torsdag 30 maj 2013

Årets blomma!


Äntligen har minidahliorna slagit ut och förgyller rabatten. Måste bli årets blomma i år. Tålig, sprider sig, lyser upp vilken tråkig hörna som helst och kan växa överallt. Undra varför vi månniskor så prompt ska krångla till det? Det är ju rätt konstigt att vi försöker odla det som inte vill och förkasta de arter som verkligen vill vara med oss. Det gäller nog rätt mycket när jag tänker efter, varför inte bara nöjda sig med det man har (om det nu inte är elakt, skadligt eller uruselt)? Visst gillar jag trädgården men det är mycket Charles Darwin och fitest survives. Och nä, vi har inga projekt på gång i sommar.

I en Carles Darwin trädgård utan blivande projekt är det skönt att vara ledig. Gå barfota och bara vara. Och så knycker jag kloka Libras slogan, gör mindre av det du tror att du måste och mer av det du vill. Det här blir nog en bra dag. Återhämtning. Kram på er

Kort-kod puts väck

Ja men visst är det typiskt. Min mamma och pappa hade blivit headhuntade som personal shoppers av Storebror och Storasyster. Skolavslutningskläder skulle inhandlas. Den stora finansiären tog sig en snabb lunch och skulle hämta ut pengar, kortkoden puts väck borta. Inte en endaste aning, hjärnan var helt blank. Två försök och fortfarande ingen aning. Snabbt in på banken och fiffa ut pengar. Skrattade för mig själv och konstaterade att det inte är så konstigt. Det har ju varit liiite mycket så nu ringer varnningsklockan.

Och jo, imorgon är jag ledig. Ett litet kvartsamtal och en fotbollsträning, annars bara ta det lugnt. Drälla runt i trädgården. Ta emot lite barn när de kommer hem från skolan. Skratta lite, brottas lite. Kanske läsa en bok. Det blir riktigt bra. Barnens shopping med morföräldrarna funkade fint. Vet inte vilka som var lyckligast när de satt och åt glass i solen efter sina lyckade inköp. Win win situation. Mest förvånad var nog min pappa över han blev vald till shoppingkompis av dottersonen. Det är inte alla 60+ karlar som vid den åldern kan lägga till personal shopper till sin CV. På vägen hem kom jag på att jag lagt in kortkoden på mobilen så den finns :-). Nu ska jag ta mina gäspningar på allvar och gå och lägga mig. Hoppas att ni har det bra. Kram

tisdag 28 maj 2013

Top-tok-veckan avklarad...

Så klart vi överlevde, skrattandes också. Vi hann inte allt och sviterna i form av extrem tvätthög och stök kommer nog att hålla i sig ett bra tag då vi haft fullt sjå med annat. På onsdagen gjorde jag bragden att både missa ett föräldramöte där vi är klassföräldrar och Lillebrors gitarruppvisning. Nåja, det kommer fler skulle jag tro. Fotbollslägret blev lyckat. Åttaårskalaset funkade strålande (ballonger, såpbubblor, sparkcyklar, en studsmatta samt godis och en leksugen Storasyster kan göra susen). På mors dag hade vi en helt improviserad tårtprovning.

Så fort jag fått en chans har jag grävt med blommor eller badat. Två riktigt bra sätt att lindra stress. Blommor skog och jord är väldigt bra. Ett kallt dopp ännu bättre. Det är som att livet fått lite annat perspektiv när man kliver upp ur vattnet igen. Eller som en av fotbollstjejerna sa, det var kallt men man blev som ren i själen. Gulle fin hon. Så klart. Vi är alla små delar i världssjälen. Lite skönt att stanna upp och känna det när livets flod forsar som mest. Det mesta som man håller på med nu i maj är saker som inte spelar någon roll om en månad. Än mindre om tio år.

Lycka är varken mest pengar, prylar eller flest föräldramöten. Vad som verkligen räknas är riktiga relationer och kärlek. Kärlek till er alla...

tisdag 21 maj 2013

Vårflod...

Efter en rejält hektisk dag på jobbet tar fritiden vid... Hemma 17.35 och klockan 17.45 skulle Lillasyster ha samling för sitt livs första fotbollsmatch. Spagetti och köttfärssås stod på menyn men Storebror som hade hjälpardag hade inte lagt ett finger på någonting. Fräste lite och körde igång med nudelkok. Tjoho... Hon blev bara lite sen Lillasyster, fast på tok för sen för att hon skulle känna det ok. Förlåt, förlåt och ja men kom igen nu då... Lyckospark ;-)

Träning med Storasyster 18.00. Frågor om fredagens träningsläger (fredag, hm få se nu, jaha fredag... Det är ju bara tisdag än, hur ska jag kunna veta något om fredag? Ring 118800, de svarar ju på allt kändes det som jag hade lust att svara). Hem och så berättar Mannen att Lillebror har uppvisning med gitarren imorgon. Hoppsan då, ungefär samtidigt som Storasysters föräldramöte... och var det inte imorgon vi skulle vara sena hem från jobbet båda två eller i alla fall någon av oss? Och de eländiga lapparna till Lillasysters kalas har vägrat dela ut sig och ligger fortfarande mitt på köksbordet.

