Lillpant och Kaosmodern ser ut över världen...

Lillpant har aldrig varit till Mariannelund men inspirerad av vår tripp till Astrid Lindgrens värld så har han nu varit upp i en flaggstång... ALV var klart värt besöket, både stora och små roade sig kungligt bland Mattisrövare, småhus och Tengilriddare (möjligtvis är tonåren en period när man inte uppskattar ALV fullt ut). Tillbaka till Lillpants flaggstångsäventyr så förstod jag på Lillasyster att det verkligen öppnade Lillpants ögon för andra vyer. Kaosfamiljen har också varit och sett sig omkring och en del tankar har väckts.



Hur ska vi kunna leva hållbart? Egentligen vet alla att det sätt som vi lever nu inte håller. Internationell orättvisa, konsumtion, miljöförstöring och pengar. Slit och släng, shoppa nya billiga saker, helst utomlands. Till och med de som har råd handlar billigast möjligt. Hur tänker vi att våra barn och deras samåldringar ska försörja sig? Samla nötter eller skaffa sig några kor och en get? Faktum är att jag inte tror att bara handlar om just min unge, det handlar om vilket samhälle/ jordklot vi ska lämna över. Jag har inte hela svaret på hur skutan ska vändas. Jag vet bara att i ett samhälle där klyftorna är stora är det naturligt att en del av de som föds med fel föräldrar/ fel efternamn/ med färre möjligheter inte nöjer sig med att bara vara utan. Då tar de från de som har det bra och de blir rädda och börjar fixa larm, speciella låsta områden där de kan bo osv... Rädsla förstör otroligt mycket.

Och så miljön förstås. Den oroar mig också en hel del... Men... precis som att det mitt bland våra sura handdukar och semestergnabb finns massor med vardagsfina saker som barnen gör för varandra, så finns det hopp. Detta är en man som jag aldrig trodde jag skulle länka till, än mindre bänka mig framför som sommarpratare. Hoppfullt. Tänker vi oss för kanske det finns hopp för miljön och fler generationer än vår. Kram på er

Är det roligt att vara vuxen?

Den frågan ställde Storasyster för ett par veckor sen. Vad säger man? Jag sa att det inte alltid är roligt men det är det inte att vara barn heller men det är skönt att vara vuxen. Vi hade en rätt intressant diskussion som avslutades med ett skratt och kommentaren: -Så Mamma, du är säker på att du inte skulle vilja vara barn igen och flytta hem till mormor och morfar...

Och tänka sig, jag ljög inte det minsta. Jag tycker att det är skönt att vara vuxen. Riktigt härligt att få bestämma själv. Lite trist att man inte kan skylla ifrån sig förstås när man fattat fel beslut men ändå. Som vuxen kan man pendla mellan att vara klok och stor eller liten och galen. Man kan förstås vara stor och galen eller liten och klok också. Allt efter tycke. Man får klättra i träd och toka sig när det finns läge för det. Om någon skriker att man ska komma ner ifrån trädet kan man lugnt skrika tillbaka att vid snart 40 års ålder är man vuxen och fullt kapabel att bestämma själv när det är dags att komma ner...

Idag bestämde vi vuxna, inspirerade av dagis Astrid Lindgren tema, att det skulle bli Astrid Lindgren film. Punkt. Korkade TV program, Walt Disney och World of Warcraft fick helt enkelt vika sig. Vi knaprade morötter och njöt av Emil i Lönneberga. Imorgon blir det nog Pippi. Som vuxen behöver man inte ta pillren och säga ramsan: Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur. Som vuxen kan man välja och det är underbart. Ha en trevlig helg