Hejdå kramar och fredsideér

Lillasyster skulle sova hos kompis. Packade och laddade till tusen. Klädde på sig och stod i hallen. -Är det någon som vill ha en hejdåkram? En hjord människor kommer och kramas. Storasyskonen ger så många kramar att Lillasyster måste säga att kramarna tagit slut innan hon kan gå ut genom dörren. Vilken tur vi har som har så många att krama. Det är häftigt med stor familj, det bara lite tid att komma sig ut genom dörren ibland...

Igår hoppsade jag en hel korridor med en frustrerad arbetskompis. Hon verifierade min teori om att man inte kan hoppsa och hata samtidigt. Och då tänker jag att min kompis som ordnat gruppen 10 hoppsasteg för en bättre värld på face-book egentligen borde få fredspris. Över 500 pers är medlemmar. Sen kunde Barack Obama få lektioner i hoppsasteg och sen kanske få fredspriset när hoppsa-stegen gjort verkan (det är nog fler än Obama som borde hoppsa oftare).
Och så en fredstanke till. Har ni tänkt på att det är stört omöjligt att sjunga Bä bä vita lamm flera gånger efter varandra och fundera på att mörda någon samtidigt då? Jag tror personligen inte att det går... Efter ha sjungit ett par gånger med arga rösten blir man automatiskt mildare i tonen...

Nu tänker jag gå och höja besöksstatistiken på badhuset. Kram på er