Fantastiskt Kaos

Mirakel, politik som gått överstyr eller budskap med speciell budbärare?

2012-02-19T08:35:00.014+01:00

Brukar ju försöka låta bli att oroa mig men efter gårdagens Melodifestival så tycker jag nog att skolpolitiken gått för långt. Ve dej Björklund, hur kunde du lägga ut sexualundervisningen på entreprenad? Undrar vilket budskap barnen uppfattade? Kvinnan är det första könet, och sen tittade han inte på någon annan, framförallt inte hon som sjöng åt honom =gav honom anledning att vara med i MELODI festivalen. Eller tror ni att barnen kommer ihåg det där om att vägra säden? Hoppas verkligen att denna nya pedagogik utvärderas ordentligt... Börjar nästan ana en politisk konspiration. Samma vecka som detta händer går KD ut och berättar att man är emot tvångssterilisering vid könsbyten. Kan det vara så att man redan då visste att man hade ett ess i rockärmen, på bästa sändningstid?
Klart det är lätt att skjuta en sådan budbärare som Ranelid eftersom han så uppenbart har ett sånt ego som överskuggar allt... Tyvärr, för naturligtvis behöver vi fundera, bejaka och leva kärleken i ännu större utsträckning än vi gör. Kärleken är ett stort mirakel. Det som får världen att snurra och människor att lyfta sig över sig själva. Budskapet är underbart men (har ingen bra översättning på detta) it´s important to not just talk the talk, we have to walk the walk to. Kärleken räddar oss undan ensamhet och mycket annat elände. Kärlek är det häftigaste en människa kan få vara med om och den förökar sig och blir större av att delas... Tänk bara när man fick sitt första barn och tänkte att aldrig kan jag älska någon lika mycket. När jag fick barn nummer fyra grät jag för första gången i mitt liv av glädje och älskade alla ännu mer... Så, istället för att hata Ranelid kan vi sprida kärlekens budskap...

Vad tror ni, är Mirakel en politisk komplott mellan KD och Björklund eller ett budskap med lite tokig budbärare ller är budbäraren möjligtvis rätt eftersom låten just nu diskuteras överallt? Njut av varandra, mys, sträck ut en hand till någon annan. Nu hjälps vi åt att sprida kärlek omkring oss. Kram på er alla

Misslyckad röjning och den farliga världen...

2012-02-16T23:08:00.005+01:00

Jag har varit ledig hela dagen och ändå ser det bra mycket värre ut nu än det gjorde på bilden. Mannen kommer hem och skrattar och pussar mig på pannan. Säger att det kommer att ta tid och att det nog blir bra till slut. Underbara han, klart han har rätt... Det ordnar sig (men nej, laddarkabeln till kameran är fortfarande borta).

Och så har det varit någon i kommunen som erbjudit ett barn skjuts. Och vuxenvärlden goes Sean banan, blir precis vettlösa. Pratar om att slå ihjäl gärningsmannen, att barnen aldrig mer ska få gå ut själva osv osv. Hm, finns mycket att fundera på där. Ska vi verkligen föra över alla våra rädslor för okända människor bara så där? Behöver världen verkligen fler rädda människor? Blir man gärningsman för att man pratat med ett barn?

De som oftast blir nerslagna är killar i 20 årsåldern av andra killar i 20 årsåldern. För tjejernas del så är det allra troligast att om hon blir slagen eller utsatt för något så är det hemma, av någon hon känner, troligtvis hennes pojkvän eller make. Vi uppmuntrar ändå tjejer att gifta sig och skaffa barn. Mörkertalet när det gäller våld i hemmet är stort eftersom en naturlig del i processen är att mannen isolerar och terrar psykiskt och göra om sanningen till sin sanning innan. I genomsnitt går det 2-3 barn i varje klass som bevittnat våld HEMMA!!! I själva verket kanske vi inte borde låta barn gå hem ;-).

Trafik är också farligt på riktigt, dödar och skadar massvis med folk, även barn. Vi kör glatt vidare, till och med korta sträckor. Och dricker alkohol och äter fet mat och massor med godis... Listan skulle kunna göras lång på saker som vi låtsas är ofarliga som är farliga och saker som vi förfasar oss grundligen över som i nära nog 100% av fallen aldrig kommer att hända. Faktum är att barnen kommer att utsättas för farligheter och hemska saker oavsett vi vill det eller ej. Vi får inte låta rädslan ta över utan resonera med barnen och lära dom att göra risk-kalkyler. Nu, dags för tekopp...

Missnöje är grunden...

2012-02-14T22:57:00.004+01:00

Röjningen i vardagsrummet är fortfarande inte klar men det har sina fördelar att ta det lugnt. Man hittar en massa bra och roliga saker. Minnen som man flinar åt eller bra saker. Hittade den här artikeln av Anna Kåver. Verkligen fantastisk. Enligt henne så är vår hjärna sedan samlartiden inställd på att söka efter brister och fel. grunden är alltså att man är Missnöjda Myrtle. Hon är inne på att vi därför behöver träna på att uppmärksamma och njuta av saker som är bra eftersom glädje är en flyktig känsla. Så, därför ska vi inte vara förvånade när vi känner missnöje och vill ha mer/större/oftare osv utan tänka att det är normaltillståndet. Och om man vet att ens hjärna försöker lura en att samla en ännu större hög med nötter fast man redan klarar sig i flera år så kan man koncentrera sig på att odla förmågan att vara generös, omtänksam och förnöjsam eftersom det är på så sätt som man kan finna verklig lycka.

Alla hjärtans dag idag. Två hjärtans sittningar vid kvällsfikat. Tänk vilken ynnest att fika med kloka, roliga och finurliga barn i två omgångar. Nu, dags för tekopp med Mannen. Idag har det varit en sån här dag: "Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa: ’Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna som skimrar i minnet när alla andra är glömda.’"

Vi på Saltkråkan
Hjärtepresenter kan se ut på många sätt. De bästa kostar inte pengar. Vad tänker ni om missnöje/ förnöjsamhet? Hoppas ni har det underbart...

Motsatsen till ljust och fräscht...

2012-02-13T22:43:00.006+01:00

Det var länge sen sist. 2006 kändes det som om vi uppfann sjukdomar. 2007 hände det att vi hörde att någon i andra delar av Sverige var sjuka innan vi blev sjuka. 2008 hörde vi att folk i denna kommunen hade sjukdomen innan vi fick den. Då hade vi en kompis som sa att när det gällde magsjuka och oss kände han sig lugn, våra sjukdomar smittade inte dom... Sen har det blivit bättre och bättre. Hänt nästan aldrig.

Igår hade vi just gått och lagt oss när vi hörde det omisskännerliga LJUDET. Ljudet som alla småbarnsföräldrar fasar för. Snabba som kobror studsade vi upp ur sängen och började göra vår mumbo-jumbo. Hink här, lyfta barn, trasa, torka, stöka ur sängen och ner i tvättstugan. Efter 14 år i branchen vet vi vad vi ska göra.

Hängandes över hinken stönade Lillasyster: -Om det bara inte hade varit sån hemsk färg. Om det hade varit rosa, blått eller åtminstone rött...

En stund senare stod han än en gång, Mannen i mitt liv, i tvättstugan och sjöng Stefan Sundströms gamla slagdänga. "Amors pilar föll som regn, över en smal madrass, vi hade ingen säng. Nu har vi dubbelsäng men ingen tiiiid att ligga kvar"...

Vi log mot varandra och konstaterade att det tack och lov inte händer så ofta längre. Det är inte kul men det finns värre saker som kan hända en människa. Kram på er

Stökhantering och vårsol...

2012-02-12T22:25:00.004+01:00

När det varit -30° och vårvintern visar upp sin bästa sida så vill man bara ut. I andra delar av världen blir man inte till sig i trasorna över -5° och solsken men här och nu känns det fantastiskt. Sen blir man aningens lite mer motiverad av att det sen igår eftermiddag ser ut så här i vårt vardagsrum

Det är så här oavslutade röjningar ser ut. Och inte har jag hittat laddarkabeln till kameran heller... Nåja, nu får vi hoppas på riktigt fint väder ett par veckor. Ja men vet ni hur jobbigt det var att lyfta ut allt detta? Hade jag gjort allt klart hade jag bergis blivit utbränd... Känns viktigt att inte förta sig. Vår handledare har sagt att man i stort sett kan ha det hur mycket som helst utan att bränna ut sig, bara man har tid för återhämtning. Återhämtning från sånt här tror jag att man bäst gör ute i vårsolen. :-). En liten nackdel med vårsolen är att den ofta avslöjar nya områden som man "borde" röja, putsa och greja med och då kan det ju lätt bli hur mycket som helst och ingen återhämtning. I förebyggande syfte är det nog bäst att hålla sig en bit ifrån huset ;-). Solig kram på er allihop

Äcklig mat!!!

2012-02-09T23:07:00.004+01:00

Jajjemän, idag har Lillebror och jag gjort den hittills äckligaste maten. Som vi har gjort tillsammans alltså. Själv har jag gjort äckligare mat en gång. Det var när jag och en kille gjorde pizza åt ett helt kollektiv och han hade grymt dålig koll på skillnaden mellan tesked och matsked. Matskedar salt istället för teskedar gör man trolldeg med. Inte alls gott på pizza.

Dagens äckel-mat är en maträtt som vi numera inte nämner vid namn. Lillebror och jag kämpade och skar, mixade och tricksade men det blev så vidrigt så att vi blev tvungna att klunsa om vem som skulle provsmaka. Hemliga ingrediensen, ingenting hjälpte. Käket var värdelöst. Ett intressant fenomen inträffar tydligen i Kaosfamiljen när man presenterar maten som rå-vidrig. Helt plötsligt börjar delar av familjen att försöka gilla eländet (och gudarna ska veta att favoritsporten annars alltid varit att fördöma god mat). Någon försökte hälla i lite grädde, en annan hittade på någon liten förmildrande omständighet och en tredje kom på att man kan ha klädnypor/ hålla för näsan. Jösses vilken lojalitet. Men, inte ens när genierna slog sina kloka ihop och utlyste tävling och muta hjälpte upp problemet. Ni-vet-vad gick inte äta. Storasyster tyckte att det smakade halv kompost. Lillebror, som annars brukar äta allt stod inte ut. Eventuellt blir Lillebror och jag fråntagna vår gemensamma matdag på familjerådslaget på söndag.

Nåja, familjen skrattar fortfarande. Bland annat för att jag lagat en maträtt som jag borde ha förstått att jag skulle hata, flertalet av ingredienserna tycker jag själv är våldsamt äckliga... Ingen lär glömma denna maträtt, någonsin. Eventuellt är det något som det kommer att berättas om i generationer... Ökända mormors mormor som lagade mat som till och med hon själv spottade åt... Ja, vad gör man inte för att bli ihågkommen? Nu måste jag nog dricka lite te så att jag slutar att rapa ni-vet-vad. Klunsande (sten-sax-påse) är förresten ett underskattat sätt att lösa konflikter på. Sköt om er...

Ibland stannar livet upp...

2012-02-09T10:48:00.003+01:00

Fick besked igår om att min hittills absolut bästa chef gått ur tiden. Ett stort varmt rött hjärta har slutat slå. På tok för tidigt.

Döden är nära livet. Sorgen är kärlekens pris. Klart att man blir ledsen när en så klok, varm och härlig person dör. Finns inte mer. Alla dom där frågorna man velat ställa, alla de där sakerna man borde ha sagt lite mer av. Visste han till exempel att han enligt mina mått fortfarande är den bästa chef som jag någonsin har haft? En person som jag tänker på ofta och som jag hade som förebild när jag själv var chef.

Jag hoppas och tror att han visste det. Jag skickar tankarna till honom, övertygad om att om det finns en himmel så är han där och har just valt ställets rödaste och snabbaste vingar. Sorgen är kärlekens pris. Det tröstar mig idag. Det är tack vare att man har så många som man tycker om som man blir ledsen. Tyvärr är döden en naturlig del av livet men det är alltid läge att stanna upp lite och berätta för folk det de bör veta. Du fattas mig, världen blir inte densamma, vila i frid Danne.

Morgonstund har guld i mund?

2012-02-07T06:14:00.004+01:00

Misstänkt lunginflammation på Storebror. Obligatoriska komma-iväg-bråken. -26°. Nåja, fina Storebror lär väl bli frisk med lite penicillin. Komma-iväg-bråk går över och -26° går bort. Tänk när det inte fanns medicin mot sjukdomar, huuu.

Här är lite intressant läsning. Så här vackert har vi ute. Det är ungefär som högklackade skor och massor av inredningsprylarna, väldigt vackert men varken så mysigt eller praktiskt. Ha en fin dag allihopa

En hyllning till nätet...

2012-02-05T21:30:00.003+01:00

Det skälls en del på internet. Folk ondgör sig över tonåringarnas spelande och delande och att det facebookas och Bloggas. Ny tider nya grejer att oroa sig för... Visst nätmobbas det en del och visst sitter en massa ungdomar väldigt stilla men ändå... som vanligt gäller det att ta diskussioner och att försöka hålla balans. Internet har varit borta hela helgen och det gör att jag funderat lite på nätets vara eller inte vara. Jag tycker att nätet är i det mesta är strålande. Man kan googla på allt man inte vet, Youtube musik är underbart och Bloggar har vidgat mina vyer. Samma kväll kan jag skratta lite åt att ett pysselbord (eller för den delen pysselgolv) aldrig räcker, glädjas över att det är fler som upptäckt cyklelns förträfflighet som fortskaffningsmedel, flina lite åt magsjukefobi och fundera på hur det skulle vara om man var väldigt sjuk. Jag väljer vilka jag surfar in hos. Skriver kommentar ibland. Det berikar mig, ger mig mer att surra om vid tekoppen.

Genom facebook har jag sparat massor med tid genom att organisera allt från julmatsknytisen och 8/3 firande till semesterplaner. Löst en hel del problem via trevliga vänner och bekanta på "fejjan" också... Dessutom får man sig en “walk down the memorylane” genom att kunna hålla lite kontakt med gamla härliga kompisar. Såna där som man gjort en massa galna, knäppa och roliga saker med. Någon erinrar sig ett knasigt bråk om kräftor av granris, någon flinar man med åt tokresor, danser i regn, skrattattacker, möten med ännu galnare människor och så blir man påmind om viktiga saker som frös ihop, flöt bort, man missade eller tappade bort (men som blev riktigt bra historier efteråt). Via facebook kan man hålla lite kontakt ändå, även om det vanliga livet och prioriteringarna gör att man varken ses eller hörs. Facebook är ett sätt att kunna hålla kontakt i mån av tid och lust. Kravnivån för umgänget är extremt låg.

Och mitt eget Bloggande började för att ge en motbild till allt det där äckligt perfekta. Det där som det kändes som om alla strävade efter och var missnöjda om de inte uppnådde, varje dag. Den där världen där levande människor inte får plats. Kändes kul att ge en bild av det härliga i stök. Sen utvecklades Bloggandet till att bli en ventil, ett ställe att skriva av sig, skratta lite och eventuellt få respons. Nu har det gått och blivit, ja, det fortsätter av bara farten. Eftersom det inte är samma Kaos nu så blir det mer funderingar... Och så ni, alla trevliga. Tänk vilken lyx och få skriva och få feedback... Upptäcker mer och mer att jag trivs med att skriva och internet är ett roligt ställe att "hänga ut sig på". Och det är kul att det är fler som skriver, tänka sig att det numera, tack vare internet, finns fler sätt än att prata att uttrycka sig på. Länge leve nätet!! Kram på er

Det perfekta är i bästa fall tråkigt...

2012-02-01T21:56:00.007+01:00

Har börjat läsa en helt bedrövlig bok. En sån där som jag troligtvis aldrig kommer att bli klar med. Suerlativen avlöser varandra och jag somnar. Ord som vacker, lyckad, underbart, begåvad, färgstämd, sympatisk, charmig, trevligt sinnelag, fulländade dagar osv osv... Helt blodlöst. Supertråkigt...

Och det är något som jag upptäckt eftersom. Perfekta saker tråkar ut mig rejält. Tycker inte om när det är så städat så att allt står i räta vinklar. Människor som har lagom stora näsor och inte något annat utmärkande heller kommer jag knappt ihåg. Det går inte att skilja en inredningstidning/ artikel ifrån den andra. Bara en massa bilder och en massa ord som inte säger egentligen någonting. När jag säger till barnen att jag inte kan tänk mig något värre än att bli prinsessa menar jag det. Tråk-perfekt...

Att låtsas vara perfekt tror jag är skadligt, i alla fall när det kommer till föräldraskap. Åkte tunnelbana med en sån där pedagogisk perfekt förälder i helgen. Ni vet en sån där otäck som låter pedagogisk hela tiden och aldrig höjer rösten. Bara resonerar med sin fyraåring med en aldrig sinande svada och lyssnar ingenting. Tyvärr var den här perfekta föräldern en förklädd skräcködla. Dottern var arg och slog sin mamma. Mamman försökte (med sin pedagogiska röst) att tvinga sin dotter att säga förlåt. Ni vet så där säg förlåt till mamma nu... Du SLOG mamma, säg förlåt... Du slog mamma, säg förlåt... Efter en stund låtsasringde hon i sin telefon och sa att dottern var dum och undrade om personen kunde möta upp vid Slussen. Nytt "samtal" med ny person, samma visa. Sen sa hon till dottern att hon skulle lämna henne vid Slussen till (något namn) eftersom dottern inte var snäll. VAAA!! Dottern blev jätteledsen och sa förlåt. Fy för såna där pedagogiska skräcködlor... Som om att dotterns lilla arga fyraårshand råkat landa på mamma skulle rättfärdiga hot om att lämna och lögner!! Jag blev så arg så jag först inte kunde göra någonting. Sen skulle jag av och sa då till mamman att det inte är lätt att vara liten (kom inte på något bättre, tyvärr).

Vad tänker ni om det perfekta? Känner ni igen det där med perfekta pedagogiska förklädda skräcködlor då? Och vad tycker ni om tvångsförlåt??

Flera olika -skap...

2012-01-30T22:37:00.006+01:00

Har funderat extremt mycket på utanförskap, vänskap och äktenskap i helgen. I Stockholm med en barndomsvän. Bara det att vara i Stockholm för en lantlolla som undertecknad gör att man funderar på utanförskapet. Kändes som mycket fler uteliggare och tiggare än när jag bodde där i början av -90 talet. Köpte Situation Stockholm, alltid spännande. Bodde på vandrarhem på Långholmen, också en studie på samma tema. Ny ledare i Socialdemokraterna och intervju med Jonas Sjöstedt. Tid att läsa morgontidningar. Artikel om August Strindberg, inte en sympatisk kille ALLS.

Och så vänskap. Detta fantastiska... En sådan ynnest att få lära känna en person "på rikt". Verklig vänskap som håller över tid kräver äkta omtänksamhet, ärlighet och mod. Ibland går vissa vänner bara en stund vid ens sida, ibland går de med en längre bit. Och som vi konstaterade i helgen så kan man inte behålla alla vänner på samma sätt hela tiden, det skulle bli för fullt. Om man som jag, bott på sju olika ställen i vuxen ålder får man leva med att man tappat kontakten med en del alldeles underbara människor som betytt otroligt mycket. Ibland bryts vänskap, andra gånger byts den ut och ständigt förändras den. I olika lägen i livet har man behov av olika saker. Ibland vill man ha aktivitet,ibland skratt, ibland lugn, ibland ärlighet och ibland medhåll. Och som vi konstaterade så handlar det där med vänskap ibland också om ren tur, att vara på rätt plats vid rätt tid. Det är en gåva att ha människor som man kan lätta sitt hjärta för.

Och lättare om hjärtat blev vi barndomsvännen och jag. Ända tills vi såg teatern Äktenskapet på Stockholms stadsteater. Riktigt bra. En relationsrysare där man har alla chanser att känna igen sig i någon samtidigt som det var kul och tankeväckande. Mer tankar, mer att prata om och mer att ta med sig hem. På sätt och vis hör de här skapen ihop, utanförskap/gemenskap, vänskap och äktenskap. En givande och intressant helg... Hoppas ni har det bra!

Åh, dessa fantastiska män...

2012-01-26T11:37:00.013+01:00

Lite funderingar på relationer igen. Hur kan det komma sig att vuxna kloka män inte lyssnar på de kvinnor som de säger sig älska? Vad är det som gör att de fortsätter med att inte lyssna ända tills kvinnan tystnar? Och vad är det som gör att mannen sen får för sig att kvinnan vill följa med honom till familjerådgivningen för att prata när hon säger att nu är det slut????

Japp, jag vet att jag generaliserar gruvligt mycket och jag HAR sett fall där det varit tvärt emot men det vanligaste är att det är männnen i relationen som inte lyssnar och frågan är varför. Alldeles vanliga härliga karlar som fungerar alldeles ypperligt i samhället. Det handlar inte om att de är obegåvade, otrevliga eller ens om att de inte älskar kvinnan. Efter viss påtryckning säger de: Klart jag älskar dig, jag säger till om jag ändrar mig. De ler och tycker de att de uträttat storverk genom att även skoja till det lite. Sen stänger de öronen när hon inte tycker att det räcker och naturligtvis har de ett personligt eget ansvar om de sen råkade bli dumpade.

