tisdag 30 oktober 2012

Prisat vare Kaoset...

Jag har ett jobb som är lätt speciellt. Ett sånt där galet ett, som vissa dagar innehåller massor av ångest, elände och död. Ansvarigt till tusen är det också, jobbet jag begåvats med. Somliga dagar hinner man med att känna nästan allt bara på en förmiddag... så där så att man nästan inte vet vart man ska ta vägen. Så där så att man känner sig vettlös som skrev på anställningspapperna...

Och då är det skönt att, när man väl kommer hem, bli anfallen av en hel flock barn. Sparka undan lite skor i hallen, hitta handdukar på försurning och flina åt det allmäna stöket. Titta på den gigantiska trivselhögen med papper och konstatera att den inte krympt. Mysmöjligheterna blir många med en bunt ungar. Pussa på flera stycken. Tjafsa lite om någon orättvisa. Brottas lite. Det är härligt att komma hem till de roliga ideernas hemvist. Relationerna funkar fint, lite Kaos på "dom rätta ställena" är riktigt befriande.
Vissa dagar är det helt enkelt underbarare än någonsin att komma hem till Kaosfamiljen. Så där så att man nästan blir tårögd. Plötsligt får strofen Kaos är granne med gud en helt underbar innebörd... Kaos kan vara helt underbart, jag älskar mitt Kaos... Nu är det dags att gå runt och titta på några sovande och varsamt puffa tonåringen med kompis från datorerna. Sköt om er allihop

Ps. Tack för era mysiga och kloka kommentarer också förresten... någon dag ska jag svara, kommentera hos er osv men det är inte idag, Kram på er

söndag 28 oktober 2012

Underbara, älskade och hatade tonår...

Kaosmodern har just börjat trampa på en gammal bekant men samtidigt helt ny stig. Tonåren, jag upptäcker att jag börjat processa tonårstiden, min egen, andras och på något sätt då också barnens blivande. Jag tänker tonår, pratar med tonåringar och drömmer tonår.

Ända sen jag själv var tonåring har jag haft kontakt med strax tonåringar, tonåringar och nyss tonåringar på en massa olika sätt. Det har hittils varit både utmanande och spännande. Jag har lärt mig massor. Senast igår kom jag in i en facebookchat med en kille som jag jobbade med för 22 år sedan, när han var tonåring. Han var ett år yngre än Storebror är nu när han fick LVU och vi träffades. Till viss del hade vi olika bilder av saker så det blev blev både intressant och tänkvärt. Tonårstiden är omtumlande för de flesta, för tonåringen och men också för de runt omkring. Att skärskåda den från olika vinklar är spännande, häftigt men samtidigt lite jobbigt. Hur var det egentligen det där?

Kan tyckas lite onödigt att titta i backspegeln men jag tror att det är viktigt att göra det. Framförallt nu när man börjar "ha egna". Om man inte har lite koll på sig själv och vad man känner är det nog lätt att man blandar ihop sig och barnen. Eftersom tonåringar ofta känner väldigt mycket och är lite "känslo-otränade" så blir det naturligt att vi vuxna får uppdraget att få kollen på känslorna.

Bäddrar igenom Helena Harryssons "Släpp taget och håll i" igen. En bok som alla med tonåringar borde läsa. Mycket kloka tankar om att försöka hålla balans. Helena är en kvinna som är både klokare och ödmjukare än Jesper Juul (kan bero på att han har ett barn, hon har sex). Hon konstaterar att alla barn och föräldrar har sina processer och att det inte bara är tonåringen som utvecklas i det nya sättet att relatera. Hm, intressant... Vad tänker ni om tonåringar?

Nu ska jag titta på Sagan om ringen med henne, nästan-tonåringen... Ha en trevlig kväll Kram

fredag 26 oktober 2012

Pensionskoll och livet med rattmuff

För någon dag sedan hade chefen en genomgång om pensionssarande. Reaktionerna hos arbetsgruppen varierade en hel del. Allt från folk som hade björnkoll/ försökte skaffa sig björnkoll till de som mest skrattade åt fenomenet.

