fredag 28 augusti 2015

Alla känner igen en vinnare?

Vunnit pengar, jo minsann... Eh, eller vann och vann. Låt oss säga att man till exempel upptäcker under lunchen att man inte har en endaste liten susning om var ens Visa kort tagit vägen. Söker och söker. Först lite på jobbet, kommer på att man hade kortet på affären hemma sist. Fortsätter sökandet hemma, lite i smyg så där eftersom man inte är beredd att roa familjen. Funderar på om man ska känna tillit till omvärlden eller spärra. Ponera att man har viss erfarenhet av hur trassligt det är att ha spärrat kort samtidigt som man inser att man fick lön igår. Bestämmer sig för att ändå inte spärra kortet och en stund senare hittar man kortet. Då tycker jag att man vunnit pengar, inte för att jag är helt högavlönad men ändå.

Mannen skrattade riktigt rått och högt när han hörde mitt resonemang om vinst. Jag tänker ändå känna mig som en vinnare denna månad. Hoppas att ni har en fin helg, kram från en vinnare

torsdag 27 augusti 2015

Å så var dom igång igen...

Vi framhärdar med sommar men vardagen är ändå igång... Har nog badat mer sista veckan än jag gjort under hela sommaren (nä, nu ljög jag igen), men jag har badat massor. Så fort jag har kommit åt helt enkelt. Tre olika älvar, en sjö, pool, vattenspridare och så havet. Massor med gånger och det är verkligen bra. Finns inte ett problem som, ja jag ska inte säga att de löser sig men de blir liksom lite suddigare i kanterna av ett dopp. Stress likaså. Efter doppet får man perspektiv på vad som är mina problem och vad jag inte kan göra något åt, vad som kommer att spela stor roll om ett år och så...

Och annars dräller jag runt i trädgården, jobbar eller roar mig med fotboll. Jag skojar inte om jag säger att det ligger minst tio handdukar på Kaosbron. De tar vi bort när det börjar regna/ hösten verkligen är här. Livet är fint, det går 86400 sekunder på varje dag och vi nyttjar dom även om vi, precis som alla andra, inte hinner med allt. En måste prioritera. Kram på er

onsdag 19 augusti 2015

Dom fixar det nog med jobb och jobb och jobb...

Vardagen anfaller. Rutiner, tider, livspussel och krav. In i fållan och börja springa igen. Känns det som om snaran håller på att dras åt igen?

Nej, faktiskt inte. Jag är en frisk lyckligt lottad kvinna som har fyra friska barn, en man som jag tycker om, ett galet jobb som jag också gillar, smultron i trädgården och värdefull vänskap. Faktum är att jag har möjlighet att göra egna val om hur jag ska ha det i livet. Jag kan säga upp mig från och börja baka bröd om jag vill (även om ekonomin skulle bli ansträngd så skulle det gå). Jag kan sluta vara tränare och förbjuda barnens aktiviteter om jag vill det.

Jag har en vän som just nu har Facebook-paus då hon blir stressad av vad alla andra gör när de tränar, reser, går på fester, renoverar, dukar fint osv. Inte konstigt att hon blir stressad men samtidigt så är det nog vettigt att man lär av sig med att jämföra. Vi behöver, kanske mer än någonsin hålla i minnet att man inte kan få allt. Vi har alla 24 timmar på vårt dygn och som vuxen behöver vi ta ansvar för att nyttja de timmarna på ett sätt som gör oss nöjda, utan att bränna ut sig.

Mormor och morfars föräldrar hade varken diskmaskin, tvättmaskin eller speciellt mycket pengar men däremot massor med barn. De pysslade med allt från att mjöllka kor och baka bröd till att slå starrmyrar, fiska, jobba och laga räfsor, måndag till lördag och på söndagen vilade de. En av anledningarna till att de klarade det var nog att de inte krävde lika mycket av sig själva som dagens föräldrar gör heller. Inte satt de varje kväll och funderade på hur mycket tid de ägnat åt ett speciellt barn. De antog inte att det var de och bara de som kunde tillgodose barnens behov utan de litade på att syskon, skolfröken, prästen, granngubben, kompisar eller någon annan också hjälpte till och såg till så att barnen fick det de behövde.

