Myr-koll mamman...

Ibland är man glimrande, andra gånger medioker o på vissa gånger urusel. Helt enkelt.

Mannen har legat i ryggskott i en och en halv vecka. Undertecknad har under samma tid i praktiken varit ensamstående arbetande fobollstränar fyrbarns bil o husägar kvinna. Det har gått så där kan man säga...

Det går riktigt dåligt på rätt många områden. Ordning o housewife grejen gick fascinerande illa de första dagarna då jag inte var förberedd men nu har det rätt till sig lite. De grenarna har ärligt talat aldrig varit någon av mina styrkor.

Sommarlovsbarnen hjälper till en del men det behöver ju tänkas en massa och någon måste se vad som ska göras för att det ska bli gjort. Och så dyker det upp nya små saker hela tiden förutom allt städ, tvätt, skjuts, swish, få i säng barno ch laga matgrejs.

Plötsligt kommer det hem ett dyngsurt tält på kvällskvisten , så dyker det upp ett meddelande om att jag inte swishat för plastpåsar (fast jag gjorde det för en och en halv vecka sedan, hoppsan, Swishat fel), så blir det liv o död på jobbet och så har vi spel o träningsförbud på vanliga fotbolls planerna så det behöver raggas planer för både träning o match.

Disk o tvättberget har vissa dagar varit massivt o vissa dagar jag jag helt enkelt inte hunnit saker. Andra dagar har jag tullat på nattsömnen. Nattsömn behöver en inte alltid lika många timmar av i ljusa juni.

Jag har varit rätt förlåtande mot mig själv, en enda människa kan inte hinna allt och ha allt i huvudet i detta informationssamhälle. Dessutom har jag varit ärlig med att jag inte hunnit eller haft koll på allt. Så mycket att göra så klart men ändå inte särskilt stressigt.

Kanske ligger det något i det som Storasyster sa till sina kompisar igår: -"Min mamma är inte en sån där Björnkollsmamma som alltid måste ha koll på allt och får panik om hon inte vet var man är och vad man gör hela tiden. Min mamma är mer en Myrkollsmamma som har lite koll på en massa små saker som tillsammans är viktiga och sen tar hon det egentligen rätt lugnt och har rätt roligt."

Jag skrattade högt och det gjorde Storasysters kompisar också. Ett par av dom är/har jag varit fotbollstränare till så det kändes fånigt att säga emot. Läge att ta det som en komplimang kanske :-).

Så Myrkollsmamman önskar er alla en trevlig kväll. Kram på er

Fotboll, SAS och skolavslutning

Hm, mitt feministiska och jämställda hjärta har tyvärr på senare år upptäckt en markant skillnad mellan män o kvinnor. Så här i Em tider märks det tydligt. Många män har svårt att "tugga i sig" saker som bara händer i livet. Man är så van att kunna påverka precis allting, alltid så man blir helt utom sig över domslut eller en förlust. Det finns inga gränser. Man är beredd att slänga sig raklång som ett barn, skrika allt möjligt till domaren eller klippa till någon för att få sin "rättmätiga" fördel.

Kvinnor inom sporten gör sällan så. Min teori är att det beror på att många kvinnor  tidigt behöver bekanta sig med känslan av att man inte alltid kan styra allt, inte ens sin egen kropp...

Veckans tragiska händelse i Orlando och risken att ensam-knäppgök-mördar-massor kan påverka USA till att rösta på att Trump ska få makt över kärnvapen skrämmer mig. Ingenting jag kan göra något åt förutom min lilla del. Sprida kärlek istället för hat. Kanske också på sin plats att påminna om att en flygstrejk kan vara störande men de flesta klarar sig bra ändå. I den bästa av världar kanske folk låter sig hamna i litet äventyr och upptäcker tjusningen men tåg.

Nu dags att planera skolavslutningsmiddag. Storasyster ska på sista natten med gänget med sin 9:a. Lillebror och Lillasyster försöker komma överens. Det går så där. Lillebror sa nyss att vi struntar i middagen men det kommer att innebära att hela familjen har klösmärken överallt redan innan 8 ikväll.

Ta hand om er <3

Hasta hasta i livspusslet...

