måndag 30 juli 2012

Åh, nej, nu "laggar det" igen...

-Varför får han sitta där, han har ju suttit där hela tiden? -Men åh, jag var ju först... -Orättvist... -Sluta slita i säkerhetsbältet... -Men han slutar ju inte trumma... -Aj, sluta sparkas... -Vem är det som visslar? Tyst, vi behöver inte fler ljud... -Bort med din äckliga fot... -Men vad då, vad har jag gjort?? -Jag tycker att alla ska samsas... -Men åh, varför är ingen normal i den här familjen... -TYST!!! (en helt vanlig bilfärd i Kaosfamiljen)

Vid frukosten imorse sa Lillasyster plötsligt bara tomat,tomat,tomat, tomat, tomat i flera minuter. Sen skrattade hon och konstaterade att hon laggat fast. Sen sa hon fast fast fast i någon minut. När jag frågade vad man gör åt sånt sa hon: -Det är bara att vänta lite... man kanske kan kramas under tiden också... Underbara unge, den enda i Kaosfamiljen som både klarar av att tänka och har humor på morgonen...

Och frågan är om man inte kan dra ut Lillasysters tanke lite till den större världen också. I dagens IT samhälle förväntar vi oss att allt ska gå jättesnabbt och bara funka. Fix färdiga gräsmattor och plantor från plantskolan. Bilar som bara fungerar. Telefoner med väderprognoser, GPS och google så att i kan veta allt hela tiden.Snyggt och tip-top alltid. Kanonväder hela sommaren och glada obråkiga barn. Och så sköljer verkligeheten över oss som tsunamivågor. Regn, tjuriga föräldrar, bråkande barn och planer som går i stöpet passar liksom inte in i bilden av vårt föräldraskap och inte av semester heller.

Har funderat lite över mitt föräldraskap och konstaterat att skillnaden mellan mig som mamma för Storebror och Lillasyster är milsvid. Hade jag fått hoppa tillbaka lite så hade jag nog velat säga till mig att inte ta allt så allvarligt, ta det lugnt och kanske berätta om Lillasysters tankar om laggande. Antagligen hade jag inte lyssnat på det örat ändå, jag hade ju så fullt sjå med att räkna ut hur man skulle vara förälder :-). Alla föräldrar måste nog göra sina erfarenheter och förhoppningsvis blir man bättre och bättre. Även som förälder "laggar man ofta fast" på något. Mat, sov, kläder, ljust och fräscht, gitfter, säkerhet...

Med sex personer i familjen blir det gott om utrymme för laggar. Tankarna om att jag själv, barnen, släkt, vänner och andra situationer "laggar fast" tänker jag bära med mig tillsammans med receptet väntan och eventuellt en kram... En utmaning att se fram emot vid nästa laggande bilfärd? Jag rapporterar om jag lyckas med laggartanken eller om jag får en skrik-flip... Ha det så gott och kram på er

torsdag 26 juli 2012

Underbara tåg..

Sitter just i en tyst tågvagn, lite försenad men har det förnämligt ändå. Tåg är ett lugnt sätt att resa. Ingen har bråttom. Man "hinner med sig". Storebror o jag spelar wordfeud, Mannen o Lillasyster tuggar lite. Storasyster o Lillebror, som annars ägnat del av sommaren åt att slåss, delar hörlurar o myser. Genom att acceptera kaoset, komma ihåg sammanbrotten och le åt utbrotten nnjuter man desto mer av lugnet. Sverige är väldigt vackert från tågfönstret.

Om en stund ska vi nog bråka, studsa, sjuga, dansa, bryta ihop o hoppsa igen med ny energi. Återhämtning, att vara andas lite, fungerar. Tåget dunkar vidare, oavsett om vi bråkar, vilar eller äter. Länge leve SJ. Kram på er<3

onsdag 25 juli 2012

Kul att vara vuxen även i en sommar som inte blir som man tänkt sig...

Som vanligt sitter jag nu här och konstaterar att sommaren antagligen inte kommer att bli riktigt som jag tänkte mig innan. En massa trevligt folk som vi inte umgåtts med, härliga ställen vi inte varit i närheten av, mindre av vissa saker och mer av andra. Fast jag ler ändå eftersom jag faktiskt är vuxen.