Det är ok med vardag eftersom det är så här jag valt att ha det, annars får jag göra något åt det helt enkelt. Lite sol är det än men hösten är snart här, välkommen vänliga vardag. Hoppas att era vardagar rullar igång fint. Kram

fredag 14 augusti 2015

Kaosblogg?

Har vi det så kaosigt längre? Vi har inte längre middagar där någon trillar under bordet, 99,987% mindre kladd o inte så där konstanta utbrott över konstiga småsaker. Vissa saker ändras däremot inte...

Det behövs bara någon dags hyfsat väder, lite aktiviteter borta o hemma så plötsligt är den här.. Lite senare ankomst än vanligt men äntligen dyker den upp igen på ett hus
helt nära mig.

När jag la ut en bild av den på Facebook var det en kollega som kände att hon nästan slutade andas. En annan blev väldigt tacksam över att hennes var mindre o att jag ändå visade upp vår. Om man har experthjälp tar det förvånande kort tid att få till en äkta Kaosbro.
( här skulle det ha varit två bilder men jag får inte till det, vy över bro med baddräkter, blöta handdukar, kalsonger, vattenpistoler, basketbollar osv)

Faktum är att jag brukar le stort när Kaosbron behagar visa sig för den betyder att familjen njuter av tillvaron och att vi haft riktigt kul. Storebror, 17 år o "på väg ut", sa lite tankfullt för ett par veckor sedan att vi har lite stökigt ibland men det är ett kärleksfullt hem.

Bloggen får heta Kaosbloggen ett tag till, bara för att en lite kaos inte är det värsta som kan hända en människa, inte om man har det kärleksfullt. Hoppas ni har det bra gott folk, oavsett om ni har det lite stökigt eller inte.... kram

söndag 2 augusti 2015

Saker blir ju inte alltid som man tänker sig...

Det stora målet med resan till Skuleberget var det här, klättring. Det regnade bort fullständigt. Inte mycket att göra åt, det bara gick inte då hela berget var otroligt blött. Nåja, vi gjorde det bästa vi kunde. Redan första kvällen gjorde vi en toppbestigning som vi inte kommer att glömma i första taget och en tur med lift upp en annan dag. Kanske lite bra ändå, den oerhört vackra vandringen till Slotterdalsskrevan hade vi nog aldrig gjort om inte klättringen hade varit stängd.

På väg hem upptäckte vi att Storasyster hade puckopackat för att bära någon längre sträcka. Hm, antingen kan man bli vansinnig eller också se det som en lärpenning och hjälpas åt...
Det blev lite extra sammanhållning och några riktiga tokskratt när vi med gemensamma krafter bar den eländiga jag-packar-för tre-veckor-när-vi-ska-vara-borta-tre-dagar-väskan.

Ute regnar det men jag känner en enorm tacksamhet över att jag blir halvt 90 i höst och har en kropp som kan hänga med de tonåriga bergsgetterna och fortfarande roa mig med fotboll, har en bra man, omtänksamma barn (när de itne retas) och ett varmt hus. Lillebror och Lillasyster har bråkat hela morgonen men nu har de gjort en stor rebellbas av kartonger och madrasser i källaren. Storasyster ligger i Bjärven snorar och ondgör sig, med glimten i ögat, över att hon ägnat över en timme åt att göra en helt odrickbar smothie. Ikväll kommer Mannen och Storebror hem från hårdrocksfestival.

Livet susar på. Vi gör andra saker den här sommaren än vad vi brukar göra när det är fint väder men det är bra det också. Eventuellt till och med bättre. Kärleken och tacksamheten är inte mindre, kanske till och med större. Jag vet att det finns saker som är sjukt mycket svårare att anpassa sig till än ett blött berg men det är samma sak som gäller oavsett vad, att av det vi har och roar oss på de sätt vi kan.

Ta hand om er. Kram