Förbi mitt huvud flög tanken på att jag får lön för 75% men jobbar så in i ... och att det dessutom kommer att synas när jag får pension. Men så lyckades jag vräka tanken igen. Påminde mig om att jag jobbar 75% för att jag vill det. Det är livskvalité för mig nu, inte om 23 år då jag ev kommer att gå i pension. Har man så att man klarar sig är pengar egentligen en världslig sak och mina tankar-torsdagar är guld värda.

Och så har jag läst en väldigt trevlig bok. Rosengädda nästa av Emma Hamberg. Ett citat ur den diskuterade vi rätt länge Mannen och jag. "Av alla former av försiktighet är förmodligen försiktighet inom kärleken den mest farliga för sann glädje". En intressant tanke. Om man med kärlek även räknar in vänskap så tror jag att det ligger en hel del i det. Tänk vilken ynnest det är att kunna välja orädsla.

Tänk vilken värld vi skulle ha om vi människor blev lite mindre rädda. Brydde oss mer och njöt av det vi har istället för att oroa oss över risken med att förlora status, pengar, saker och varandra. Dalai Lamas svar på vad som överaskar honom mest är intressant: ”Människan.
För att han offrar sin hälsa för att tjäna pengar.
Sen offrar han sina pengar för att få tillbaka hälsan.
Därefter oroar han sig för framtiden så att han inte kan njuta av nuet;
resultatet blir att han varken lever i nuet eller framtiden;
han lever som att han aldrig kommer dö;
sen dör han utan att verkligen ha levt. ”


Pensionssparandet må vara som det vill. Livet är här och nu. Dags att göra snöänglar och hoppsa-steg. Älska varandra och skratta som om det inte fanns någon morgondag. Wacko Wolfram har numera både full tank och rattmuff. Vi sänder WW kärleksfullatankar. Love is in the air :-) Kram på er

måndag 22 oktober 2012

Stökriket i sitt esse...

Storebror hatar passionerat sin blivande klassresa med allt säljande av korvar, underkläder och kakor. Han är för trött för att hålla på med sånt där, nästan för att kliva upp över huvud taget. Mailboxen är nästan full av saker som vi borde gjort. Skickat pengar hit och dit, kört någonstans, stått i en garderbob och fyllt i scheman. Lillebror har ett sammanbrott för att han inte får spela. Lillasyster ligger och visslar, klagar över att hon inte kan sova (konstigt, vem kan sova när man visslar?). Storasyster har sedan någon vecka tappat bort sin vinterjacka, finns inte en ledtråd på vart den kan vara. Inte ens lillebror, som annars brukar ha koll på det mesta, har sett till den. Hela källargolvet är fullt med chips och godispapper.

Men vet ni vad, jag trivs. Det är så här det ska vara. Livet i Stökriket är fint. Ikväll har jag flätat Lillebrors Padwanfläta, läst Harry Potter för Lillasyster, kramat Storasyster som ska sova hos kompis och till sist försökte jag "knyckla ihop" Storebror. Vi skrattade nästan så att vi grät Storebror och jag, tänk att jag ska ha sån otur och alltid råkar hamna i någon form av underläge ;-).

Stökriket, visst blir man lite trött ibland men här är bråk, stök, kärlek och hemtrevligt. Här är hemma. Det är här vi bor och så här vi är. Tur som ett tok har jag, tacksamheten är enorm!

söndag 21 oktober 2012

Trytande ork och tagande och givande...

Ni vet ju att den här bloggen inte bara visar upp hur vackert, perfekt och strålande Kaosmodern har det. Här redovisas inte diverse lyckade projekt och inredningsstilleben heller. Sköter just nu Bloggen lite styvmoderligt men det är så det måste få vara. Det är ju det bästa med en Blogg, man gör så mycket som det passar en.

