Mot utmattningens brant?

Med fyra barn med tillhörande aktiviteter, ett hus och hyfsat krävande jobb borde det väl hända snart. Utbrändheten. Vad vet jag? I förebyggande syfte har jag just läst Utbränning och mental utmattning -en motbok. Funderar och diskuterar med människor runt omkring mig. Spännande och skrämmande att jag känner en hel bunt med oerhört dugliga människor som sprungit in i väggen. Innan de visste ordet av hade de klivit ner för hela utbrändhetstrappan: fysisk trötthet, intellektuell trötthet, social trötthet, beteendeförändringar, meningslöshetskänslor och till sist sammanbrott. Shit pom fritt, är det bara en tidsfråga?

Men tänka sig, det finns en del tips i boken. Några riktigt bra tips.
* Att vara observant på sig själv är inte så lätt eftersom man slutar lyssna på sig och bara ser ett sätt att göra när man är stressad.
* Att lyssna på andra KAN kanske vara lättare.
* Att bli konstruktivt lat är min favorit. Känn på ordet, konstruktivt lat. Att ställa sig frågorna MÅSTE det göras? MÅSTE det göras av MIG? MÅSTE det i så fall göras NU?
* Unna dig att njuta gör något för din egen skull
* Ändra på det du kan hänger också ihop med
* Var förlåtande både mot dig själv och andra. Att våga misslyckas kan du ha mycket glädje av (Ha Ha, här borde de ha tagit upp humor också, skratta högt när saker skiter sig)
* Jobbet är inte allt här i livet.

Jaha, ikväll har Mannen skjutsat till hockeyn och jag var på föräldramöten i skolan för de tre äldsta barnen. Först var det stormöte med rektorn och oj oj oj vad vi föräldrar är viktiga. Och så pratade några ur personalen om rutiner och läggtider, regler och datoranvändande, hygien och flunsan osv osv. Sen valde jag att gå på Lillebrors möte, man kan inte klona sig. Där pratades det om pennfattning och packa väskor och någon måste ju blir klassförälder. Krav Krav Krav. Det är inte lätt att vara människa... Men spela roll om hundra år, mina nya ledord är konstruktivt lat. (tänkte att sälarna skulle illustrera det konstuktivt lata men skärpan var visst lite sisådär) Kram på er

Underlig helg

Jisses Amalia. På varenda fläck där man kan lägga grejer, lägger vi grejer. Saker som är bara lite trasiga, som snart ska ätas upp eller ev läggas någon annanstans. För att ni inte ska missta Kaosbloggen för att vara en jösses-vad-vad-vi-plockar-bort-och-har-det-fint-blogg så lägger jag ut en bild på en typisk trivselhög full med pyssel, viktiga papper och trasiga robotar.

Helgen har gått i de omkullstörtade planernas tecken. Ungefär inget har blivit som vi tänkt oss. Igår hade jag och två kompisar laddat för att plocka svamp och kom hem med blåbär. På kvällen skulle familjen se en mysig tecknad barnfilm och jag blev rasande. Fatta att alla djur alltid går på två ben, att man låtsas att kor gifter sig och att det fanns kor som var KILLAR. Efter åratals ammning är kon liksom lite helig för mig. Jag förstår varför kor ser lite korkade ut efter att ha blivit mjölkade i hela sitt liv. Då kan inte något filmbolag dissa kor och leka att kor med juver är karlar. Senare på kvällen fick jag storstryk av Mannen i Sequense, FYRA gånger (har aldrig hänt förr).

Idag tänkte jag skjutsa till hockey och gå på skördemarknad. Det blev hosta, fika, pyssel i trädgården och lingonplockning istället. Mutade barnen med att vi skulle äta hämtpizza om de hjälpte till i skogen. Vet inte om jag tjänade så bra på det men det var mysigt. Fyra ynka liter hittade vi men barnen tyckte det var kul att vi tjänar pengar på att inte köpa lingonsylt. Röstningen till kyrkovalet föll tyvärr helt ur mitt huvud. Pinsamt, jag har alltid röstat varje gång jag fått. Det finns folk som dör för rösträtt. Jag ångrar mig...

Ah, inte mycket annat att göra än att lägga en underlig men ändå härlig helg till handlingarna. Kram på er

Somliga har DET

Det har väl kanske inte vi men vi har ett äkta Borttrollningsskåp a´la det som finns på Harry Potters Hogwarts. Vårt eminenta borttrollningsskåp är placerat i köket. Vi brukar kasta in hjordar med plastburkar med tillhörande lock i det. Sen stänger vi dörren. Nästa gång vi öppnar dörren är där bara udda burkar och helt konstiga lock som inte passar någonstans. Magiskt va...