Torsdag, ja just ja, det är ju då hon fyller år? Barnkalas på lördagen? Ingen av de dagarna finns på kartan än... Under vårfloden får man ibland tänka en halv dag i taget... Just idag känns det som att Mannen och jag är som två flytande korkar i Storforsens vårflod... Imponerande massa vatten som flyter fram med otrolig fart men kanske lite väl häftigt... Lite svårt att kommunicera och komma ihåg saker i allt bruset också... OM vi skulle göra en att göra lista blev den magsårslång så det gör vi inte. Inte läge att försöka få något helhetsgrepp. Vi kämpar på och försöker förlåta oss när/ om vi inte alltid får ihop allt... Så fort vi får tid över behöver vi ta igen oss, inte planera... Solen kommer att gå ner idag och upp imorgon oavsett. När man forsar i vårflod behöver man först och främst andas :-).
Kram på er

lördag 18 maj 2013

Och där gick vi in i top-tok-veckan of the year...

Jajjemän, varken mer eller mindre. Nu är den här. Veckan som ungefär är galnare än hela december tillsammans. Tre dansuppvisningar, två fotbollsmatcher, ett fotbollsläger, mors dag, Lillasysters födelsedag, ett föräldramöte, fyra fotbollsträningar, ett barnkalas, ett vuxenkalas och en afterwork på en vecka. Lägg till att ordna födelsedagspresenter till Lillasyster och så alla de vanliga städ, tvätt och mat grejjerna. Tjoho, hej vad det går!

I fantasin kan man ju tänka sig att man skulle kunna vila upp sig på jobbet men där är det samma. Nåja, mycket att göra är inga problem om det är övergående (brukar bli lugnare både på jobbet och hemma i juni någon gång). Stress är inte heller vådligt om det är under en kortare tid. Däremot är det viktigt att se till att man återhämtar sig när man har mycket. Att man hittar luckorna och skaffar sig tid för sånt här.
Ha en trevlig lördag.



torsdag 16 maj 2013

Om nymålade naglar och feminism

Ledig dag. Går runt i trädgården och funderar. Det kan vara så att jag är lite trög men jag har svårt att förstå de som är emot. Inte nagellack men däremot feminism. Kloka karlar och kvinnor om hävdar att de inte är feminister... Hur kan det komma sig undrar jag? Det hade ju förstås varit helt naturligt på 1600-talet. Då, när vi brände häxor, hade drängar som var livegna, tyckte att fattigdom var ok, att barn skulle synas men inte höras och tänkte att folk skulle förbli vid sin läst. Men nu, på 2000-talet?

Förhoppningsvis beror uttalanden som "jag är ju inte feminist" på att man har det så bra så man inte har behövt tänka efter så mycket. Fullt sjå med att fixa uteplatsen, skjutsa barn till fotboll och springa på föräldramöten. Men när man ser sånt här tänker att man att vi bör stanna upp och tänka efter ibland. Det är ju vårt samhälle och vårt rättsväsende. Här är 33 anledningar till att bli feminist. En blommig tekopp har lagt ut bilderna till ett amerikanskt klädföretag och här har ett svenskt företag gjort tvärt om. Och det här är årets bästa länk, nästan så att man blir kär i honom. Feminism handlar om mer än det lilla könet, om man bör måla naglarna eller raka benen. Det handlar om människors lika värde oavsett kön, ras, sexuell läggning, pengar på kontot osv.

När det gäller de som tagit sig en ordentlig funderare och sen ändå kommit fram till att de inte är feminister kan man ju för deras skull hoppas att de inte, om det finns något nästa liv, återföds som en svart fattig kvinna i ett krigförande land. Ha en bra kväll, kram

tisdag 14 maj 2013

Den där snubben som skrev sången sköna maj välkommen skulle man allt haft ett snack med...

Om Johan Gutenberg levt idag hade han nog gjort en annan vinkling på sången. Galna maj välkommen hade varit en mer tidsenlig rubrik. Om han hade varit en modern pappa hade han nog snarare dragit iväg några rader om att shoppa krattor på väg till fotbollsplanen, mixtra ihop studsmattan, tricksandet med cyklar, tvätta leriga fotbollsstrumor, hänga upp sura handdukar, fixa kläder till skolavslutningen och att sparka undan skor i hallen. Refrängen hade väl antagligen innehållit något om det underbara ljuset som återkommit samt utvecklingssamtalet som man missat och diskussionerna om vårjackor som plötsligen blivit för små/ fula och onödiga.

