fredag 25 april 2014

Slapparhelg...

En helg utan större planer. Nåja, Mannen och Lillebror ska på träningsläger, vi ska plocka skräp med fotbollen och så lite dans förstås men annars. Häng i trädgården är planen. Läsa något och ta det lugnt bland påskliljorna och vitsipporna (som nu blivit ännu fler än när kortet togs).

Planerar man inte hängtid kan man lätt få för sig att man ska växla upp och hamna i utmattningssyndrom. Ja jösses, jag har vänner som hamnat där och jag tror att forskningen stämmer. Det är inte värt det att gå igenom det, oavsett vad.

Så hoppsa, lek, busa och slappa i helgen. Släpp plikterna och ha roligt. Kram på er

torsdag 24 april 2014

Ibland blir man bara helt galen på sig själv...

Jag vet att det finns folk som aldrig gör det, dräller bort saker. Jag gör det så fort det blir mycket. Till mitt försvar kan man väl säga att det är lite mycket men typ ingenting som jag inte själv har dragit på mig, åtminstone indirekt. Om man har en flock barn så blir det gärna mycket aktiviteter, föräldramöten, klasskassor, skolutflykter, uppvisningar, avslutningar och påbörjningar. Resten av april och hela maj ser redan helt vansinniga ut i kalendern. Och så lägger man till det underbart knasiga jobbet förstås. Kanske inte konstigt att allt inte blir succé...

Som det är nu så har jag haft borta passerkortet till jobbet sedan innan påsk. Utan passerkort på jobbet blir allt enormt svårt, bland annat kommer man sig inte in och kan inte skriva ut saker. Har sökt som en galning. Argare och argare på mig själv med känslan av att jag la undan det, kanske på något "smart" ställe. Ni vet ett sånt där ställe där man borde hitta det. I morse vrålade jag ut min frustration och familjen log tillbaka. Klappade om mig och höll med om att jag är ett rikspucko. Någon föreslog att jag skulle sjukskriva mig för att jag inte är i ordning i hjärnan...

Åkte till jobbet ändå förstås och har under dagen tricksat och fixat. Mailat till kollegor och styrt till saker. Smet in i bakvattnet tillsammans med kollegor. Det funkade att jobba ändå på något sätt. Som vanligt, det mesta löser sig men jag blir lite matt på mig. Kaosmorsa, pytt, faktum är att INGEN i den här familjen är lika stökig och Kaosig som jag. Om alla saker jag tappat bort genom livet plötsligt skulle återkomma skulle de kunna fylla Globen, snart Friends arena. Cyklar, pappas jeansjacka, skor, nycklar, plånböcker, mobiler, tandborstar, väckarklockor osv. Jag skulle kunna ta anställning som professionell borttappare...

Döm om min förvåning när jag tar av mig fotbollsjackan ikväll, då ligger det eländiga kortet där. SMART ställe! Tur att jag inte ägnade natten åt att vända upp och ner på hela huset... Jag skulle ha kunnat söka i hundra år innan jag ens kom på tanken att öppna den fickan.

Nåja, slutet gott allting gott. Glad i hågen styrde jag ikväll cykeln till macken för att planera morgondagens middag där. Imorgon kväll ska alla utom febriga Storebror iväg på aktiviteter innan klockan sex. Att ha en stjärnkock som har runt 40° feber kräver lite extra planering. Att planera middagen dagen före tycker jag är framförhållning när det närmar sig mad may, även om man gör det på macken ;-). Kanske borde jag anta Storasysters förslag och limma fast alla viktiga saker på mig själv nu när jag vet att det kommer att vara hysteriskt mycket minst en månad framöver.

Och nej, vi kopplar inte ner oss än. Frågan är om vi kommer att göra det. Hur skulle jag annars kunna skriva av mig i Mad May? Det är ju inte direkt så att man ringer en vän över en sån här sak mitt i natten... Andas andas, en dag i taget. Kram på er allihop

söndag 20 april 2014

Koppla ner?

Ligger i tält o blippar med mobilen. Andra tältnatten i trädgården. Igår m Lillebror som sällskap, idag Lillasyster. Påsklovet har innehållit nästan alla trevliga släktingar.

En diskussion som gått het är huruvida Kaosfamiljen ska koppla ner sig två månader i sommar eller inte. Jag är helt för. Tycker att det hade varit ett intressant experiment. Storebror är övertygad om att det skulle förstöra hans liv. De andra medlemmarna ligger på en skala mellan oss. Storasyster är närmast mig o Mannen lutar mest åt Storebrors håll. Tanken är intressant och diskussionen riktigt spännande. Vi får se vad vi kommer fram till. Vad tänker ni om det? Mobil, dator, tv, ds,x-box o iPad fritt i två månader?

Nu är det dags att sova innan fåglarna o Lillasyster vaknar. Hoppas ni haft en fin påsk. Kram

torsdag 17 april 2014

Transformering...

Kaosfamiljen håller just på att transformera hushållet. Från hela havet stormar av duplo och Kalle Anka tidningar med 10 kusiner och någon dags Kaosbarn hemma själva med kolakokning och frukost halva dagen, till ett ställe där farmor och farfar kan trivas. Lite smärtsamt men det går hyfsat. Note to your self, börja aldrig gå runt i ett Kaoshus med en trasa i handen när det är fullt solsken... Tacksam över att det inte var jag som bestämde att vi skulle ha vita dörrar ;-).

