fredag 31 december 2010

Gott Nytt År och trevliga nyårslöften

Nytt år och nya förutsättningar brukar många tänka, nyårslöften, att man ska börja eller sluta med saker... Mina nyårslöften brukar vara lite annars. Jag brukar mer rabbla upp saker som jag är nöjd med och ska fortsätta med. Känns bra, jag gör det i år också.

1. Välja roligheter och skratta så ofta som möjligt
2. Älska barnen, Mannen och mig själv så ofta jag kan
3. Göra mig av med skor och kläder som inte är bekväma
4. Röra på mig när det känns vettigt och roligt
5. Hänge mig åt att njuta av nuet och vara nöjd och tacksam så ofta jag kan.
6. Dricka tekopp med Mannen så ofta som möjligt
7. Att i möjligaste mån tänka på miljön
8. Se till så att jag håller och inte kör slut på mig, unna mig vila
9. Låta bli att be om ursäkt för att vi har stökigt, fortsätta att göra praktisk politik av att det finns viktigare saker än ordning.
10.Att låta mig inspireras av Jean-Jaques Roussau som år 1754 sa:
Varje gång vi vill ha något vi inte har råd med, blir vi fattigare oavsett vilka resurser vi har. Varje gång vi känner oss nöjda med det vi har, kan vi betrakta oss som rika, hur lite vi än i realiteten äger.
11. Hitta min bok Hur barn förändrar ditt liv av Harriet Goldhor Lerner eller köpa två stycken (man ska ha två av sina bästa böcker, så man kan låna ut dom)
12. Försöka låta bli att bläddra i inredningstidningar

Ojsan, 12 nyårslöften, men lagom förlåtande så de funkar nog. I juni utvärderar jag och kollar så att jag inte har ställt om kursen helt åt skogen under året. Gott Nytt År på er alla söta. Kram

onsdag 29 december 2010

Behöver vi lite snöstorm ibland?

Ibland blir man nästan full i skratt. Vi människor planerar och ordnar. Stressar över massvis med saker. Ringer från mobiler och skickar efter via datorn. Tror att vi kan bestämma precis hur allt ska bli och att vi kan fixa det perfekta. Jag tänker att vi behöver lite snöstorm, magsjuka, smällkallt eller askmoln för att begripa. Begripa att vi är såå små... Att det finns en massa saker som man bara kan förhålla sig till... Att det inte finns någon som alltid kan få som den vill... Jag tänker att vi de senaste 20 åren blivit extremt korkade och dåliga på att vänta och handskas med livets överraskningar.

När jag var runt 20 så flygliftade jag ofta. Skjuts till flygplatsen och sen var man där tills man kom med, helt enkelt. Utrustad med en väska som var skön att sitta på, lite pengar och en kortlek satt man och väntade. Ville det sig illa fick man sova över. Det känns som en helt annan värld. Nu förväntar vi oss att allt bara ska funka och annars vill vi åtala någon (och det gäller även många 20 åringar har jag märkt). Vi vrålar på SJ, skriver arga mail till SAS eller anklagar någon på kommunen istället för att förlika sig med situationen, låta armarna hänga en stund och sen göra det bästa av det. Ständig uppkoppling med mobiler, bredband, GPS, Mp3 och allsköns tekniska saker samt garantier gör att vi tror att vi ska slippa utsättas för oväntade saker och oplanerad tid. Som om det skulle vara det värsta?

Ibland blir utflykten ännu bättre av att köra vilse. Många av mina absolut roligaste minnen är i samband med att saker inte blivit som jag tänkt mig. Stunder när oväntade saker och oplanerad tid dykt upp. Jag har träffat människor som för alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. I många fall ger livets oplanerade krokar perspektiv på livet. Till exempel har överhängande magsjuka ofta gett friska helger och högtider en extra "skjuts". Jag funderar på att adoptera ett arabiskt uttryck som enligt Wikipedia både används av muslimer, judar och kristna är Insha-Allah, om gud vill. Klart man måste fixa en del själv och göra sitt bästa men livet är fullt av ställen där oro och planering inte hjälper, det handlar mest om att hitta humorn i det hela och flyta med. Jag hoppas på att snöa in med mina kära. Hoppas det händer er också, Insha-Allah ;-)

lördag 25 december 2010

Mm, dagen efter...