Personligen tror jag att fenomenet också handlar om samhällstrukturen. Både pojkar och flickor är fostrade till att tänka att pojkar, vad de gör, säger, tänker och känner är viktigare. En man i ett sällskap med kvinnor kan uttrycka han är ensam utan att bli utskrattad. I själva verket får han full uppmärksamhet och förståelse av alla kvinnor som hört det. En man kan också komma fram till fyra tjejer vid ett bord och fråga: Varför sitter ni här ensamma? Faktum är att jag varit med om båda dessa exempel och det kändes mycket märkligt.

På mitt jobb är ca 90% kvinnor men det slumpar sig ändå så att de allra flesta cheferna är manliga. Det händer rätt ofta att män får jobbet bara för att de är just män. Mina manliga kollegor har lättare för att få högre lön och behöver inte vara lika ambitiösa som kvinnorna för att bli betraktade som fantastiska.

Men äh, vi lär väl vilja ha det så här. Vi tycker det är kul om småtöser ser "killfilmer" men inte tvärt om. Mönstret fortsätter som vuxna, det är mest nykära killar som ser Bridemaids och näppeligen att de läser samma böcker som frun. Vi fortsätter att försvara killar som "råkat" klappa till någon, inte lyssnar och vi charmas av karlars ansvarslöshet när det gäller relationer. "Han skulle aldrig komma ihåg sin mammas/min/barnens födelsedag/ julafton/vår bröllopsdag om jag inte påminde honom". Våra pojkar och flickor tittar på och vips har de lärt sig hur strukturen fungerar. Förunderligt nog är det mest kvinnor som vill gifta sig även om all hälsoforskning berättar att hon bör låta bli. För det mesta är det kvinnan som "jobbar på förhållandet" även i fall där det är så alldeles uppenbart att det är den fantastiska karl som hon sopar för som skulle få ett elände om hon dumpade honom. Jag tänker tuta i mina barn en tes som en av mina gamla chefer (man så klart)hade, intresset ljuger aldrig. Den tesen kan man hänvisa till väldigt mycket... Är man tillräckligt intresserad så...

Jag vill hemskt gärna höra vad ni tänker om detta. Sköt om er alla fina...

Vi kan alla bli vinnare i högtidsspelet...

2012-01-23T22:56:00.005+01:00

Det gäller bara att anmäla sig i rätt tävling. Sen underlättar det förstås också om det inte är några andra anmälda ;-). Jag måste erkänna att jag än en gång vunnit en jul-deltävling. Jag har nämligen gjort årets första pepparkaksbak idag...

Det är bara mitt nyårslöfte som handlade om att inte jämföra och tävla (eller nåt sånt) som hindrar mig från att påskpynta imorgon och klä midsommarstången på torsdag. Men grattis till er, då kan ju ni göra det... och lite Halloween på fredag. Och så kan ju alla göra vinna på lite olika sätt. Någon plockar fram julkrubban och någon annan köper lite skinka och rödbetssallad. Gör vi bara rätt så behöver ju ingen av oss högtidsstressa mer på hela året. Alla vet att man inte kan få allt, en vunnen deltävling räcker långt. Och så inget facebook-skryt eller Blogg-skrivande om detta. Vi bara gör det, klappar oss själva på axeln och känner oss som vinnare, VARJE HELG, VARJE ÅR!!! Svårare än så behöver det inte vara!

Hoppsan, Mannen upptäckte just att vi ligger hysteriskt efter i lite andra sammanhang... Vi har inte handlat inför morgondagens middag, klarar tydligen inte ens kvalet i den tävlingen. Men, just det, jag tävlar ju inte... Det blir morgondagens problem. Restbuffe´? Ha en härlig tisdag...

Tid är böjbar och sanning är?

2012-01-22T00:22:00.006+01:00

I veckan har jag diskuterat tid i lite olika sammanhang. De flesta som haft en bebis som skrikit någon gång vet hur lång en kvart kan vara. Någon hävdar bestämt att tiden går fortare när barnen blir större. Kanske det säger jag men jag tror att man glömmer att tid är böjbar...

Varje gång vi är här och nu (inte tänker att vi snart ska och när vi bara gjort ... så ...) bromsar tiden in. Då vi verkligen stannar och njuter/ känner att vi är precis här och nu kan en timme kännas som en hel eftermiddag. När vi gör en sak men mentalt är någon annanstans flyger tiden iväg. Som om vi tryckte på Fast Forward knappen i våra liv.

På något sätt tillåter vi livet att vara väldigt långt ifrån oss... Här är en kvinna som sökt världens tuffaste jobb och just nu befinner sig väldigt nära livet. Dags att sussa för att kunna möta morgondagens nu. En cyberkram till er

Ps. För övrigt anser jag att sossarna bör ta sig samman, sluta kriga, maktkampa och sticka varandra i ryggen utan koncentrera sig på politik igen. Vi behöver en fungerande opposition. Lite focus på vad som ska göras istället för vem. Är sanning böjbar? Möjligtvis. Känns inte helt behagligt när jag tänker på att nästan alla medier partipolitiskt är kopplade till regeringspartier. Ds

Hall of fame??

2012-01-18T22:35:00.006+01:00

Hade vi varit konstnärer hade vi sagt att den är en levande installation. Hade vi varit snofsiga företagskonsulter hade vi kallat den ett lyckat samarbetsprojekt där både finansiärer och övriga intressenter ständigt kommer på nya innovationer och är lika delaktiga. Hade vi varit arga snickarn hade vi skrikit åt varandra att den inte fungerar. Hade vi annonserat för att sälja den hade det låtit ungefär så här: Nu utökad med all upptänklig vinterutrustning för samma pris...

För oss är den Hall of fame, det är här alla vi känner= kändisar, ska passera. Det är här livet pulserar som mest. Det är här det syns när vi har haft roligt. Det är här vi kan hitta allt och ändå ingenting. Länge leve vår korkade hall!! (När Mannen tittar på bilden konstaterar han att han tycker den ser helt ok ut, jag håller med, egentligen brukar det se värre ut. Nu har ju alla hängt upp sina jackor och täckbyxor. Inte en enda skolväska dräller heller ;-)). Ha en trevlig kväll...

Skola mig hit och skola mig dit...

2012-01-16T21:28:00.008+01:00

Eventuellt blir väl detta som att svära i kyrkan men ibland blir jag trött på allt det här skoleriet. Känslan när man går på skolmöten att det är nu eller aldrig. Jag tänker att en del barn är som skapta för skolan och en del är det INTE (jo, vi har lite av båda sorter). Det är alldeles underbart att vissa är som är som skapta för skolan och det är alldeles underbart att det finns vissa som inte är det också.

Ibland tycker jag att skolan får för mycket skäll.Barn som har svårt att sitta stilla, inte gillar att bli tillsagda, som har egna ideer på hur saker ska lösas och behöver argument för varendaste litet nåt om de ska idas lagra det i hjärnan är inte alls lätta att lära saker. En del barn ska bara ta sig igenom skolan utan att ha blivit allt för vingklippta. Helt enkelt. Sen kan man väl sätta diagnos eller vara utan. Vissa kommer inte att plocka en massa högskolepoäng men det finns gott om plats för dom i samhället ändå. Vem ska annars lyfta tanter och med varm hand styra in tjuriga farbröder i duschar om inte Emil i Lönneberga tar sig an det? Vem ska uppfinna sakerna som vetenskapen räknat bort som omöjliga om inte Pippi Långstrump gör det?

Det viktigaste egentligen är att vi i samhället tittar på våra ungar och hjälper dom att lära sig så mycket som möjligt av det de behöver kunna och finna sina platser. Träffade för ett par år sedan en rektor på en gymnasieskola som domderade och gick an med en elev om skolans absolut yttersta viktighet. När jag konstaterade att jag kände mig nöjd med livet trots en rolig gymnasietid med ytterst genomsnittliga betyg berättade han att han själv hoppat av gymnasiet vårterminen i 3:an. Han tyckte när han tänkte på saken att han ändå klarat sig hyfsat. Behöver jag säga att tonen på mötet ändrades? Kan vi dessutom behålla ett välfärdssystem som gör att man kan vuxenplugga så det inte är helt kört för en om man "råkat glömma" att välja tyska inför högstadiet eller inte orkade allt för mycket teori i gymnasiet så blir det nog alldeles strålande.

Visst borde det vara vi vuxna som bestämmer vad som är viktigt i vårt samhälle. Har vi råd med/ kan vi verkligen stå ut med att vi pressar och stressar. Går vi med på att barn "spottas ut" från skolan och känner sig odugliga med ett F eller icke godkänd (eller what ever)? Kanske barn som vet allt om vänskap eller cyklar snabbt, har ett extremt fint lokalsinne eller är praktiskt begåvade, har sinne för detaljer eller skulle kunna sälja sand i Sahara. Och så låtsas vi som om det är det där "skolan". Vaddå skolan, ekonomi, resurser... Är det inte vi som ÄR samhället? Eller har vi så fullt upp med jobb, träning, charter-resor, inredning, skjutsa till aktiviteter och sånt så vi har glömt det?

Nu, dags för tekopp med Mannen. Ha en trevlig kväll

Lite funderingar om livet...

2012-01-14T23:39:00.005+01:00

Lunchade med en kompis för någon dag sedan och pratade lite om livet. Vi kom nog i stort sett fram till att man har två uppdrag. Uppdrag ett är att vara förälder till sina barn, ge dom tid, kärlek och försöka rusta dom för livet. Förrutom det tror jag att tanken är att vi alla ska bidra till samhället på något sätt. Sen kan det vara att laga bilar, sköta gamla eller barn eller uppfinna något eller vad som helst men jag tror att människan behöver göra något som betydelsefullt för att vara nöjd. Annars är risken att livet blir lite andefattigt.

Och det är ju förstås svårt att få till balansen mellan uppdrag ett och två. Vi känner nog alla personer som lyckats med ett av uppdragen men inte med båda på något sätt. Inte för att jag känner henne, men Anna Wahlgren verkar vara en som lyckats med uppdrag två men inte ett fullt ut. Inte för att jag känner henne heller men stackars Sarah Burge verkar vara en som inte lyckas med varken uppdrag ett eller två och hon vet inte ens om det.

Och så har jag fått en Award, från mammaxtre. TACK för uppmuntran mammaxtre. Ibland funderar jag precis som du över Bloggens vara eller inte vara men det är kul med Blogg. Att skriva lite om sina funderingar ibland och få respons. Någon som tycker som jag eller inte. Precis som när man pratar med någon så kan man få nya vinklar på saker. Jag skickar Awarden Liebster Blog (jag får inte in bild eländet på min blogg så ni får hämta den hos mammaxtre) vidare till ett par tjejer som kämpar på med livet och balansen och verkar göra det bra:
Bina
Mångmamma
Cayennes vardag
Livstid
Katarina
Fem i tio
Manos händer
Pia Plupp
Förhoppningsvis skickas Awarden vidare till 5 stycken som har mindre än 200 följare, kan ju inte vara bara Blondin vad dom nu heter och alla dom vita inrednings Bloggarna som får uppmuntran;-). (Självklart skickar jag till åtta, regler kan alltid tänjas och framförallt när det gäller att peppa tjejer som skriver bra grejer)... Vad tror ni om det där med uppdrag i livet? Balansera vidare och Kram på er allihop

NÄ MEN ÅÅÅÅHHH...

2012-01-11T22:01:00.008+01:00

Verkligheten, känns inte det här som att man myst runt i värmen och sen helt plötsligt blir nerkastad i en vak? Morgon? VA? Skynda, skynda, snabbare, mer, sen och dåligt... Och så dyker den där gamla känslan av otillräcklighet upp som ett brev på posten. Borde ha ringt hit och dit, meddelat det där och vips ligger man lite efter. Hoppsan så lite lunch det blev, var det inte det här som inte skulle hända igen? Va, skulle det vara nu? Har vi inte en lapp på det där någonstans... Nä men jösses en sån massa bollar i luften... Det kan väl aldrig vara meningen att jag ska hålla koll på alla dom där, samtidigt? Jisses Amalia, AAA...

Egentligen vet man ju att det måste komma, stålbadet för att komma sig in i lite vanlig vänlig vardagslunk men ändå blir jag liksom alltid överraskad. Dags att rösta bort loven och ha vardag hela tiden? Nä, hu, det går över. Lite rivstart nu bara, det går till sig och sen har vi vardagslunk...
Undertecknad har inte så mycket att gnälla över. Jag är väldigt tacksam över att bo i ett land där både Mannen och jag kan jobba 75% utan att betala svindyra skolavgifter eller försäkringar och sånt.

En ledig dag är hur lyxigt som helst. Vi fortsätter med det och tänker (i möjligaste mån) undvika att skaffa utgifter som gör att vi behöver jobba 100%. All forskning tyder på att det inte är stressen utan möjligheten till återhämtning som avgör om man bränner ut sig eller inte. Lite som att bad i vak är ok om man kan bli varm snabbt efteråt ;-). Den där lediga dagen är som bastun... Hoppas ni har de bra och att ni får sånt här väder imorgon. Kram

Rasing my family-dags?

2012-01-09T22:31:00.009+01:00

Under den här resdagen och inför morgondagen började Mannen att gnola på en låt och plötsligt förstod vi den. Motsatsen till fritidsresor och Vingresors reklam. Ett slag för håll-dig-hemma-idealet för att avskaffa familjeresor. En låt som man kan tro handla om något annat men i sammanhanget Kaosfamilj så kommer den till sin rätt. Raising My Family. Precis så är det så fort vi ska ut genom en dörr oavsett vilken och vilket syfte det än är att gå ut. ALLA ska prompt stå bredvid varandra och uppfostra varandra. Den/de som blir föremål för uppfostran hävdar sin rätt att göra som den själv vill och förbli sig själv varvid uppfostrandet automatiskt fortsätter. Varje Familjemedlem försöker med olika grader av sofistikerade psykiska och fysiska metoder guida de andra individerna till särskilt önskade stordåd enligt en egen speciell plan. Samtliga familjemedlemmar känner att de själva är helt ok (bara jag som är klok) och hoppas att det ska fortsätta trots att de är bredvid varandra dag och natt. Trottoarerna är för smala, vänthallarna för få, fortskaffningsmedlen för trånga, restaurangerna för små och mikroskopiska Kaos-hallen ett område där man lätt erhåller klaustrofobi för livet när Kaosfamiljen är på raising my family humöret.

Helgerna har varit väldigt härliga. Vi har lyckats träffa alla far och morföräldrar, varenda syskon och alla kusinerna. Några vänner har vi också prickat in. Sovit länge och skrotat på men nu börjar det igen. Allvaret, vardagen... Raising my family dags fast med tid åtskilda också. Göra vettiga saker och inte bara dröna. Välkommen vardag, vi behöver vardag så att vi kan njuta av nästa latarlov. Kram på er

Tiden må gå men stärnstunderna kan bestå...

2012-01-05T22:33:00.011+01:00

Det må ha varit jul. Det må vara så att vi lever i ett samhälle där konkurrens, status och pengar kan tyckas viktigt. Ibland går jag kanske bort mig lite men när det kommer till kritan känner jag att det är möten med människor som är det absolut mest magiska med livet. Kärlek, vänskap och omtänksamhet. Verkliga möten, när man ventilerar saker som ligger en närmast hjärtat. Pratar, skrattar och hjälper varandra att utvecklas, bli klokare och se saker från nya perspektiv.

På lördag ska vi åka på dop. Träffa en ny liten människa och hans nya föräldrar. Klart han är nyast men man blir en ny människa av att bli förälder också. Allt annat skulle ju vara förfärligt. Livet är fullt av magiska förändringar och övergångar. Hela livet behöver vi andra människor som kan hjälpa oss, peppa oss och ibland lite milt putta oss framåt när vi fastnat.

Det blir inga fler bebisar och dop i Kaosfamiljen. Var sak har sin tid och nu är nu. Stjärnstunderna tar inte slut men de ser annorlunda ut nu när barnen blivit större. Bland annat är det riktigt häftigt att det är fyra personer till som har åsikter, egna tankar och humor här hemma numera :-) Bilden här nedan är ett exempel, detta är vad vi fick av Lillasyster i julklapp.

Jag tror att jag ska önska mig en Stjärnstund med henne. När jag tänker på saken brukar mina stjärnstunder innehålla människor eller natur... Har man tur och håller sig frisk kan Stjärnstunderna förhoppningsvis fortsätta... Hur ser era Stjärnstunder ut? Hoppas ni får en helg fylld av kärlek och Stjärnstunder. Kram på er

Effektivitetens pris, vickningstävling och tonåringar

2012-01-03T21:32:00.005+01:00

Föga anade jag imorse att jag skulle vara så rasande effektiv på jobbet så att det skulle generera en hel massa ännu mer jobb. Konstigt men på mitt jobb blir det ofta helt sant. Ju mer jobb man gör desto mer jobb får man. Hemma kan det också vara sant fast på ett lite annorlunda sätt. Ju mer man gör desto mer ser man som borde göras. Kanske borde man fundera på att ibland vara lite mindre effektiv...

Inte hade jag heller någon aning om att jag innan dagen var slut skulle vara kommentator i en vickningstävling. En riktig höjdare som gick av stapeln här på Kaosfamiljens toalett klockan 20:15. Tävlingen är inte avgjord men Lillasyster ligger väldigt bra till. Envisa rykten har florerat och har ikväll bekräftats på hennes fan-clubsida. Vadslagningsfirmorna har börjat dra åt sig öronen. Allt tyder på att det händer imorgon. Storasyster är det däremot ingen med vettet i behåll som skulle satsa pengar på. Möjligtvis att hon kan lyckas slita ut sin tand mellan det att Lillasyster tappar näst-nästa och näst-näst-nästa tand men då krävs det allt ett idogt vickande ;-)...

På tal om tonåringar, jodå, det blev tvådagarsLan för Storebror, han kommer att vara helt slaktad imorgon men vi sopar ihop honom. Ah, kul har de, vi har tittat till dom. Livskloka Helena Harrysson har skrivit en bok om tonåringar, Släpp taget och håll i. Väl värd att läsa. Den här intervjun är också härlig. Man behöver inte tänka allt klokt själv. Bra med lite tips för vi har liksom försatt oss i situationen att vi måste våga oss på att ha fyra tonåringar i lite tät följd ;-) Kram på er

Förnyade löften...

2012-01-02T01:37:00.009+01:00

Inte var vi klara när gästerna kom men det ordnade sig (de blev nog inte förvånade). Nyårsafton blev riktigt härlig. Järngänget kom hit och vi underhöll varandra. Mat runt pingisbordet, improviserade lekar och till och med lite teater. Något sammanbrott här och där men det gick över. Hemtrevligare än vackert och roligare än trevligt. Någon var lite skrapad på näsan efter fyrkampen och någon hade kaksmulor i öronen efter cookieracet. Kändes som om alla var väldigt nöjda!
Årets nyårslöften är inspirerade av fjolårets, eftersom jag gjorde de flesta och trivdes med dom ;-).
1. Ha roligt så ofta som möjligt
2. Älska barnen, Mannen och mig själv så ofta jag kan
3. Hänge mig åt de "stjärnstunder" med barnen, Mannen, släktingar, vänner och andra människor som jag föräras
4. Njuta av mat o godis samt att röra på mig när det är kul
5. Unna mig att vara nöjd (låta bli att jämföra eller tänka förbättring)
6. Dricka tekopp med Mannen så ofta som möjligt
7. Att i möjligaste mån tänka på miljön och strunta i pengar och saker
8. Se till så att jag håller och inte kör slut på mig, unna mig vila (har ett lite galet jobb)
9. Låta bli att be om ursäkt för att vi har stökigt, fortsätta att göra praktisk politik av att det finns viktigare saker än ordning.
10. Spara tid genom att inte renovera

Annars har jag lite ångest för att börja jobba igen. Stress igen och har vi nu hunnit allt? Badat, åkt skridskor, umgåtts, slappat, spelat spel, sorterat i förråden osv osv... Shit, nu har jag redan brutit några nyårslöften men eftersom de är rätt allmänt skrivna behöver jag inte bestraffa mig för det. Gott nytt år till er, både nya och gamla läsare. Det glädjer mig att ni är med och tack för alla kloka, roliga, tänkvärda kommentarer och tack för att ni finns, ni är underbara... Kram

Å så finns dom där andra dagarna...

2011-12-29T11:15:00.004+01:00

Till exempel en sån där dag då jag vaknar vid sex-snåret av att Lillebror pickar på mig med ett hårt pekfinger och säger -Får jag spela DS? Arg för att jag blir arg redan innan jag öppnat ögonen. Säger nej och då börjar han peta på mig med 10 tår en massa gånger och säger -Men jag VILL spela DS... ända tills jag blir precis galen och skriker åt honom att gå...