Efter den intensiva känsloveckan gick luften ur. Inte för att livet riktigt tillät hel urluftning på grund av lite fotbollsträning och borstökande från gårdagens 42 årsmddag men ändå. Hänga armarna rätt ner, äta och ta igen sig är riktigt skönt när luften gått ur. Var sak har sin tid. Ta det lugnt har också sin tid.

Har upptäckt att cykling vid älv och skog fungera yppeligt för sortering av tankar och laddning av batterier. En av dagens stora tankar var om vikten av att få ge. Middagen igår innebar att jag bjudit hem ungefär så mycket folk som huset tålde och gemensamt för de flesta var att de, trots att jag uttryckligen sagt ifrån, kom med något. Helt ovetandes om varandra så kallade i stor sett alla det de kom med för opresent. Choklad, blommor, frukt, godis, skorpor, ostkrokar, kakor och älgfärs! Ja men underbara charmiga, man bara ler och tar emot.
Till och med skogen, även när den är frostnupen ger. Som här i form av världens naturligaste blåbärsglass ;-). Någonstans här började jag tänka att det är så det ska vara. Alla behöver ge. Inte alltid så där direkt men ändå. Relationer och möten, oavsett vilka om de fungerar bra, innehåller alltid ett tagande och ett givande. Till och med barn, klienter, patienter behöver få ge för att det ska fungera och bli bra. Människor som ger behöver ta emot och få, människor som brukar få behöver ge. Världen strävar efter balans och vi borde i större utsträckning också göra det. Vad tänker ni om tagande och givande? Kram

fredag 19 oktober 2012

Fart och fläkt men varm i hjärtat...

Och livet bara rockar på. Födelsedag i onsdag och detta är en underbar familj att fylla år i. Presenterna är personliga och kramarna många. Det känns alltid som enormt många människor när de kommer in med sina fina gäsp-ansikten och sjunger. Varm i hjärtat blir man.

När det gäller jobbet däremot så kände jag ungefär alla känslor under en dag. Kontentan blev att jag blev full i skratt då det var så galet. Nästa år tror jag att jag tar ledigt på födelsedagen.

Och så tonåring och nästan tonåring. Det är härliga utmaningar att hänga med men riktigt roligt. Jag har hittat en guru som funkar fint, Helena Harrysson. En kvinna med enorm klokhet. Hon har skrivit två böcker som jag blir varm i hjärtat och ler av att läsa.

Och fylla år, det är ju för härligt. Massor med grattningar på facebook från människor som betytt/ betyder mycket, som gjort avtryck på en massa olika sätt. Att le igen.

Imorgon har jag bjudit in till 42 årsmiddag. Hösten har varit så regnig och trist så jag tänkte att det är läge för att liva upp den lite. Det blir en massa folk så vi behöver laga mycket mat. Nåja, på rullande stenar växer ingen mossa och varm i hjärtat är jag hela tiden. Sköt om er. Kram

måndag 15 oktober 2012

Frukost i stökriket...

Så här såg det ut klockan 09.00 igår morse. Frukost värdig Drottningen i Stökriket. Lite levande ljus kan göra underverk på det mesta ;-). Och äh, alla kan väl inte ha ett sånt där lugnt och jämnt tempo. Mellan varven kan jag vara extremt duktig på att ta det lugnt och sen gör jag ett sånt där jätteryck då jag hinner med ALLT, både möjligt och omöjligt... Som tur är blir det inte så ofta.

Nåja, som vanligt, även om jag brukar misströsta lite, i mitten så fick jag ihop pusselbitarna i alla fall ungefär till slut. Mannen dumpar mig inte (jag är rätt tacksam, skulle förstått honom om han, när han kom in i sovrummet klockan elva på kvällen och jag "bara skulle hänga upp en tapetvåd", hade bestämt sig för att skaffa ny fru. Imponerande att han inte gör mina projekt till sina problem). Tror nog att det blev en rätt underhållande historia för alla de som dök upp på gårdagens klädbytarkväll också. Hm, jo, även det hanns med... låt oss glädjas åt våra olikheter. Världen behöver verkligen både kloka jämna människor och såna här "ryckvisa" impulsiva typer, tror jag...