Som barn blir man i hög utsträckning offer för en massa omständigheter som man inte kan styra över. De omständigheterna blir ärligt talat otroligt mycket mindre när man blir vuxen eftersom man bestämmer själv... Det finns vissa småsaker som väder till exempel som jag inte kan styra över men jag kan bestämma vad jag ska göra av dom. Ingen kör någonsin, iväg mig till IKEA, Bortmyrträsket eller en pyttestuga med en massa jämngamla dårar som jag förväntas leka med mot min vilja. OM någon ändå skulle lyckas med det har jag 1. körkort och bil (hm, nåja... jag kan väl låna en). 2. Förmågan säga nej och en mobiltelefon med en kontaktlista där det finns personer som skulle kunna frita mig om det behövdes. 3. Ett eget lönekonto och därigenom vissa möjligheter till att muta någon så att jag kommer ur situationen. 4. Erfarenhet som gör att jag förstår att saker inte alltid blir som jag tänkt mig men att det kan bli minst lika bra ändå i slutänden.

Det är underbart att vara vuxen och bestämma över sig och sitt liv. Har man familj behöver man förstås tänka på dom också men jag har ändå valen i sin hand. Och ju äldre jag blir desto friare blir jag. Jag kan forsränna om jag vill, göra hoppsa-steg i regnet, åka någon annanstans eller stanna hemma. Finns viljan går det mesta att ordna till helt enkelt. En sak kommer vi däremot aldrig förbi, det är Mannen och jag som har skaffat barnen, inte tvärtom och det behöver vi stå för. Om familjen har det jobbigt är vi ansvariga för att fixa till det. Som vuxen i ett i-land är jag inte ett offer, oavsett väder eller hur många barn jag valt att skaffa...

Ärligt talat så borde det vara en av de bästa gåvorna jag kan ge mina barn. Känslan av att det, förutom räkningar och plikter, också är urkul att vara vuxen. Jag kan göra i stort sett vad jag vill men inte allt samtidigt. Även en sommar har sina begränsningar. Tycker jag att årets sommar-prioriteringar inte var bra bör jag tänka mig lite nogrannare för inför nästa sommar. Under tiden kan jag ju njuta av årets prioriteringar så länge de varar... Kul att vara vuxen? Det vill jag lova, om jag vill kan jag fortfarande ha en sån här tårta.

Som tur är kan jag också välja att låta bli :-) Kram på er allihop

söndag 22 juli 2012

Tonåren- en naturlighet, inte ett problem...

Ja må han leva, ja må han leva... Mannen och jag har just varit ner i tonårshålan och sjungit för dagens (ja, eller nattens) nya 14-åring. Han log så fint mot oss när han satt brevid datorn... Vårt barn, på väg att bli karl och tänk så han har lärt sig på de här åren. Göra pizza och fixa med datorer, engelska, hålla i pengar och att samsas. Såna där saker som kändes osannolika för ett par år sedan. Det är otroligt häftigt att se vem han blommar ut till att bli och jag kan konstatera att han börjar vara mer och mer flygfärdig...

Läser just Jesper Juuls "Men fatta då" som handlar om tonåringar. En helt underbar bok med en väldigt fin ton. Han konstaterar att tonåren inte varken är en sjukdom eller ett problem utan en naturlig fas i livet helt enkelt.

Och jepp, nu har jag hittills bara haft en egen men jag har jobbat med tonåringar sedan -88 och jösses så mycket kloka och härliga ungdomar jag träffat. Klart dom inte är klara än... men det är inte vi som är 15-35 år äldre heller. Vi lär oss massor hela tiden, hela livet...

Och när det gäller "mammeriet" för Storebror så är uppfostringsdelen över för länge sen. Han vet redan det mesta jag ska säga redan innan jag sagt det. Nu handlar det om att resonera och finnas där när han, framöver, precis som en fågelunge ska breda ut vingarna och kasta sig ut i livet...

Så, grattis på Storebror förstås men mest grattis är det till Mannen och mig som hade så tur att Storebror ville "flytta hem" till oss för att lära oss en sån massa saker för sanningen att säga har han nog lärt oss mer än vi lärt honom och det har nog alla våra barn gjort. Klart det är en utmaning med tonåringar men jag gillar dom i alla dess former och att vara mamma till tonåring verkar hittills vara oerhört kul. så klart att man inte vet hur man ska göra allt men det är ju också naturligt eftersom det är nytt... Ni som inte har tonåringar än kan börja längta redan nu... Kram på er

lördag 14 juli 2012

Sveriges charmigaste hem eller vanlig Kaos-sommar?