Bråk innan frukost! Lillasyster är lite krasslig och använder bara gnällrösten. Storasyster retas med alla. Tjat på Storebror om att sluta spela WoW. Mannen och jag diskuterar det där med Lan, något som Storebror med kompisar gärna vill syssla med hela nätterna. Ett fenomen som våra föräldrar definitivt inte behövde ta ställniing till när vi var tonåringar...

Såna dagar kan man hålla sig för skratt, eller så börjar man skratta och sticker till badhuset en stund. Bättre fly än illa fäkta ;-) Kram på er

Livet efter Dagmar?

2011-12-27T10:43:00.004+01:00

Ute blåser det ordentligt. Dagmar ställer till med Kaos runt om i landet. Inne hos Kaosfamiljen är det däremot förvånande lugnt. Sovmorgon, mm... Barnen är mestadels på sina rum eller med kompisar. Således är det inte mycket till bråk heller. Eftersom alla kan micron ätes rester när andan faller på. Kaosföräldrarna kan bege sig utanför huset på olika små äventyr samtidigt utan att barnen trillar ihjäl sig eller skadar varandra. Vi spelar något spel eller ser någon film med barnen på kvällen för att sedan surra om livet och tingen med varandra till allt för sen natt... Och så börjar det om igen med sovmorgon...

Just nu har vi det så där som vi drömde om för ett par år sedan då vi "stred" om vem som skulle få gå ner i tvättstugan helt själv. Detta är lönen för allt krigande. Återbetalningen av alla en-kvart-i-taget nätter. Tystnaden efter allt vrålande. Freden efter krigen. Lugnet efter stormen. Myset efter kletet.

Klart att det stormar här inne också ibland men de ser annorlunda ut. Någon känner ett inre behov av att särskilja sig från sina föräldrar och börjar diskutera något fånigt. Skriker lite. Någon annan vägrar borsta tänderna och en tredje springer upp på sitt rum och smäller i dörren. Men denna någon kommer lite senare och börjar brottas eller kryper upp bredvid som en kattunge. Bråken har blivit mer verbala, man behöver inte längre oroa sig för att någon, av misstag ska få ett öga utpetat...

Naturligtvis är det på grund av att Kaosfamiljen tidigare haft ständig "Dagmarkänsla" som gör att vi numera njuter enormt mycket av de lugna stunderna. Alla har inte ens ätit frukost, inte mitt problem. Jag ska gå och värma mig lite lunch och sen åka på fotbollscup. Sköt om er

Nu avvecklar vi julafton...

2011-12-25T12:11:00.009+01:00

Julafton, denna hysterins, magsårets och kommersialismens högtidsdag. Förväntningarnas crescendo. Dagen då vi alla MÅSTE vara lyckliga. Final på det stora julracet, denna ADHD decembers upplopp och målsnöre. Helgen som ger emotionell instabilitet ett ansikte. Julafton, dagen som liksom balanserar på vansinnets brant. Det är nu det avgörs om allt är lyckat eller misslyckat. Årets känslomässigt spändaste dag som näppeligen kan genomföras utan någon slags sammanbrott/ bråk. Dagen som sållar agnarna från vetet. Kan man ordna till det så där perfekt, vackert och tillsammans med med familj och släkt leva upp till varendaste förväntning eller är man möjligtvis helt värdelös?

Visst, vi brukar ha det väldigt bra julafton men nästa år tror jag att vi avvecklar julafton och inför två Juldagar istället. Undrar varför ingen skriver hymner till denna dag, årets bästa dag. Den stora såsardagen. Rödare än röd och alla är lite sega. Pyjamasar till jättelänge och inget tjat om det. Alla sitter eller ligger på olika ställen i huset. Pillrar med sina nya julklappar. Nöjdare än igår. Idag är det dagen efter det stora julracet. Avslappning. Det enda vi behöver tänka på är att hålla alla mätta, vilket är en baggis med så mycket rester. Om alla sen håller sig en bit ifrån varandra kan den här dagen nog gå i fridens tecken. Idag har också en rad trevliga dagar framför oss. Ledighet, julcup, träff med släkt och vänner, nyårsafton och väldigt mycket ta det lugnt. Jippie!! Nu dags för en sparktur och lite skridskor med de som vill, lär nog bli bara jag men vem bryr sig. Det är ju juldagen, årets kravlösaste dag! Jag är lika cool som snögubben på bilden. Låt oss sjunga juldagens lovsång!!!

Juldagen är payback-time. Har ni tid över kan ni ju alltid gå in och få er ett gott skratt här. God fortsättning på er Kram

God Wacko-jul och Paulo Cohelo har både rätt och fel...

2011-12-23T21:16:00.007+01:00

Dagen före julafton och jag blir bärgad. Eller, ja, jag och jag, Wacko Wolfram, bilen förstås. Jag kan meddela att besök på bilverkstad är inte precis vad man drömmer om när man tänker på en fröjdefull jul. Efter bilincidenten har dagen varit hur hysterisk som helst. Julfika med jobbet? Skulle inte tro det... Jag har liksom bara svishat förbi som ett rött streck men erkänn att julklänningen matchade min värma fötterna filt som jag hade i väntan på bärgningsbilen ;-).

Nåja, allt ordnade sig till slut även om det kändes som om det skulle bli en Wacko-jul (det brukar ju ordna sig för det mesta). Alla julklappar är inhandlade. Maten fixad genom knytkalas. Tomten kanske snart bokad. Allt är lugnt. Nu är jag ledig till den 3/1. Inga måsten förutom de där äkta måstena som mat och sömn. Tid för återhämtning finns och jag tänker ta den chansen. Paulo Cohelo skriver "Lyckan är inte beständig. Den kommer alltid att bestå av ögonblick, så därför får vi aldrig slå oss till ro i en bekväm fåtölj och bara sitta och betrakta världen." I det där med den obeständiga lyckan och ögonblicken har han helt rätt men däremot tror jag att han har fel när det gäller fåtöljen. Ibland måste man helt enkelt sätta sig ner för att "komma ikapp sig" och hinna känna lyckan. Och den där Julfrid som vi alla vill ha besök av kommer inte när man jagar honom. Jag ska hitta en fåtölj och göra en ordentlig sitt-grop i. Och mitt i allt det här tänker jag minnas att det finns gott om människor som känner att detta är årets värsta helg. Allt gott till er, God jul-kram

Det går som smort...

2011-12-23T01:04:00.005+01:00

Nu har vi haft avslutning med fotbollstjejerna. Vilken ynnest det är att kunna vara ideellt engagerad. Konsum skötte förberedelserna. Som med barnkalasen så har jag blivit lugnare och lugnare. Det behövs egentligen inte så mycket för att det ska bli trevligt, det beror mest på folket. De flesta av mellandagskorten är skrivna. I år skickar vi till en massa folk. Traditionella hälsningar känns kul för ögonblicket. Vem vet, nästa år blir det kanske inga alls...

Funderar lite på det där med julstämning. Folk pratar ju om den, som om det var något som är likadant jämt... som om man kan komma upp i julen då jag fyllt fem-julen. Jisses, då trodde man på tomten, bara en sån sak... Inte behövde man planera något heller... Klart det inte är likadant med julstämning när man är vuxen men annars behöver inte vara dåligt. Julmaten handlas som planerat imorgon. Och så ska jag hämta världens vackraste orkidé som familjen tydligen ville ha i julklapp. Skojar bara, den är min, my precios, Because I'm worth it... Gör jag om det nästa år är det ju en jultradition ;-). Ute är det också vackert, allt blir tjusigt och vilsamt med lite snö:

JULKRAM på er allihop

Irrierad av omvärldens julstress- inte PMS

2011-12-21T18:09:00.011+01:00

En dag med massor av känslor. Eventuellt är julen den absoluta känslo-högtiden. Det ska vara så mysigt och roligt och trevligt. Perfekt! Mitt jobb går ofta ut på att träffa personer som av olika anledningar inte har det så. Runt jul är det mycket känslor som florerar på ett sånt jobb. Folk är ledsna, arga, stressade, uppgivna och har julångest. Jag träffar personer (oftast karlar) som är omvittnat duktiga på att fatta fel beslut. En del har till och med betett sig som sopprötter och så ingår det i mitt jobb att försöka hjälpa dom så att det inte händer igen. Så långt är allt ok. Det är mitt jobb, någon ska göra det och jag är rätt hyfsad på det.

Vad jag däremot har svårare för i dessa tider är att se hur "vanliga" kvinnor nästan stressar sönder sig och börjar må dåligt över julen. Hur det kan vara "sant" att deras fullt friska karlar inte kan handla julklappar, koka knäck eller bara hjälper till med att sätta upp granens toppstjärna. Att karlar som inte trillat en enda köttbulle kan vräka ur sig att det ska vara hemlagat och ändå kommer att vara proppmätta hela julhelgen. Karl´n sitter på rumpan eller håller på med något som HAN tycker är kul medans kvinnan (h)jular runt. Hur kan det vara kärlek att låta kvinnan stressa ihjäl sig och hur kan det komma sig att inte fler karlar blir utkastade dagen innan julafton med datorn/iponen/I-paden/bilen/surroundljudet/tv:n efter sig? Märkligt egentligen. Alla undersökningar tyder på att karl´n tjänar mer på äktenskapet och familjelivet men det är tjejer som tjatar om att bli gifta och som tar ansvar för relationen. Och kvinnan som anpassar sig efter hans intressen istället för tvärt om...

Irriterad men kan inte ens skylla på PMS. Och när jag lix är inne på det så har ibland funderat på om kvinnor inte är på tok för trevliga resten av månaden och sen skyller man på PMS. Känns lite fräckt, som om det inte skulle vara sant det som man känner. Nåja, efter att bevittnat ett gäng vuxna kvinnor sitta och försöka prata med två I-phånar funderar jag på att från och med nu gå ifrån folk som sysslar med sina teknikprylar när det är social samvaro på tapeten. Jösses så nonchalant... Blip, blip, va? Känns rätt ointressant att ens försöka då...

Nu ska jag sätta mig och mysa med lilla febertoppen. Människor är alltid viktigast... Idag fick jag en julklapp som jag blev rörd av, given med verklig omtanke. Hoppas ni har det bra i julstöket. Kram på er

Julkonferens i Kaosfamiljen AB

2011-12-19T22:46:00.004+01:00

Plats: I köket med stängd dörr
Tid: 18:45 eftersom helgtiderna innan jul tagit slut och vi är mycket smartare nu än vad vi är senare på kvällen eller på morgonen.
Frågan om mötet verkligen kan hållas på grund av risk för spionage och bristande sekretessrutiner besvaras med att årets plan är idiotsäker. Storebror spelar WoW, Lillebror och Lillasyster spelar något annat on-line spel och Storasyster (den enda som inte har några problem med att slita sig från spel-världar) busar ute i snöslasket med kompisar.
Alla två inbjudna har kommit till konferensen, de underbara cheferna och tillika Kaosfamiljens överhuvuden, Mannen och Kaosmodern.

Den årliga julkonferensen startar med att konferensdeltagarna får var sin "tänkar-skumtomte" från skafferiet. Vi slänger oss in i de två hetaste frågorna direkt. Mellandagskorten och 0 julklappar. Det visar sig att Konferensdeltagarna helt utan anmodan skött sig och förberett sig till konferensen på ett föredömligt sätt. Mannen, som vårdat krasslig Lillebror har googlat fram adresser till personer som vi bedöms bli glada av att få kort på Kaosfamiljen. Detta innebär att korten borde kunna landa på de tilltänkta adresserna någon gång i mellandagarna eller senast i början av januari. Kaosmodern i sin tur tog en halvtimme av lunchen till att rekognisera julklappar. Resultatet var tämligen gott. Det finns en massa saker som skulle kunna inhandlas till barnen.

Efter ett par minuters överläggning bestämmer Kaosfamljens överhuvuden ungefär vad som ska inhandlas och fördelar sedan uppdragen enligt följande:
Var och en av konferensdeltagarna skriver julkort till sina vänner och anförvanter.
Mannen handlar julklappar till de familjemedlemmarna som har snopp, Kaosmodern handlar till de som har snippa (en fördelning som vi hittills även framgångsrikt praktiserar när det gäller blommor och bin och bekymmer/ utredningar under bältet).
Hoppsan, julkonferensen avslutas lite abrupt 19:15 eftersom konferenslokalen är hyrd för kvällsfika och konferensdeltagarna bör förbereda sig mentalt och vara seriösa i sitt nästa stora uppdrag, att tjata i säng Lillebror och Lillasyster.

Nu ska vi nog ha personalfest och fira att vi är så duktiga på att ha konferens. Någon dans lär det inte bli men vi trycker nog i oss resten av skumtomtarna. Ha en trevlig kväll

En jul som är rätt eller plättlätt?

2011-12-16T18:58:00.015+01:00

När man har en liten flock barn är det som att vissa saker liksom kan lösa sig i farten. Om man till exempel som vi får möjlighet att besöka luciatillställning, julkonsert och fritidsvernissage med tillhörande jultårta på en och samma vecka så finns det till exempel goda möjligheter till att håva in en hel del julstämning. Väldigt effektivt om man inte är så nogräknad om att julstämning ska erhållas på ett visst rätt sätt.

När man har fyra barn förstår både man själv och andra att man inte kan hinna allt. Underbara svärmor och mysiga mamma har till exempel bakat lussebullar var sin gång med barnen. Tänk så trevligt för alla, en äkta vinna vinna situation. Jag ska gladeligen baka med mina barn-barn om jag föräras några, när jag inte jobbar. Och jag ska nog också låta barnen göra såna här monster-bullar ;-)...

Julgranen har gått och klätt sig riktigt fint. Allt julpyntande gick på en grisblink. Vi bar ner pandoras julask, öpnnade den och en liten stund senare var allt juljox spritt över precis hela huset. Man kan verkligen inte säga att vi har en så där blodlöst vit och vacker jul heller. Vi har som vanligt åratals julpyssel i ALLA färger ÖVERALLT. The moore the merrier Christmas ;-)

Fortfarande 0 julklappar men det är lugnt. Måndag kväll ska Mannen och jag ha årets julklapps-snack och göra en plan. Eftersom vi har ett litet kylskåp handlar vi antagligen julmat den 23:e. Krångligare än så behöver inte julen vara när man har ett gäng ungar som ylar julsånger i olika tonarter. Som vanligt är ett av tricken att bli nöjd att inte vara så knusslig med hur, när och var. Då kan man istället för en "rätt" jul få en plätt-lätt jul... Här har Ketchupmamman skrivit rätt härligt om traditioner. I helgen ska vi starta en jultradition, att ta det extremt lugnt helgen före julafton. Kram på er

0 julklappar inskaffade men nöjd ändå...

2011-12-13T21:56:00.008+01:00

Skulle man kunna tänka sig att 41 är bättre än 11? Storasyster och jag har haft diskussionen länge. Hon hävdar att 11 år är bättre än 41 år. Jag skrattar rått. Om man betänker vilket umbärande det till exempel kan vara att lussa när man är 11 år så... och en massa andra saker som är bekymmersamma vid 11 som man vid 41 års ålder bara rycker på axlarna åt. Det ska rätt mycket till för att man gråter sig till sömns till exempel. Min bästa tid är nu. Inte december kanske förstås. På jobbet alltså. Jag jobbar i en sån där bransch där det känns som om alla känner sig som julgrisar och att världen inte kommer att existera efter den 24/12.

Rent privat VET jag att världen kommer att bestå efter 24:e och jag har tagit ledigt en massa. Eftersom jag haft ett kopiöst tempo under hösten känns det helt riktigt. Tid för återhämtning kan vara på sin plats. Idag är det den 13/12 och 0 julklappar är införskaffade till Kaoshemmet. Vi har haft fullt sjå med allt annat. Jobb, besök, logistik, avslutningar och uppvisningar. Och jo, jag håller med Emsan, tacksamhet och ärlighet är också underskattat. I ärlighetens namn så är jag väldigt tacksam över att vi är friska och att alla i hela familjen har framtänder som sitter fast. Det mesta av det andra ordnar sig (och så kan man ju tänka när man är 41, ni som inte hunnit hit, börja längta ;-)) 0 julklappar men jag längtar ändå till jul. Får vi bara behålla snön löser det sig med julstämning också. Snö är vackert!

Ha en trevlig kväll, KRAM

Individuell utveckling till varje pris?

2011-12-11T18:19:00.007+01:00

Tre av fyra utvecklingssamtal är nu avklarade. I år blev det jag som har allihop, nästa år ska vi se till att det blir Mannen. Utvecklingssamtalen med vissa av barnen tror jag från och med nu alltid får bli hans uppdrag. Detta på grund av att somliga barn trasslar mer med mig, jag blir mer orolig OCH att professionella personer gärna lyssnar bättre på pappor (eftersom de är så fantastiska bara för att de dyker upp). Det tänker jag utnyttja!

Och så har jag funderat lite på det där med utveckling. Det är inte lite krav som vuxenvärlden ställer på barn och ungdomar. Känns ibland som om kraven är tvärtemot vad de var när jag var i tonåren. Under lektionstid gjorde man det man blev tillsagd men på fritiden var man väldigt fri. Allt var inte uppstyrt i minsta detalj och jag behövde inte redovisa vilka koordinater jag för tillfället befann mig på en gång i timmen. Och så all denna resultatinriktning... Klarar man 25 så ska nästa mål omedelbums vara 50 liksom. Finns det någon plats med att vara nöjd med sig? Varför pratar man så sällan om barnens styrkor och vad som gör att de troligtvis kommer att klara sig bra?

I tider då tidningarna mestadels rapporterar om gräsligheter, det knappt går att zappa fram något annat än mord och våldtäkter en kväll och program som Idol och Robinson varit omåttligt populära får jag nästan rysningar. Rik, berömd och snygg. Ytan viktigast av allt. Jag mig och mitt, alltid på väg framåt i min individuella karriär... Hu vilken hemsk bild av världen som vi väljer att visa upp/ titta på. De flesta av oss vill nog inte direkt bli ihopkopplade med den här bilden av omvärlden och det glädjer mig verkligen att ett program som Så mycket bättre finns. Ett program där folk är nöjda, lyfter varandra och är glada för varandra. Hm, ja, är inte förmågan att vara glad och nöjd med det man har något som är rätt underskattat? På samma sätt som att omtänksam och lojal kanske är en av de absolut viktigaste egenskaperna hos en riktig vän... Kanske borde jag gå och prata om nästa års Individuella Utvecklings planer ändå och försöka få in ord som nöjd, lojal och omtänksam i varenda en av dom ;-). Kan ni komma på fler underskattade egenskaper? Kram på er

Problem, relationer och hållbarhet

2011-12-07T22:01:00.007+01:00

Gårdagens bästa tankar snickrades ihop med utmed en kompis. Vi kom på att man ibland har så fullt upp med att lösa situationer så att man inte har tid att fundera på själva grundproblemet och lösa det. Och oj så ofta det blir fel personer som liksom "bär" problemen. Kruxet med det är att man oftast inte kan göra ett skvatt åt det utom att bli enormt frustrerad. När man är där så förstår man inte utan fortsätter bara med mer av samma som inte funkar... Riktigt riktigt svårt det där och det är därför som man har vänner och bör prata med dom men också LYSSNA på dom.

Och så kan man läsa Harriet Goldhor Lerner förstås... Det kan verkligen hjälpa en att sortera. Som kuriosa inför jul och släktsammankomster så har hon en tanke om att problem med svärföräldrar egentligen inte har att göra med den ingifta utan relationerna mellan den gifta och föräldrarna. Hennes tips är att låta alla i familjen bråka med sina släktingar om det ska bråkas... Den andra kan helt enkelt ta en promenad eller nåt ;-). Ordning i släktleden alltså, en rätt intressant tanke...

Och även om det här är en Kaosblogg så är jag nog också lite för ordning. Ordning i relationer. Det kan inte vara en person som ska fixa, styra och ordna med allt i en familj. Då blir det en obalans som är osund för alla parter. Att man blir lite Barbamamma har jag skrivit om någonstans förr. Klart att när barnen är små måste vi fixa och rädda dom från att äta småsten och ramla ihjäl sig och så men sen behöver vi återta våra gränser. Vi måste släppa barnen fria, låta dom äga sina egna problem mer och mer ju äldre de blir. Jag kan inte göra någon lycklig, det måste de själva bli. På samma sätt som att ingen egentligen kan göra mig lycklig. Jag måste tyvärr själv ta ansvar för min lycka, mitt sätt att hantera saker, och se till att få hjälp med att lösa problem.