Med ett rödrutigt tyg över pingisbordet, massor med ljus och trevligt folk lurade vi hit Julfrid. Att sprida på ansvar och stress genom att göra knytkalas var strålande. 10 vuxna som hjälps åt och 10 barn som leker kan göra en rätt lugn julafton.
Även tomten lyckades vi lura hit. Kanske var det de andra barnen som drog. Storasyster hävdar nämligen skrattande alldeles bestämt att det finns en och annan i Kaosfamiljen, inklusive hon, som bråkat mer än vanligt i år.

Julafton är en spännande dag. Dagen efter, väldigt dagen efter. Idag är vi trötta och det är fullt med godis och julklappspapper överallt. I hallen hittade jag nyss en extremt kladdig fläck där hela släkten skulle kunna fastna i. En julda´precis som den ska va´. Kanske bäst att sanera fläcken innan några ur Kaosfamiljen fastnar samtidigt. Visst är det julstämmning om vi tänder levande ljus (för att slippa se stöket) och visst gillar vi varandra men så här dagen efter är det bäst att vi håller oss mätta och en bit ifrån varandra för att minimera explosionsriskerna ;-). En del del retas mer än vanligt och somliga har också väldigt lätt till tårar en dag som denna. Först ska jag gå på julkonsert i köket som jag nyss fick biljett till, sen fläck väck och efter det ska jag nog erbjuda mig att läsa högt för någon. Ibland kan man njuta av dagen efter ;-) Ha en trevlig juldag.

onsdag 22 december 2010

Kaosfamiljen har tomtar på loftet...


På facebook och bloggar vimlar det av duktiga nu-har-jag-jagat-och-själv-slaktat-grisen- typer. Och allt är vackert och strålande... Men det är ju inte en sån Blogg ni har kikat in på...

Julmaten är inte inhandlad och vi har inte skickat alla paket och julkort. Vi tror att släkt och vänner vet om att vi älskar dom, även om vi inte fått iväg allt i tid (annars får vi informera dom). Ibland har man så fullt upp med att kräkas, betvinga snö eller jobba så man får inte till det bara, det handlar inte om bristande kärlek. Vi glädjer oss över att ha en riktig affär i samhället och tänker handla upp resterna senast julafton.

Imorgon kommer kusinerna och vi har lovat kusinerna barnens sängar om barnen inte städar på golven (kan blir lite bråkigt). Tomte-eländet har vägrat dyka upp med madrasserna så det får jag ordna själv. En kompis föreslog att vi skulle börja ha gumboda-madrasserna i sängarna direkt från och med nu. Jag vet inte det... de är rätt halkiga och en del här har svårt att hålla sig i sina sängar med vanliga madrasser... men det klart, det skulle bli mindre tvätt. Undra om Gumboda-folket kan börja göra gosedjur och hur populära de skulle bli?

Vi kör inte vitt och stilfullt i år heller men vi har det riktigt bra ändå. Vi har mer en charmig jul. Vår julgran har alla färger och julkrubban har som synes tomtar på loftet. Imorgon kanske den ser annars ut. Jag har ärvt den av min farmor och vi fick alltid leka med den, alldeles underbart var det. Imorgon skickar vi det sista, sticker till badhuset, bakar pepparkakor med kusinerna och sen kör vi... Tänder ljus och luktar pepparkakor. Vi tvingar hit Julfrid oavsett om han vill eller inte. Julmyys...

Just nu undrar jag om Mannen gick in i en tvättpsykos efter att försökte bekämpa tvättens Killimanjaro som vi hade i källaren. Tror ni att tvättpsykoser visar sig genom ohejdat skottande på ställen där det inte behövs? Jag måste kolla honom... Nu ska jag nog göra en brasa och utmana honom i något spel...

