Visar inlägg med etikett bagateller. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bagateller. Visa alla inlägg

lördag 26 december 2015

Lite tårar på julafton...

Kaosfamiljen hade laddat, farmor och farfar skulle för första gången komma hit och fira jul. Dagen före julafton fick vi veta att de blivit sjuka och på julaftons morgon att de inte skulle komma. Riktigt tråkigt men livet är ju sånt ibland. Dock var krisen i Kaosfamiljen ett faktum, vi skulle bli lika många som vi brukar vara en vanlig torsdag. Kaosfamiljen är ju ett litet gäng så det klart det hade funkat men om man ställt in sig på farmor och farfar blir en familjejulafton inte riktigt samma sak. Vad gör man?

Julaftons förmiddag blev ärligt talat en lite ledsam historia men sen gaskade vi upp oss. Jag tog en tur runt byn med lite julkort (mellandagskort för de som bor annorstädes). Under eftermiddagen åkte vi skridskor med hela familjen. Riktigt kul, framförallt då vi kom till rinken klockan 14 och fick isen helt för oss själva. Verkade som om folk hade annat för sig då. Mannen och jag plockade in vuxenpoäng under Kalle Anka genom att snabbfixa lite julmat (en del mat skulle så klart också ha levererats med farmor och farfar). Lugn julmiddag och julklappsspel med Kaosfamiljen. Efter det hade vi blivit inbjudna till våra storhelgs/ äventyrs/ siblings-in-four-kids vänner på julklappsutdelning, trots att de hade släkt hos sig. Riktigt härligt.

Sagt och gjort så tog vi våra kids och klappar och begav oss till vännerna. Vi känner varandra, bor i samma samhälle, har barn i samma åldrar men det skulle visa sig att vi kom till en helt annan del av julklappsvärlden.

Den julklappsutdelning som vi nu bevistade innebar att man först resonerade en stund om man skulle ha tomte och vem som skulle vara tomte. Man kom fram till två som sen bytte om. Alla satt i en ring och väntade tills tomtarna delat ut allt och sen öppnade man i tur och ordning ett paket var, höll upp vad man hade fått och berättade från vem. Jag hade noll julklappar då Mannen och jag bestämt att vi inte skulle byta julklappar i år, Mannen hade en (jo, jag bröt överenskommelsen). Storebror hängde med i fem varv med sina fem julklappar och de andra Kaosbarnen hängde med ett tag till. Den här varianten av utdelning tog i runda slängar 2 timmar då det var många som fått bra mycket fler än fem paket.

Det är lätt att tänka att vi alla gör lika tills man varit med på något annat. Det blev en liten kulturkrock då våra traditionella julklappsutdelningar brukar ta ungefär en halvtimme inklusive tomten och alla rim. Tomten brukar vara "färdigbeställd" men klockslaget lite svävande så man väntar en stund. När tomten kommer, käftar han lite med lite alla som han känner och lämnar ut ett gäng julklappar för att sen skylla på stress och låta barnen eller andra manade dela ut resten. Så fort man får en julklapp i sin hand kan man köra igång och öppna så alla brukar öppna sina presenter ungefär samtidigt i ett halvordnat kaos för att sen börja smälla i sig julgodis, prova julklappar och titta på Karl-Bertil. Det sista julklappsartade som brukar hända är att någon vuxen springer runt och konstaterar att man glömt någon julklapp någonstans.

Verkligen en ynnest att ha fått vara med om en annan variant av jul och vettig träning för barnen också. Det finns fördelar med båda varianterna upptäckte vi och också att olika personer har lättare/ svårare för att ställa om sig, så klart. Vad vet man, vips pips ska de till några svärföräldrar som är från ett helt annat julklappsland och då är det bra att ha övat. Så länge man håller sig i sin kultur är det lätt att tänka att man inte har någon men när man kommer till något annat upptäcker man att man har det och kan få syn på sig och sin kultur på ett annat sätt... Nyttigt och intressant.

Sen är det inte hela världen att någon gråter på julafton, det är nästan så att det ibland tillhör, står i det finstilta, även om vi försöker att inte låtsas om det. Vi låtsas som om livet inte ska förändras också, fastän det gör det och kommer att göra det även framöver... En dag kommer vi inte att ha mer tid så det gäller att fundera på vad vi ska göra av den tid som ges till oss och göra det bästa av de förutsättningar vi har. Vi har gjort andra saker den här julen än vad vi brukar. Spelat mer spel, träffat kompisar och pratat om viktiga saker tack vare vår lilla julkris så en del goda saker förde den med sig... Förresten tror jag att tårar är läkande och att världen skulle se bättre ut om folk hängav sig till gråt lite oftare...

Hoppas ni haft en fin jul, julkram på er

söndag 3 augusti 2014

Mamma det är härligt att du är så YOLO...

???. Sagt av nyblivna 14-åringen en helt vanlig dag. Yolo?

Skrattet bara bubblar ur Storasyster. Något som händer ofta, när hon inte är arg eller trött alltså. -Du fattar inte vad jag menar va? Nix pix, jag har ingen aning. Som den (oftast) överseende och trevliga unga dam hon är så förklarar hon för sin stenåldersmor. "Du är så där You Only Live Once, Yolo. Du njuter av tillvaron, skrattar, kan äta den glömda efterrätten redan efter frukost och låter oss också göra det. En sån där mamma som inte är så noga med hur det ser utan mer noga med hur det känns. Det är coolt att ha en mamma som fortfarande badar massor, klättrar i träd ibland och kan ha riktigt jävla kul...

Jag blir riktigt rörd och glad. När jag tänker på saken har hon nog gjort en riktig analys. Jag vet att döden finns och att den kan drabba oss när som helst. Bara nu i veckan var det tre dödsrunor i tidningen som gäller människor jag känner. Människor som jag är glad över att ha mött. Sorgligt att de är borta. Framförallt de som gått på tok för tidigt. Sorg är kärlekens pris som en vän så klokt sa. Klart att man kan stänga in sig och försöka låtsas som om döden inte finns men den kommer ikapp oss hur vi än gör. Vad vi vet så lever vi bara en gång. Vad som händer sen har vi ingen aning om och då blir det naturligt att tänka på vad som verkligen är viktigt här och nu.

En kompis ringde nyss och berättade att hon tappat bort en av mina böcker. Min mobil har en helt vettlös meddelandesignal som inte går att få bort och plötsligt har den gått över till att bara skriva engelska eller kinesiska. Trädgården håller på att växa igen. Sånt är små skitsaker. Mitt liv är inte en show eller jakt efter mest likes på facebook. Livet är här och nu. Kärlek och vänskap är det enda som verkligen betyder något.

Så låt oss äta hallon till middag, njuta av de dagar vi har och ta hand om varandra. Kram