Ok nix pix, jag är inte "klar" än. Noll julklappar ordnade. Blir lite så där illamående över alla pengar som strös på oviktigheter. Köpstoppet är slut men jag funderar på att göra någon form av konsumtionskompensation. Att ge motsvarande summa pengar som jag shoppar mer tjafs som vi ska sprida runt huset till någon som gör något vettigt av pengarna. Har inte funderat klart på det än men något ska det bli. Länkar till en Hållbar Julkalender så länge. Annars rullar livet på rätt fort för eder Doris. Nu, te med Marvin/ Marlon eller vad han nu hette. Mannen! Sköt om er, Kram

Doristaktik ger mindre skrik och möjlighet till att känna sig tid-rik

2011-12-04T23:20:00.006+01:00

Då, i lördags när ett av barnen kom och konstaterade att det var bad-kalas om fem minuter var jag väldigt glad över att jag anammat Doristaktiken. -Jasså, nä men så kul för dig att du ska på kalas... Vill du att jag ska slå in present åt dig när du klär om? Femtiolapp i kuvert eller anteckningsbok med en massa pennor? Eftersom jag inte längre räknar med att jag har koll så... En massa andra skojiga saker har också blivit av i helgen eftersom vi liksom aldrig har tänkt igenom allt och staplat dom på varandra, mätt dom och problematiserat det hela...

Lite fredagsmys och sen konsert med Johan Johansson i fredags. Sovmorgon (hinner man ju med om dagen är oplanerad), restlunch, massa kusiner men ändå lördagslugn, het bandymatch där jag och Mannen nästan spöade Storebror och kusin, lite bubbelpool, trevlig släktmiddag och sen studsade vi förbi på en julbjudning på kvällen. Och idag har vi sovit länge, ätit frunch, varit på loppis med Lillebror, bytt ihop lite slalomgrejer med en kompis, haft familjerådslag, fotbollsträning, snack med Storasyster, snack med avslutande brottning med Storebror och så nu tekopp med Mannen. Svettigt? Faktiskt inte alls.

Doristaktiken har visat sig vara synnerligen lyckad. En stund i taget och mest det man känner för gör att man ibland kan hinna en massa saker. Planering och logistik-fundering tar ju också tid. Framförallt eftersom stora delar av ens planer vanligtvis skiter sig... Happy go lucky i december, vem hade kunnat drömma om det? Julklapparna ordnar vi väl någon dag... Annars ger vi väl bort rim och presentkort på grejer som vi googlat fram på nätet ;-). Och titta, har inte vår Monstrea gått och julpyntat sig också... Man blir ju nästan rörd, det är alltså inte så att jag behöver göra allt. Pax inte bli utbränd, universum samarbetar tydligen med Dorisar ibland ;-) Kram på er

Stressless?

2011-11-30T21:59:00.011+01:00

Julavslutningar, uppvisningar, dans, fotboll, trummor och utvecklingssamtal x4. Luciande hit och dit och så borde man väl förstås tänka på (h)julandet. Facebook är fullt med folk som nästan redan har haft tomte och slängt ut granen redan så effektiva de är. Som extra bonus är det SJUKT mycket på jobbet. Ja JÖSSES! I all denna röra återstår det bara att sjunga och börja kopiera sin antistressidol, för att behålla vettet. Jag har kommit fram till att när det blir för mycket gör jag som Doris i Hitta Nemo. Hon är en hjältinna, sjukt duktig på stresshantering (eller möjligtvis är hon lite dement).

Det är inte svårt alls om man lägger manken till litegrann. Bara att strunta i ungefär allt framåt och ta det som det kommer. Flyta runt och tänka att det mesta antingen ordnar sig eller också ordnar det sig inte helt enkelt. Andas, ta en sekund i taget och a´la Doris, titta på folk och undra varför de följer efter en och vill att man ska göra en sån massa konstiga saker ;-). Hus av pepparkaka?? Två träffar samtidigt??? Julklappar, är det inte lite otrevligt att klappa till folk bara så där? Ska man rimma till också alltså? Jasså, Julfrid, varför ska vi försöka tvinga honom att komma hit om han verkar så ovillig, känner vi honom förresten?

Simma runt och försöka njuta, hålla humöret uppe men fräsa ifrån när folk får för sig att man är orimligt duktig. Kanske borde man, istället för att springa ikapp, gå saktare. Sluta förvänta sig att allt ska funka och att man ska ha koll. Som det är nu planerar vi mindre istället för mer. Svarar ingen aning på en massa frågor. Släpper taget och försöker göra mentalt uppbyggande saker, lite matlagning och tvättande kommer man förstås inte ifrån, men annars.

Vilka kloka kommentarer ni hade på inlägget om good enough Christmas. Tack!!! Nu skulle jag gärna vilja höra vad ni tänker... Är världen lite galen eller är det jag som är det? Hur gör ni??? Tips på mentalt uppbyggande saker?? Dags att äta lite pepparkakor så jag håller mig snäll och presentera mig för den snygga Mannen som sitter i min soffa. Koll, struktur, planering och organisation kan dra dit pepparn växer... Varje dag är ny! En Jättekram till er allihop från eder nya vän Doris, som nyss har fått äran att bli drottning i ett väldigt trevligt Stökrike ;-)

Vad gör jag nu för tiden?

2011-11-29T00:15:00.006+01:00

Varför hör jag aldrig av mig? Det är nog något som man skulle kunna fråga sig. Det där med fyra barn i åldrarna 6-13 år gör inte att man är supersocial direkt. Ikväll tänkte jag nog att jag kanske skulle ringa till någon som det vore väldigt trevligt att prata med...

Men så var ju Mannen borta och så blev det pepparkaksbak och lite schack samtidigt. Sen skulle Lillasyster i säng tätt följd av Lillebror. Tandborstning och pyjamas. Kram och litet snack på sängkanten. Storasyster bakade vidare så jag assisterade och pratade lite med henne. När jag kramat Storasyster god natt dök Storebror upp och fikade så vi pratade lite. Sen kunde vi tydligen inte låta bli att brottas lite och efter det gav jag instruktioner inför morgondagens lax-middag (del i vår win-win förhandling om speltid ;-)). När jag sedan gått loven i hans rum för att godnatta honom och pillrat ner de nya pepparkakorona i burkar var klockan en bra bit efter anständig ringa till kompis-tid.

Det var alldeles för länge sen vi sågs... Skulle man ju också kunna prata lite om. Vi känner en massa trevliga människor som vi väldigt gärna träffar men... Är det inte det ena så är det det andra. Vi har ju en hyfsat stor flock och just nu ligger oftast prioriteringen på den. Kvalitetstid, kvantitetstid och all möjlig annan tid som vi kan komma åt. Det kommer säkert en tid framöver som kan innehålla mer höras och umgås med vänner på annat sätt än via facebook ;-). Var sak har sin tid.

Jag har ett jobb där folk med jämna mellanrum bränner ut sig. Det tänker jag förstås inte göra, men jag har insett att man måste tänka sig väldigt noga för. Det viktigaste jag har förutom mig själv är hemma på kvällarna, familjen. Funkar inte den fungerar ingenting. Jag tror att fler vi känner är i samma läge och annars får vi hålla tummarna för att de förstår. Eftersom vi inte vet hur mycket tid vi har får man ägna sig åt det viktigaste först. Här är ett julklappstips som handlar om att vi, de allra flesta av oss faktiskt har MASSOR med tid som vi kan göra vad vi vill med. Imorgon vill vi nog, för tredje dagen på raken, baka pepparkakor. Sköt om er

Är julen livskvalité eller en naturkatastrof?

2011-11-26T18:46:00.013+01:00

Naturkatastrofer vet vi alla vad det kan innebära. Tsunamis, jordbävningar, laviner eller vulkanutrbrott. Folk springer åt alla håll med panik i blicken. Det märkliga är att fastän vi bor extremt tryggt till så får folk panik runt jul. Julen som ska vara världens mysigaste... Gräddan av livskvalité? Ordet livskvalite´ är egentligen rätt märkligt. Det är ju så olika både beroende på vem man är men också på vilket läge man är i livet. Ni vet det där om att den friske har många önskningar, den sjuke bara en... till exempel.

Men jo, på den här bloggen finns frågan om vad livskvalité är. En utmanande utmaning som jag tar mig an. Mitt svar blir nog att det ofta är små små saker fast samtidigt är grunden stora saker. Helt avgörande är om jag och mina nära är friska. Sen tillkommer att ha ekonomi så att man har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. Upptäcker att jag egentligen tänker Maslows behovstrappa. När de första stegen där är fyllda så är livskvalité rätt små saker.

Utöver de där basbehoven som alla människor har så kommer livskvalitén, de där goda ögonblicken, de där njutar-stunderna... När man blir spådd med "loppa" av skrattande Lillasyster, myser med Lillebror, dansar med Storasyster eller förhandlar om speltid med Storebror. Att jag känner djup kärlek till Mannen efter drygt 14 år tillsammans. Att prata om livets viktiga saker med en släkting eller vän (och nä, på listan över viktiga saker finns inte julgardiner med). Kärlek, ömhet, relationer, musik och skratt... Livskvalité för mig kan vara att cykla ut i skogen också men oftast är det människor. Inte är livkvalité speciellt dyrt heller... Månadens köpstopp har inte påverkat min livskvalité ALLS, möjligtvis till det positiva.

Livskvalité kan man, om man har tur, i vardagen. Hittar man till exempel en sån här liten skylt eller något liknande någonstans hemma hos sig kan man misstänka att man har chanser till att få känna på en stor skopa Livskvalité ;-)

Även om spagat aldrig varit min grej så ler jag. Underbart knasiga typer jag bor med. Jag hänger hellre på de andra skyltarna, de med klättring och hopprep ;-).Imorgon är det skyltsöndag. Knäck och lussebullar får jag köpa och prata med folk går också bra trots att jag har köpstopp. Stressnivåerna behöver INTE upp i krigs/naturkatastrof nivåer för att det ska bli jul. Det är som att vi, eftersom vi har det tryggt, skapar press åt oss själva ändå. Och en del bränner ut sig och har magsår runt jul. Slappna av, julen kommer ändå troligtvis att gå av stapeln den 24/12 hur som helst (om det nu inte blir en riktig naturkatastrof innan).Ha en riktigt bra dag!

Good enough Christmas?

2011-11-22T23:06:00.003+01:00

Jösses, nu börjar det. Stresstäcket som brukar lägga sig över december och fladdra verkar vara på gång redan. Suck! På jobbet pratar de byta gardiner och på Bloggarna verkar folk också vara duktiga. In i jul-hamster-hjulet och börja springa... skynda skynda... Griljera bröd och lägga in grisfötter, stryka julstjärnor och gratinera gardiner, mata julkrubban och , stöpa korv och stoppa ljus... Svarta julgranskulor eller jösses, är det grediskärt i år månntro? Drottning-gran och julklappar från långt-bort-i-stan. Det finns inga gränser för hur mycket man kan (h)jula om man vill. Själv får jag allergiska utslag av att tänka på att stressa för att det ska bli jul. Julafton kommer, oavsett vad vi gör och man kan välja vad och hur mycket man vill göra. Det går att välja bort julstress.

I Kaosfamiljen brukar julen bli ungefär så här. 1:a advent brukar vi hänga upp julstjärnor i de flesta fönster. I köket är vissa saker givna, sen får barnen välja. Det som blir över puttar Mannen och jag upp i övriga fönster. Första knäcken inhandlas första advent och eventuellt bakar vi pepparkakor med köpedeg. Ett par veckor före jul plockar vi fram jul-lådan och då slår vi på julmusik och så springer barnen runt och pyntar av hjärtans lust. Sen klär vi julgranen med allsköns olika bollar, änglar, saker från dagis och fritids, glitter, smällkarameller och övrigt jul-jox. Har vi barn i "rätt" ålder kläs sedan julgranen om minst en gång om dagen varenda dag fram till jul. Jag skulle nog säga att julmusik, pepparkaksbak och massor med ljus är receptet för vår jul. Julen är inget krigstillstånd, inget problem. Det är framförallt en mysig helg.

För mig känns det som om det där ytliga julandet är oviktigare än någonsin då vi har kompisar som har en liten pojke som är väldigt sjuk. Människor är viktiga, julgardiner inte. Vad tänker ni om julen och hjulandet? Kram på er

Den moderna sortens husförhör?

2011-11-21T22:41:00.005+01:00

Jag tror att husförhör är vanligare än man tror, den moderna sorten alltså. Då där någon (läs mamman) försöker luska ur resten av familjen vilka aktiviteter som bör/ kan/ ska gå av stapeln och hur logistiken kan tänkas behöva se ut...
Imorgon är krävs det logistik med stort L till exempel...
Ha en trevlig dag

Gör inte om mig...

2011-11-20T16:25:00.007+01:00

Även om det inte alltid är helt enkelt så är våra olikheter en förutsättning för att allt ska fungera mellan Mannen och mej. Och nä, då tänker jag inte först och främst på våra kön utan på våra olikheter som personer. Att vi tänker och fungerar olika. Och nej igen, olikheterna inom könen är större än mellan könen när det gäller personlighet. Fysiken är förstås olika och det märks till exempel inte minst då en av oss burit, fött och ammat våra fyra barn och den andra i stort sett är oförstörd ;-). Det är bara att småle och tänka you made me och så klicka på den här länken förstås... Helt underbar!!

På många sätt kompletterar vi varandra Mannen och jag. Och så har vi då de här barnen, också de väldigt olika trots samma genetiska förutsättningar. En trumslagande urlugn typ, en konstnär med tillhörande temperament, en uppfinnare och innovatör och så en extremt lättlärd och sprudlande fysisk person. Hela familjen har olika tempon och intressen. En riktig utmaning. Eftersom jag arbetat med missbruk sedan -89 och haft förmånen att leva kollektivt i över sex så har jag snappat upp litegrann om människor och fungera och inte fungera... Anonyma Alkoholister har ett talesätt som heter lev och låt leva som är riktigt fin. Som jag förstått den så handlar det om att koncentrera sig på sitt och trivas med det och låta andra göra på sitt sätt. Det funkar att tänka så inom familjen också. Att låta personer även i familjen ha frihet att vara och göra på sitt sätt.

Och vad jag förstår så pågår det en diskussion i Bloggvärlden om det här med att göra om sig. Folk får göra som dom vill men jag tycker att det är viktigt att föra diskussioner om det, för nästa generations skull och för att reflektera lite över hur viktig kroppens utseende bör få vara. Kanske kan man rösta här på vem som ska få världens tuffaste jobb eller engagera sig i något annat istället för att lägga allt krut på sin egen kropp.

Hoppas ni har en fin söndag, vi är vackra, hur än vi ser ut!!! Kram

Av kris blir man vis...

2011-11-18T00:46:00.006+01:00

Genom att prata med andra och smälta kan kriser leda till utveckling. Och utvecklas som människa bör man väl tills man dör antar jag. Veckans kris har gett en hel del. Tankar om mig själv och mina relationer. Och även lärdomar för livet. Som att det egentligen inte är så farligt att krisa, gråta lite, rasa ihop för en stund och komma vidare lite klokare. Och kanske är det så man bör tänka när det gäller barnuppfostran också. Kriser är en utvecklande del av livet. Det handlar inte om att försöka undvika förändringar och kriser utan att se dom med öppna ögon och lära sig hantera dom.

Under utvecklingssamtalet idag med Storebror blev jag mer varse än någonsin att Storebrors uppväxt är helt annars än min och de tidigare generationerna. Det är inte bara skolan som har förändrats. Informationssamhället har givit många saker nya dimensioner. Vi har ingen aning om vart det kommer att leda oss men förändringar och kriser lär ju dyka upp ändå och att kunna hantera dom kommer antagligen att vara ett stort plus.

Huset är knäpp tyst. Det är på tok för sent är det men jag sitter nöjd. Njuter av tillvaron. Ännu vackrare än så här var det när Lillebror och jag gjorde oss en liten omväg ner till havet på väg hem från skolan. Kram på er

På spåret igen...

2011-11-16T22:39:00.005+01:00

Jodå, nu är jag på spåret igen. Tack vare några rätt osannolika saker. Bland det som verkligen hjälpte mig var exempel från och snack om Harry Potter, cykling, kloka vänner och ishockey. Att cykling och kloka vänner kan hjälpa är inte så konstigt men Harry Potter och som grädden på moset lite hockey. Bocker och filmer som Harry Potter och Sagan om Ringen hjälper mig ibland. Symboler som kan hjälpa en att tänka vidare och bredare, lite "utanför boxen". Och så sport, lika overkligt och värdelöst egentligen men samtidigt skönt att bara tänka JAAA när pucken går in i rätt mål och NEEEEEJ när den trasslar sig in i fel mål. Lite mental avslappning helt enkelt ;-).

Ja ja, det viktigaste är ju att det funkade. Ordning i leden igen(och nä, det handlar inte om något rensande i röran, vi har det fortfarande stökigt och nä, jag har inte hittat laddaren än...). Dock en liten aning trött och då behöver man ju vila. Nu dags för en liten aning mys i och uppdatering med Mannen i soffan... Läge att försöka hitta novemberlugnet. Kram på er

Mad monday

2011-11-15T00:26:00.003+01:00

Japp, idag har väldigt mycket varit galet. Helt enkelt och på en massa håll och kanter. Inget som jag varken kan eller vill skriva om just nu. Kaos och känslor är inte omöjligt att hantera. I själva verket är Kaosmodern rätt bra på både Kaos och känslor. Jag behöver dock komma ikapp mig själv lite mentalt. Kram på er. Over and out!!

Trött?

2011-11-13T21:58:00.005+01:00

Mm, trött och mörkt är ord som vi gärna slänger oss med den här årstiden. Och ja, det är så det ska vara. Det är nu vi ska göra som björnarna fast bara nästan. Jobba lite för att få vara lediga när det är ljust och vackert men sen gå i idé. Kura ihop oss i soffan. Titta på skojiga filmer, spela spel och kramas så ofta vi kommer åt. Sänka kraven både på oss själva och andra. I denna landsända är det väntan på snön. För när den kommer kan en vanlig parkering bli så här vacker:

För övrigt så funderar jag på att börja sälja stickade sjalar till förmån för någon organisation som hjälper barn i andra länder. Är det något som jag blir onatruligt trött av så är det att alla bara ska tänka på sig och tjäna pengar till sig själva och sig och se om sitt redan tjusiga hus hela tiden, i värsta fall blir det som det här.
På något sätt måste vi väl tillsammans bryta den här idiotiska ego-trenden som bygger på att man aldrig någonsin ska vara nöjd. Är det någon som har förslag på någon bra organisation man kan skicka "sjalpengar" till?

Är inte äldre barn lite underskattade?

2011-11-12T12:06:00.009+01:00

Ah, ibland behöver man vara arg. Hur skulle livet se ut om det bara flöt på, aldrig några dalar? Laddaren är fortfarande inte hittad men förr eller senare kommer den väl fram. Jag är numera fadder till en SoS barnby som straff för att jag köpte ett garnnystan på min köpfria månad. Känns bra. Jag har allt som jag verkligen behöver. För en stund sen brottades jag med 13-åringen. Det är riktigt skojigt men ack så svårt. Skyllde på att jag hade lång kjol. Storebror skrattade högt, det gjorde jag också. Njut av barnen när de är små säger dom för tiden är så kort... Hm, 13 år har vi njutit av Storebror (inte bara alltid förstås men). Det tycker jag är härligt lång tid...

Lillebror och Lillasyster leker. Mannen är på väg ut i skogen (finns ju inte så mycket tillfällen för att vara för sig själv här i vårt stökiga lilla hus). Storasyster är på väg hem från mormor och morfar. Ikväll utmanar vi barnen i Alfapet och om en stund (läs om det blir bråk mellan Lillebror och Lillasyster) går vi till badhuset. Hur viktig är egentligen laddaren till kameran? Så här såg det ut för någon helg sen:

Det är härligt med barn, även om de inte är små. Jag tycker att äldre barn är lite underskattade. Äldre barn kan till exempel både skoja och sopa ihop efter sig ;-) Livet är fint. Ha en trevlig Lördag

Arg som ett bi!

2011-11-10T14:23:00.009+01:00

Jaha, missat Lillebrors tandläkartid och söker laddaren till kameran som jag fick i julas. ALL möjlig annan bråte hittar jag men inte den. Innebär att kameran numera helt enkelt är totalt värdelös. Drivor med saker överallt men inte den. Vart börjar man letandet? Inte vet jag när jag hade den sist heller och den kan vara precis överallt. Söker på möjliga och omöjliga ställen, inte då. Vet inte vad jag ska göra med ilskan, det är ju så hemskt förbjudet att slåss när man är vuxen. Tre våningar med fullt stök har vi. Varenda hörn är fullsmockat med trams. Kläder kläder och åter kläder. Pyssel som "snart" är klart och papper. Påsar med lite alla möjliga innehåll.

För någon dag sedan hittade vi ett grannbarns jacka i hallen. Den hade tydligen varit borta länge. Vad säger man, förlåt för att vi råkat hänga 3x6 jackor över den? Fortsätter jag söka nu så kommer jag bara att bli bitter, hata oss och fundera på att skjuta upp mig med en raket till månen. Eftersom det är kallt på månen och då jag har köpstopp och inte lär hitta en gratis rymddräkt så får jag nog sluta söka nu. Att jag skulle utföra någon slags städning är också helt uteslutet av samma anledning. Någon självbevarelsedrift bör man ju ha när man är över40 ;-).

