att klä ut Storasyster till julgran och Lillasyster i luciakrona. Det var jättekul en hel liten stund.. Sen var det ett evigt bekymmer att alla skulle stå stilla utan att peta någon i örat eller göra grimaser (i såna här lägen känns fyra barn oändligt många). Det blev rätt sent men vi kämpade på... Vi har tappat bort en vanliga kameran så vi tog mobilbilder... Eh, det blev väl... sisådär... varenda kort är antingen ohjälpligt suddigt, har för få deltagare, tre av fyra ser inte kloka ut eller också ser man smockan hänga i luften...

Så, jag tror att vi ritar julkort i år och låter de som vill ha julhälsningar själva komma och hämta..