Förvånande...

Egentligen är det förvånande att inte fler föräldrar råkar köra ihjäl sig. Om man kör bil och till exempel har bilar bakom sig och får möte av en långtradare samtidigt som man hör -MAMMA HAN KRÄKS!! från baksätet känns det som ett under att man överlever...

Så ja, ännu en dag när man kan vara tacksam... kram på er

Show med avslutande modevisning på tåget

Vi gav alla utom Lillasyster åksjuketabletter när vi skulle åka X-2000. Det gick hur bra som helst... ända till Lillasyster hostade till litegrann i mitt knä... sen kom det något mer än bara hosta, både i mitt knä och över hela henne...

MANNEN!!! KRIS!!! Mannen är att även han en hejare på att styra upp Kaos, han vet hur en slipsten ska dras. Nästan osynligt halade han fram påsar och papper, lotsade Lillasyster till toan och sen ut för lite frisk luft. På rekortid var de gamla paltorna nertrollade i påsar och både Lillasyster och jag satt vackert nytvagade och ombytta i klart chicare dressar. Behöver jag säga att applåderna till vår lilla show helt uteblev? Som vi har lagt ner oss på den här showen, dagens tågpublik verkar väldigt kräsen...

När vi kom hem var huset nästan översnöat... Hur mysigt som helst... men väldigt mycket skottning blev det. Vädrets makter är härliga. Vi människor planerar och försöker ha koll. Gör listor och uträkningar och sen ställer vädret till det för oss. Vi har skottat tre gånger idag. Jag tycker att det är häftigt att naturen är som den är. Visar oss hur små och futtiga vi är och att vi inte alls alltid kan få som vi vill även om vi är aldrig så vuxna. Som ovan ser bilen ut ikväll... Det är inte någon vild gissning att säga att jag kommer att åka buss till jobbet imorgon... Kram på er