ÅHHH, jag måste hitta ett sätt att komma förbi detta...Kanske ska jag koncentrera mig på att vara arg en stund och sen göra något vettigt. Anmäla mig som fadder till SOS barnbyar och kanske kolla om jag kan börja om att sitta i BRIS jourtelefon igen. Lite röra är världsliga saker. Drottningen av stökriket har bestämt sig, så får det bli. Nu, gotta sig lite i ilskan och sen göra en insats för världen. Ha en fin kväll

Det där med planer...

2011-11-09T21:29:00.006+01:00

Till nackdelarna med att ha många syskon hör att man kanske gjort en plan. Följt med sin mamma och handlat. Hjälpt till att skriva listan och samla ihop mat, burit kasse och cyklat med trötta ben. Som belöning fått köpa vindruvor till morgondagens frukt. För att tjugo minuter senare inse att gräshopporna gjort ett anfall och lämnat kvar detta...

Till fördelarna hör att det finns många som har förståelse för att man blir ledsen när saker inte blir som man vill. Många famnar att krypa in i och många att skratta med när det gått över. Och då kan det ju bli lite dans istället :-). Med flera syskon lär man sig snabbt att planer ibland går saker åt skogen men att det kan bli riktigt bra ändå. Ha en bra kväll!

Köpsstoppsrapport och lite tankar om rädsla

2011-11-07T21:22:00.005+01:00

För mig själv är det inga större bekymmer med köpstopp men idag dök ett litet etiskt dilemma upp. Lillasyster hade sitt sjuttio-sjuttonde sammanbrott över sina ärvda överdragsbyxor. Hon hatar dylika tingestar passionerat och framförallt dessa som hon anser vara höjden av pösighet som inte bara misspryder hennes kropp utan även är stört omöjliga att leka i. Vanligtvis brukar jag inte falla för dylika påtryckningar men nu har hon varit djupt olycklig ett längre tag över detta. Så olycklig så att hon till och med kostat på sig ett jättestort utbrott i sin älskade förskoleklass innan lovet. Efter att ha överlagt med mig själv en stund ringde jag Mannen och bad honom handla ett par överdragsbyxor åt henne. Jag har hittills bara köpt mat och ett litet litet garnnystan som bara råkade slinka med men det kändes tungt att bara låta den stickningen ligga i en månad men måste nog allt fundera ut ett lämpligt straff åt mig. Annars måste jag säga att det är skönt att inte ägna tid åt att handla eller ens tänka handla. Befriande på något sätt...

Och så har jag tänkt en del på rädsla. Barnens olika rädslor men också mina egna gamla rädslor som jag kastat bort. Att ha fyra barn och en man som man tycker mycket om gör också att man har väldigt mycket att förlora. Och om man tänker på allt som skulle kunna hända kan man lätt tappa andan och vettet. Och ändå tror jag inte att världen är farligare idag än den varit förr, vi vet bara mer. Varenda tv kanal är full med mord och hemskheter. Varje nyhetssändning rapporterar olycka och elände. Stroasyster har helt slutat se på nyheter, hon säger att hon bara blir rädd. På många sätt är världen säkrare än den varit förr men det har alltid varit farligt och kommer alltid att vara lite farligt att leva. Läser här vad Harpasione skriver och här vad Lars H Gustafsson skriver i ämnet. Hittar dessutom kloka ord på facebook. There is nothing wrong with being afraid---but there is nothing more wrong than allowing that to be your master . Ja, där satt den. Klart att man är rädd, man ska vara lite rädd men vi ska inte låta det styra oss. Världen är underbar och människor är för det mesta hjälpsamma och älskar människor. Kärlek finns överallt. Kram på er

Funderingar om vikten av ord

2011-11-06T09:50:00.006+01:00

En liten fundering om såna där ord som man har på väggen. Home sweet home och carpe diem och sånt. Det där som de står kök på är förstås för det mesta sanna men är de inte lite blodlösa och aningen självklara. Det flesta ser att det är ett kök. Vad jag undrar över är känns orden inte som ett hån om man längtar hemifrån i ett home sweet home hem och vad gör man i ett carpe diem hem när man vill skruva fram tiden till att allt byggdammet lagt sig? Det blir lite drömmar man spikar upp på väggen och jag tror att det kan vara provocerande de gånger det alldeles uppenbart inte stämmer.

Igår när vi åt lunch tänkte jag att rimliga ord att ha på väggen i vårt kök är "bråkarena" eller "retrum". För ett par år sedan var "kladdzon" eller " lägg ner stolarna och ställ upp sopskyffeln på bänken" mer aktuella (vi hade alltid någon som klättrade mycket och kröp runt och utforskade såna där intressanta saker som sopskyfflar). I andra hushåll kanske det egentligen är bättre att ha meningar som "sen, när vi är klara med köket ska vi börja med badrummet och sen..." Jag menar det har inte blivit sämre sen vi satte upp lappen obs humor på väggbonaden "Ät i lugn och ro så blir du glad och go´." Igår tittade jag till exempel på den och log lite. Om vi skulle ha ordet "bråkarena" i köket så skulle vi eventuellt njuta mer de gånger som det inte retas och bråkas.

Ord kan betyda mycket. Storasyster och Lillebror är rörande överens om det. De är tillsammans ansvariga för att städa en av toaletterna och har nu kommit på ett trick där orden har en avgörande betydelse. De tror själva stenhårt på att de kommer att ha avsevärt mycket mindre städning när budskapet "sjunkit in" hos alla. Igår såg det ut så här på dörren till övervåningens toa:

Hoppas ni har haft en alldeles underbar helg

Ibland är jag bara så usel...

2011-11-03T22:45:00.006+01:00

Ibland kan jag bara inte hejda mig och låta bli att tjafsa med tonåringen. Inte med hans syskon heller. Jösses, kan vara rena bagateller och det händer att jag kör med taskiga vapen som hot om indragen speltid eller något annat som barnet tycker är jätteviktigt. Makt utan resonemang funkar dåligt och framförallt är det alltigenom förkastligt med lite äldre barn. För att två-åringar inte ska ramla i älvar och så är det ju ibland läge men sen... Och när jag tjafsat så känner jag mig så usel.

Sen slår mig tanken att precis ALLA relationer, i alla fall i min värld, om de ska fungera bra i längden är ömsesidiga. Ett tagande och ett givande där båda är intresserade av att den andra har det bra. Om det bara är den ena som prompt ska ha igenom sin vilja blir det ingen vettig relation. Om man inte lyssnar på den andra och försöker tänka sig in i den personens situation så blir det ren envägsrelation och för det mesta blir det i längden inte intressant för någon. Om det bara är den ena som får ut något av relationen rinner den lätt ut i sanden. Som jag ser det är de relationer som blir viktiga något som båda två vill ha och är beredda att jobba för. Blir det bara den enas ansvar att se till att det är en relation och att den funkar så ledsnar man. Och beter en person sig nonchalant eller som en maktgalning är det inte någon relation utan bara en show.

Om man nu vet alla de här sakerna om relationer, hur kan det då komma sig att man är en sån komplett idiot utmed sina barn ibland? Faktum är att barn faktiskt (även om de brukar vara grymt lojala) kan välja bort sina föräldrar...

Och för övrigt tänker jag mycket på vännerna som opererat sin sjuka 4-åring. Livet är så otroligt orättvist. När jag tänker på det blir jag ännu mer skamsen över att jag tjafsar om småsaker...

Hoppas att ni har det bra.

Funkar det att ha smygstopp måntro?

2011-11-01T22:34:00.004+01:00

Jag har funderat på det ett längre tag. Tänkt lite på hur jag ska få det att funka och så men nu har jag bestämt mig. Jag pratar inte högt om det, jag bara gör det. Gör ett köpstopp under november månad så där i smyg. Barnen har alla kläder de ska ha ungefär. Vi har kläder på kroppen och ett helt hus fullt med saker. Under november månad behöver ingenting. Det mesta som är riktigt viktigt är gratis.

På matematiklektionerna lärde man sig att det inte fanns någon regel utan undantag. Det har jag också förstås. Mat, tjänster och upplevelser. I övrigt tänker jag att jag ska handla ingenting. Inte komma hemsläpandes med en enda pinal. Vi får se hur det går. Känns lite spännande. Och så ska jag försöka handla lokalt och kravmärkt ännu mer än vad jag brukar.

Jag håller med occypy Stockholm gänget om att meningen med livet inte är konsumtion. Egentligen är det samhälle som vi lever i helt galet. Prylar pinaler och ännu mer saker. Aldrig nöjd. Alltid på väg mot nästa "erövring". Tänk om vi alla bara skulle sluta shoppa, vad skulle hända? Dags för tekopp med Mannen. Ha en trevlig kväll!!

Ps. Har lurats klippa Lillebror efter hans eget önskemål= trollklippning. Han är nöjd men ser lätt speciell ut. Som en lockig Jonathan Lejonhjärta ungefär men om ungen är nöjd borde ju jag vara det. Ds.

En värld full av liv...

2011-10-30T10:57:00.010+01:00

Det värsta och det häftigaste med att vara en stor familj är att det plötsligt bara händer saker, lite hela tiden och ibland massor samtidigt. I morse stod jag ock fixade helgfrukost. Lugnt och skönt. Vilken strålande morgon.

Storasyster gnolar och dansar runt lite. Jag tappar ett ägg på golvet när telefonen ringer. Mannen är nere och möblerar om i tvättstugan (eftersom det går att torka nu kan vi ha det praktiskt igen). Plötsligt kommer Lillebror in och skaffar sig äggfot. Lillasyster hittar äntligen sitt scoop. Jag vevar runt i gröten. Lillebror hoppar runt på ett ben, Lillasyster springer efter med en "mick" och kräver intervju och vill helst hämta sitt DS för att kunna ta kort. Lillebror hoppar väldigt energiskt för att komma undan den intensiva paparazzin. Telefonen ringer igen. Mannen har kommit upp och diskar lite. Jag torkar ägg-lägg. Vi hamnar i diskussion om hur vi ska hantera ett fenomen. Avbryts av att det blir ett litet tumult då Lillebror och Lillasyster stör Storasysters telefonsamtal. Mannen får en kram av Lillasyster och jag hänvisar Lillebror till duschen. Storasyster slänger sig ner vid frukostbordet. Storebror kommer upp och börjar retas lite och peta på oss allihop. Vi lever i en värld full av liv!

Och tror ni inte på rackarn att jag börjar misstänka att vi är förföljda. Kolla bara vad som låg och glodde på oss i vårt skåp när vi hade badat klart på badhuset igår. Ett PYSSELÖGA! Vi har ju ett gammalt trauma då Lillebror stoppade in ett pysselöga i örat (tänkte länka men min gamla Kaosblogg på vi föräldrar verkar borttagen, spela roll, ni får tänka er det :-)).

En fördelarna med att ha större barn är dagar som denna. När Lillebror var liten var denna dag en plåga. Inte kul alls när han vaknade fem och man fick ställa tillbaka klockan till FYRA. I själva verket ställde vi alltid om klockan på eftermiddagen, allt annat kändes så hopplöst... Idag när Storebror inte ätit klart förrän 11 kunde vi ställa tillbaka till 10 och tycka att det är ok ;-)Ha en trevlig söndag

Mer fantasy och happy endings till oss gråsparvar :-)

2011-10-26T22:21:00.007+02:00

Det där med tv tittande har verkligen gått upp och ner hittills i livet. Under studietiden var jag först helt utan TV i något år. Sen såg jag kvinnofängelset och allt möjligt ;-). De sista 13 åren har jag dock hållit mig rätt långt ifrån. Mitt jobb går till viss del går ut på eländesforskning då det inte är någon som har en lycklig anledning till att de behöver träffa mig i min proffession. Behöver inte några dokusåpor eftersom verkligheten ofta överträffar dikten. Eftersom jag har fyra barn vill jag inte se något om bortrövade, mördade eller hemskt behandlade barn heller. Och så råkar jag ju vara kvinna och känner därför inte heller för att se några spöade, lemlästade eller mördade kvinnor heller. Och har en man som jag också gillar så jag vill inte se män som... Tycker inte om när folk är taskiga mot varandra heller (så nä, Idol med de där uppblåsta -åh-vilken-dumskalle-du-är,själv-är-jag-ju-så-fantastisk -domarna). Och så sport i all ära, jag följer vårt hockeylag men har lite svårt att se sport som något annat än förströelse om man inte har något vettigare för sig.

Låt oss säga att Tv utbudet för en person som är så kräsen som jag inte är jättestort en vanlig tisdag. Jag har till och med helt slutat läsa deckare för jag blir bara rädd. Mer rädsla nej tack!!! Heja fantasy helt enkelt. Hit med lite happy endings! Nu ska jag gå och störa maken som sitter och tittar på något bortrövat-barn-hitttas-i-sista-sekund program. Jag knycker popcornen av honom helt enkelt! Visst ser ni till att tackla hösten som gråsparvarna? Se till att hålla er varma, sitt nära varandra och ät hela tiden... Kram på er

Livet är stort och oändligt litet

2011-10-25T22:02:00.005+02:00

En dag när jag känt nästan alla känslor. Livet är stort och så oändligt litet samtidigt. Alla är inte lika lyckligt lottade som jag. För en del är det verkligen svårt att vara människa och livet är absolut inte rättvist. En del människor föds utanför och med mycket mindre möjligheter, till och med i ett sånt "civiliserat" samhälle som vi har. Hela samhället bygger ju på att en del har och ska fortsätta ha mycket mindre.

Tänk om vi har fel. Tänk om det är samhället, skolan och vi vuxna som är galna. Tänk om det är våra vansinniga prioriteringar, konstiga sätt att förhålla oss till världen och våra knäppa relationer som ställer till det. Hur kan det komma sig att vi, i ett land som haft fred i över 200 år, ändå beter oss som om saker var krigsviktiga? Pengar, prylar och saker... Varför är det så viktigt med betyg och att sitta stilla egentligen och hur kan det komma sig att en massa barn numera blir sedda som problem och får diagnoser? Vem vet egentligen vilka egenskaper och kunskaper som kommer att behövas om 10 år? Kanske är det inte lydnad eller prepositioner som är grejen då, vad vet vi?

Nu är det inte diagnoserna jag är ute efter utan mer att vi som vuxna kan ta oss funderare på vad vi skulle ha sagt och gjort om vi hade bara ett par månader kvar att leva. Och på tal om livets slut, tänk så myrsmå vi egentligen är historiskt sett. Nog med tänkande för idag, nu får jag svindel. Dags för lite popcorn och soffmys :-) Ha en trevlig kväll

Uppdrag granskning- det moderna föräldraskapet

2011-10-24T00:25:00.003+02:00

Förr i tiden uppfostrade man barn till att kunna samma saker som man själv kunde och ofta även till att helt enkelt bli samma sak som man själv var.

Dagens föräldraskap kräver helt andra saker. När det gäller vissa saker lär sig barnen mer och det tidigt. Vi har ingen aning om vad som behövs i samhället om 10 år. Jag tänker mig att vi, dagens föräldrar har som uppdrag att visa barnen saker som man inte kan googla fram. Vänskap, kärlek, möten och aktiviteter i verkliga livet, saker som är "på rikt". När allt ligger ute på you-Tube eller visas i dokusåpor, retuscheras och photo-shopas så är det vi som är de vanliga operfekta vuxna som ibland klantar till det och pratar om värderingar och andra viktiga saker. Så, ja, jag ser det som en av mina plikter att inte vara perfekt och att kunna skratta åt det. Riktigt befriande! Vad tänker ni om det moderna föräldraskapet?

Kvalitetstid?

2011-10-22T08:27:00.002+02:00

Förr har jag alltid avisat utrycket men den här upplevelsen är åtminstone släkt med kvalitetstid. Storasyster och jag har nämligen den här helgen tillsammans. Smarta hon önskade sig detta i födelsedagspresent. Det är verkligen häftigt att vara med bara en person när man är van att vara en hel flock. Mycket mindre bråk och allt går mycket smidigare. Hemma har de nog också mysigt. När två i flocken försvinner brukar den kännas som ny. Ibland är det skönt att dela upp familjen lite. Ha en trevlig helg kram

Familjerådslag!

2011-10-19T22:53:00.005+02:00

En gång i veckan har vi familjerådslag, en rätt populär aktivitet. Där får vem som helst ta upp viktiga familjefrågor. Lite demokrati har vi också då vi brukar avgöra en del frågor med omröstning. Rätt spännande faktiskt eftersom Mannen och jag är i numerärt underläge, vi har vetorätt utifrån att vi är vuxna och vi röstar inte om allt men det är lite kul. Veckans matsedel är en stående punkt som barnen ser till att vi sätter upp på dagordningen. Från att tidigare i alla år kört SVSVÄIJSÄHOHEARN metoden dvs shit-vad-ska-vi-äta-ikväll-jag som-är-hungrig-och-hatar-er-allihop-redan-nu- metoden så har vi sedan i september i år matsedel. Revolution!

Under något av de första rådslagen kom vi fram till att vi behöver barnens hjälp och de var villiga att hjälpa till en dag i veckan var. Hur mycket man hjälper till beror på intresse och ålder. På sin "hjälpardag" får man påverka vilken mat det ska bli utifrån den givna förutsättningen varierad kost. Barnen är väldigt noga med sin hjälpardag, på något förunderligt sätt har den blivit en rättighet. Lillebror kräver att få hjälpa till någon annan dag om han inte kan på torsdagen och Storebror blir helt galen när Storasyster försöker hjälpa honom då han gör middag åt oss på tisdagarna då vi jobbar sent och har logistik som inte riktigt går ihop. Lillasyster blev väldigt förnärmad i fredags då inte alla kom och satte sig vid bordet samtidigt när hon och Kaospappan lagat mat och dukat fint. Detta blev naturligtvis en fråga för familjerådslaget i söndags. Dessutom bråkas det en del om vem som ska skriva. Så här ser veckans matsedel ut:

Drottningen i Stökriket fyller år

2011-10-18T23:08:00.006+02:00

Min hela flock människor kom in och sjöng för mig på morgonen. Sen fylldes min säng (även om den är stor) till brädden av armar, ben och kramar. Jag fick två inslagna enkronor, några teckningar och ett armband i papp av Lillasyster. En hem-målad mugg fick jag av Storasyster. Lillebror gav villigt bort ett helt gäng kramar. Storebror drog, dagen till ära, igång middagen på kvällen fastän det inte var hans hjälpardag. Och så fick jag löfte om ett väggväxthus från Mannen. Triss lott fick jag från min moster, ljus från mormor samt urgod tårta (som jag beställt) av mormor och mamma. Allt detta + att Kaosfamiljens alla medlemmar sa grattis till mig och kramade mig vart än vi sågs. Dessutom har man ALLTID rätten att under hela denna sin födelsedag hävda sin födelsedagsbarns-status och avnjuta födelsedags-priviligier. Oftast är det någon annan som kommer på rätten till privilegier. Dessa kan vara typ bråka inte nu för mamma fyller år eller något annat som någon kommer på att man gillar och borde få mer av eller ogillar och inte ska behöva se röken av ;-). Det bästa i livet är gratis och med en flock ungar och en Man som jag trivs ypperligt med känner jag mig som en mycket rik kvinna.

Angående ålderspanik vill jag bara säga att om jag vore EN dag yngre än mina 41 år så kanske jag skulle ha missat någon av alla er underbara, roliga, spännande, irriterande, klyftiga, charmiga och tokiga människor som lärt mig så mycket i livet hittills. Tack för att ni finns och jag ser verkligen fram emot mina 41 nästa år. Halvt 82 alltså!!! Kram på er

Skrotar-söndag

2011-10-16T22:44:00.007+02:00

En dag då vi mestadels bara varit i hösten. Barnen har flutit in och ut genom huset. Själv har jag mest suttit ute och njutit i höstsolen. Funderat lite på det där med vänskap. Kanske det viktigaste av allt här i livet. All form av kärlek värd namnet innehåller ett stort mått av vänskap. Känslan av att vilja varandra väl, peppa och stötta varandra även om det kanske innebär lite omak för egen del. Jämlik och ömsesidig med ett tagande och ett givande. Förmågan att ha överseende och inte fördöma varandra.

Vänskap är ett väldigt intressant fenomen. Kan vara både lätt och svårt, ibland samtidigt. Vänner kommer och går och olika vänskaper ser olika ut över tid. Både när det gäller kvalité och kvantitet. Ibland fasar gamla vänner ut sig lite och nya dyker upp. Mycket beroende på den situation man just nu är i livet. Just nu har vi till exempel en period då vi inte umgås så mycket. Vissa vänner finns med under lång tid, andra gör korta gästspel. Vänskap kräver oftast underhåll men ibland är grunden så stabil så att det funkar ändå. I bästa fall utvecklas man och får rätsida på frågetecken via vänskap. Vänskap kan ha alla möjliga olika skepnader, allt från barndomskompisen som jag inte ens träffar varje år, de fysiskt närmare som jag stöter och blöter allt möjligt med till personer som de flesta av er som läser Bloggen, som jag aldrig ens har träffat. Ni är verkligen jättemysiga, även om vi inte setts. Alltid kul att höra någon annans tankar om saker. Riktig vänskap är mjuk som mossa. Vad tänker ni om vänskap? Ha en fin måndag KRAM

Ps. För övrigt anser jag att det inte är lämpligt att vara utrikesminister och sitta med i en styrelse för ett oljebolag heller. Kanske kan Bildt följa Juholt till Arbetsförmedlingen Ds.

