I balans igen

Kände mig lite lätt missnöjd igår när jag racklat bort mobileländet. Sen läste jag lite ur Musafa Cans bok Tätt intill dagarna, berättelsen om min mor. Då kändes livet vips pips alldeles underbart igen. Jag har förlorat en mobiltelefon, Mustafa Cans mor har förlorat 7 av sina 15 BARN.

Och idag gick jag in på Bloggen och fick se era kommentarer och blev jätteglad. Underbara ni. Eftersom det av naturliga anledningar inte kommer att bli så mycket Kaoskort här på ett tag kan jag tipsa er som är med i Facebook om att gå med i gruppen family living- the true story. Där finns det Kaosbilder och Kaoskompisar. Ni kan se ett smakprov här. Hoppas ni får en fin helg och hamnar ni i en svacka, tänk på Mustafa Cans mamma...

Aghhhhhh

I morse tänkte jag i mitt stilla sinne att jag kanske skulle skippa Bloggen. Att den spelat ut sin roll... Sen kom dagen och Kaosmodern är naturligtvis inte den som förnekar sig. Fem saker som jag lärt mig idag (hoppas jag):

1. Att inte låta vår sexåring inmundiga gigantisk muffins med kolasås på fik om jag inte vill att hela stan ska bli kladdig eller har en högtryckstvätt i bakfickan.
2. Att somliga barn verkligen inte är skapta för att vara på bibliotek utan gärna vill sjunga och klampa.
3. Varför föräldrar oftast har väskor med olika fickor (för att kunna förvara kissiga trosor och strumpbyxor åtskilt från annat förstås)
4. Att om jag tänker att det inte är så smart att lägga mobiltelefonen på ett ställe eftersom jag kommer att glömma den så har jag rätt. Pinsamt rätt.
5. Att om ens mobiltelefon blivit stulen kan man varken skicka ångestmess eller ringa till någon.

Så, jag antar att jag Kaosar vidare. Ruskigt irriterad över att jag inte har någon mobil längre men jag tror att jag ska släppa det snartMobilförsäljarna har lyckats ännu bättre än handspritstillverkarna... Jag kommer faktiskt ihåg att det gick att klara sig utan mobil tidigare, kanske går det igen. Sköt om er

Jämställd har det inte trist

Låter armarna hänga längs kroppen efter intensiva dagar, kvällar och nätter (hostiga barn). Fnissar lite åt att folk verkar bli så stressade bara av tanken på att män skulle amma läs här. Tänk varannan herrarnas när det gäller amning... Då hade nog samhället sett annorlunda ut. Inte för att jag vet om det funkar och funkar det inte behöver vi väl inte bli så stressade, då är det inte mer med det. Funkar det (vilket jag iofs betvivlar) så har jag liksom aldrig tänkt att en karl blir en kärring för att han ger ett barn mat...

Jag tycker det är manligt att ta hand om sin avkomma och håller fast vid att det är läckert med en karl som lagar mat och tvättar. Läste någon forskning för ett tag sedan om att jämställda föräldrar är mer nöjda med sitt sexliv (även om man inte skulle råda någon att skaffa barn om man vill att sexlivet ska blomstra). Det tycker jag talar för de där biologiska argumenten som pratar om att män ska vara män osv. Jag gillar frihet. Låt oss gifta oss hur vi vill och vara kvinnor och män på det sätt som passar oss.

Nu ska jag dricka te med Mannen, fira att han får CSN pengar för sitt pluggande och låta armarna hänga ännu mer;-) Ha en trevlig kväll

Kvällsstök, spindlar och handsprit

När jag stökade bort maten blev jag överfallen av en cowboynalle och beskjuten. Sen sov jag framför Bollibompa en stund. Svarade i telefon. Langade fram kvällsfika och hävde några bråk. Utövade handpåläggning på lillasyster för att hon skulle sitta och fika. Svarade i telefon igen. Hjälpte handgripligen Lillebror att sitta upprätt och få i sig sin macka. Började byta lakan i Lillebrors säng. Följde syskonen Lill ner till toan, sökte plastad frotte och vek lite tvätt samtidigt. Fick ett spindellarm från Storasyster. Gick upp och sökte lite spindel utan resultat. Ställde upp korsdrag nere eftersom det var så varmt (j-a värmefläkt), varvid syskonen Lill fick absolut frispel och började springa ut och skrika i mörkret. Motade in syskonen Lill och borstade deras tänder. Fortsatte byta lakan i Lillebrors säng. Funderade på att gjuta fast syskonen Lills fötter i betongklumpar en stund eftersom de började springa runt och dra fram utklädningskläder. Nytt spindellarm från Storasyster. Än en gång ingen spindel. Avslutade bytandet av lakan i Lillebrors säng. Gjorde välling till Lillasyster och stökade undan fikat samtidigt som vattnet kokade upp. Föste med mild men bestämd hand syskonen Lill till sängen och kramade dom god natt. Ringde till Mannen och frågade vad kompisen som Storebror följde med hette. Han visste bara förnamnet. Borstade tänderna på Storasyster och fick heta tips om både namn och adress på Storebrors kompis. Hittade inte kompis i klasskatalogen men Storebror kom hem och började fika och göra läxan...

