Tonårssommar och Pokemon Go kupp...

Numera kan vi äta middag utan att någon trillar under bordet, vi blir inte längre väckta en gång i timmen på nätterna och kladdet har minskat med ungefär 200%. Det är inte längre ständig vaksamhet på det där överlevnadssättet 24-7 hemma hos Kaosfamiljen. Kaosbron består dock fortfarande.

Med tre tonåringar o en som längtar efter att bli det så kan man säga att det fortfarande rör på sig. På förmiddagarna är det förstås väldigt lugnt men sen börjar de röra på sig och slänger sig mot kylskåpet. Det är ett under att det finns någon kyla i skåpet då glupande hunger gör att dörren nästan står på vid gavel nästan jämt. Kaosföräldrarna fyller på och tonårsbarnen tömmer kylskåp och skafferi i en rasande fart. Det badas och slöas. Planer görs upp och ändras med snap och chatt. Det småkivas och tjattras till långt in på kvällarna i Kaoshuset.

Storebror (numera 18 år fyllda) har varit ruskigt negativ till Pokemon Go. Säkerligen till viss del beroende på att han inte haft pengar till fritt internet. För någon dag sedan stötte jag ihop med grabbarna som varit hans bästaste sen dagis i full färd med att Pokemon Go:a sig. Sa till dom att Storebror skulle få fritt internet av mig i en månad om de fick ut honom. De klagade på att de hade försökt men for hem till oss och ledde under skratt och småtrakaserier vänligt men bestämt ut honom genom dörren och in i Pokemon- världen. Killarna cyklade en mil den kvällen och har cyklat ännu mer sen dess, ibland mitt i nätterna. Jag säger bravo då det här är killar som inte rört på sig speciellt mycket sen de slutade med hockey för ett antal år sedan.

Idag är det två år sedan Goa grannen gick bort. Saknaden är stor. Kaosmannen fick ett dödsbesked angående en gammal vän på morgonen. Ännu en påminnelse om att livet är skört och att vi behöver ta vara på det vi har då allt egentligen är till låns. Kaosbroar, tonåringar med glupande aptit och det korkade Pokemon Go är underbart.

Ta hand om varandra <3

Sol sommar och semester

Alldeles underbart o förstås ännu bättre när man är en hel flock. Ibland alltså. Andra gånger, som när en hel flock ska ut genom en smal dörr funderar vi nästan alltid, lite i smyg, på att slå ihjäl varandra. Det visste jag inte innan jag fick barn. Varken att jag skulle ha såna tankar eller att jag har sån impulskontroll :-).

Det är mer av alla känslor när man flockar sig ;-)

Hoppas ni har fina sommardagar <3

Bort med allt gult

Nästa år ska vi nog prata i Almedalen min kompis o jag. Vi har nämligen bestämt oss för att starta ett parti. Enfrågepartier verkar ju vara väldigt framgångsrika o att vara emot är ju alltid det lättaste. Kunde vi spela lite på folks oro o rädsla tar vi oss nog in i regeringen direkt.

Alla föräldrar som åkt bil en lite längre bit (läs längre än till postlådan) kommer att rösta på oss. I alla fall om deras barn anammat en viss sorts kultur som verkar ärvas från den ena barngenerationen till nästa, helt utan vuxenvärldens inblandning. Lite som Bellmanhistorier men med lite andra konsekvenser än att folk himlar med ögonen o konstaterar att en blåmålad fis inte är roligt nu heller...

Vår politiska paroll är att skrota alla gula bilar, båtar, motorcyklar, bussar o rullatorer. Ner med dom, bort med dom. Dom är trafikfarliga o familjefientliga (jippie, där fick vi in både oro och rädsla).

Vet inte om det är lokalt men hos mina o kompisens barn så finns det en regel som innebär att så fort en gul bil så "får" man skrika gul bil o klappa tillde som är i närheten lite lätt. Det här med lite lätt är förstås relativt o subjektivt. Vem som såg den gula bilen först brukar det också bli diskussion om.