Hoppas att ni får en fin jul där ni vilar upp er, gör snöänglar och strålar mot varandra... Hoppas ni också lyckas tvinga Julfrid att hälsa på er också. jag tror att enklaste sätter är att sätta sig ner ;-) Julkram

söndag 19 december 2010

Rekord, julstress och vad värre är..

Hipp hurra, Någon har slagit REKOORD!!! Den här gången behövde fem gosedjur, täcke, två kuddar, madrassen, golvet, Lego och hela Någon själv en riktigt seriös tvagning... Undrar om de tar emot kräksrekord på rekordbyrån? Kaosmodern drack "mors dricka" och åt vitpeppar i fem dagar, oroade sig för att hinna bli gravt alkoholiserad innan magsjukan gick över.. Lite bitter var jag ett tag, det ska erkännas. Mannen låg som en slips och klev upp lagom till att åka till jobbet. Nåja, sjukan är över. Det finns ingenting som går upp emot att familjen helt plötsligt blir frisk igen.

När familjen tillfrisknat så återkommer humorn och energin. Så det har hoppats runt och julpyntats. Julgodis har vi gjort både idag och igår. Nu är det inte något större problem, syskonen Stor gjorde egna projekt och syskonen Lill går ju numera att prata med så att man inte behöver oroa ihjäl sig för att skålla dom. När det gäller julstöket är det helt lugnt. Vi ska vara här i jul, en hel tomtearmé men det är bara "känt" folk som inte kräver krusade örngott. Knytkalas som vi samordnar via Facebook. Heja tekniken och heja att hjälpas åt. Julgodis och trevligt sällskap, vad kan gå fel? Världen kommer antagligen att finnas även efter den 24:e.

På tal om julgodis funderar jag på att försöka muta hit Jultomten lite före jul. För något år sedan önskade jag mig hela hinkar i julklapp och födelsedagspresent. Nu önskar jag mig madrasser... Gärna i teflon så att de är lätta att torka av när "rekordbarnet" slår till igen.

Under tiden som vi varit i karantän har jag läst Pia Hintzes fortsättning på Baby Blues och så har det hänt en del i världen. Det finns värre saker än magsjuka. Självmordsbombaren, tänk om han skulle ha lyckats. Och tänk i trygga Sverige? Vänd på frågan, varför inte i Sverige och menar vi på fullt allvar att det ska sitta massor med SÄPO folk beredda hela julhelgen? För att det finns galningar. Vi glömmer väl inte bort att de flesta muslimer också är upprörda. Även i Irak där någon sprängde sig själv och massor med människor till döds senast i söndags är de upprörda. Den här artikeln är fin och här ett hoppfullt reportage. Jag tror på Amos Oz, det är inte religionen som är farlig, det är fundamentalismen. Och rädslan, måtte vi inte låta den övermanna oss. Mer om det en annan dag. Magsjuka, julpynt och sånt blir rätt futtigt i det här perspektivet. Nu ska jag surra med Mannen som gått av sitt skift och jobbar kväll imorgon också. Kram på er

torsdag 16 december 2010

Vårt nya husdjur...


Praktiskt till tusen är det, vårt nya husdjur. Lillasyster har länge tyckt att vi behövt ett. Vis av tidigare erfarenheter och allt jag vet om Kaosfamiljen har gjort att jag varit tämligen skeptisk. Nu har vi tydligen skaffat ett, och inte vilket som helst. Vi har skaffat ett riktigt roligt husdjur. Det är en jättestor röd larv med snöre fram. Trivs bäst i backar men fungerar även på gator och trottoarer. Kan ha flera ungar på ryggen utan att tjura ihop. Så lätt så att barnen själva kan dra den. Äter själv gör djuret också, snö (och det har vi mycket av).På sommaren äter det inte alls och behöver ingen som helst stimulans, det verkar som om den går i idé då. Det perfekta husdjuret alltså.

