Hur kan det vara så svårt?

Saker som vi med jämna mellanrum pratar om här i familjen är den enkla kursen i socialt samspel. Att sluta verkligen betyder sluta och att ett nej är ett nej. Vissa saker kan man möjligtvis göra utan att fråga närmare till exempel skotta eller baka en kaka åt någon. Andra saker som att låna någons cykel eller göra något med någon annans kropp är exempel på sånt som kräver ett uttalat ok. Om någon inte vill leka så får man antingen byta lek eller söka upp någon annan som vill leka den leken. Ibland ändrar sig någon mitt i leken och vill inte leka den längre och då är det färdiglekt. Detta är saker som avhandlas på varje dagis och fritids också. Solklart och lättfattligt.

Hur i hela friden kan det vara att vuxenvärlden har så svårt att begripa det så att det behövs manifestationer? Denna välskrivna ledare och Åsa Linderborgs inlägg borde egentligen inte behöva skrivas. Drog man paralleller som Peter X Eriksson så tjusigt gör här så skulle det också bli lättare för domstolar och andra. Varken män eller kvinnor är grottmänniskor längre och de flesta har gått kursen sen barnsben, hur kan det komma sig att man "glömmer"?