söndag 27 oktober 2013

Och så säger folk att det är svårt med stora barn...

Att ställa om klockan till exempel funkar ju fint när man har stora barn. Barn som själva vrider till dygnet. Såna som sover många timmar i sträck och klarar av att göra frukost till sig själva utan att rosta hårklämmor, köra konstiga grejer i micron eller trilla ner från köksbordet. Aldrig har vi majonäs över hela golvet eller toasprej, vitlökspulver och gurkmeja över all disken eller någon som har "bytt på sig" på morgonkvisten numera heller...

Annat var det förr då denna dag kändes som jordens längsta. Då när vi ställde om klockan på kvällen efter alla andra eftersom vi inte ville tvingas stiga upp och vrida tillbaka klockan till ungefär fyra. Och ett par månader efter denna dag hade man känslan VARJE morgon att man ville ringa och skrika upp och hoppa nu för om en timme är du sen, till tidningsbudet.

Ja, jag veet att man kan ha problem med stora barn men man får åtminstone sova någon gång ;-). Hoppas att ni haft en trevlig helg. Kram

lördag 26 oktober 2013

Vy över rest-fest...



Som motvikt till alla kolla-vad-fint-jag-dukar kort som sprids. Rest fest eller micro buffé. Upphottade namn på veckans rester...

När vi börjar springa runt och yla om våra i-landsproblem kan vi vända oss till nätet för att få perspektiv. Halkar in på den här oerhört vackra och tänkvärda bloggen. En påminnelse om att vi bara kan vara här och nu och njuta av det vi har så länge vi har det. Och så fina kloka Malala, som säger att "När man är omgiven av terrorister kommer man ändå att dö. Då kan man lika gärna göra sin röst hörd - och sedan dö."

Så, vi kommer att ha en alldeles underbar lördagkväll. Det viktiga är att vi har kärlek och varandra men frågan är om man kanske skulle slå till och göra mer för världen... Kärlek till er alla

torsdag 24 oktober 2013

Passande hällregn?

Ovanligt hektisk höst, till och med för att vara i Kaosfamiljen. Aktiviteter, läxor, jobb, utveckling, frånveckling och avveckling pågår ständigt. Naturligtvis är en och annan i familjen lite sliten, några är till och med småkrassliga. Och vad kan då passa bättre än en dag med dimma och hällregn?

Att jobba 75% innebär att man har 25% mindre lön än sina kollegor men inte så värst mycket mindre jobb. Deltid är som allt annat ett val man gör, med dess för och nackdelar. Vad som för min del väger tyngre än pengar och att man får vara effektiv de dagar man jobbar är chansen till återhämtning, framförallt om man är ledig en dag i veckan. Vips har man kvantitetstid, skrotartid ;-).

Idag har jag följt med vår ineffektiva T-Rex till tandregleringen, sovit lite, eldat i kaminen, läst och ätit upp en del av födelsedagschokladen. Vissa dagar är det rätt att inte göra mer än så, återhämtning. Att komma ikapp sig lite. Nu är det dags att göra middag för att sen frottera sig med ett helt fotbollslag bedårande 13-års tjejer. Ha en trevlig kväll allihop.

söndag 20 oktober 2013

Puh, vilken tur man har att folk inte kan missta en för att vara 20...

Fyllde år i torsdags. 43 hela år gammal. Frukost och skönsång vid sängkanten. Fick choklad, lakrits och vantar, som jag aldrig kan få för många av eftersom jag brukar lämna dom överallt. Ledig hela dagen och kom fram till att jag ska vara det varje år. Har man ett knasigt jobb där man aldrig vet vad som kan hända är det skönt. Tårta med familj och släkt på kvällen. Massor med folk som grattat mig på facebook. Kan låta fånigt men jag blev jätteglad. Att få om tanke av människor som kommit och gått genom livet där somliga betytt oerhört mycket under en period värmer ens hjärta.

Igår hade jag födelsedagsmiddag. Den gick ut på att jag bjöd in årets trevligaste på middag helt enkelt. Efter att vi skrattat, ätit och lekt blev några kvar och pratade. Kom in på det där om man skulle bli 20 igen. För och emot. Någon tyckte att det skulle vara kul.