Ja men alla gör det ju... Lägger ut små mysiga inredningsdetaljer som man tänkt igenom jättenoga och som liksom gör pricken över i:et. Då kan väl inte jag vara sämre. Men... eftersom vi är en Kaosfamilj så är det väl inte charmigt på det där inrednings-tråktidnings-sättet. Såg att det fanns en tävling om Sveriges charmigaste hem där man skulle vinna 30000 kronor till möbler och inredning. Jag funderar på att skicka in den här bilden:
och visst borde väl vårt hem platsa... Inte för att vi är så genomtänkta kanske men bron är ju vit och naturligt avskavd... Är det inte sånt som kallas chabby chic? Det enda som hindrar mig från att fota hela vårt hus och lägga in det i den där tävlingen är risken att vinna. Eftersom jag trivs vill jag inte ha inredninig och renovering för 30000. Jag vill inte ha någon praktisk förvaring, ni ser ju var vi förvarar saker, fungerar utmärkt tack. Vi ska ju alldeles strax ha de där sakerna igen ;-).

Nä, vi har alldeles för fullt upp med annat än att charma till hemmet (fast jag kan tycka att vi har det charmigt, på riktigt. Och inte för att jag är något mattesnille men jag har på egen hand, genom huvudräkning, kommit fram till en sak. Det är att i en genomsnitts-Kaos-familj blir det i runda slängar lika många diskussioner som det finns stjärnor på himlen per DAG. Alla diskuterar allt möjligt med alla och sen kan ju alltid någon komma och lägga sig i och då kan man diskutera det en stund. Så nej, bästa priset till en Kaosdrottning är nog inte renovering utan en cykel (fast det har jag redan) eller ett par öronproppar... Ha en trevlig helg! Kram

tisdag 10 juli 2012

Tjurskallighet, en superkraft?

Har funderat en massa på det där med olika egenskaper som man liksom har med sig. Att vi alla är födda till vårt liv med dess fördelar och nackdelar. Att man får ta det onda med det goda och att vi alla, oavsett vilka vi är behöver lära oss att leva med oss.

Just nu håller vi på att mäkla fred efter 4:e städkriget med Lillebror. Jo, Storasyster definierade det så efter att ha konstaterat att hon själv antagligen i allra högsta grad var inblandad i de tre första. Nu ska här sägas att detta är en Kaosblogg och vi brukar inte städkriga i onödan. Lillebrors rum gick inte att lägga in EN ENDA PINAL i eftersom det redan var saker ÖVERALLT!

Lillebror är en alldeles underbar unge men tjurskallig till tusen. Han gillar inte när någon säger åt honom vad han ska göra. En god egenskap sen när han blir egen företagare med sin charm, sina tankar om att ingenting är omöjligt och alla sina ideer. En riktigt superkraft att ha när man ska lära sig svåra saker också men en förbannelse när omvärlden kräver saker.

Superkrafter ja... Jag tänker att alla människor har superkrafter. Det kan vara lite vad som helst, som att man är snäll, kreativ, trofast, lugn, fysiskt smart, gladlynt, viljestark, flexibel osv osv. Men som de flesta superhjältar vet så tar det ett tag (för mig verkar det ta ett helt liv ;-)) att lära sig styra sina superkrafter.

För att kunna få ordning på sina superkrafter tror jag det är viktigt att vi alla (jepp, även vuxna) lär oss att hantera våra känslor. Annars blir det lätt att man gör praktiska lösningar på känslomässiga problem. Medicin, struktur, tillrättalagt liv och en Iphone när de egentligen behöver lära sig att hantera sig. Och nix, jag är inte helt emot varken lite praktisk anpassning, medicin eller struktur men tror ändå hårt på att man måste lära sig hantera livet och sig själv oavsett. Och det ligger lite i debattartikeln som jag länkar till men samtidigt är det rätt lätt för en karl i 60 årsåldern att moralisera och raljera. Det är inte direkt ovanligt att 60 åriga män aldrig varit föräldralediga och förväntats ta helhetsansvar för logistik och relationerna i en familj.

Nå, vad tänker ni andra superhjältar... Vilka superkrafter har ni och vilka nackdelar- fördelar är det med dom? Vi är alla superhjältar i vårt liv. Kram på er

söndag 8 juli 2012

Tack än en gång facebook och allting har ett slut...

Plötsligt är den här, den där dagen ni vet... Man har vilat sig i form, har medvind, kraft i arm och mod i barm, nedförsbacke, god hårdag och stor draghjälp från facebook. Plötsligt hände det och som den sanna Kaosperson jag är körde jag igång lite överallt. Från källare till nock helt enkelt. Inte ett rum var orört och jag smög runt med min sökarblick. Vände på allt möjligt och insåg hur OERHÖRT långt ifrån minimalistiskt detta hem är. Om någon skulle sno hälften av våra grejjer så är vi fortfarande att betrakta som maximalister (så nej, Kaosbloggen kommer inte att byta namn eller upphöra)... Kaoset består...