Riktigt skönt att vara ledig. Om jag förstått det rätt är påsken något av godiset, våren och slappandets stora högtid. Låter som en plan. Möjligtvis ska jag läsa lite vidare i Susan Mausharts Nerkopplad. Det jag läst hittills har varit intressant. Vad gör mobil-blippandet, i-podandet och i-padandet med våra liv och relationer?

Detta är också en intressant fråga. Ju mer vi kollar Di Caprios romanser desto mer kommer vi att få veta. På tal om heder kan man ju fundera lite på det här.

Nu är det dags att börja trycka i sig godis. Vy över påskmorfar, påsksköldpadda och påsknågonting på skidor :-).
En stor påskkram på er allihop!

fredag 11 april 2014

Läge för vanskötsel av blommorna...

Planeringsdagar med jobbet. Två dagar för att stanna upp o fundera på vad vi gör o varför. Reflektionstid är viktig. Vila också.

Pratade nyss med några 20 åriga pojkar som kom och satte sig vid mitt och kollegans bord. Aningen förvånande men kul att surra lite. Konstaterade att förutsättningarna för dagens unga skiljer sig en hel del från så som det var när vi var unga. Dock är jobb a och o för att kunna veckla ut vuxenvingarna.

Och så passade vi på att göra lite reklam för 40-årsåldern... Man vet vad man tycker är viktigt, prioriterar o vågar stå för det. Man har i bästa fall vänner som accepterar en som man är o man vet sina brister o förtjänster (och de är ofta två sidor av samma mynt). Har man tur har man dessutom hittat kärlek.

På tal om prioriteringar så funkar jag ungefär som en kropp som kyls ner när det blir jobbigt o stressigt. Kroppen värmer det viktigaste o struntar i resten. Jag gör bara det absolut viktigaste o just nu verkar det inte vara så mycket. Jag har inte ens dåligt samvete för att jag vansköter blommorna å det grövsta just nu. Matplaneringen har skett på konsum varje dag nu ett tag. I veckan har vi även varit framgångsrika med att i stort sett hålla oss ifrån att diska. Vi har sett diskberget som ett tecken på att det är mycket nu o att vi bör vara försiktiga med varandra o ta hand om oss.

Ibland är det kärleksfullt mot sig själv att vansköta blommor o inte hetsa sig eller någon annan till disk när man inte orkar. Ta hand om er allihop. Kram

tisdag 8 april 2014

I väntan på apokalypsen?

Storebror undrar lite stillsamt om vårt badrumsskåp möjligtvis är ett tecken på att vi blivit ett tecken på att vi väntar en apokalyps. Han misstänker att vi börjat samla redan nu lite smått. "Men alltså, de flesta brukar ju samla på mat och andra viktiga saker, ni börjar med tandborstar och tandkräm. Normalt." Anledningen till att han tror att vi samlar är att i det här badrummet är det vanligtvis bara tre stycken som borstar sina tänder!

Lillasysters lapp på glaset känns med ens inte så viktig i sammanhanget. Det syns att det är tandborstar. Övergivna av någon som sovit över någon gång, hemplockade av familjemedlemmar från andra resor och översovningar...

Eller också har han rätt, vi har blivit som de undergångsfolket som gräver ner bensin och andra förnödenheter i trädgården. Hittills har vi nog mest grävt ner småbilar och cowboys så vi har nog missat något. Om zombierna skulle komma, hör av er om ni i så fall ni vill ha tandborstar (undrar varför folk är så rädda för zombies, är inte dom rätt sakterliga?). Jag vet vilka som kommer att ha renast tänder om apokalypsen kommer... Kram på er

torsdag 3 april 2014

Det är mycket med livet nu...

Läxor, tvätt, kläder som behöver inhandlas, mer cancer bland folk jag känner, kollegor som är i process, massor med jobb och fotboll på längden och tvären. Mycket att tänka på och mycket att hantera. Vad gör man då när det är så?

Tar hand om sig och pratar. Det att prata med någon om hur det egentligen är kan inte underskattas. En vän, släkting eller kurator spelar ingen roll, bara det är någon som lyssnar. Minst halva grejen är att man själv lyssnar på vad man säger. Sorterar saker. Kommer fram till vad man kan göra något åt och vad i så fall man kan göra. Det man inte kan göra något åt får man helt enkelt lämna där hän.

När det gäller fotboll är det egentligen råkorkat (precis som de flesta sporter) men det är en fantastisk avkoppling. Om det inte är så här förstås. Jonas Gardell är som vanligt rätt ute och dessutom lägger han ett lite större perspektiv på det hela. Ett perspektiv som man kan bli galen av och samtidigt så går det under rubriken saker som man inte kan göra något åt, i alla fall inte själv. Att somliga går i från grundläggande regler när det gälelr att vara medmänniska...

Dalai Lama säger att vårt främsta syfte med livet är att hjälpa andra och om du inte kan hjälpa dom, se då åtminstone till att inte göra dom illa. Klokt sagt. Kram på er