Gul snö är inte heller något vi rekommenderar... Så bara vänta på att BAG, bort med allt gult, sätter upp sina valplakat.

Ha en fin helg, kram <3

Det är mycket nu och ändå inte...

Bloggen har för tillfället varit rätt vanskött men det har varit en massa annat. Mannen har ryggknas, Storebror har börjat övningsköra lite smått, feber på Lillasyster, Storasyster sommarjobbar för första gången och Lilllebror spelar eller snickrar i morfars stuga. Kloka och fina kommentarer har ni i alla fall skrivit, tack.

Kaosföräldrarna jobbar rakt in i kaklet. Eftersom vi har såna där hjälpar-jobb båda två så tar inte familjebråk och missbruk semester för att resten av Sverige gör det. Kollegorna på familjerådgivningen brukar ha sin absoluta jobb-topp i Augusti. Kanske beror det på det här.

Jag måste säga att jag väldigt ofta känner mig ödmjukt tacksam över vilken tur jag har haft i livets lotteri. Inte bara det att jag är född i ett land med demokrati och fred. Jag är dessutom född i en hyfsat fungerande familj. Det är verkligen inte alla förunnat och är man född på minus är det inte lätt.

Några som däremot verkar ha det väldigt lätt är många av politikerna i Almedalen. Jag brukar inte ägna mig åt politikerförakt då jag tycker att det är ett viktigt och svårt jobb och att det är häftigt att det finns människor som är beredda att ta ansvar för ett helt land och riskera att få skulden för allt från tsunamis till mat inom åldringsvården. Dock blir jag rätt beklämd när människor som så alldeles uppenbart aldrig varit i närheten av vanliga jobb (inte ens bland sina kompisar typ) pratar om att vissa löner ska bli lägre. Håller med om att en del politiker skulle kunna sänka sina egna löner om lönesänkning skulle kännas lockande, de skulle antagligen varken få problem med julklappar eller hyran.

Mycket jobb just nu men jag gillar mitt jobb och snart betald semester. Vissa saker är lugna, jag har det otroligt bra med de viktigaste sakerna. Så bra så att jag till och med kan roa mig med att färga håret riktigt rosa.

Ha det gott allihop, kram

Myr-koll mamman...

Ibland är man glimrande, andra gånger medioker o på vissa gånger urusel. Helt enkelt.

Mannen har legat i ryggskott i en och en halv vecka. Undertecknad har under samma tid i praktiken varit ensamstående arbetande fobollstränar fyrbarns bil o husägar kvinna. Det har gått så där kan man säga...

Det går riktigt dåligt på rätt många områden. Ordning o housewife grejen gick fascinerande illa de första dagarna då jag inte var förberedd men nu har det rätt till sig lite. De grenarna har ärligt talat aldrig varit någon av mina styrkor.

Sommarlovsbarnen hjälper till en del men det behöver ju tänkas en massa och någon måste se vad som ska göras för att det ska bli gjort. Och så dyker det upp nya små saker hela tiden förutom allt städ, tvätt, skjuts, swish, få i säng barno ch laga matgrejs.

Plötsligt kommer det hem ett dyngsurt tält på kvällskvisten , så dyker det upp ett meddelande om att jag inte swishat för plastpåsar (fast jag gjorde det för en och en halv vecka sedan, hoppsan, Swishat fel), så blir det liv o död på jobbet och så har vi spel o träningsförbud på vanliga fotbolls planerna så det behöver raggas planer för både träning o match.

Disk o tvättberget har vissa dagar varit massivt o vissa dagar jag jag helt enkelt inte hunnit saker. Andra dagar har jag tullat på nattsömnen. Nattsömn behöver en inte alltid lika många timmar av i ljusa juni.

Jag har varit rätt förlåtande mot mig själv, en enda människa kan inte hinna allt och ha allt i huvudet i detta informationssamhälle. Dessutom har jag varit ärlig med att jag inte hunnit eller haft koll på allt. Så mycket att göra så klart men ändå inte särskilt stressigt.