Jösses, jag blir svettig när jag skriver om kvällen. Inte undra på att jag inte vill separera, tänk er själva, så här varenda kväll ena veckan och eko nästa... Jag kräver inte blommor och levande ljus, att Mannen och jag hjälps åt med kvällarna räcker:-)

Angående svininfluensan är jag starkt misstänkt på att det är något medicinbolag som blåst upp den till oanade proportioner. Alternativt kan det vara handspritstillverkare... och mig veterligen har sprit aldrig löst några bekymmer, snarare skapat fler...

Och kom ihåg när jag skryter om vår Stora säng med hel bäddmadrass att om, jag menar när, någon råkar göra en stor pöl är det krångligt att tvätta madrassen och ännu jobbigare att torka den... Ha en trevlig kväll

Hes vild och vacker

Igår var Mannen och jag på en 90-årsfest med vigsel. Vi blev alla överraskade när det kom in en präst och började viga jubilarerna. Jag blev nästan lite rörd, jätteroligt. Sen åt vi god mat och röjde loss till livebandet. Det var Whiskey in the jar, 800° och Oa hela natten för hela slanten. Vilken fest, jag studsade runt i flera timmar. När kvällen var slut var jag rätt hes. Mannen och jag skrattade hela vägen i bilen hem. I natt har Storsängen varit överbefolkad med hostande barn så jag har sovit för lite och som en kratta men jag skrattar fortfarande...

I bandet spelade en av mina tonårskompisar. Jättekul att träffas och så börjar man prata om förr och nu och så. Hur kul man hade förr men samtidigt att man skulle ha kunna haft mer kul om man varit mer nöjd med sig. Nu när man rasat rent fysiskt har man skippat komplexen. Och tänka sig, man orkar röja fortfarande, vild och vacker. Och så har vi ett gäng underbara ungar. Vi konstaterade att vår bästa tid är nu... Kram på er alla vilda och vackra där ute...

Mycket att göra och trött

Lägger man dessutom till att barnen är lite trötta och smått förkylda så går ekvationen direkt överstyr. Nu trimmas vi in i vardag igen och det gör vi med bråk. Men mitt i alltihop finns det också gott om kramar, omtänksamhet och skratt. Och det klart det är Kaos men Kaos är inte detsamma som katastrof. Kaos föder kreativitet och lockar oss ofta till skratt. Om inte annat så i efterhand. Även om det blir stökigt så älskar jag att ha en hel drös ungar. Tycker att deras 200 teckningar i veckan är underbara även om jag inte vet var jag ska göra av dom. I Kaosköket får man ofta höra intressanta historier och nya tankar. Kanske tack vare att det är ett Kaoskök...

Ibland känner jag mig lite konstig. Genuint ointresserad av heminredning, jag vill bara att saker ska funka hyfsat bra. Igår fick jag erbjudande om att åka till IKEA, jag tackade nej och plockade blåbär istället. Jag har en Kaosfamilj och det är jag nöjd med. Jag behöver inte mer smart förvaring som vi inte heller stoppar ner saker i. Smart förvaring förpliktar så att jag kanske inte skulle hinna med de goa hejkramarna utan börja välkomna Man och barn med -Häng upp jackan och stoppa skorna i skåpet... Tänk vad vi hade missat Mannen och jag om det bara hade varit vi. Eller om vi lagt oss vinn om att alltid ha ordning överallt... Jag ryser när jag tänker på det.

Ett hem utan lite stök blir liksom lite dött. Jag tror inte man har så roligt om man bor i en inredningstidning. Lite upplyft blir jag när jag ser att jag inte är ensam om att bejaka Kaos, kanske vänder trenden till min fördel snart, titta här: stökuppror. I så fall har jag varit före min tid, länge. Kram på er

Kanske lite för mycket verklighet...

Idag hade de tre äldsta barnen och jag en intressant diskussion som började med ekonomi, om de är fattiga eller inte. Mannen hade sagt att man alltid kommer att vara fattig hur mycket man än har om man hela tiden vill ha mer. Snacket fortsatte med skatter och att det finns barn i andra länder som inte kan gå i skola, måste springa långt efter vatten, inte mat för dagen och krig. Efter en stund var det någon som sa att det i alla fall skulle vara värre om det varit i Sagan om ringen eller Harry Potter.

Då flög f-n i Kaosmamman och jag hade en föreläsning om att det finns gott om folk som flyr till vårt land för att det är tryggt här. Att det finns länder där barn arbetar från tidig ålder, mördas och svälter bla bla bla...

Jag vet inte om det var en så god idé att ha den där föreläsningen. Storsängen lär väl bli knökfull i natt kanske, men samtidigt blev jag trött på fantasy och disney och vill att barnen ska vara grymt medvetna om att vi har tur. Vad tänker ni? Är det läge med lite tvångaktuellt kanske?

Nu tänker jag dricka lite te med Mannen. Kram på er allihop!