Mannen, Storasyster och Lillebror har godislöfte. Då blir det mycket karra till Kaosmodern. Chips en vanlig måndag funkar fint. För att jag är värd det... Och så har Wacko Wolfram blivit förärad med full tank. Den gick nämligen BÅDE lördag och söndag, flera gånger, även om det regnade. Så vi tänker kärleksfulla tankar och låter den stanna ett tag till då. Kram på er


söndag 14 oktober 2012

Jag ska aldrig mer vara energisk...

Lek med tanken att dagens vansinniga projekteri lett till att ni klockan 01.50 har en säng som inte går att lägga sig i eftersom den är full med allsköns båte som du inte vet vad du ska göra av. Betänk sedan att nattvandringen till din säng alldeles strax startar och det får inte plats någon fler än Mannen, som redan sover, förrän du listat ut vart alla sakerna ska. Fortsätt sen och tänk dig att köksbordet, där alla kommer att vilja äta frukost om ett par timmar ser ganska likadant ut. Fyllt med råge...

Pax inte vara en Kaosmoder med energi imorgon. Funderar på att silvertejpa mina armar bak på ryggen... Känner mig liiite frustrerad över mig själv och ville bara säga det. Sådär så att jag kanske kan förlåta mig själv och fortsätta med mitt "pryltetris". Det blir lätt pryltetris när man har ett litet hus och mycket saker. Flyttar man på en grej så blir det trångt och så måste man flytta en grej och då blir det trångt osv. Never ending story.

Kom just på vad som står på morgondagens program, jösses... Med piskan på ryggen måste man göra underverk ibland... Sov gott på er. Kram

fredag 12 oktober 2012

Galen tid, galen skörd och andra galna saker...

Detta är resultatet från vår glömda odling. Nu kan vi svara ja på frågan om vi odlar vår egen mat. Sen att det bara blev ett endaste litet mål mat spelar ingen roll. Barnen vet i alla fall principen om hur man odlar potatis, majs och morötter. Det blir faktiskt litegrann även om man inte gör någonting...

Och så var det flickornas dag idag (igår). Mycket bra att det uppmärksammas. Flickor säljs, gifts bort och används till allt möjligt. Det finns många länder där det verkligen inte är självklart att tjejer ska gå i skolan eller någonsin få bestämma över sig själva och sina kroppar. Mannen och jag hade en massa diskussioner när vi var iväg i helgen. Bland annat kom vi fram till att man har mer överseende med män och gärna tycker synd om/ täcker upp för män i högre utsträckning. Dessutom kom vi irriterande nog fram till att det inte är så konstigt att killar har högre status, att tjejer funderar mer på hur killar funkar och bör försöka hålla ihop. Vad tänker ni om det?

Nu är det dags att krypa till kojs. Kram på er

tisdag 9 oktober 2012

Jag ska då aldrig....

Hur många gånger har man inte sagt den och fått äta upp det rätt rejält efteråt? Och så detta med att ha lite större barn. Barn som flinande spanat in ens egenheter. Gör en skojfrisk charader med temat Kaosmodern. Såna där saker som man inte kan svära sig fri ifrån o som får Mannen att vråla av skratt. I såna lägen är sjävhumor o självbevarelsedrift släkt med varandra. Tur att jag har lyckats skaffa mig lite av båda ;-)

Aningens lite ödmjukast har man nog blivit med åren också. Säger inte jag ska aldrig lika ofta. Mindre tvärsäker. Ibland slinker det ur en och då får man ursäkta sig. Och ja, jag vet att jag lovat att det varken ska bli inredning eller mode här i bloggen men förlåt. Jag kan inte hjälpa det. Måste bara få lägga ut bild på höstens bästa inredningsdetalj bredvid viktigast i dagens outfit.
Ps Mitt jobb må vara knepigt men jag är så tacksam över att jag inte måste försörja mig som snickare. Då hade jag varit den arga magra snickaren;-) Ds

söndag 7 oktober 2012

Glömde visst...

