Funderingar om frihet och rörelse

Hörde något rätt underligt igår. På en skola har man problem med att det är så mycket bilar som kör runt skolan så att det blir svårt för barnen med all trafik. När man gjorde en mätning kom man fram till att av de bilar som rörde sig runt skolan var 80% bilar som skjutsade och hämtade barn... Alla barn som går i skolan bor inom en kilometer från skolan... Märkligt och miljövidrigt, hade de 80% cyklat eller gått kanske det inte hade varit så stort problem med bilar runt skolan.

Varför ska barn alltid raka vägen och snabbt? Handlar det om rädslan som vi alla har men som fängslar oss om vi låter den övermanna oss? Hindrar vår ständiga kontroll barnen från att gå en spännande omväg, leka tafatt en stund, titta på häftiga myrstackar i skogen eller klättra i snöhögar? Barns kroppar är gjorda för att vara i rörelse. Har ni märkt att barn gärna hoppar grodhopp eller springer men snabbt får vansinnigt ont i benen av att gå? Vanor grundas tidigt i livet, det sägs att de grundas innan man fyller tretton år. Om man är van att sitta stilla och skjutsas i bil 700 meter kanske man inte blir så fysiskt aktiv senare heller.

Idag när vi tittade på friidrotts VM med barnen undrade de varför det inte var så många svenskar med. Jag sa att Sverige är ett litet land, det bor inte så mycket folk här. Samtidigt tänkte jag att det finns nog fler anledningar. Olika kroppsbyggnad och klimat förstås men jag undrar om vi inte är lite av en sittnation också. Vi sitter vad vi än gör och lär även våra barn att sitta. Jag tror att både vuxna och barn behöver allsidig fysisk aktivitet. Kanske läge att vi startar en liten folkrörelse, vuxna som går i bräschen och gör hoppsa-steg, kullerbyttor och cyklar för den fysiska hälsan, miljön och framtiden... Hoppas ni hittar någon att göra hoppsa-steg med imorgon... Kram