Egentligen är det rätt konstigt. När ljuset återvänder exploderar inte bara blommorna i trädgården. Alla aktiviteter ska påbörjas, följas upp och avslutas också, samtidigt. Meen, vi klarar det. En dag i taget bara. Inte bry sig om att veckornas alla dagar är intecknade utan leva som om vi inte har någon morgondag och skjuta upp en del grejjer tills det bara absolut måste göras och skippa vissa andra saker. Hoppsan vi hann inte. Hårdprioritera och ta lite tjuvpauser. Njuta av stunden. ta en liten tekopp med Mannen till exempel. Vy över en av våra smarta avlastningsytor ;-)
Och nej, vi har inga "projekt på gång", mer än att bara vara vi. Galna maj välkommen (det är ju bara en gång per år) Hoppas att ni har det bra.

lördag 11 maj 2013

Tonårs-träsket?

Det märks på många sätt att vårt gäng barn håller på att transformera sig. Tittar på kort och inser att de inte är lika småbarnssöta längre. Fina förstås men inte sockersöta. Vi slipper hyra barbiefilmer och det är faktiskt inte lika många stenar och pinnar i hallen längre. Däremot är 44:or väldigt stora och det är svårt att konkurrera med World of Warcraft. Och så hormon-humör, jisses anåda. Man kan få fräsande och drop-dead blick för ungefär ingenting. Ingenting man bör ta personligt förstås eftersom de är nya i snart-vuxen-branschen. Kommer själv ihåg att det inte var lätt att vänja sig med sitt nya transformerade tonårs-jag. Fräsande och drop-dead-blickar är i och för sig bra att de kan sen när de ska veckla ut sina vingar och ge sig ut i livet...

Det är extremt lugnt på morgnarna. Ingen vill en någonting, någonsin. Så där så att Mannen och jag kommit fram till att det är bästa tiden att ta igen sig. Ladda batterierna innan den underbara skrattande, tjurande, käftande, hoppiga, stökiga horden vaknar. Då kan man aldrig veta vad som händer.

Idag har Lillebror kört en radiostyrd bil i tvättkorgen så att den snurrade runt hela vardagsrummet. Storebror och Storasyster hade en diskussion om tonårslivets vedermödor från tjej och kill håll med diverse intressanta personliga påhopp redan vid sin frunch. Lillasyster har funderat lite på om det är så att man, om man ler när man blir halshuggen, fortsätter att le. Ikväll konkurrerar Lillasyster och Storasyster om Lillebror. Den ena vill spela Minecraft med honom och den andra basket.

Dessutom har jag förmånen att få vara tränare för ett helt flicklag med 13-14 års transformers. Det är verkligen häftigt. Den där känslan att det kommer att bli riktigt folk av dom till slut (förhoppningsvis). Och kärleken blir inte mindre för att barnen blir större. För någon dag sen, när Stora Storebror kom och la armen om mig, slog mig den tanken. För oss som levt i fred så länge är det svårt att tänka sig att skicka iväg sina barn eller fly till ett annat land men jag tror att jag skulle göra det. När jag ser det här, Youtubes kanske vackraste film blir känslan ännu starkare.

Min känsla är att tonårstiden inte är något träsk. Istället känner jag en enorm ödmjukhet inför att vi är så lyckligt lottade. 34% av barnen i Pakistan går inte i skola och FN bedömer att det finns 300000 barnsoldater i världen. Vi har det extremt bra här. En del Kaosmorsor har det ännu bättre eftersom de får umgås med en hel flock transformers. Kram på er allihop

torsdag 9 maj 2013

Mad may...

Maj, denna riktigt galna årstid. Mycket på jobbet och en massa hemma. Förr om åren har jag hävdat att jag borde ha tagit semester hela maj. Fotbollen drar igång, föräldramöten, diverse utflykter m skolan, fikapackning, krattning av fotbollsplanen, dansuppvisning, utvecklingssamtal, sociala tillställningar på jobbet osv och så lite ännu mer av allt. I år vägrar jag stressa. Vi ignorerar mad may. Tar inte något helhetsgrepp och gör inte någon veckoplan och stressar upp oss över hur hela månaden ser ut. Inte ens vad vi borde göra imorgon. En dag i taget gäller och så löser vi den dagen. Tar det lugnt så ofta vi kan.

Tack vare ett underbart socialt nätverk brukar det mesta ordna sig. Det är ovärderligt. Min pappa och Storebror gjorde tapetseringen så nu har prylarna flyttat in till honom igen. De är båda väldigt glada. Ett bra socialt nätverk ger ofta såna där win-win situationer. Jag är helt medveten om att det inte är allom givet att ha det så och jag är mycket tacksam.