att räkna upp att vi även klarat ett gäng års matkaos, tvättkaos, hallkaos, logistikkaos, bilkaos och sovkaos (som räddas av 210 X 220 säng med tre täcken och sju kuddar). Antagligen är det tack vare vår lätt Kaotiska vardag som vi fann helgen så magisk.
Det kan också vara så att vi inte har det lika Kaotiskt längre eftersom vår yngsta är sju år stor och då beror magin på att vi var till ett magiskt ställe, Storforsen. Nåja, på tal om bilkaos så sjönk Wacko Wolframs reparationsfond till noll kronor då han vägrade gå igång när vi skulle iväg i fredags. Under en av omröstningarna på planeringsdagarna vann alternativet att göra slut med Wacko Wolfram verkligen en jordskredsseger. Inte ett lillfinger höjdes för vara-ihop-sidan. Frågan om vad vi ska göra med honom bordlades dock då viss oenighet uppstod. En utredning är tillsatt. Hittills har fyra olika alternativ framkommit och ni får gärna rösta och argumentera för vad ni tycker verkar bäst.

A. Lägga ut den på Blocket
B. Göra den till ett portabelt växthus (den går oftast vid fint väder)
C. Skrota den rakt av
D. Lägga ut den på Facebook under rubriken bytes mot något ätbart och en torktumlare

Ser verkligen fram emot era röster. Kram



lördag 6 oktober 2012

Planeringsdagar för ledningen i familjen AB

15 år, studerande i omgångar, två kollektivliv, 4 barn, 5 bostäder, 6 nya jobb, en massa dip, bröllop, sjukdomar, begravningar och vardagar senare. De två VDarna i familjen AB. ( Mannen o jag) är på 15 års firande/ utvärdering/ planeringsdagar.

Pratar, skrattar i umgås. Vi har klarat de här första 15 åren hyfsat intakta.Vi är rörande överens om att prova 15 år till. Kram på er

onsdag 3 oktober 2012

Plötsligt händer det...

att man sitter här framför datorn med hela huvudet fullt med häck-väck... sånt där hokus pokus från apoteket för att bli av med löss... Jösses, alla tre damerna har förärats med detta oönskade besök, gaaaaahhhhhh. Vi har klarat oss tidigare och jag har brukat säga att om vi lockiga får löss, Lillasyster och jag, så rakar vi oss. Lillasyster är dessutom otroligt håröm stackarn. Håröm, lockig och kam hör inte ihop. Vi brukar klippa dreads från Lillasyster när de blir för hemska. Nåja, vi kammade inte så värst mycket, konstaterade bara lusangrepp och sen häck-väck över hela huvudet. Vi avvaktar lite med rakningen tror jag...

Hanterar-höst... Sorry om jag drar in er men det är ju också för att skriva av sig som man har en blogg. Ett sätt att hantera känslor när de är så många, stora och motstridiga. Har just lagt vantarna på Anna Kåvers bok Himmel, helvete och allt däremellan. Om känslor. Verkar riktigt intressant. Eller smaka på de här små citaten: *Glädjen blir också starkare för den som kan vara i sorgen.
*Vart du än går, ta med dig hela ditt hjärta.

Jag har lånat boken av en arbetskompis, just nu känns det som om den är en av de där böckerna jag kommer att behöva äga. Läsa sakta med eftertänksamhet, låta det kloka koka ihop i mig, gå tillbaka till den och låna ut den till andra. Dessutom tror jag att boken landar hos mig i rätt tid... Nu ska jag gå och göra mig av med häck-väcket. Sköt om er

Vad är detta för höst???

Ännu en påminnelse om hur skört livet är och att vi bara kan ta vara på den tid vi har tillsammans.
Man önskar att vissa saker aldrig skulle behöva hända. Den här hösten verkar ha klarare och mer av alla färger, även de svarta. Livet är grymt men också ändlöst vackert.

Ta hand om varandra Kram