Nu är det över...

Det där med relationer är viktigt men inte lätt. Det går upp o ner men båda måste bjuda till o vilja ha ett utbyte om det ska funka över tid. Ibland behöver man bryta upp om ömsesidigheten upphört. EM del relationer har ett bäst före datum och det behöver inte vara bra bara för att man följts länge.

Om man har en relation med någon som fuskar och är oärlig så tar det energi. Någon gång är en sak om ens motpart bekänner sina synder, tar ansvar och gör något åt sina problem. Tricks o lirande är inte kärleksfullt o jag har inte längre tid med det från någon.

Har man barn ihop så behöver man förstås oavsett vad försöka ha någon form av respektfull relation ändå över tid. Har man inga barn ihop behöver man inte nöja sig med att göra slut, då behöver man inte vara ens vänner längre.

Så Nordea, jag gör slut. Och inte för att du har något med det att göra längre men jag har frågat chans på länsförsäkringar som verkar vara väldigt lokala och medlemsägda med en uttalad tanke om att vinsterna ska gå tillbaka till medlemmarna. Jag önskar all lycka men ett litet tips är att gå i egenterapi för att utforska hur framtidens relationer bör byggas. Lycka till Nordea.

Om jag kunnat skriva ett brev till mig själv som 30 åring...

1. Det mesta av det du funderar på nu spelar inte någon som helst roll om 5 år, inte ens om ett år, det mesta inte ens om en månad. Ta det lugnt.
2. Det är ok att du är du. Strulig, stökig, upp som en sol och ner som en pannkaka så får du ändå en massa saker gjort bland och har kul så fortsätt med det för det finns inte bara ett sätt som är rätt.
3. Inte ens barnkalasen spelar någon roll, tagga ner.
4. Ägna minsta möjliga tid åt oro, ty all oro är lönlös. 98% av det du oroar dig för händer aldrig och de övriga två procenten har du varken fantasi nog att kunna lista ut eller någon som helst möjlighet att göra något åt innan det händer.
5. Skratta så ofta du kan. Livet är nog allvarligt ändå.
6. Ångra inget, du visste ju inte bättre
7. Det viktigaste först, ibland bara det viktigaste. Disken springer inte ifrån dig ;-).
8. Du gör rätt som struntar i renoveringsracet. Om x antal år är många som rände ner i det diket skilda eller bittra.
9. Njut av nuet, Mannen och barnen så ofta du orkar. Gå barfota, sov i tält och ät glass. Låt blåsippor vara en symbol för att livet bara rullar på oavsett vad.
10. Bli vän med dina tårar

Men viktigast av allt låt för bövelen bli att göra hallgolvet ljust när ni får vattenskadan ... ;-)

Silverhäxan gör entre´?

Storasyster och hennes "tvillingbror" har fixat med sina hår. Det har pratats och tricksats. Lila var nämligen planen. Inspirerade av detta fick morsorna (eller ja, ok då, jag) samma idé. Inte lila men visst vore det väl smidigt att bli lite grå = sluta färga håret. Frisörtöserna som vi pratade med avrådde oss men vi tänkte ah, det är ju bara hår. De fixade frisörtöserna tittade på oss med samma blick som jag fick när jag gick in på en bröllopsbutik och sa att jag ville ha en klänning och att det inte var så noga för att jag bara skulle gifta mig.

Nåja, vi shoppade och sen körde vi igång stor egen frisersalong här hemma. Som mest var vi nog en 8-9 personer inne på toan som roade sig på olika sätt. Vårt projekt skulle bli som en trestegsraket...

Man skulle väl kunna påstå att tonåringarna blev snyggast. Männen konstaterade att vi damer åtminstone hade fått till våra häxskratt riktigt bra då de med jämna mellanrum dånade genom huset. Jösses så kul vi hade och jösses så inte grå vi blev. I bästa fall kan man säga att vi blev blondare, lite guldiga. Det kan bli en återträff om ett par veckor eller så, då kanske vi blir blåhåriga ;-).

Nu när man kommit upp i en ålder när man bara gör det allra viktigaste så finns det mycket saker jag hellre lägger tid på än att färga håret. Dags att bli en riktig silverhäxa.

Dagens häxkittel med grodslem kastar jag mot alla män som skrämmer och kränker. Klart det finns kvinnor också och andra kulturer men jösses... Vi har fortfarande absolut allra störst problem med svenska män som tar sig friheter (tro mig, jag har ett jobb som gör att jag ser väldigt mycket). Män som misshandlar och stalkar, trakasserar, kontrollerar och hotar de människor de säger sig älska. Andra som tafsar på andras fruar, kommer med skamliga förslag, trollar, skickar vidriga bilder osv. Mammahäxan har vänt på könsrollerna på ett riktigt fyndigt sätt här. Så där så att man förstår hur galet det är.

Kram på er från eh, guldhäxan

Hemma igen från äventyret...

De gamla kängorna funkade fint och äventyret i Peru blev en otrolig upplevelse. Så där så att vi inte på långa vägar har hunnit smälta det nu när vi kärleksfullt landat hemma i den vanliga vardagen igen.

10 kvinnor på vandring i fyra dagar, på 4600 meters höjd som högst. Häftig natur med vattenfall, frukter, träd, djur och blommor. Häftigt väder med regn och sol om vartannat. en del samtal med framförallt egna funderingar då det blir något meditativt över att fortsätta ta ett steg till och ett till. Träffat urbefolkning från både regnskog och berg. Människor med helt andra liv och kulturer. Vad är det som säger att våra är de bästa?