Och tänka sig så bra internet är i allmänhet och facebook i synnerhet, hur klarade vi oss utan innan? Draghjälpen från facebook var gruppen Bortskänkes/bytes-ges/ mottages-doneras. Man kan lugnt säga att jag varit framgångsrik där och framgångar ger ju som bekant mersmak. Jag har bytt en framkallningsapparat med allsköns olika tillbehör, som jag inte använt på 13 år, mot två kilo köttfärs. Sen gjorde jag en kille väldigt lycklig över att få ta med sig vår minsta skrotcykel, den som alla barnen lärt sig cykla på, hem till sina barn. Jag är även kraftigt på gång att bli av med en antik soffa, två coola men knasiga solstolar, två till cyklar, hälften av våra gatkritor, frisbee (behöver man fler än två?), trickskidor, en trappgrind, ett fotbollsmål, ramryggsäck och diverse annat smått och gott som har bott färdigt hemma hos oss. Jag ger bort rubbet, om någon prompt vill byta får det vara något ätbart, vi behöver inte en pryl till. Vi sitter nöjd kan man säga och tacksamheten finns där.

Tack så hemskt mycket alla sakerna. Vi har haft väldigt roligt men nu är det dags att ni förgyller tillvaron för någon annan. Någons skrot blir en annans skatt. Och bra, både för miljön och sinnet att göra någon annan nöjd. Det är en riktig fröjd att ge bort grejjer som kommer till användning någon annanstans istället för som Henrik Schyffert konstaterade i sin show ljust och fräscht "ligger i garderober som ex relationer och ropar åt en -vi som hade det så bra, varför övergav du mig". Om jag i framtiden kommer på att jag behöver en nära relation med en framkallningsapparat kan jag väl köpa det då om jag ger rackarn i att starta en massa nya relationer till saker så har jag säkert råd också.

Så, imorgon ska jag invänta de personer som tänker starta relationer till mina gamla grejer. Utan minsta svartsjukescen tar jag farväl. Alla relationer har ett slut och om det är bra relationer så kan man le i efterhand. Det är inte meningen att något ska få pågå för evigt och ibland kan man inte göra mera för varandra... Människor är svårare att släppa än saker men ibland måste man låta varandra gå vidare. Hur ska vi kunna låta varandra gå om vi inte ens kan skiljas från en frisbee eller en soffa?? (OBS, ny tanke, kanske blir det ett helt nytt inlägg) Vad tänker ni om det här med att släppa saker och personer??? Kanske finns det fler gemensamma saker... Som att de flesta prylar behöver precis som mänskliga relationer någon form av underhåll... Hm... Något att fundera på imorgon, vad tänker ni?

Ha en fin söndag Kram

torsdag 5 juli 2012

Tjatfrihet och Manana Manana...

Idag skulle vi åka direkt efter frukost, vi kom iväg lite efter två... Eftersom jag är ledig i veckan och inte var i någon som helst tidspress såg jag till att njuta av tiden som väntandes i stället för att bry mig allt för hårt. Likadant för någon morgon sedan, då konstaterade jag att stora barn inte behöver sin mamma så där skriande på morgonen så jag tog en låång cykeltur istället för att tjata om kliva upp och frukost... Ikväll, när jag hade gjort middag, ropade jag till familjen:
-Nu finns det mat, säg till när ni alla är samlade så att jag kan komma och göra er sällskap...

Försöker hålla mig lite Manana manana... Gröt till lunch/ frunch gör att vi alla kommer ikapp och förresten behöver man inte äta det heller om man inte vill. Det är inte jag som blir hungrig. Tjata så lite som möjligt... Sommarlovet är långt och det behöver inte måstas hela tiden. Tvärtom! När ska vi ta det lugnt om vi inte gör det nu? Tid för ingenting är klart underskattat. Det är ju nu som allt vi lärt oss och varit med om under året ska smältas... Det är nu vi ska komma ikapp oss lite. Göra några bokslut, fundera på riktningen och ta fart inför nästa år... Lugnt och skönt och världen blommar så här vackert.

Mitt i mitt bara varande så kommer ofta tankar, diskussioner och klokheter till mig på olika sätt. Helt underbart. Bland annat har jag diskuterat/ funderat på huggormar, Rot och Rut, den stora/ lilla odödligheten, kärlek, könsroller, konstanta personlighetsdrag, hur man ska göra för att inte vara så rädd om barnen så att man inte vågar låta dom leva, relationsoskicklighet, tvångsgifte, hamsterbeteende och att gnälliga personer kan vara rätt roliga om man inte är allt för nära släkt med dom... Säkert blir det en och annan blogg om något av detta, men inte än, Manana manana... Snart behöver man klättersele för att ta sig in i Kaoshallen, samma sak där. Det blir tid för det när andan faller på...