SlutKaosat både för mig och Juholt?

2011-10-15T13:00:00.009+02:00

När jag kom hem från jobbet igår låg den här på golvet.
och så hade Mannen och barnen städat. Faktum är att det inte till närmelsevis är samma Kaos som vi hade innan nu längre. När Lillasyster var bebis fanns det ingen Blogg. Då hade vi fullt upp med att hålla upp näsan över vattenytan. Så fort man hade en halv minuts lugn somnade man. När jag startade Bloggen var det som en ventil. Numera kan man laga mat utan att någon ramlar ner från bordet. Alla i Kaosfamiljen går att prata med och kan förstå, även om viljan ibland tryter ;-). Man kan gå på toa själv och vi sover för det mesta hela nätter (mest beroende på att jag lärt mig att lyfta på täcket, anvisa kudde och säga välkommen hit i sömnen). Det är inte vällingfläckar och Lego över exakt hela huset och nu är det länge sen jag vaknade och insåg att jag sovit på chips. Bara det att ha familjerådsslag där alla deltar känns ordnat och häftigt. Votering? Läge att lägga ner Kaosbloggen?

Vi får väl se men det känns inte så. Jag har hittat skrivandet och även om den här underbara flocken med barn som vi har blir större så lär det finnas saker att skriva om. Någon riktig ordning kommer det nog aldrig att bli i hallen och jag vet inte om det ens är målet. Kampen med tvättberget lär bestå och diskussionerna om allt möjligt har bara börjat. Kaosmodern lär nog fortsätta vara sig själv också. Livet är fortfarande fantastiskt. Kanske man kunde döpa om Bloggen men då kanske någon skulle ta den för en skrytblogg. Här är en länk till Harpasione som delar med sig till oss som ibland springer runt som idioter och får för oss att fullständigt oviktiga saker är krigsviktiga. Ha en härlig lördagkväll

Ps. För övrigt anser jag att Juholt bör avgå. Hade han företrätt ett parti med politisk åskådning som bygger på att vissa är mer värda än andra och därför bör ösas pengar över så hade det varit naturligt att sitta kvar. Oavsett hur reglerna bla bla bla så tycker jag att sossarna bör ha en ledare som själv kan bedöma att det är fel att skattebetalarna betalar hela hyran på sambons lägenhet. Ds.

Ps 2. Hoppsan, bandyn verkar ha krävt en ruta... Ds 2

Lugna timmen efter flyg och fläng

2011-10-13T01:02:00.004+02:00

Efter en helg med massor med aktivitet och intensiva jobbdagar i Stockholm har Kaosmodern nu landat hemma. Massor av nya intryck. Allt har gått väldigt bra förrutom att någon stal min plånbok. Otroligt irriterande men jag tänker inte låta det förstöra allt. Nu är det otroligt skönt att vara hemma igen. Har pratat med fina Mannen, gått runt och tittat på barnen och vattnat lite blommor. Njuter av lugnet. Kommer ikapp mig. Jag tror att man ska "unna sig" en lugn landning när det funkar. Bilden är från Berguvssläpp som vi såg i söndags. Urhäftigt! Flyga har sin tid, landa har sin tid... Skriver mer en annan dag. Kram på er

Trick för att hålla spänning i en lång relation?

2011-10-07T10:44:00.004+02:00

Mannen och jag har nu över 14 år tillsammans och det flyter på bra. Eller, ja, flyter på och flyter på. Det blir ordentliga hack ibland men det brukar reda upp sig. De mesta hacken brukar vara inte vara känslomässiga oss emellan och det är ju skönt. I detta Kaos som ofta uppstår på alla möjliga andra flanker känns det bra att vi valt varandra och står "rygg mot rygg". Vi gillar varandra och trivs tillsammans.

Idag ska vi flyga lite. Lillasyster har 38.5° och Storasyster och Lillebror är täta i näsan. Storasyster har ont i ett öra redan nu... Tjoho, men det klart, när man är en hel flock människor kan ju allt hända. Mannen skulle skriva ut biljetterna och skrivaren strejkade. Inte något stort problem. Mannen ringde en kompis, som i och för sig var i sin stuga men som har föräldrar som bor hos honom i helgen. Vi kunde låna skrivare. Då så.

Väl hemma konstaterade Mannen att han inte har biljetter till mig. Eh, jaha... Ett litet lätt missförstånd tydligen. Eftersom jag skulle vara kvar i Stockholm med jobbet trodde Mannen att jag hade bokat även resan vidare... Jamenjippie så BRA! Två timmar kvar till avgång! Föräldraparet såg varandra djupt i ögonen, drog efter andan och konstaterade att det inte skulle ge något om vi började smiska varandra eller klämma oss själva i ugnsluckan. Jösses, tåg för mamma? Kanske kan vara bra om någon har bekymmer med öronen om de får hänga med också? Efter en stund kändes det som att det kunde funka.

För säkerhets skull bad Mannen mig att kolla min mail och DÄR var den. Biljetten. När livet går undan kan man glömma såna där små detaljer som en bokning. Skratt och lättnad. Cyklade till kompisens pappa och skrev ut min biljett också. Han skrattade högt när jag berättade om vår miss. Däremot var han, som varit gift i över 40 år, lite skeptisk till min teori om att det håller spänning i relationen. Nåja, vi skrattar i alla fall ofta i efterhand och har sällan tråkigt Mannen och jag. Nu ska jag packa det sista och göra ett sista röj. Håll tummarna för oss gott folk och Kram på er

Rundskift och förtäckta kärleksbevis...

2011-10-05T21:40:00.007+02:00

Storebror vill gärna vara vaken sent så honom pressar vi i säng när hans kvällsskift är slut. Sen sitter vi och pratar en stund. Lite för länge för det mesta... Nattskiftet har Storasyster med sitt onda öra och Lillebror av gammal vana. Lillasysters förmiddagsskift börjar otroligt tidigt, ofta ser hon till att Lillebror inte smiter ifrån förmiddagsksiftet heller...

Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Det måste vara säkrare än något larm att ha en massa barn. Både för att det ligger så mycket skrot på gården så ingen misstänker oss för att ha bågon förmögenhet i madrassen och att det finns ingen tid på dygnet som man skulle kunna bryta sig in här. Man kan nämligen omöjligt veta när alla garanterat sover. Skulle någon inbrottstjuv mot all förmodan vilja /våga sig in här så skulle jag antagligen (serviceminded till tusen) beskriva kronjuvelerna fanns mot att de kniper igen truten och bara låter mig sova igen. Ve den som väcker någon annan i detta hus utan att ha ett riktigt bra ärende :-).

Ibland händer det att folk i Stökriket visar sin kärlek på lite förtäckta sätt. Man får liksom tänka till lite för att se det. Storebror sa tex för någon dag sedan till Storasyster -Hade du inte haft så ont i örat så hade jag börjat reta dig jättemycket nu... Och Mannen säger att det blivit något trassel med värmepumpen, att det är därför som vi har så varmt här inne nu. Det är verkligen seriöst varmt. Handdukstorken nästan kokar. Trassel med värmepumpen, hah. Jag förstår nog allt. Han har verkligen lyssnat och förstått mig. Sura handdukar är ett minne blott. Jag blir nästan rörd. Klart han vill göra sin fru nöjd och då räcker det inte med någon liten tumlare till sura handdukar och fru. Lagom till vår bröllopsdag har han gjort om HELA huset till ett torkhus. De som klagar på värmen får sova ute eller gå ut och titta på stjärnorna en stund. Ett helt torkhus till lilla mig... är inte det kärlek så säg?

Sur som en ordinär Kaosfamiljshandduk...

2011-10-03T00:30:00.005+02:00

Hängde upp en hel drös handdukar på handdukstorken igår. Gick sisådär. Den värdelösa torken är ju inte igång än. Den är vattenburen och går på Bergvärmegrejset, fråga mig inte hur det där funkar, svinkall är torken i alla fall. En tork som är kall är fullständigt idiotisk. Och inte torkar tvätten i källaren än heller. Ett av världens minsta kylskåp, opålitligt bilelände och krassliga barn kan också läggas till hat-listan när jag ändå håller på.

Jo, jag VET att detta är i-landsproblem. Funderar rätt hårt på att shoppa en torktumlare men samtidigt är det ju rätt miljövidrigt. Nog för att jag är miljövidrig när jag håller på och tjatar om sura kläder men det är ju bara en kort period som det ofunkar. Det har regnat lite mycket nu bara. Resten av året har vi en bra tvättstuga.

Något som också skulle ofunka är att byta kylskåp bara så där, även om det är litet. Om vi skulle byta kylskåp blev det början på ett köksrenoveringsdomino och det är inte ok. Inte på något sätt skulle det vara njutbart att laga mat på triangiakök och ha byggstök i vårt hushåll. Jag som just så pass börjat kunna höra ordet byggfläkt utan att springa iväg och skrika och börjat nicka och hälsa på hantverkarna på jobbet igen (trauma från 3 år gammal vattenskada) tänker inte utsätta mig för byggdamm igen. Mer stök är inte något vi behöver i vårt kök. Det lilla lilla kylskåpet står där det står tills det rasar ihop. Då fattar vi beslut om köket, inte förr.

Bilbesiktning i veckan. Mer än spännande men också en sån där sak som vi tar när det kommer. Blir den utdömd skaffar vi en annan. Annars repar vi, som vanligt, upp den så att den går ungefär ett år till. Och krassliga barn är som det ska vara. Höst+ många barn lika med någon sjukdom. Det går inte att jämföra med hur vi det var för några år sedan, nu känns det inte längre som om det är vi som uppfinner sjukdomar. Tack för att ni finns. Att gnälla av sig lite här funkar bättre än att slänga upp sig på handdukstorken när man är sur ;-). Hoppas ni har det bra. Höstkram på er

Vy över hemmets viktigaste hörna och helt nya perspektiv

2011-09-29T22:17:00.003+02:00

Japp, här är stället där alla viktiga papper bör landa (annars är vi körda). Allt möjligt annat landar också här. Ibland gör vi en röjning men oftast ser det ut ungefär så här på skåpet i köket. Och det är så lätt. - Vart är papperet om... -Kolla på skåpet...

Annars har jag fått höra lite olika perspektiv på vad som är viktigt för barnen idag. På förmiddagen var jag till tandhygienisten med Storasyster. Efter att ha lyssnat på allt annat än lyhörd tandhygienist en bra stund blev jag tvungen att hålla fast mig i stolen och bita mig hårt i tungan för att inte kasta mig ner på golvet och "bekänna" att Storasyster äter godis till frukost lunch och middag och dricker 5 liter juice varje natt. Om vi blir kallade till tandhygienist en enda gång till kommer jag att vägra och googla på nätet istället...

På kvällen förlorade jag "klunsen" (sten sax påse) mot Mannen om vem som skulle gå på föräldramöte om klassresa. Jösses, nu var det inte tänder utan klassresans vara eller inte vara som skulle vara absolut avgörande för våra barns HELA framtid. Tänka sig katastrofen om barnen bara åkte till grannstaden!!!!!! Ja, men ja, vi säljer väl korvar, plastpåsar, tulpaner, underkläder, ved och kakor då. Att barnet som framtiden gäller just nu är fullt nöjd med att sitta hemma på soffan och växa nämnde jag inte. Man vill ju inte direkt spoliera framtiden för en hel skolklass. Tack för idag...

Iphåneri

2011-09-28T21:49:00.005+02:00

Mm, i veckan har ämnet kommit upp på flera olika håll. Internets för och nackdelar samt I-phoneriets påverkan på diskussioner och relationer. Och det händer ju, att någon börjar känna i sina fickor när man pratar om något lite löst... Man pratar om när en viss film gick på bio, uppkomsten av fotvårtor eller vädret. Såna där saker som förr var vardagligt sociala att fundera över tillsammans. Nu blir det direkt någon som börjar i-fåna sig och kommer med nätfacit och så får man byta ämne. Tills man kommer in på något som kan kollas igen... Och eftersom allt finns på nätet är det inte helt enkelt...

Klart det är bra med mobiler och teknik men det är lätt att fastna och glömma bort andra viktiga saker... Jag log när Storebror och Storasyster blev sams genom sms efter ett storbråk. Vi ändrar vanor genom tekniken och det går fort. märker till exempel att jag inte pratar så ofta med andra barns föräldrar eftersom kontakterna sker via barnens mobiler (än så länge är det Storebror och Storasyster men även en del av Lillebror och Lillasysters kompisar har mobil). Kan tekniken ersätta möten i verkliga livet? Vart går gränsen när det gäller att vara nåbar och uppkopplad? Hur närvarande är man när man ifånar sig? Hur påverkar det stressen att faktiskt försöka göra flera saker samtidigt. Här och nu?

Ingen av dom här frågorna har jag några "rätta" svar på men jag tror att det är viktigt att fundera på. Nu, dags för tekopp. Kram på er

Det är mycket nu...

2011-09-26T22:37:00.004+02:00

Ja men det bara slinker ur en helt automatiskt... som om det kommer att bli mindre alldeles snart? Mindre på jobbet? Mindre tvätt? Mindre matlagning?

Ha Ha, jag skulle inte tro det men samtidigt är det väl så det ska vara. Däremot funderar jag lite på prioriteringar. Både när det gäller jobbet och fritiden. Jag är, precis som alla andra chef i mitt eget liv. Hur vill jag ha det? Vad tycker jag är viktigt och vad ger mig energi? Googlade på stress och hittade fem snabba tips för att skippa väggen. Tål att tänkas på... Välsignade internet, det finns allt. Inga tankar är otänkta ;-). Tack för att ni finns också. Kram på er

Om att "driva upp" olika saker

2011-09-24T08:24:00.007+02:00

Det är mycket som växer och frodas här hemma och det kräver olika mycket och är olika häftigt. Att sätta en Paprikor kan egentligen vilken idiot som helst. Det är bara att peta ner lite frön i jord och sen vattna. Ibland lyckas man, ibland inte och då kastar man dom. Om det blir bra paprikor äter man upp dom. Helt enkelt och inget mer med det...

Husdjur är väl nästa nivå. Hm, fiskar är nog nära blomnivån, men annars. Husdjur ordnar man en massa med och sen fortsätter man att bestämma när och om de ska få föröka sig. De flesta som skaffar husdjur har inga planer på att släppa ut dom så att de ska klara sig själva.

Det här med barn är en helt annan sak. Det är rätt hisnande att ha en tonåring tycker jag. Tänka sig att Storebror kan ha körkort, rösta, gifta sig och får skriva på vilka papper som helst om mindre än fem år. Nu handlar det mer om vägledning än fostrande. Försöka resonera om saker istället för att bestämma. Skapa jordmån för växande. Verkligen en utmaning... Författarna Lars H Gustafsson och Jesper Juul skriver mycket tänkvärda saker om detta.

Ha en trevlig helg alla ni andra med "drivhus".

Party att vara singel?

2011-09-22T14:52:00.003+02:00

Ibland är det nästan jobbigt så trendigt detta hushållet är. Följer med i vad som gäller oavsett om vi vill eller inte. Såg att någon skrivit en bok om singellivet som happy happy. Oftast är det inte Mannen och jag som trendar oss. Som tur är gäller det inte oss heller denna gång.

Ärligt talat så har jag full förståelse och respekt för de som skiljer sig. Jag tror verkligen inte att "folk skiljer sig för lätt". Jag tror att det är svårt att leva ihop och framförallt en hel massa år. Ofta utvecklas man en hel massa under tiden, förändras och då är det lätt att växa ifrån varandra. Somliga förändras inte alls, fortsätter att spela golf och tänker på sig själva typ, det kan vara en väldigt rimlig skilsmässoanledning. Möjligtvis skulle det finnas fler särbos. Av tradition är jag emot när alla ska göra på samma sätt för att det är så ska göra och för att det är "naturligt". Det har varit naturligt i flera miljoner år för kvinnor att virka, sy eller hämta "hygienartiklar" från skogen men jag handlar gärna i affären. Bara för att det alltid varit så behöver det inte vara bra. Fram för olika familjesorter.

Och då kommer vi till vårt hushålls trendkänslighet igen. Och att ALLA gör samma saker, har det ungefär som alla andra och ser nästan likadana ut. FYYY! Det finns typer i detta hushåll som verkligen har gått in för detta. Igår kom jag på dom och tog kort. Detta är en bild av ett singelparty för husets alla RANDIGA singlar...

Ha en trevlig kväll alla gifta, skilda, särbo, sambo, singlar och mambosar

Logistik-peak?

2011-09-19T22:17:00.007+02:00

Imorgon slår Kaosfamiljen antagligen någon form av logistik- rekord. Storebror har trummor i Staden klockan 18.00 (kräver skjuts). Storasyster har dans i staden klockan 18.30 (kräver också skjuts). Det är ett föräldramöte för Storebror och ett för Storasyster med start klockan 18.30. Mannen vill helst lyssna på högstadierektorn, en önskan som beviljas, han har nämligen hört lågstadie varianten två gånger redan. Dessutom behöver våra två små troll komma sig i säng ungefär klockan 19.00. Tjoho... Enligt den här ekvationen skulle Kaosfamiljen behöva vara minst fyra föräldrar.

Tänk er att vi kommer att ha varit på i runda slängar 40 föräldramöten när Lillasyster går ut nian... Och då har jag inte räknat med mötena på förskolan och olika aktiviteter. Från den horisonten känns det känns bra att "bara" ha fyra barn ;-). Bara att hålla reda på möteslapparna är ett elände. Vi har inte skickat in en enda ja tack vi kommer och vill ha te och kaka lapp. Dåliga föräldrar. Går på mötet och fikar om det blir något över... Det är tur att det finns en massa seriösa och goda föräldrar, vore alla som vi skulle systemet bryta ihop. Till vårt försvar ska sägas att vi är väldigt tacksamma om det blir något över till oss...

Tack vare min underbara mor och far som har den goda smaken att bo nära och tycka att en hoper barnbarn kan förgylla dagen så kommer morgondagens logistikpeak att gå som en dans. Tänk sån tur vi har. Ett bra socialt nät kan aldrig någonsin mätas i pengar. En blomma till dom (och till oss, bara för att vi kämpar på med att vara oss). Kram på er

VAD vill en pirat och VEM vill ha en?

2011-09-17T00:28:00.007+02:00

När jag kom hem idag så gjorde jag en fasansfull upptäckt. Jag har varit stenhård i diskussionerna, inte vikt mig en tum. Haft Mannen, Storebror och Storasyster emot mig. Min ståndpunkt har trots detta varit solklar. Kapten Jack Sparrow är ett kräk och skulle ha lämnats åt sitt öde redan tidigt i första filmen. Elisabeth Swan skulle ha gift sig med Will Turner innan han blev förstörd eller dumpat honom också och levt lycklig i alla sina dagar med någon trevlig pålitlig landkrabba.

Efter att ha fört dessa diskussioner i veckor med idel mothugg så kommer jag hem idag och upptäcker att med vår Kalle Anka prenumeration som jag tackade ja till för tre veckor sedan följer, till övriga familjens förtjusning, en Jack Sparrow Lego gubbe...

Vad vill han? Är han en stalker? Är det ok att utöva voodo på Lego gubbar, i smyg, på nätterna när barnen sover? Kan man råka tvätta/tortera honom lite i tvättmaskinen? Kommer han att förråda oss? Vad tror ni, visst ser han rätt misstänkt ut?

Frisk funderar på hemmets befattningar

2011-09-15T22:10:00.008+02:00

Inget kan väl vara skojigare än att vara frisk. Ta det lugnt på dagen tillsammans med Storebror. Spela lite fotboll med sina små favorittjejjer.

Och så upptäcker jag att Mannen är mer praktiskt än estetiskt lagd. Inte har han lust att sy eller ta några handdukar som inte ligger längst upp i högen heller. Funderar på att han kanske borde befordras till hemmets handdukschef.

Alla är friska, livet leker.

Varm och go ska mamman vara?

2011-09-14T21:16:00.003+02:00

Går omkring och sprider min värme men fryser själv. Tycker att det är dragigt här. 38° feber. Ont i hela kroppen men mest i ögonen (blir alltid så när jag får feber).

Min cykel blev stulen men hittad igen. Mycket på jobbet, hemma är ungarna och Mannen underbara. Jag vill inte vara en varm mamma som fryser. Tycker patetiskt synd om mig men mitt i alltihop så rodnar jag och kommer på att detta faktiskt är övergående. Möjligtvis har jag Storebror som varm kompis imorgon. Kan bli jättemysigt. Nu ska jag vila ögonen. Varm kram till er

Låter höstmörkret omfamna mig...