Vid ett tillfälle hade det gått en stor stenlavin så vägen blev helt oframkomlig. Vips blev alla i bussen med någon som helst erfarenhet av raserade vägar, tillsammans med alla andra som också ville fram, vägarbetare och bilputtare. Rätt spännande, det var inte tal om att ringa kommunen där inte... Ta din egen spade och kom liksom... Och inte att vi bara skulle sticka direkt sen heller bara för att vår buss lyckades ta sig över först. Ayni gör att alla får vänta och man fortsätter hjälpa varandra.



Chauffören berättade att för något år sedan åkte han hemifrån en morgon och kunde inte köra hem igen på tre månader då vägen rasat ner i floden...

Fattigdom, ett helt galet system, miljöförstöring så att man baxnar men också väldigt mycket respekt, tillit, kraft och glädje fann vi under vår resa.

Värmen i familjen sen jag kom hem är både bokstavlig och bildlig (hög feber hos alla barnen). Det gör ingenting, det är övergående. Det är skönt att vara hemma igen. Kram på er

Ja men åh... och dags för äventyr...

Skrev ett litet snabbt inlägg om det äventyr som jag nu är på väg till. Tricksade lite med nya telefonen och lyckades radera både det och det förra inlägget totalt. Ja men tjoho. Förra inlägget var ett mysigt inlägg om Kaos i kubik, om att bo 11 pers i en 9 bäddsstuga med fisar, fniss och stora pjäxor. Skrivet på känsla, då går det liksom bara inte att återskapa. Försvunnet i cybern helt enkelt...

Nåja, lärt mig att inte svara ja på ta bort permanent... Det där med teknik...

Smort in de gamla vandringskängorna för att bege mig ut på äventyr. Med äventyrsresa menar jag en sån som kan ställa saker och ting på huvudet. -96 var jag och jobbade i Sydney, nu ska jag vandra i Peru. Guidad tur men ändå blir det att bege sig in i en helt annan värld.

Det är en kompis och jag som åker. Lämnar man och barn hemma. De kommer att klara sig utmärkt men det är mycket känslor förstås. Att bryta mönster, om än bara för 14 dagar innebär oro. Säkrast hade det förstås varit att stanna hemma. Inte bara stanna hemma och göra det vanliga utan helt enkelt stanna hemma och slå rot i källaren tillsammans med alla som man tycker om med hjälmar och flytväst. Fast då hade vi blivit galna snarare än lyckliga förstås ;-).

Att leva i kärlek innebär att man gör klokt i att lära sig hantera känslor, även de ovälkomna. Och eftersom det är kärlek som gör livet värt att leva så är det ett pris man får betala.

Kärlek till er allihopa. <3

Förkylningsvila...

Lite förkylt för Kaosmodern men en annan sorts förkylning än jag är van. En som inte bryter ut helt utan berättar för mig att jag behöver vila. Kroppen som säger att jag behöver.

Inte äta alvedon och köra på. Vila, ta det lugnt och begrunda sina synder ;-). Låta själen komma ikapp på något sätt. Min absoluta övertygelse är att kroppen och själen hör ihop och att vi är en och annan som inte lyssnar på sina kroppar.

En och annan som inte tänker på Ayni heller. Ett begrepp från Anderna som går ut på att allt hör ihop och att den som ger har rätt att få och tvärtom. Något vi alla behöver tänka på i relation till allt. Att ta lika mycket som man ger oavsett om det gäller vår kropp, i relationer, när man handlar eller i världen.

Allt borde ha ett pris som är jämställt. Dela med sig. Det är inte meningen att någon ska få allt gratis. Nån har betalt pengar till spelvinster. Någon betalar priset för allt det billiga oavsett om det är dukar, lampor eller resor. Det är för Ayni som jag slutat skänka bort saker på bytes bortskänkes sidan på facebook. De som byter, oavsett om de byter till sig en säng mot korvstroganoff är nöjdare än de som får gratis.

Och säger kroppen ifrån så ska man stanna i sängen och ta det lugnt helt enkelt.

Ha det å bra allihopa. Kram

Nog är det lite tråkigt....

Att vi alltid ska hata varandra lite varje gång vi ska iväg någonstans... Även om vi ska iväg och ha väldigt roligt. Fast kanske är det naturligt. Det är väl så krig uppstår. Fast de flesta krig handlar om större saken än buffar, vem som borde ha klivit upp när reveljen gick, vem som slarvat bort underställen på sitt rum eller varför någon prompt ska på toa när alla andra är klara.

En liten stund ångrar man alltid att man ens ämnar till att få med sig kaosfamiljen utanför tomtgränsen.

Jag har sagt det förr men det är fortfarande sant. Är man medlem i en kaosfamilj skulle man helt automatiskt kunna få ett rekomndationsbrev till jobb på till exempel FN eller fredsdomstolen i Haag. Man vet hur krig startar och varför men man vet också att det kan skapas fred även när det verkar fullständigt hopplöst.

För det är ju så det brukar bli till slut. Alla sitter i bilen på någon plats, lite lagom  efter-krigs tjuriga. De flesta sakerna är med o efter en stund börjar de flesta i kaosfamiljen se ljust på framtiden. Innan dagen är slut har vi haft riktigt roligt.

Ha en fin dag allihop kram