Aha, få se nu, vad kan man göra med ett sånt skåp? Mmm, oanade användningsområden. Jag tror att vi ska börja använda skåpet till alla våra bra och ha saker som ligger och dräller överallt kanske kan det bli bra och ha saker som vi behöver där. Uddasockar och barnens pyssel riskerar också att stängas in bakom borttrollningsskåpets dörrar. Nu måste jag gå och knöla in prylar i borttrollningsskåpet. Undrar vad Lillebrors alla uppfinningar blir när borttrollningsskåpet fått sätta tänderna i dom? Spännande värre... Ha en trevlig helg Kram

En vecka utan mobil

och jag säger att det funkar. Visst rycker det i mobilarmen ibland. Jag tänker att jag ska ringa och kolla... skicka iväg ett mess... På ett sätt är det faktiskt bättre utan mobil. Man blir mer här och nu. När jag sitter på bussen kan jag inte göra annat än att sitta på bussen. Träna sig i att vänta lite, och alla andra får också träna sig på att vänta eller lösa sina problem själva. Jag kommer säkert att skaffa ny mobil vad det lider men inte nu. Intressant fenomen det där att mobilen också blir en stressfaktor. Att man känner sig naken när man inte har den med.

Och så har stora hostan drabbat oss. Vi sover sardinburk på nätterna. Vi var in med Lillasyster till akuten i förrgår natt. Jättehemskt. Och så tänkte man svininfluensa och blev jätteorolig (kanske borde man sluta läsa tidningar/ se TV också). Det var krupphosta förstås. Lillasyster var helt Bricanyltoppad när hon kom hem och låg och pladdrade i flera timmar om att både hon och pappa fått present på sjukhuset. Hon fick en glittrig sköldpadda. Pappa fick Molipect i ett rör. -Men Lillasyster, det är din medicin... -Nej, det är pappas, jag har redan fått MASSVIS med medicin!

Här är en härlig artikel om Anna Anka (är inte det namnet ett skämt?) och hemmafruidealet, heja Nalin. Nu tänker jag lägga mig brevid Lillasyster och se på Lilla Sjöjungfrun (som iofs är korkaad men vi lever inte så i stökriket). Vila upp mig och mysa med Lillasyster som är småfebrig och hostig är nog det vettigaste jag kan göra idag. Bara vara. Här och nu. Hoppas att ni får en riktigt mysig kväll i höstmörkret.

Osynkade med resten av världen!

Hela världen håller andan och väntar på svinflunsan. Handspritar sig och har sig. Funderar och funderar. Kaosfamiljen är som vanligt inte med i matchen. Igår kom Storebror hem från träningen och KRÄKTES. Vi trodde knappt våra öron och blev nästan tvungna att kolla på eländet innan vi trodde honom. Alltså, Hallå, Storebror vad GÖR du?

Och efter saneringen och ompysslandet blir det som vanligt. Kaosmodern är i stort sett nykterist eftersom hon inte gillar de flesta alkoholhaltiga drycker och absolut inte kan tänka sig något värre än att vakna i sin familj med "ont i håret" eller ren baksmälla. Men när vi plockar fram hinkarna går Kaosmodern till skåpet och lyfter ner mors dricka (turkisk peppar) att skölja ner vitpepparn med. Ska vi vara helt traditionsenliga bör också Mannen stå i tvättstugan och sjunga "Amors pilar föll som regn, över en smal madrass, vi hade ingen säääng. Nu har vi dubbelsäng men ingen TIIID att ligga kvar..."

Nu måste jag tjata lite på Lillebror så att han gör sitt livs första läxa. Ännu ett tecken på att vi är osynkade, borde man inte tycka att det är fränt med läxa när man går förskoleklass? Ha en trevlig kväll

Om att mötas

Funderar lite på det där med umgås. Vi har himla trevliga vänner men det är verkligen inte ofta man hinner träffas. I sommar har vi knappt hunnit träffa någon förrutom oss själva och lite släkt. Klart man kan boka in träffar men det kan vara lite vanskligt att veta i förväg i vilket skick vi är. Ni vet att hela familjen har medvind, sol i ryggen, är utvilade, friska osv osv. Eftersom de flesta av våra vänner också har barn så är det rätt många variabler...

Vi får väl hoppas att våra vänner har överseende med oss för att vi inte alltid är så sociala. Ibland, om läget är gynnsamt kan man ändå få till det. Riktiga möten, stunder som ger något och som man kan lära sig något av och bära med sig... Att verkligen få mötas med en annan människa är en ynnest. Mötte en kvinna som har fyra utflyttade barn för ett tag sedan. Hennes budskap var ungefär att var sak har sin tid. Hur tänker ni när det gäller umgås/ vänskap och småbarn?

Nu tänker jag dricka te med Mannen i mitt liv... Kram på er

I balans igen

Kände mig lite lätt missnöjd igår när jag racklat bort mobileländet. Sen läste jag lite ur Musafa Cans bok Tätt intill dagarna, berättelsen om min mor. Då kändes livet vips pips alldeles underbart igen. Jag har förlorat en mobiltelefon, Mustafa Cans mor har förlorat 7 av sina 15 BARN.

Och idag gick jag in på Bloggen och fick se era kommentarer och blev jätteglad. Underbara ni. Eftersom det av naturliga anledningar inte kommer att bli så mycket Kaoskort här på ett tag kan jag tipsa er som är med i Facebook om att gå med i gruppen family living- the true story. Där finns det Kaosbilder och Kaoskompisar. Ni kan se ett smakprov här. Hoppas ni får en fin helg och hamnar ni i en svacka, tänk på Mustafa Cans mamma...