En hyllning till nätet...

Det skälls en del på internet. Folk ondgör sig över tonåringarnas spelande och delande och att det facebookas och Bloggas. Ny tider nya grejer att oroa sig för... Visst nätmobbas det en del och visst sitter en massa ungdomar väldigt stilla men ändå... som vanligt gäller det att ta diskussioner och att försöka hålla balans. Internet har varit borta hela helgen och det gör att jag funderat lite på nätets vara eller inte vara. Jag tycker att nätet är i det mesta är strålande. Man kan googla på allt man inte vet, Youtube musik är underbart och Bloggar har vidgat mina vyer. Samma kväll kan jag skratta lite åt att ett pysselbord (eller för den delen pysselgolv) aldrig räcker, glädjas över att det är fler som upptäckt cyklelns förträfflighet som fortskaffningsmedel, flina lite åt magsjukefobi och fundera på hur det skulle vara om man var väldigt sjuk. Jag väljer vilka jag surfar in hos. Skriver kommentar ibland. Det berikar mig, ger mig mer att surra om vid tekoppen.

Genom facebook har jag sparat massor med tid genom att organisera allt från julmatsknytisen och 8/3 firande till semesterplaner. Löst en hel del problem via trevliga vänner och bekanta på "fejjan" också... Dessutom får man sig en “walk down the memorylane” genom att kunna hålla lite kontakt med gamla härliga kompisar. Såna där som man gjort en massa galna, knäppa och roliga saker med. Någon erinrar sig ett knasigt bråk om kräftor av granris, någon flinar man med åt tokresor, danser i regn, skrattattacker, möten med ännu galnare människor och så blir man påmind om viktiga saker som frös ihop, flöt bort, man missade eller tappade bort (men som blev riktigt bra historier efteråt). Via facebook kan man hålla lite kontakt ändå, även om det vanliga livet och prioriteringarna gör att man varken ses eller hörs. Facebook är ett sätt att kunna hålla kontakt i mån av tid och lust. Kravnivån för umgänget är extremt låg.

Och mitt eget Bloggande började för att ge en motbild till allt det där äckligt perfekta. Det där som det kändes som om alla strävade efter och var missnöjda om de inte uppnådde, varje dag. Den där världen där levande människor inte får plats. Kändes kul att ge en bild av det härliga i stök. Sen utvecklades Bloggandet till att bli en ventil, ett ställe att skriva av sig, skratta lite och eventuellt få respons. Nu har det gått och blivit, ja, det fortsätter av bara farten. Eftersom det inte är samma Kaos nu så blir det mer funderingar... Och så ni, alla trevliga. Tänk vilken lyx och få skriva och få feedback... Upptäcker mer och mer att jag trivs med att skriva och internet är ett roligt ställe att "hänga ut sig på". Och det är kul att det är fler som skriver, tänka sig att det numera, tack vare internet, finns fler sätt än att prata att uttrycka sig på. Länge leve nätet!! Kram på er