Tacksam också för att jag inte behöver tänka alla kloka tankar själv. Här har mymlan skrivit bra angående olyckan med den två åriga pojken. Här har Mia Skäringer tänkt till om det där med lycka (så pass bra så jag tänkte att nu kan jag slopa Kaosbloggen om det här blir nya trenden men den var fem år gammal så jag måste nog fortsätta). Här Peter Kadhammar skrivit bra om perfektionism, lite otäckt med tanke på att vi såg ett program om fångar i USA. Här har samma kille skrivit bra om att vi arbetar tills vi stupar. Här har Tessa skrivit en intressant vinkling om mångkultur i praktiken. Vilken tur att man inte behöver tänka alla kloka tankar själv när det är lite tanke-svaj i maj ;-).

Världen behöver mer kärlek, tillit, skratt, tolerans och förlåtande. Lite hallkaos är inte det värsta som kan hända en människa. Man kan hoppa över skorna och cykelhjälmarna och ta sig ut till sånt här:
Hoppas ni får en kärleksfull helg. Kram

måndag 6 maj 2013

Kaosrapport...

Jag har tappat bort en bikini och en stickning. Båda är verkligen puts väck. Kaoshallen håller på att transformera sig från vinterhall till sommarhall, vilket gör att vi har nästan alla våra kläder, skor och utepryttlar där. I lördags missade vi att vara föräldrar på byn. Nesligt eftersom vi bytt och lovat samt skrivit upp det på varenda almanacka. Handtaget till ytterdörren är kladdigt av Lillebrors "sprängsmet", bakpulver o vatten.

Det är numera ett stort äventyr att ta sig till storsängen eller tråckla ut ett par trosor ur garderoben eftersom stora delar av Storebrors möbler har flyttat in i vårat sovrum. Hans säng står mitt i vardagsrummet. Projekt Storebrors rum är nu påbörjat. Lite synd att det är måndag imorgon förstås, "mad may" nyss börjat och inte precis bjuder på mycket luckor där tapetsering kan passa in. Pallen i hallen är det läänge sen någon kunde sitta på.
Men... Vi skrattar mycket och har det mycket bra ändå. Kanske är det som någon klok person sa i facebook gruppen "Family living, the true story" man kan skratta mycket åt/ med/ i Kaos. Det har varit en mycket rolig helg. Man kan ha det riktigt bra även om allt inte är i sin ordning. Nu är det dags att ta sig till Storsängen. Undrar om man ska praktisera trestegshopp, stavhopp med gardinstång eller klättermetoden för att ta sig dit? Kram på er allihop

onsdag 1 maj 2013

Om hundra år bryr sig ingen om du oljade altanen i år eller inte...

Igår på valborgsmässoafton pratade vi engagemang. Svårigheten att få folk till styrelser och att skidbacken och folkets hus lagt ner sina verksamheter. Vi ojade oss en hel massa och tyckte att det var synd. Efter en stund blev kontentan att saker helt enkelt dör ut om folk inte engagerar sig...

Var på demonstration i stan idag. Ett hundratal vänsterpartister och några hundra socialdemokrater. Gemensamt för båda tillställningarna var att medelåldern var väldigt hög. Vart är alla i vår ålder kan man ju undra? Svaret är nog rätt enkelt. De är hemma och fixar med sina altaner, köper prylar på Blocket, ordnar vinprovningskvällar och trerättersmiddagar med fina dukningar istället för att fundera på och engagera sig i framtiden. (Ringde dessutom en vän på väg från demonstrationen som just höll på med sin altan så den tesen funkar ju hittills).

Dagen till ära var det en pappa som började prata klassresa med mig. En klassresa för Storasyster som går i sexan alltså. -Visst är du klassförälder, hög tid att börja jobba för 9:ans klassresa, alla kommer ju att vilja till Göteborg, kostar ju fem tusen per barn så nu måste ni... Vore ju katastrof om det inte blev av...


Väl hemma började jag fundera lite. Diskuterade med Mannen. Vad är det med folk egentligen? Är vi den korkade historielösa generationen? De som tror att saker bara blev och sen löser sig självt. Som helt enkelt inte fattar att det går fortare att riva än att bygga upp? Som får panik när vi ska skicka mat med barnen till skolan EN dag och samtidigt fnyser åt politik och tittar rakt in i vårt egen friska välordnade tillvaro när vi (om vi nu orkar) går till valurnorna.

Så, härmed har jag tänkt kliva in i ett politiskt parti, gå i maj-tåg varje år och stå för att jag inte tycker att man MÅSTE till Göteborg som klassresa. De kan göra en mindre sak. Vi kan gott ge pengar till Vi-skogen, Röda korset eller bli världsföräldrar eller något annat samhällsvettigt istället för att sälja sockar för att skicka klassen till Göteborg.

Vi får den värld vi förtjänar. Ha en fin första maj! Kram