2011-09-13T21:13:00.004+02:00

Det regnar och är ruskigt. Kaoshallen blir blixtsnabbt smockfylld med diverse olika skor, påsar och jackor. Lät läxtjat. Det blåser och är mörkt. Föräldramötena radar upp sig. Det är små-hostigt, snuva och trötthet både här och där. Föräldraparet förmodas logga in på diverse olika hemsidor för klasserna men jag har glömt lösenorden (jösses att det där med teknik ska vara så underlättande, jag blir bara galen). Tvättberget bara växer eftersom tvätten fortfarande torkar taskigt. Hösten är verkligen här på alla sätt.

Och det finns fina fördelar med hösten. Man kan låta lugnet lägga sig. På med tjock-sockarna och tjocktröjan. Eftersom jag bara blir arg av att tvätta är det enda raka att krypa ner i soffan med en god bok. Äta lite av den godaste chokladen... Kanske titta lite på Sagan och ringen. Tvätta favoritkläderna kan vi göra i helgen och elda i spisen så att vi får bastu. Då borde det torka. Eld är mysigt. Levande ljus också. Och känn på ordet tjock-sockar. visst är det härligt. När Storasyster var liten skrattade hon högt åt ordet. Tyckte att det kunde kombineras hur som helst... Tjock-tjockar, sock-sockar, sock-tjockar eller tjock-sockar. Hej hopp, dags för film och tekopp. Höst kram på er allihop.

HEMMA!!!

2011-09-11T22:32:00.005+02:00

Och det har varit en alldeles underbar resa. Lärt mig enormt mycket. Och än en gång, när jag träffar kollegor från andra länder, blir jag extremt tacksam över att jag bor och arbetar i Sverige. I de flesta andra länder ska man helt enkelt vara född av rätt föräldrar och ha en bra försäkring.

Tänkt och diskuterat en massa. Nya kunskaper. I fredags kväll dansade vi till irländsk folkmusik och igår var vi och såg Manchester United- Bolton. Vilken tur att vi fick biljetter, vilken fotboll och vilket drag....

Och så har jag hittat boken som jag tänkt ska ligga och drälla här hemma. Lagom till att barnen kan läsa engelska så får de gärna smyga till sig den här boken och läsa den. Både de små damerna och herrarna kan behöva lite Caitlin Moran. Jösses vad jag skrattat och samtidigt fått ännu mer att fundera på.

Det är härligt att komma hem med hela huvudet är fullt av alla intryck. Familjen har haft det bra och klarat sig ypperligt. De som brukar vara vara mammiga har till och med växt en aning.

No more computer... Time to catch up with my lovely husband over a nice cup of tee ;-) Kram på er

Övning ger färdighet...

2011-09-06T22:50:00.007+02:00

Jodå, nu tränar jag. Nix pix, jag har inte löst något träningskort och börjat step-upa eller nåt sånt. Inte en meter av tjejmilen kommer heller att avverkas. Jag fortsätter bara träna lite på att släppa taget. Åker iväg på kurs i fem dagar. Barnen har en underbar pappa så de kommer att klara sig ypperligt men ändå känns det lite. Precis som det väl gör för alla som åker ifrån människor som de tycker om. Men lite saknad kan vara bra också. Möjligheter till att göra andra saker utan varandra. Ska bli härligt att ses igen sen.

Och så ska jag flyga den 11/9, på tio-årsdagen av dagen med stor D. Jag minns precis vad jag gjorde och hur det kändes när jag verkligen förstod att de flugit in i World Trade Centre... RISK!!! Shit, tänk om det händer något? Hm, få se nu,vad är det jag brukar säga till barnen. Jo, det ÄR livsfarligt att leva, ingen av oss kommer att överleva men vi ska se till att leva ordentligt först. Det är bara att släppa taget där också. Inte låta rädslan ta över. Låter man rädsla styra ens liv blir det fort fattigt. Det finns mycket jag inte kan göra något åt. Ibland får man bara hålla tummarna för att det värsta inte ska hända. Vi vet alla att livet kommer att förändras men inte när. Förändringar är en av livets förutsättningar. Det kan man inte komma ifrån hur man än gör. Hur mycket vi än asfalterar kommer även vägen att förändras (på bilden håller skogen på att återta vägen igen).

Just nu har jag människor jag älskar och ett stökigt litet hus och det njuter jag av. Det är en ynnest att få vara mig och det är bara nuet vi vet något om. Jag vet att jag hade en liten Mindfullness-svacka igår men samtidigt är nuet det enda vi garanterat har. Nu ska jag äta glass med Mannen i mitt liv, gå runt och titta på barnen och sen packa klart. Det här tycker jag är en väldigt vacker sång. Kram på er och sköt om er

Åt pepparn med Mindfullness...

2011-09-05T22:39:00.006+02:00

Alla lovordar ju det där med här och nu. Mindfullness är ju så fint och något som alla strävar hårt efter... Jag råkar känna en kvinna (extremt väl) som är väldigt duktig på det där. Så duktig så att hon ungefär knappt kan fatta att hon ska på fem dagars kurs på onsdag. Naturligtvis har hon då inte heller packat en pinal och inte funderat ut vilken väska som kan tänkas bli aktuell. En här och nu mästare.

Dessvärre tror hon att tvätten i tvättstugan ALDRIG NÅGONSIN kommer att torka utan att surna i tvättstugan. Hennes Man försöker berätta för henne att tvättstugan i fråga har lite problem vissa veckor på hösten. Kvinnan (som sägs vara hyfsat intelligent) är ju bara HÄR och NU så det hjälper inte alls. NU är kläderna sura. NU, NU, NU!!!! Kvinnan hatar sura kläder och eftersom hon är så bra på Mindfullness så är hela hennes mind fullt av sura kläder och hon tror att det alltid ska vara så, ÅÅÅÅHHHHHH.

Kvinnans Man hälsar att det är en underdrift att beskriva att Kvinnan i fråga bara hatar sura kläder. Han anser att kvinnan är en överkänslig luktpolis som tar sig rätten att vifta med händerna framför näsan och försöka skrika bort allt som luktar...

Ok, det går ju an med Mindfullness när man sitter i en myspuff och äter chips eller glor på en vacker solnedgång. Alla de som predikar Mindfullness bör komma hem till denna kvinna, drottningen i Stökriket, för ett studiebesök och sen får vi se om det kanske tonar fram en liten mindlessness trend parallellt...

Var sak har sin tid. Mindfullness har sin tid och Mindlessness har sin tid (vinterkräksjuka är väl tex en riktig tidpunkt för att utöva lite Mindlessness). Kom ihåg vart ni läste om det först ;-). Nu ska jag dricka te med Mannen och sen hänger vi väl tvätt...

Ibland funkar det lite sådär...

2011-09-04T21:59:00.005+02:00

Imorse tog jag bilen in till stadens badhus. Väl framme sökte jag mig sönder och samman efter plånboken. Upptäckte att jag antagligen la ut den ur väskan när jag kollade så att jag hade pengar. När man känner sig så där URSMART är det lätt att hålla sig för skratt.

När det nya låset jag köpt för de lånade pengarna inte funkade att få upp så jag blev tvungen att gå ut till receptionen i bara handduken och be dom knipsa upp låset var jag inte ens nära att le.

Och när sen cykeln vägrade att låta sig lirkas upp på cykelstället tappade jag tålamodet med förmiddagens bravader och blev extremt sugen på att sparka ner cykeln i älven. Tack vare min känsla av att det där trots allt är en väldigt fin cykel och det faktum att Wacko Wolfram med lätt våld rymmer en helt cykel inuti räddade livet på cykeleländet.

När jag kom hem skrattade Mannen och sa att även om jag ibland har lite otur när jag tänker så luktade jag gott och var vacker. Jag brydde mig inte om att berätta för honom att han torde ha kraftiga brytningsfel. Jag log och sa tack. Somliga förmiddagar får man vara nöjd om man luktar hyfsat gott och det är klart lättare att lukta gott nu än för några år sedan när barnen var mindre ;-). Kram på er alla fina

Freden är vår!

2011-09-04T00:16:00.007+02:00

Idag fick Mannen nog. Han kavlade upp ärmarna och körde igång i ett av Kaosrikets absolut hopplösaste hörn, skåpet med plastburkar. Så fort man öppnar det så flyger det ut burkar och lock. Inte för att de hör ihop, nej nej. Lock utan burkar förstår vi oss på. Burkar hm, springer gärna iväg någonstans för att fylla sig med barbieskor, Lego eller daggmaskar. Det finns en miljon användningsområden för burkar, även om de inte har lock. Vad vi däremot funderat mycket på idag är vad man använder lock utan burkar till? Tillhör inte detta ett av livets mysterium? Medlemmarna i Stökriket må vara extremt påhittiga men varför springer locken iväg, var springer dom och varför hittar vi aldrig någonsin flockar med lock som dräller runt huset och (ja, vad i hela världen gör dom, utan burkar???). Som det såg ut när Mannen försökte para ihop burkar och lock verkade det som om locken förökar sig, får små konstiga bebis-lock i minut och parti och sen studsar tillbaka till skåpet. Underligt...

Kanske kan vi få USA att sluta kriga överallt för olja. Den plast de vill ha kan de återvinna från våran "lock-verkstad". Jag slänger med lite såna här grattis nu-är-du-med-i-vår-klubb-och-får-mess-och-mejl-och-inplastad-tidning-kort från min plånbok också så borde en stor del av plast behovet vara tillgodosett. Kan Amerikanerna bara upptäcka cyklingens tjusning slipper de slösa bensin på att flyga runt och kriga till sig olja och då torde världsfreden vara fixad. Inte svårare än så! Ha en trevlig söndag

De skyldiga...

2011-09-01T22:14:00.006+02:00

har en gemensam nämnare. Som vanligt är juryn i stort sett enig. Domen är förvillande likartad de tidigare domar som utdömts i samma domstol. Oavsett om det gäller barnens klädsel eller trassliga hår, hushållets städning, graden av jämställdhet i förhållandet, taskigt ifyllda dagisscheman eller ungarnas tandstatus så är det samma person som är mest skyldig, Mamman, KVINNAN!

Den allra intressantaste delen är när det sägs att det är kvinnan som inte låter mannen vara jämställd. Mm, jo men jaha, eh... fattas det inte något i tankekedjan här? Visar inte män världen över att de är starkare fysiskt och bestämmer över det mesta (till och med kvinnors kroppar i vissa lägen). Hur kan det då komma sig att de inte "får" bli jämställda? Hm, hade jag varit lite mer konspiratorisk skulle jag tro att somliga kanske inte vill...

Ofta bedöms kvinnor skyldiga och kvinnors problem läggs på individnivå. Jag jobbar i ett kvinnodominerat yrke. Det är offentlig verksamhet, stressigt, med mycket ansvar utan någon överdrivet hög lön. Varje gång någon tycker att jobbet är tufft blir det lätt att det görs till ett personligt problem, helt enkelt. En arbetssituation som skulle få hela Gruvtolvan från Kiruna att sätta sig ner handlöst. Kvinnor gör inte så, det vore ju inte bra för verksamheten... Kanske är det därför jag blir rasande då jag läser Liza Marklunds krönikesamling Nya röster sjunger samma sånger . En riktigt bra bok med intressanta perspektiv långt bortanför min verklighet och samtidigt också nära. Liza är en arg och häftig kvinna med huvudet på skaft. Ilska är bra, då kan det hända något, än har vi inte nått målet om solidaritet och människors lika värde.
Ha en trevlig fredag Kram

Låter mig vara lite trött...

2011-08-31T22:42:00.007+02:00

Efter en hektisk dag på jobbet och middag, kvällsfika och godnattstök känner sig den här Kaosmodern lite urlakad. I köket finns massor med äpplen men de får ligga. Klara sig till någon annan dag helt enkelt. Undrar om det är vardagslivets grå tristess som lägrar sig över mig eller om jag är lite 13-års-taskig-natt-sömn-bakis? Möjligtvis skulle tröttheten också kunna bero på att jag, förutom mitt underbara hemmaKaos, har ett jobb som inte heller går av för hackor på Kaos och stressfronten. Men vad då, om man inte är trött när kvällen kommer har man väl inte levt ordentligt under dagen ;-).

Det är skönt att hösten är här men, jag är egentligen inget stort fans av vardag. Att vara tok-styrd och för mycket ordning och reda gör mig uttråkad och att göra samma saker igen och igen tar verkligen kål på mig. Blir det för mycket torka bord och rutiner börjar det klia. Då är det bäst att jag hittar på något lite galet oväntat för att "komma i ordning med mig själv igen". Det kan räcka med att cykla, bada eller ut och äta med kompisar. Bryta det vardagliga helt enkelt. Visst är semester bra men det är hur man hanterar vardagstråket som avgör livskvalite´n. Det bor en Kaospilot i mig som verkligen gillar oväntade saker och fart och fläkt. På så sätt är saker verkligen som de ska. Urkul men också lite påfrestande. Det var länge sen lagom var min grej. Jag måste bara vara lite rädd om mig ibland och "odla min lathet" så att jag inte bränner ljuset i båda ändar.

Att känna sig urlakad har sin tid och vila har sin. Spanar runt lite på nätet och hittar som vanligt kloka saker. Maria på Livstid trollar med tråket. Tessa på Fem i tio konstaterar att när man inte orkar slå mer knutar på sig själv så får man helt enkelt låta bli. Sån´t där som man känner igen och ler åt. Internet är bra och ni som jag träffar på är kloka och mysiga. Gulle ni... Nu ska jag kila i säng innan vår trognaste storsängsprenumerant dyker upp och börjar mysa. Kaospiloter ska inte vara pigga jämnt. Allt är som det ska vara. Kram på er

Hösthjulet...

2011-08-30T22:07:00.005+02:00

Packning av gympaväskor och frukt. Sockar i skorna och mer kläder än vanligt. Allt ska igång nu. Gigantisk tvätthög eftersom det från rötmånaden och ett tag framåt funkar rätt dåligt att torka kläder i vår källare. Hatar kläder som surnat så därför undviker vi helt enkelt att tvätta (eller torkar i vardagsrummet). Håller man bara ut lite så ordnar det sig.

Småsegt att sparka igång hösthjulen i Kaosfamiljen men det går. Alla barnens steg går numera mot skolan. Lillasyster hade väntat i flera år. De trippar olika lätt men ingen är svår att få iväg. Mörka kvällar med te och tända ljus (äh, nu skojar jag, Mannen tycker att man ser så dåligt). Nåja, tjocksockar och tjocktröjor. Mys, filt och bok. Det är ok att hösten smyger sig på och hösthjul kan få gå lite sakta. Kanske är det den stora fördelen med hösten, inte så mycket krav och så högt tempo.

Förunderligt är det att vår bärbara telefon som varit fullständigt omöjlig att använda i över ett halvår liksom återuppstått... Bara så där... Känns nästan lite magiskt... Vad vet man om framtiden? Plötsligt händer det, att någonting börjar funka av sig själv. Gnetar vi bara på lite så gäller det förhoppningsvis fler områden ;-). Dags för tekopp med Mannen. Höstkram på er

Innan barnen...

2011-08-28T10:06:00.002+02:00

hade jag ingen aning om att skåpöveraskningar, chipssanering och korvattacker fanns. Inte visste jag att oro nästan kan vara en fritidssysselsättning heller... Hoppas att ni har en underbar söndag. Kram

Lyxlax utan IKEA katalog...

2011-08-26T23:09:00.005+02:00

Igår var jag en lyxlax. Skickade barnen i skolan och sen var jag ledig. Hade inte tänkt på att det var så det skulle bli men det blev det. Vad gör man när man inte har några barn kan man ju undra. Uppenbarligen så vet jag inte riktigt, jag blev helt förvirrad (men nöjd) och gjorde ungefär ingenting. Nästa vecka känns det nog mindre ovant. Ledig för att jag kan. Vi bor billigt och försöker hålla ner de fasta utgifterna så det funkar. Även om jag (eh) gjort slut med Försäkringskassan sen de sänkte min SGI. Jag tar inte ut några föräldradagar även om jag är ledig varje torsdag. Varför ägna energi åt att bråka med dom när man klarar sig ändå? Jag tjänar lite mer än Mannen, han har inte sänkt SGI så han tar ut när han är ledig på fredagarna. Jag styr mitt liv och vad jag lägger energi på. Det är INTE försäkringskassans regler som bestämmer hur vi ska ha det här.

Hos köpstoppsbloggen hittade jag länkar till en väldigt intressant man. "Vi måste finna bättre sätt för att mäta och värdera välstånd och lycka än BNP och tillväxt, framhåller sociologen Zygmunt Bauman. Han tror inte att omställningen blir lätt men är ändå inte utan hopp." Jag tror också det. Våra barn kan vara den första generationen på länge som kommer att få det sämre än sina föräldrar materiellt sett. Ibland funderar jag på att prova köpstopp men helt klart är att jag inte har någon IKEA katalog. Jag har bojkottat dom ett tag nu och ni kan läsa läsa här om en anledning. En annan anledning är att jag helt enkelt vill handla mer lokalt.

På många sätt så tror jag att jag är nöjdare utan IKEA katalog och reklam. Mitt nyårslöfte att inte bläddra i inredningstidningar tycker jag också har höjt min nöjdnivå. Min förhoppning är att, när vi skickar ut barnen från Kaoshemmet så ska det vara med känslan att man kan vara nöjd med det man har och att när man kommer över livets nödtorft har ens nivå av lycka inte med något materiellt att göra. Ha en trevlig höst-helg allihop

Lite stök tillhör livet...

2011-08-24T21:33:00.011+02:00

När jag tog kortet till förra inlägget flinade jag lite och tänkte att det här kan bli en Blogg. Det finns säkert någon som behöver se lite hall-kaos i sina staplande vardagsförsök. Nåväl, Lillebror kom förbi och undrade vad jag gjorde. Jag sa att jag tog kort på detta otroliga hall-kaos. Sen åkte jag och handlade. När jag kom hem var varenda ryggsäck upphängd, man kunde ta sig in igen. Mysigt. Eftersom det var fint väder tisdagsgrillade vi och fick en riktigt härlig kväll. Det är ovisst när vi får chansen nästa gång och det kommer aldrig mer att vara andra dagen i förskoleklass, tvåan, femman och sjuan för barnen. Vardag kan vara riktigt fint...

Det här med att Blogga är väldigt trevligt. Man får liksom lite perspektiv på sig. Jag tänker ett extra varv och ofta skrattar jag. Respons från trevliga läsare. Det är inte alltid vi tänker likadant men det är härligt. Nya, andra och vidare perspektiv. Ibland blir jag lite trött på att ha en Kaosblogg, klart att saker och ting funkar, också. Men när jag inser hur oerhört många perfekta bloggar det finns så tänker jag att det finns ett behov av en Kaosblogg, någon som visar något annat.

Detta kommer aldrig att bli en skrytblogg där jag bara visar upp de perfekta stunderna, inte dagens outfit, kolla vilken god mat och smarriga efterrätter eller inredningsgrejs heller. Det här är en Blogg om det där andra. Hallen är fortfarande lite stökig men i det stora hela har vi det bra Mannen, våra underbara ungar och jag. I smyg är nog hela familjen lite nöjd med att det är vardag igen. Stök tillhör livet. Det är roligare att inte bo i en inredningstidning. Det händer, om än temporärt att skorna står i rader, då tar jag inga kort. Kaosfamiljen lever, älskar, bråkar, skrattar, gråter och frodas, här och nu. Hej hopp, dags för tekopp med Mannen, vännen och lekkamraten. Tack för att ni finns!

Pax vara diktator?

2011-08-23T22:40:00.009+02:00

Idag såg det ut så här i hallen när jag kom hem. 4 skolväskor, diverse skor,cykelhjälmar, fotbollar, bandyklubbor, vattenflaskor, plastpåsar med obskyra innehåll och jackor i en stor hög i lilla hallen. Stökriket i sitt esse...

Hösten är en svår tid. Till och med i ett erkänt Stökrike ska saker styras till. Varje höst måste liksom erövras. Det är i såna här lägen som det är som svårast att inte införa Mammadiktatur. Yla som en skadad svan mot de som överträtt Mammalagarna. Hota med räfst och rättarting om inte omedelbar ordning enligt diktatorns sätt att se det, på ögonblicket, erhålles. Sätta alla som har meningsskiljaktigheter i husarrest utan rättegång. Införa kraftig censur gällande yttrandefriheten och hålla noga koll så att ingen invånare tänker fel tankar.

I antikens Rom användes diktaturen när fiender hotade riket. Då fick en person uppdraget att rädda landet från att gå under. Man utsågs till landets enda härskare och folket var tvungna att lyda ledaren. Ordet diktatur betyder “Den som har rätt att befalla”. En diktator utses för en tid och rätten tas tillbaka efter att tiden gått ut.

Kruxet med Mammadiktatur är att det är mamman själv som, om än motvilligt, tar på sig uppdraget att rädda landet... Fienden är då... få se nu... hm, ja.. stök... När man ser sig omkring är det inte bara Kadaffi, det finns gott om små diktaturer även i till synes demokratiska länder. Det enda som händer i Stökriket när mamman utser sig till envåldshärskare är att Stökfamiljen börjar streta emot. Motståndsrörelsen brukar vara monumental, antingen genom öppna konflikter, gerillakrig eller hederligt "grus i maskineriet, dvs invånarna ljuger, förstör i smyg, smiter undan eller bara säger ja, självklart, snart och så händer det ingenting".