Den enda nackdelen som Lillasyster upptäckt är att det är lite svårfostrat. Det "larvar sig" gärna och blir lycklig när det får bära någon i en liten backe. Så lycklig så att det försöker sladda och kasta av en. Jag fick den av Mannen i julklapp för några år sedan, Mannen tyckte att han varit oromantisk, jag tyckte att han var underbar. Jag förstod att den var bra redan då men inte att den var det bästa husdjuret man kan ha. Tydligen har de avlat fram fler: gumbodamadrassen... (Det var den jag skrev om för någon dag sedan Mångmamma)

Nu ska vi nog rasta husdjuret en stund igen. Ha en bra dag...

tisdag 14 december 2010

Och där fick vi logistik-ledigt...


Just idag är livspusslet inga problem att få ihop. Inte blev jag lyckligare för det. Kruxet är att pusslet just idag har en extremt tråkig färg. Magsjuka.... Och det är ju något som aldrig någonsin passar. Jag menar hade man haft ett helt oviktigt jobb hade man ju varit arbeslös... Och idag skulle jag egentligen ha gjort en jätterolig grej på jobbet... Nåja, vad är väl en bal på slottet? Nu kan jag ju passa på att lägga in Katarinas award och skriva 3 saker om mig.

1. Jag tycker att det är löjligt roligt med blommor och barn

2. Jobbar med vuxna missbrukare och trivs för det mesta riktigt bra med det

3. Tycker alltid att människor är intressantare än saker

Tack Katarina. Ok, och svårt att välja men jag skickar vidare till

Harpasione för att hon är en underbar sannningssägare.
Bina
som har bloggen Jag kommer aldrig överleva med livet i behåll (bara bloggnamnet är härligt).
Och så Eva för att hon skriver, funderar och reser. Det skulle jag också vilja göra när jag blir "större".

Ha det så fint allihop och ta hand om varandra. Nu ska jag njuta av min logistikfria dag. Kanske ska jag åka lite madrass med Lillasyster (hon och jag är friska, än) Kram

söndag 12 december 2010

Var vore vi utan Nördar och personer med ADHD?

I fredags var Storebror, Storasyster, Mannen och jag på bio. De mindre syskonen var med mormor och morfar. Vet inte om det någonsin hänt förr att vi gjort något med bara syskonen stor. Häftigt att ägna sig åt bara syskonen stor och ärligt, det är ingen sak att gå på bio med en 12 åring och en 10 åring när man är van att ha två till, vara en flock.

Vi såg Harry Potter och den var jättebra. Och så tänkte jag på alla miljoner människor runt om i världen som läst böckerna och att det finns en och annan Harry Potter nörd... Hm, undrar om inte alla samhällen behöver nördar? Människor som verkligen kan snöa in på saker och inte ge sig förrän det vet ALLT om någonting. Vi har väldigt mycket av samhällets utveckling att tacka nördarna för. Människor som har vigt sitt liv åt att fundera på enskilda saker och vidareutveckla sina ideer. Människor som inte slutar bara för att folk säger att det är fånigt eller omöjligt. Såna som precis som Edison är beredda att misslyckas extremt många gånger innan de lyckas en endaste gång. Heja nördarna helt enkkelt...

Och så kan jag väl passa på att slå ett slag för alla personer med ADHD också. Jag tror inte att ADHD är något nytt fenomen. Det har nog alltid funnit personer som inte är lagom. Det är de som har tillräckligt mycket energi för att bli entreprenörer, egna företagare och nybyggare. Vi har nog allvarligt talat en hel del och tacka ADHD personerna för också. Är det inte såna personer som tar i, tänker "utanför boxen" och för samhället framåt?

Och när jag tänkt de tankarna klart ser jag att jag fått en Award från Katarina. Mysigt, Jag blev jätteglad, nästan lite rörd men tyvärr får den vänta tills imorgon. Nu ska jag sy upp ett lucialinne, dricka te med Mannen och prata om veckans logistik... Kram på er

torsdag 9 december 2010

Plötsligt händer det...


