Hittills har jag haft förmånen att leva ett liv där jag fått möta många människor. En del människor har jag bara träffat lite tvärt, andra har kommit och gått och ett par stycken har funnits med under längre tid. Flyttar, byte av jobb och olika faser i livet har gjort att man tappat kontakten med somliga men de är/ var inte mindre betydelsefulla för det.
Varje möte, varje riktigt möte, kräver mod. Mod att våga öppna sitt hjärta och vara helt ärlig. Det enda som hindrar oss att möta varandra på riktigt är rädsla. Att gå nära någon i en relation fastän man riskerar att bli dumpad, lurad och blåst kräver mod men det är sällan man ångrar sig. Varje sånt riktigt möte lär man sig något av. Varje människa jag skrattat och gråtit med betyder mer än stjärnorna på himlen. Det är dom stunderna som gjort mig till den jag är.
Jag är otroligt tacksam att jag haft/ har så många modiga människor runt omkring mig. Om Lillasyster frågar mig vad mod är igen så ska jag prata om att våga älska fast man hela tiden riskerar att mista, att vara ärlig även om man riskerar att blir lurad och att gå nära trots att man är rädd. Att man vågat gå någon nära kan betyda hela skillnaden på om man vågar kasta sig ut i förändringar då det behövs och hur man klarar de förändringar som bara kommer även om man inte tänkt sig dom.
Tänk att jag har haft turen att träffa så många modiga människor. Jag blir nästan lite rörd när jag skriver, tack allihop och kram på er