Det går undan nu... Så där så att Kaosmodern knappt hinner med sig. Jobb, jobb och åter jobb men helt ok. Jag har ett sånt där jobb som gör att ett par perioder per år blir väldigt intensiva. Kommer hem sent och är helt mentalt kidnappad. Skulle vara konstigt om det inte var så. Man kan säga att det indirekt ingår i min arbetsbeskrivning, liksom är det jag har betalt för.

Och så fritiden då med fotboll och aktiviteter. Skor fulla hallen och gräs som ska klippas. De fyra underbara ungarna och den där Mannen som man behöver resonera med ibland om hur man ska få ihop tillvaron, framförallt när galna maj och jubel juni är igång. Har du swishat? Vem hämtar? Middag? Tvätt?

Tricket är att inte pusha sig själv hårdare i såna här perioder. Tvärtom behöver man säga nej oftare och bli mer noggrann med vad som är viktigt och vad som ska bort under en tid.

”Förmågan att förenkla betyder att ta bort det onödiga, så att det nödvändiga får utrymme”.
Hans Hofmann

”Vid sidan av den ädla konsten att få saker gjorda finns den ädla konsten att låta saker bli ogjorda. Livets visdom innehåller eliminerandet av oviktiga saker”.
Lin Yutang


Och så får man konstatera att saker kör ihop sig ibland och blir bra ändå. Missade bussen imorse, fick skjuts av en kompis till grann-samhället där bussarna är tätare. Inte tätt nog så då liftade jag och den tredje bilen plockade upp mig. Fick lift med en kille från gamla parallellklassen i 9:an och det var riktigt trevligt. Kul med en pratstund med honom om tonåringar och livet. Visste jag inte när det begav sig att han skulle bli ett av dagens guldkorn.

Ta det lugnt med er själva och Kram på er

Dags att komma nu...

Det där med teknik är ett lite speciellt kapitel för kaosmodern. Det mesta som kan gå dåligt brukar gå dåligt och jag brukar bli arg redan innan jag ska göra något, i förebyggande syfte.

Det här innebär så klart att jag inom det tekniska området är totaltraditionell. Inte när det gäller kön och teknik utan när det gäller mig och teknik. Tycker till exempel att det bara borde finnas en sorts mobiltelefon o att den borde hålla för evigt.

Just när jag börjat samsas med nya mobilen så hittar Storebror helt magiskt min gamla telefon under ett säte i bilen (säger en del om hur ofta . Ja men det är så dags att komma nu, nu är det för sent...

Någon ska ju vara sist med allt o när det gäller teknik ska det nog vara jag. Jag kan ju andra saker, som att eh, hm..   Prata ;-)  Ha en trevlig kväll på er, kram 

Vi vuxna är som vanligt lite dumma i huvudet...

Varför söker inte 16 åringarna till de gymnasieprogram där jobben finns undrade vi vid lunchen på kursen. Vi ondgjorde oss en stund, så där som "gammfolk" gärna gör.  Sen började vi resonera om hur vi tänkte (eller inte) när vi själva var 16.

Själv ansökte jag till frisörlinjen i större grannstaden. Jo men för jag hade ju klippt ett gäng killkompisar i hockeyfrilla och de var jättenöjda. Ett stort plus var ju förstås att jag, om jag kom in, skulle få flytta till stora grannstaden.

Vilken otrolig tur att min kloka gamla "numera- rektor-kompis" från grundskolan inte fick som han ville så att jag pluggade en massa, då hade jag kanske kommit in på frisörlinjen. Hemska tanke.

Känner ingen som är så genuint ointresserad av hår och utseende som jag. En bröllopsuppsättning med mig hade blivit ett trauma för var blivande brud. -Om han inte gifter sig med dig oavsett hur du ser ut tycker jag att du ska skippa honom och hur ska du kunna ha kul en hel kväll i såna skor? Kundunderlaget på min salong hade nog snabbt börjat svikta...

Med ett barn som borde gå tvåan i gymnasiet o en som ska börja gymnasiet pratar man då o då med föräldrar till samåldringar. Folk som blir gråhåriga på hur deras barn ska klara skolan, fixa jobb o ordna lägenheter och gardiner till dom. Visst, det är svårt med skola jobb o lägenheter men det har det alltid varit.

