Vådliga, vansinniga, varma, välkommna vardag...

Vardagens stålbad äger rum nu. Kaosfamiljen transformerar sig från att vara ett drönande ledigt lovgäng till att bli en hyfsat duglig vardagsflock. Det går lite så där men det är bra. Dags för jobb, skola, fotboll, karate, dans, konserter, läxor och allsköns roligheter igen.

Mycket häftiga härliga och roliga saker inplanerade i vår. Det blir också en del på-soff-locket-vilosamma saker som Tomas Sjödin beskriver i sin bok Det händer när du vilar. Vardagsvila, släppa allt och ta det lugnt. På sofflocket eller ute i skogen... Pratade en stund idag med en kollega som alldeles nyss haft näsan i väggen om det. Det kloka i att göra ostressiga avbrott i vardagen. Att det är de små sakerna som vi gör i vardagen som avgör och att det sällan är alltigenom jobbet som bränner ut någon. Hemmet kan vara minst lika stressande om man ändrar, fixar och har höga krav. Missar den viktiga vardags vilan...

Guldkanten på vardagen imorgon. Lediga torsdagen. Lillasyster blir 9 till våren men varken Mannen eller jag har några planer på att skaffa oss utgifter så att vi behöver jobba heltid. Tids nog hinner vi med det. Jag har sagt till min chef att hon får slita mig i håret resten av dagarna men att jag vill vara ledig på torsdagarna. Jag tror att både jag, familjen, kollegorna och de jag träffar tjänar på det. Down shifting eller frivillig enkelhet kallas det visst. Jörgen Larsson har visst till och med doktorerat i ämnet. Jag är i alla fall nöjd.

Ganska kul att kollegan på gränsen till utbrändhet också berättade att hon blev inspirerad av vårt stök, lugn och mysiga kök (även om hon konstaterade att vi inte har någon speciell stil) när hon var förbi för några veckor sedan. Med lite frivillig enkelhet är vardagen ok. Hur går det för er att komma igång med vardagandet? Kram på er