Veckan har gått i alligatorns tecken, lite mindre soligt och varmt bara. Så fort jag inte haft något jätte-måste på överlevnadsnivån för mig har jag lekt alligator. Ofta vet jag det men jag gör det inte, nu har jag lyckats. När jag koncentrerat mig på att göra det jag riktigt måste och sen bara vara, kommer energin smygandes på mig igen. Naturligtvis kräver det verkligen sin kvinna att bara gå förbi trivselhögar och dammråttor på väg till soffan men jag gillar resultatet. När jag vilat mig i form är jag nöjd med både mig själv och tillvaron (även om det råkar vara aningens stökigt). Och när jag är i balans är jag bättre på att sortera ut vad som är viktigt/ mitt problem osv. Då bränner jag inte en massa energi på saker som jag inte kan göra något åt till exempel.

Riktigt roligt är det med vår lilla samarbetshärva också. Så här i lusse och tomtetider är den riktigt aktuell. Vi har några kompisar som vi liksom byter allt möjligt med. Allt från salvor och sjörövarlappar till kryckor, skidor och barn. Jättekul att kunna bidra i härvan och guld värt när man själv har behov av något.

Så, hoppas att ni också kan leva lite alligatorliv mitt i decemberhetsen.

måndag 6 december 2010

Vardagskvalité?


Känslan av att gå barfota på en sandstrand har känts lite avlägsen ett tag ;-). Resan var alldeles underbar men vardagen tar över när man kommer hem. Naturligtvis, det är som det ska vara. Semester i alla ära men det duger inte att gå och ha en värdelös vardag och bara längta till nästa semester. Jag skulle vilja vurma för ett nytt ord, vardagskvalité... De där små små sakerna i vardagen som betyder så mycket...

I samma veva som jag tänker vardagskvalité så börjar jag tänka på det där med vuxentid. Det där att man ska boka in tid för att vara vuxen och partid utan barn. Känner på ordet, ett underligt ord, vuxentid... Jag får för mig att jag är vuxen hela tiden och att jag prioriterar vad jag ska göra med min tid. Visst är det trevligt att sticka på bio eller äta något utan barn men det blir som en parentes. För mig spelar det tusen gånger större roll hur vi har det i vardagen. Hur mycket vi lyssnar på varandra, skrattar, skojar och bryr oss om varandra en vanlig tisdag Mannen och jag. Har vi det inte bra i vardagen så blir det lätt pannkaka av en middag. Vuxentiden finns för det mesta även i vardagen, någonstans, även om vi har fyra barn. Någon gång sover de eller är hos kompisar...


Och så julafton, denna dag då "det smäller". Stora delar av världen laddar för en enda dag. Som om det viktigaste var vilka julklappar man lyckas skrämma ihop... När det kommer till kritan är Julafton faktiskt också en engångsföreteelse, en parentes. Julhelgen och stämningen är det viktigaste. Och lagom till jul kan det ju passa att bli tacksam över att man inte tillhör dom som är utan och utanför... Då vore det inte roligt varken med ledighet, vuxentid eller jul...

Sköt om er och hoppas ni har en hyfsad vardagskvalité, hoppar fram bakom kylskåpet och skrämmer er kära eller bara kittlas lite. Har ni inte gjort snöänglar eller några hoppsasteg i veckan så är det kanske dags... Kram på er gott folk

onsdag 1 december 2010

Aktivt lat...

Jag tror att det finns olika sorters lathet (eller sätt att vara utpumpad på). Ibland är man passivt "lat". Sitter och hänger armarna och tänker att man borde allt möjligt. Jobbigt till tusen.

Andra gånger, som ikväll är man aktivt lat. Man känner sig utpumpad, vet om att man är det och väljer aktivt att inte göra ett skvatt. Tänker att om jag bara vilar upp mig så återkommer energin. Jag tror mycket på aktiv lathet och brukar dra med mig Mannen i "det aktiva lat-träsket". -Hörrö, nu gör vi ingenting, vi orkar inte...

Ikväll är en sån kväll... Vi gör ingenting mer än den absoluta extrema måstenivån. Imorgon har nog energin återkommit, eller i övermorgon... Jag tror stenhårt på att aktiv lathet är nyttig både för kropp och själ..
Kram på er