I natt drömde jag att det var en ung jättefin liten nörd-kille som började tråna efter mig. Så där första kärleken tråna. Nä men så mycket hemskt... Det blev jordens trassel. Jag sa till honom att jag var 43 och lyckligt gift med fyra barn och han blev enormt sårad. Så där vansinnigt olycklig så jag kunde inte lämna honom och missade jobbträffar. Sen var vi plötsligen på ett hotellrum med två livliga fina ungar. Golvet var fyllt med massa Lego och 2 miljarder pärlor som skulle plockas ihop. Den sårade ynglingen satt på sängen och såg jätteledsen ut. Jag undrade vad i hela världen jag skulle säga som ursäkt till alla jobbträffar. Just när barnen började bråka kom de som bokat rummet och de från receptionen och försökte prata med mig...

Jösses så nöjd jag var när jag vaknade i mitt hus och allt var frid och fröjd. Så, pax inte se ut som 20 ;-)...

Eftersom man inte är inblandad i något kärlekstrassel kan man läsa Mia Skäringer. Klokt skrivet. Eller också kan man lyssna på bra texter av Magnus Uggla, Pärlor åt svin lyckas jag itne länka till men den här är fin (varsågod Maria).

Hoppas ni har en underbar söndag. Kärlek till er alla...

onsdag 16 oktober 2013

Varför sysslar man med oro?

När det mesta av det man oroar sig aldrig händer och framförallt inte på det sätt som man tänkte sig... Kanske är det lite släkt med att vi (läs mest kvinnor) fostras till att bry oss massor om saker som vi egentligen inte kan påverka (typ om barnen har på sig nog med kläder när de är på skolan). Det ansvaras och försöks styra upp saker som inte är vårt problem (om den sjuka anhöriga går till doktorn eller inte) och så kluras det på saker vi inte har att göra med...

Däremot så funderas det på tok för lite på vad man själv ska göra av livet när barnen inte behöver ständig passning. Saker som vi faktiskt själva kan styra över är vi inte fostrade att ta hand om. Vårt eget förhållningssätt till olika saker funderas det mycket mindre på än tapeter och hur man får ner antalet skor i hallen. De viktiga frågorna sätts åt sidan för alla "måsten". Mycket märkligt. Eller också inte.

Läser än en gång Harriet Goldhor Lerners bok kvinnors vrede. Hur vi både vill och inte vill förändras. Beskrivningarna av ineffektiva krig/ skylla ifrån sig metoder eller att man drar oss undan när det blir trassligt är nästan roliga. Jösses, vi gör nog alla en del av de sakerna och det enda som händer är ingenting, inte egentligen.

Har sagt det nu ett tag men det som inte Caitlin Moran, Magnus Uggla, Pia Sundhage eller Harriet Goldhor Lerner kan förklara är verkligen oförståerligt. Och då är det Harriet som förklarar det mesta.

Hoppas att ni har en trevlig kväll.

söndag 13 oktober 2013

Misskötsamhet som lönar sig...

Har träffat många som misskött sig i mina dagar. På alla möjliga sätt och kan säga att jag hittills inte träffat på någon som det lönat sig för i längden (känner i och för sig inte några högdjur, för dom kan det ju löna sig om de har puckade avtal). Under helgen har jag dock insett att jag själv är ett undantag som bekräftar regeln. Efter att ha idkat total misskötsamhet med grönsakslandet har jag nu två år på raken fått ihop till ett potatiskok per år på grund av att jag satte potatis för tre år sedan.

Faktum är att det verkar vilja bo brännässlor, krusbär, hallon, vinbär och oerhört mycket ogräs där också. Ser fram emot nästa års odlingssäsong...

Att min lilla misskötsamhet har givit utdelning må vara, det är liten skala och skadar ingen. Sånt här irriterar mig mer. Störande att det ungefär bara är en notis också. Hjälp gärna till att sprida länken. Fortsatt bojkott mot IKEA för Kaosmorsan alltså. Pratade med en kompis om det idag. Att man aldrig kan veta om saker man köper är "schysst" gjorda. Vad man däremot kan veta är att billiga saker rimligtvis inte kan vara det och om jag betalar mer för koftan så finns det åtminstone en liten chans att de som gör sakerna får sin del av kakan och inte bara den stora kedjan som säljer.

Hoppas att ni haft en bra helg. Kram

onsdag 9 oktober 2013

LIte typiskt är det...

Att just när man skickat ner potatismoset i burken inser man att det är en av de där, en av de som borde ha sorterats in här:

Hyllan för de hopplösa! Stället där vi slänger in lock utan burkar och burkar utan lock. Att burkar smyger iväg har jag full förståelse för eftersom någon behöver samla ihop kulor och daggmaskar eller något. Lock däremot ställer jag mig hyfsat förundrad inför. Varför i hela friden springer medlemmar ur Kaosfamiljen iväg med singel-lock?