Kanske ligger det något i det som Storasyster sa till sina kompisar igår: -"Min mamma är inte en sån där Björnkollsmamma som alltid måste ha koll på allt och får panik om hon inte vet var man är och vad man gör hela tiden. Min mamma är mer en Myrkollsmamma som har lite koll på en massa små saker som tillsammans är viktiga och sen tar hon det egentligen rätt lugnt och har rätt roligt."

Jag skrattade högt och det gjorde Storasysters kompisar också. Ett par av dom är/har jag varit fotbollstränare till så det kändes fånigt att säga emot. Läge att ta det som en komplimang kanske :-).

Så Myrkollsmamman önskar er alla en trevlig kväll. Kram på er

Fotboll, SAS och skolavslutning

Hm, mitt feministiska och jämställda hjärta har tyvärr på senare år upptäckt en markant skillnad mellan män o kvinnor. Så här i Em tider märks det tydligt. Många män har svårt att "tugga i sig" saker som bara händer i livet. Man är så van att kunna påverka precis allting, alltid så man blir helt utom sig över domslut eller en förlust. Det finns inga gränser. Man är beredd att slänga sig raklång som ett barn, skrika allt möjligt till domaren eller klippa till någon för att få sin "rättmätiga" fördel.

Kvinnor inom sporten gör sällan så. Min teori är att det beror på att många kvinnor  tidigt behöver bekanta sig med känslan av att man inte alltid kan styra allt, inte ens sin egen kropp...

Veckans tragiska händelse i Orlando och risken att ensam-knäppgök-mördar-massor kan påverka USA till att rösta på att Trump ska få makt över kärnvapen skrämmer mig. Ingenting jag kan göra något åt förutom min lilla del. Sprida kärlek istället för hat. Kanske också på sin plats att påminna om att en flygstrejk kan vara störande men de flesta klarar sig bra ändå. I den bästa av världar kanske folk låter sig hamna i litet äventyr och upptäcker tjusningen men tåg.

Nu dags att planera skolavslutningsmiddag. Storasyster ska på sista natten med gänget med sin 9:a. Lillebror och Lillasyster försöker komma överens. Det går så där. Lillebror sa nyss att vi struntar i middagen men det kommer att innebära att hela familjen har klösmärken överallt redan innan 8 ikväll.

Ta hand om er <3

Hasta hasta i livspusslet...

Det går undan nu... Så där så att Kaosmodern knappt hinner med sig. Jobb, jobb och åter jobb men helt ok. Jag har ett sånt där jobb som gör att ett par perioder per år blir väldigt intensiva. Kommer hem sent och är helt mentalt kidnappad. Skulle vara konstigt om det inte var så. Man kan säga att det indirekt ingår i min arbetsbeskrivning, liksom är det jag har betalt för.

Och så fritiden då med fotboll och aktiviteter. Skor fulla hallen och gräs som ska klippas. De fyra underbara ungarna och den där Mannen som man behöver resonera med ibland om hur man ska få ihop tillvaron, framförallt när galna maj och jubel juni är igång. Har du swishat? Vem hämtar? Middag? Tvätt?

Tricket är att inte pusha sig själv hårdare i såna här perioder. Tvärtom behöver man säga nej oftare och bli mer noggrann med vad som är viktigt och vad som ska bort under en tid.

”Förmågan att förenkla betyder att ta bort det onödiga, så att det nödvändiga får utrymme”.
Hans Hofmann

”Vid sidan av den ädla konsten att få saker gjorda finns den ädla konsten att låta saker bli ogjorda. Livets visdom innehåller eliminerandet av oviktiga saker”.
Lin Yutang


Och så får man konstatera att saker kör ihop sig ibland och blir bra ändå. Missade bussen imorse, fick skjuts av en kompis till grann-samhället där bussarna är tätare. Inte tätt nog så då liftade jag och den tredje bilen plockade upp mig. Fick lift med en kille från gamla parallellklassen i 9:an och det var riktigt trevligt. Kul med en pratstund med honom om tonåringar och livet. Visste jag inte när det begav sig att han skulle bli ett av dagens guldkorn.

Ta det lugnt med er själva och Kram på er