Vi vuxna har inte redovisat muntligt sen vi gick i ettan och datorer och Ipads är inte något som vi umgicks med från barnsben. Vi kan inte tänka oss att flytta till en ny stad för att plugga, köra skrotbilar, dela lägenhet med fyra stycken som vi inte känner, rensa fisk eller dela ut tidningar men det är ju för att vi blivit gamla och stela. Det kan ju vara en god idé för en 19 åring ändå.

Även om vi låtsas som annat så har vi och våra föräldrar (och typ alla generationer innan), bott på konstiga ställen och haft knasiga jobb. Stor del av ungdomen har dessutom bestått av hopplös kärlek och att svika/ bli sviken av vänner. Det är en del av att vara ung och de knepiga perioderna och hur vi löste eller inte löste utmaningarna är det som har format oss.

Så istället för att ge ungdomarna var sin bostadsrätt borde vi ge dom budskapet att varje generation har sin utmaning och att det kommer att klara det. Fast, när jag tänker på saken så jublade inte vuxenvärlden åt alla mina beslut heller. Dagens ungdom kommer säkert att klara sig, även om vi försöker vingklippa dom genom att jaga dom med våra trygghetstankar i mobilerna ;-).

Nu ska Lillebror och jag till stora grannstaden för att lyssna på Timbuktu. Ha en trevlig helg på er <3

Kalasdags

Strax dax för 11-års kalas. Pizza, någon tävling, tårta, ballonger, skratt, lite tårar o skattjakt. Det genomsnittliga innehållet i ett lyckat Kaoskalas.

Jag tänker vara Minerva Macgonagall.  Jösses så mycket coolare o bättre kalasmamma jag är med barn nummer fyra. Utvecklats som kalasvärdinna skulle man kunna säga. De första kalasen var viktigare än jag vet inte vad. Det var som om kalaskvalite'n skulle avgöra hela ungens framtid.

Jösses, som allt annat när det gäller barn så kan man ta det väldigt mycket lugnare med barn nummer fyra än med barn nummer ett. Så där så att man gråtande skulle kunna slänga sig in i Storebrors rum, flyta ut i en pöl på mattan o bara yla förlåt...

Fast vad skulle det hjälpa och få se nu känner jag inte en massa förstabarn som blivit alldeles ypperliga samhällsmedborgare? Jodå, hehe jag tycker själv helt ödmjukt att jag är ett strålande exempel ;-)

Oj, första gästen är visst redan här. Dags att tagga upp så att jag inte är för avslappnad. Jag hann nog inte vara Minerva ;-).  Ha en fin kväll, nu ska jag frotteras med en bunt 11 åringar :-)

Mad May

Idag sov kaosmodern till 12... Som värsta tonåringen men det var behövligt. Hostan från hell på nätterna o galna maj välkommen hela dagarna. Extra ordinära saker på jobbet o en vårflod av fixa nya skor till barnen som växer som ogräs. Massor med papper från när och fjärran om allt från utflykter till vårbalunser. Fotboll på längden och tvären samtidigt som vintern ska firas ut från de aktiviteterna. Sms, mail och messengermeddelanden om jobbtillställningar och matcher, att det ska säljas plastpåsar och fika, krattas fotbollsplaner o skjutsas.

Massor på jobbet och almanackan smockfull med minst en aktivitet per dag, där någon eller några medlemmar från Kaosfamiljen förväntas visa upp sig med diverse olika tillbehör. Trädgården frodas och man vill ut dit och bara vara. Domare till helgens match, nya mess om pengar som ska swishas för overaller cuper o kakor och vad ska vi äta till middag? 

Min vana trogen så har jag så klart försatt mig. Paprikor, tomater, dahlior, majs och pelargoner precis överallt. Som ska vattnas förstås...

Ha, det är maj och det är bara att hålla i sig. Ta det lugnt och hinna det man hinner. Prioritera hårdare än i december och känna sig grymt tacksam över att vi har tonåringar som är duktiga på att ordna mat när allt kör ihop sig. Tänka på att det inte är meningen att man ska vara pigg när kvällen kommer o vila sig hårt när man hittar dom möjligheterna. Hoppas ni har det bra. Kram på er