Och på tal om hopplöst så kan det kännas så ibland. När man lyssnar på kollegor, läser tidningar eller ser på tv. Allsköns elände. Det rapporteras inte lika mycket om vad vi kan göra åt det, för att bekämpa eländet. En som har tankar om det är den här killen. Riktigt bra. Det är så allt det negativa ska tas, med gammal hederlig lovebombing. Och det görs varje dag på alla möjliga ställen, även om det inte rapporteras så mycket om i tidningar eller vid fikabord. Det finns gott om meningsfulla kärlekshandlingar också. Tillsammans kan vi sprida ännu mer kärlek, snällhet och vänliga handlingar. Kram på er




måndag 7 oktober 2013

Intensiv helg och det där med telefoner...

Passade på att fira dagen då vi nästan gifte oss i helgen. Sex år sedan vi lovade varandra i kyrkan med brudnäbbar (lite snabbt påkommet) och allt, för att sedan få reda på att äktenskapet inte gällde då man glömt hindersprövning. Nåja, eftersom vi bott ihop i över tio år och redan hade fyra barn så ordnade det till sig, även om de på pastorsexpeditionen blev lite svettiga...

När vi ändå inte planerat något större firande än att åka iväg någonstans passade det ju ypperligt att vi åkte och hämtade bilen 40 mil bort. Eller, ja, eftersom vi blev blixtinkallade till skolträff mitt på fredagen kunde ju en av oss göra det. Sen möttes mitt emellan. Tog in på hotell, badade på äventyrsbad och åt på restaurang för att sen klättring. Skönt att skratta göra något annat ibland när vardagens höst-galenskap håller på att äta upp en. Skratta högt, leka som barn och bara vara. Och plötsligen på lördagen kände vi oss helt nöjda och ville hem. Hem till fullt hus med kusiner och de där underbara ungarna vi har.

Firade "bröllopsdagen" med pizza och tända ljus tillsammans med barnen. Hur mysigt som helst en hel kvart, kanske nästan en halvtimme. Kortspel, läsning, skjuts till dans och vanliga söndagssaker... Funderar lite på datorer och telefoner. Vi har ju precis som den här killen skriver bra här, blivit helt knasiga. Har vi månntro nästlat oss in i ett telefonelände? Så att vi inte ens kan vara ute och cykla när det ser ut så här utan att rycka upp telefonen?

Kanske läge att, precis som Storasyster gör, låta telefonen ladda ur sig ibland. Njuta av nuet utan uppkoppling... Hoppas att ni har det bra. Kram

fredag 4 oktober 2013

Förändring

Hösten är här o naturen byter skepnad. Förändringar sker också i Kaosfamiljen. Barnen blir större med allt vad det innebär av mer frihet o ansvar men också nya diskussioner. Kaosföräldrarna ställs inför utmaningen att transformeras från hyfsat duktig barbapappa/ barbamamma med långa fixande armar till personer som står bredvid o stödjer när barnen i allt högre utsträckning brottas med sig själva.

Som förälder till växande barn händer det saker inom en också. Man känner igen sig i barne n, eller inte och kastas tillbaka till sin egen skoltid och sina tonår.Har man turen att
leva tillsammans med någon är den också i process med jämna mellanrum. Det är ett äventyr som är både är spännande och naturligt men samtidigt svårt att leva i en familj där minst en person, oftast fler, är i utveckling. Ibland är det enda man kan göra att visa att man tycker om.

Jag tror det är viktigt att man själv tar ansvar för sitt och låta bli att försöka rädda älskade familjemedlemmar från sina beskärda delar av motgångar o tuffa perioder. Att inte börja bära andras problem utan inse att det enda man kan påverka är sitt eget sätt att förhålla sig till saker. Fortsätter man bära fixa riskerar man att bränna ut sig. Dessutom är man inte hjälp på längre sikt och får man ingen fart på sitt eget liv. Risken blir istället att alla leds in i känslan att in i känslan att vi mönstrat på hos Davy Jones (Pirates of the Caribean) för all evighet.

Intressant också hur lätt vi som smarta människor kan fortsätta att göra mer av samma saker som inte fungerar (tjat, dra sig undan, gräl osv) och tro att vi ska få nya resultat. Som en sjukt ineffektiv dans som alltid leder in i hörnet.
Stannar man till o tänker efter har man en chans att göra en annan dans.

Även om förändring kan kännas hotfull och jobbig så är den naturlig. Nåja,nog tänkt om det. Nu har Mannen o jag hämtat bilen o tänker ägna oss åt lite äventyrsbadande på tumanhand. Trevlig helg allihop kram