Motsatsen till ofungerande Mammadiktatur är förstås demokrati. Familjerådslag. Funkar strålande förutsatt att man verkligen har krossat sin inre mamma-diktator och låter familjen resonera sig fram till hur FAMILJEN vill ha det. I annat fall har man bara skendemokrati. På söndag ska vi utvärdera hur förra veckans rådslag blev. Ska bli riktigt spännande. Annars får vi väl införa Mammadiktatur på livstid (knappast något att sträva efter, jag brukar bli jordens bittraste och mest missförstådda diktator. Något fredspris lär jag heller inte lyckas sno till mig så krigisk som jag brukar bli). Sköt om er i era små länder...

Veckans vackraste...

2011-08-21T22:36:00.003+02:00

är inte någon inredningsdetalj. Inte heller en människa eller ens den underbara fest jag bevistade i lördags utan en textrad som jag läst i en bok. "Ibland är det största vi kan göra för någon vi älskar att släppa den fri". Tänkvärt, kan nog gälla lite var stans.

Imorgon börjar skola och jobb om på allvar, på tal om att inte vara fri... men mest tänker jag att textraden handlar om att släppa de vi älskar fria att vara de som de föddes till att bli. Vad tänker ni?

Tjatförbud med fusk...

2011-08-19T00:04:00.003+02:00

Igår kväll bestämde jag mig. Det skulle inte bli en likadan dag till (eftersom den var både ineffektiv och allt annat än konstruktiv). Jag la tjatförbud på mig själv helt enkelt. Det är inte jag som ska bo i dom där rummen. Sen måste jag erkänna att jag fuskade lite för att lyckas hålla det. Jag åkte hemifrån med Lillasyster. Lämnade de tre större hemma. De klarar sig ypperligt utan en mor som tjatar sönder dom. Och tror ni på rackarn inte att Storasyster och Lillebror gjort var sitt litet ryck under denna tjatfria dag. Faktum är att jag tror att det inte är tack vare gårdagens tjat utan trots gårdagen. Jag har inte blandat in mig i ett enda bråk heller... Tjoho!

Ok, jag är personligt ansvarig för vad jag tar mig till. Faktum är att jag KAN välja att viga mitt liv åt att skapa ordning i Kaosfamiljen så att jag aldrig mer får känslan av dödsstjärnans soprum. Risken är bara att jag kommer att bli bitter eftersom Kaosfamiljen är Kaosfamiljen och inte låter sig ändras med skrik och tjat. Att erhålla ständig ordning skulle också ge mig alla möjligheter till att bli olycklig eftersom det är ett Sisyfosarbete som aldrig tar slut. Intressant också hur jag tycker att jag borde kunna kräva att alla i lilla familjen ska ställa sig i givakt i exakt samma ögonblick som jag tycker att det är dags för röjning.

Nå, igår kväll hade vi ett litet rådslag och resonerade om hösten i allmänhet och städning i synnerhet. Konstruktivt. Kan bli riktigt bra. Om jag bara tänker mig för och inte går igång och tjatar för faktum är att det bästa sättet att få något att ta en miljon år i Kaosfamiljen är att börja tjata om det. Alla i Stökriket är mer eller mindre allergiska mot tjat. Varenda år är det gnissel i maskineriet när vi ska "komma igång". Om jag inte vore mej så vore jag avundsjuk. Jag är Drottningen i Stökriket and I´m proud of it... Kram på er Bloggvänner

En äkta skit-dag...

2011-08-17T22:39:00.004+02:00

Idag hade jag tänkt uträtta underverk med höströjning men mestadels har jag känt mig som om jag satt fast i Dödsstjärnans soprum i Star-wars. En fundering jag hade var om det blir mer skräp och bråte för varje sekund eller om det är väggarna som helt enkelt flyttade sig inåt. En annan liten tanke var varför det bara var jag som fattade att vi bodde i Dödsstjärnans soprum.

Och naturligtvis har jag skrikit åt hela min familj idag. Det blir ju lätt så när man försöker få ett gäng människor att göra något som kommer just före att smitta ner sig själv med difteri på roligt-listan. Och jo, dom har skrikit tillbaka också, massor. Vi har inte skrattat alls. Inte ens dragit på mungiporna eller haft pytte-mysigt. Och det tar en oherrans tid att skrika åt varandra. Och det kostar massor med energi också så det blev inte så värst mycket av underverkandet när det kom till kritan.

Storasyster tycker att vi kan ringa till 118800 och fråga vart Lillebrors DS är. Eftersom vi alla hatar städning passionerat kan vi också fråga vem som ska städa åt oss. Hon tror nog att de skulle bli lite sura, framförallt över fråga nummer två. För min del är det inget att fundera på. Enligt reklamen är de billiga och kan svara på alla frågor. Hur sura 118800 än blir så är det ingenting mot hur galna Kaosfamiljen, med modern i spetsen, varit idag. Nu räcker det, man kan inte ägna sitt liv åt att skrika åt dom som man tycker om. Imorgon ska jag inte tjafsa med någon utom möjligtvis 118800. Sköt om er

Välkommen vanliga vänliga vardag?

2011-08-15T09:23:00.005+02:00

Åh, så var det dags igen då. Vardag... In i renfållan och springa. Upp på morgonen och framåt. Skynda skynda kom IGEN!!! Vad ska vi äta till middag och vem var det nu igen som skulle göra vad när? På sätt och vis får jag rysningar av själva tanken... Men kanske beror det på att vi inte är igång än. Mannen och jag har "saxat" de sista veckorna. I veckan är det min tur att vara hemma och han jobbar. På min lott faller att shoppa skor, försöka vrida tillbaka dygnet och lite sånt. Klart det känns lite drygt men det gäller alla och det blir bra. Den vanliga vardagen är grunden för att man ska njuta av det andra. Människor vill behövas och som tur är så skulle Kaosfamiljen bli saknade om vi inte klev in i vardagen igen.

Vi har haft en alldeles underbar sommar. Massor med bad, riktiga möten mellan människor, fotboll, musik och skojigheter. Vi har haft det hur bra som helst men sånt sliter också. Ett helt gäng här kommer att tycka att det blir skönt med lite vanliga vänliga rutiner. När man vet vad som gäller och vad som ska hända härnäst. Och för att inte tala om att Lillasyster har ett skriande behov av att börja i förskoleklass! Välkommen vardag! Kram på er alla vardagsvandrare :-)

Nu är det nära...

2011-08-11T21:43:00.006+02:00

att svärburken blir helt full men jag försöker verkligen att hålla mig i skinnet. När jag har tusen miljarder saker i huvudet så trillar något lätt bort... För det mesta innebär det att jag tappar bort något och så blir jag galen...

Eller också väljer jag att tänka på alla andra saker som jag vet efter en dag som denna. Saker som är viktiga och betyder något på riktigt. Att en del människor inte är fysiskt friska. Att det finns dom som kommer till Sverige för att det är krig och misär i deras hemländer. Att en del andra bråkar om sina barn eller blir misshandlade eller mår psykiskt dåligt eller missbrukar eller har anhöriga som drogar/ inte mår bra. Listan kan göras hur lång som helst...

Ok, då. Jag har borta min mobil. Igen. Jag vet, nästan tjatigt men förra gången badade den. Att den är borta betyder att jag bör bromsa. Bara det. Kanske hittar jag den, då är det bra. Annars hittar jag den inte, då har jag det bra ändå. Faktiskt. Det är bara en sak helt enkelt. En sak kan aldrig blir hur viktig som helst. Allt som är riktigt viktigt har jag oförskämt mycket av även om min mobil är borta och hösten är här. Ha en trevlig helg. Mys i höstmörkret och hoppas ni har någon att krama. Kram på er

Nä men, hur hände det här?

2011-08-09T23:35:00.002+02:00

Dom kastar vi sa jag till Storebror. Då tittade ett par stora bruna ögon på mig och sa snälla mamma syyy...

Ett par minuter senare satt jag till min förvåning och sydde... Jaga brukar inte sy ALLS och om jag gör det uppfinner jag alltid nya svordomar men ibland är det bara så rätt att ge med sig ;-)

Utmaning x3

2011-08-08T23:01:00.007+02:00

Första utmaningen är lite på skoj så där och kommer ifrån från Perny:
1. Går du hellre ut(på party etc.) med stökigt hår och snygg makeup eller fint hår och utan smink?
Har lockigt hår och sminkar mig aldrig så valet som jag är nöjd med är stökigt hår och utan smink

2. Rakar du hellre av dina ögonbryn eller tappar dina ögonfransar?
Tappar ögonfransarna tror jag... eftersom det känns som om ögonbrynen behövs mer eller?

3. Skulle du hellre vara tvungen att handla allt ditt smink på H&M eller från nätet för resten av ditt liv?
Det verkliga straffet skulle vara om jag blev tvungen att handla smink ;-)

4. Skulle du bära mörk lipliner med ljust läppstift i en månad eller en härlig 80tals-perm?
-84 ringde en kompis som nyss permanentat sig till mig och grät och sa att hon såg ut som mig i håret... Bäst att jag tar permanenten (eftersom jag redan verkar ha den ;-))

5. Om du måste välja att måla dina naglar med bara neutrala färger eller färglada färger resten av livet vilket väljer du?
Har röda tånaglar året om så jag kör på färgglatt.

6. Skulle du hellre ha “MC Hammer”-byxor eller silvriga lamé-hotpants på dig offentligt?
MC Hammer låter väl bättre tror jag...

7. Har du hellre ha en Oompa-Loompa-apelsin-fake solbränna eller en bondbränna(som man får om man solar i t-shirt och shorts)?
Är det något fel på Bonnbränna? Tycker det där Oompa-Loompa låter lite suspekt...

8. Väljer du hellre en ful klippning eller en ful hårfärg?
Har man lockigt hår kan man klippa sig själv hur fult som helst nästan utan att det syns ;-)

9. Varje fredag i ett år måste du antingen sminka dig pin up-inspirerat eller goth-inspirerat – vad väljer du?
Goth. Såg Harry Potter filmen utklädd till Bellatrix Lestrange för två veckor sedan och tyckte att det funkade :-)

10. Skulle du hellre bli av med alla dina skor eller all din makeup?
All min make, om någon ids söka rätt på den. Jag har nog ett rött och ett vitt läppstift, en kajal och något ögonskuggigt i kanske blått. Allt inhandlat till Halloween för några år sedan... Skor däremot är otroligt viktiga. Man kan inte ha kul eller le en liten aning i osköna skor. Allt blir värdelöst helt enkelt om man inte har bra skor.

Andra utmaningen är av mycket långsiktigare art och kommer från Jesper Juuls bok Ditt kompetenta barn som jag just nu läser igen. boken rekomenderas verkligen. Han skriver att det ibland hjälper att påminna sig om följande fakta: När två vuxna blir föräldrar har de (i gynnsammaste fall) tillsammans ca en tredjedel av den erfarenhet,insikt och know-how som behövs för att göra det någorlunda bra. Resten måste de lära sig av varandra och barnens kompetenta återkopplingar under resans gång. Det känns som en riktigt härligt utmaning...

Den tredje utmaningen är av mer akut karaktär: Att precis som Pippi Långstrump säga till mig själv på skarpen. Gå och lägg dig Jenny så att du orkar upp till jobbet imorgon. Sov gott på er alla fina...

Magiskt ljust och fräscht

2011-08-07T09:57:00.003+02:00

Jag har hittat det, sättet att få en "ljust och fräscht- touch" överallt på kortast möjliga tid. Plasten som jag använde när jag målade trädgårdsmöblerna har blivit helt magisk. Man behöver bara hantera min magiska plast en liten stund och sen har man vita flingor på tre våningar. Trampar man dessutom på flingorna så sitter de för evigt (grr). Nu har vi såna där vita fling-golv överallt. Till och med soprummet, som kan vara rätt skabbigt har fått sin släng av ljust och fräscht-sleven. Måtte inte inredningsmodet svänga, nu när vi trendat till oss så...

Stranden själv...

2011-08-06T09:48:00.002+02:00

En försmak på framtiden, då när barnen flyttat och göra-precis-vad-man-vill-tiden utökats till nästan dugnet runt?

Där låg jag och skrattade till Babbens bok "En av de första sakerna min man sa när vi flytte ihop var: -Min förra fru köpte alla våra julklappar och jag vill att det fortsätter på det viset, okej?
Och jag gillar inte ens att shoppe, så jag tänkte att vill hon köpe all våre julklappa-helt okej!".
Jag badade lite och sen la jag mig och läste igen samtidigt som jag hörde hur mammor stökade med fika till kinkiga barn som hade sand i... ja, överallt.

När jag kände mig nöjd ställde jag mig upp och vek ihop min handduk. Cirka 30 sekunder senare satt jag på cykeln för att hämta dottern på kalas. Det har sina fördelar med att yngsta barnet är sex år. Framtiden ser ljus ut! Kram på er

Ibland är jag ute och cyklar

2011-08-04T09:49:00.009+02:00

Naturligtvis har min cykelreparatör det inte helt enkelt, kraftigt underbetald är han också. Jo, det är Mannen som repar cyklar i detta hushållet och jag är hjärtinnerligt tacksam för detta. Jag känner nämligen ingen som har så mycket "tummen mitt i handen som jag". Antar att jag har andra färdigheter, jag har eh, jo hm, till exempel... lockigt hår, eh... Dags att lämna ämnet. Mannen är underbar i alla fall och han har inte något helt lätt jobb, mina cyklar har en förmåga att bara "råka" rasa ihop.

Cykeln, detta vidunderliga fortskaffningsmedel. Man tar sig framåt och känner vinden i ansiktet och lukterna i näsan. Jag cyklar så ofta jag får en chans. Det är snabbt, smidigt, billigt och miljövänligt. Sedan i våras har jag "fin-cyklat" till jobbet. Jag cyklar när jag har tid, lust, medvind och sol i ryggen typ. Jag bestämmer mig på morgonen. Eftersom det är en bit cyklar jag oftast bara en väg, lämnar cykeln på jobbet och cyklar jag hem en annan dag. Stressreducering när den är som bäst.

Något som också är alldeles underbart är att cykla med barnen. Om man gör resan till en del av målet och vilar så ofta man kan. Tittar på roliga saker längs vägen. Vi hittar massor med naturliga och onaturliga grejer. Vi räddar maskar och spanar in överkörd padda. Plockar blommor och bär, petar lite på ett ormskinn med en pinne eller tar med oss ett otroligt stort maskrosblad hem. För ett tag sen hittade Lillasyster och jag den här som vi följde en bit, hur spännande som helst.

När livet blir trassligt är jag gärna ute och cyklar, antingen själv eller med en vän. Kanske är det så det är, man måste "vara ute och cykla ibland för att få ordning på tillvaron. ;-). Hoppas ni har någon att vara ute och cykla med, på det ena eller det andra sättet...

Livets olika skeden...

2011-08-02T09:38:00.004+02:00

Somliga säger att det bara säger svish det där med tid. Alla tider är olika och tid är relativt. Personligen tycker jag att en kvart med en skrikande bebis är bland den längsta tid som kan finnas. Var tid har sina saker, att vara barn, tonåring, vuxen småbarnsförälder, barnförälder, tonårsförälder, vuxen med utflugna barn, pensionär, mormor/farmor osv. Det ser ut som om var tid har sina gåvor och vedermödor... Tricket är väl att i möjligaste mån var nöjd med sig själv och sin situation i den tillvaro man just är.

När jag tänker på saken så tror jag att man som person är olika bra på att vara i olika åldrar. En del tider ska man bara försöka stå ut med (hade jag behövt höra när jag gick i 7:an och min bästa kompis skulle flytta). Lägg därtill att vänner och kärlekar under hela livet kommer och går, om än, turligt nog, inte i samma tempo som i tonåren ;-).

Och så är vi alla olika och det berikar enormt om vi inte försöker göra om varandra. En del vill ha planer och struktur, andra vill ta dagen som den kommer. Somliga vill ha fart och fläkt, andra tycker att tillvaron gärna får vara lugn. Idag är det varmt. Jag är en barnförälder i mina bästa år. Kan bli sand emellan tårna för de som vill... Min bästa tid är nu... Kram

Angående städning och hus...

2011-07-31T11:27:00.010+02:00

Lillebror har tappat bort sitt DS, i sitt rum och hos Storasyster är det också en ohejdad röra. -Men, vill du aldrig städa frågade jag Storasyster så där moraliskt förvånad... Hon tittade på mig med en förundrad blick. Ibland säger handlingar mer än ord. Självklart vill hon aldrig städa...

Jag tänkte äh, varför starta storbråk om det nu och så gick jag ner. Såg mig omkring och började gapskratta. Det hänger massor med tvätt i vardagsrummet och överallt ser det ut ungefär så här:

Tänkte att jag kan leva med att det ser ut så här. Vi har en alldeles underbar sommar, kanske tack vare att det ser ut så här (och lite vädret ;-)). Jag vill heller aldrig städa, plocka undan varje dag hela tiden är inte min grej. Jag Bloggar hellre om att det kan finnas kärlek i en stökig Kaosfamilj. Ni vet, min anledning till att Blogga är att vara motvikt till det där inredningstidningsaktiga idealet. Att någon läsare ler igenkännande och känner sig underbar istället för kass. Ärliga vänner och respons från er betyder jättemycket för mig, tack. Jag tror att vi alla är både underbara och kassa... En del är bara aningens mer hysteriska med att dölja det.

Underligt att vår generation städar och renoverar som om det handlade om överlevnad. Och så gick jag in på kompisen Manos sida och läste om hennes resonemang om hus. Jag håller med, ett hus är bara ett hus. Vi har vårt hus för att vi ska trivas här och för mig handlar det mer om relationer än städning, inglasade verandor och tapeter om jag trivs eller inte. Den dagen jag tror att det är nyansen på kakelfogarna som bestämmer vår lyckofaktor hoppas jag att vi redan lagt ut huset på Blocket till högstbjudande... Inte har jag något behov av att visa upp vackert heller. Och vem är det förresten som bestämmer vad som är vackert? Jag tycker att människor är vackra. Ha en bra dag alla vackra...

Mosstrampare...

2011-07-29T22:58:00.007+02:00

Ja, det är så det känns när vi ska iväg någonstans. Lika hopplöst varje gång. De flesta i familjen försöker, en del försöker så in i nordens men vi når liksom aldrig fram. Gruppen Euskefeurat har skrivit en låt om "mosatrampare" och beskriver det som någon som jobbar utan att få något att hända. Att ta sig iväg med Kaosfamiljen är som att springa på en blötmyr. Plötsligt upptäcker vi att Storebror ligger bakom soffan och läser. Lillasyster har inte någon aning om vart hennes badkläder är. Vips har de som stod i hallen och stångades börjat sprida sig runt i huset igen... Någon börjar spela blockflöjt... AAAAGGHHHH... Som att försöka fösa ett gäng korkade getter...

Och Mannen pratar om att det finns ska-bara-re i hushållet. Ruskigt taskigt sagt. Bara för att jag tänkte att när alla andra är så infernaliskt sega kan jag, istället för att skrika åt dom, lika gärna tvärstäda toan lite eftersom det är trevligare att komma hem då... Det brukar inte hända jämt... oftast brukar jag virra runt och försöka skrika ihop getterna... men visst, det har hänt (i kanske 98% av fallen) att jag är sist ut. Borde inte en getfösare vara det? Framförallt när man har att göra med getter som glömmer både klövar och horn ;-)

Lillebrors restkalas går av stapeln imorgon och som vanligt är det svårt med deltagandet på ett sommarkalas men vi har viss vana. för övrigt håller jag tummarna för lite åska. Kvav luft är bara förnamnet och då sover barnen lite si så där. När de sover knaggligt så nattvandrar de och dyker upp i Storsängen. Där slår vi tyvärr nya värmerekord var natt... Funderar på att börja med kylklampar och folielakan, storsäng a´la´kylbag... Nåja, dagar som dessa vet man att lite mosatramperi, ett barnkalas med vikande deltagarantal eller värmeslag i storsängar inte är det värsta som kan hända en människa. Livet är fint. Sköt om er alla söta...

Tjoho!

2011-07-26T14:15:00.008+02:00

De ringde just från vår lokala favorit-bil-mek och berättade att vår bil är klar... snabbt och till nästan reapris... Av någon anledning har vi alltid såna där vinna-vinna relationer med bilmekaniker ;-)... Vi fick precis vad vi ville ha, konstgjord andning till Wacko Wolfram så han funkar ett tag till... Läste för något tag sedan att det miljövänligaste man kan göra när det gäller bilar är att behålla sin gamla (eftersom det är sånt miljöförstöring när de görs) och köra så lite som möjligt. Så då är vi väldigt miljövänliga ett tag till då. Nog för att det bara är en bil men man KAN ta det som anledning att fira... Lite chokladtårta kanske?

Och nu kan vi ju handla massor av det där lokala brödet och morötterna från ut i skogen... Brödkartongerna har varit saknade... Sommarkram på er