torsdag 31 december 2009

Nyårslöften


Förra året gjorde jag 10 nyårslöften och jag tror nästan att jag har hållit dom. Som vanligt beror det mest på hur man har utformat dom. Här är redovisningen:

1. Att försöka låta bli att ursäkta för att vi har stökigt, att göra politik av att det finns viktigare saker än ordning check

2. Att behålla mysmagen, dvs fortsätta att äta godis och glass när nöden kräver det check

3. Att välja roligheter så ofta som möjligt check

4. Att i möjligaste mån tänka på miljön check

5. Att sova på hotell / i egen säng så fort jag får en chans check

6. Se möjligheter och skratta så ofta jag kan check

7. Gå och lägga mig tidigt någon gång check

8. Vidareutveckla min förmåga som kaospilot check

9. Älska omgivningen och mig själv i den mån det går (inte känna skuld de stunder jag önskar att jag var singel utan barn) check

10. Att låta mig inspireras av Jean-Jaques Roussau som år 1754 sa:

Varje gång vi vill ha något vi inte har råd med, blir vi fattigare oavsett vilka resurser vi har. Varje gång vi känner oss nöjda med det vi har, kan vi betrakta oss som rika, hur lite vi än i realiteten äger. check

Jag tycker att dom var rätt bra. Jag tror att jag behåller alla utom nummer 1,5,6 och 7.
1. Att göra politik av att det finns viktigare saker än yttre ordning.
5. Att vara glad över att jag vaknar brevid en rufsig någon som tittar på mig med kärlek i blicken.
6. Att fylla 40 under året och jobba på att alla rynkor blir skrattrynkor
7. Dricka tekopp med Mannen så ofta jag kan

Där satt dom... Gott nytt år på er Bloggvänner... Kram
Ps. Jag måste nog lägga till ett 11:e, att snacka politik, jag står inte ut med tanken om att SD kan komma in i riksdagen... Det är inte mycket vi svenskar saknar och över 200 år sedan vi var i krig, så vi fattar inte mycket, vi skulle nog också fly... Ds

söndag 27 december 2009

Show med avslutande modevisning på tåget


Vi gav alla utom Lillasyster åksjuketabletter när vi skulle åka X-2000. Det gick hur bra som helst... ända till Lillasyster hostade till litegrann i mitt knä... sen kom det något mer än bara hosta, både i mitt knä och över hela henne...

MANNEN!!! KRIS!!! Mannen är att även han en hejare på att styra upp Kaos, han vet hur en slipsten ska dras. Nästan osynligt halade han fram påsar och papper, lotsade Lillasyster till toan och sen ut för lite frisk luft. På rekortid var de gamla paltorna nertrollade i påsar och både Lillasyster och jag satt vackert nytvagade och ombytta i klart chicare dressar. Behöver jag säga att applåderna till vår lilla show helt uteblev? Som vi har lagt ner oss på den här showen, dagens tågpublik verkar väldigt kräsen...

När vi kom hem var huset nästan översnöat... Hur mysigt som helst... men väldigt mycket skottning blev det. Vädrets makter är härliga. Vi människor planerar och försöker ha koll. Gör listor och uträkningar och sen ställer vädret till det för oss. Vi har skottat tre gånger idag. Jag tycker att det är häftigt att naturen är som den är. Visar oss hur små och futtiga vi är och att vi inte alls alltid kan få som vi vill även om vi är aldrig så vuxna. Som ovan ser bilen ut ikväll... Det är inte någon vild gissning att säga att jag kommer att åka buss till jobbet imorgon... Kram på er

onsdag 23 december 2009

En God vit Jul

Det verkar som om jul-lagen
säger att man bode vara i stresstagen
men mina vänner kom då ihåg
att hemifrån vi åkte tåg
alltså är vi inte hemma,
det är inte vi som ska bestämma
angående klappar tänker vi som så,
de vi inte fixat gör vi en teckning på

Vi taggar ner och gör vad vi vill
vad ska vi med krav och stress till
att bygga häftig brandstation i Lego är skönt
sen tittar vi ut och det är inte grönt
bobben fram och skorna på
snart blir det julafton ändå

Natruligtvis måste jag länka till den här kloka tjejen som skrev det som jag egentligen tänkt skriva här. Hon gav mig förresten recept på knäck i micron också. Underbara människa. Ni är underbara ni andra Bloggvänner också, jag blir lika glad varje gång någon kommenterat. Sprid kärleken... Tänd juleljusen och ta er en svängom runt granen och tokskratta... Julen är till för att vi ska vila upp oss och ha det bra. Nu tänker jag göra knäck i micron, rimma lite och spela låten Fairytale of New York en massa gånger... JätteKram på er och God Jul

måndag 21 december 2009

Ett speciellt dygn...

Innan vi åkte höll vi som vanligt på att bli galna. Den här gången var det vår sexåring som promenerade oss på nerverna. Han låg i hallen eller på köksgolvet och sjöng "skumtomtar är vi allihopa allihopa allihopa" i ungefär två timmar. Vi packade och han sjöng... Och så hade vi en sammandrabbning, lite paus och så började han sjunga igen. Det enda han sa att han ville med sin sång var att tåget skulle gå tidigare... Aghhh... Syskonens lösning på problemet var att de tyckte att de skulle reta honom /spöa honom till tystnad (och vips hade man börjat bråka med dom också). En lång stund var jag helt övertygad om att vi nästa gång vi åker någonstans kommer att spara pengar så att vi kan boka var sin helikopter... Mannen var mer inne på snålvarianten Silvertejp...

Väl på tåget fick vi med oss en fripassagerare. En tjej som hade plats i vår kupé fast dagen efter... Lite lätt skönt när vi utrett att hon var fel och inte vi. En sexpersoners familj stuvar man liksom inte bara in någonstans... Vi erbjöd henne att hänga med oss och att vi kunde knöla ihop oss men sen fixade konduktören en plats åt henne i en annan kupé. Det blev riktigt bra, säkert både för henne och oss. Även om hon var kvällens happening i vår kupé så var det skönt med egen säng.

Så varm i hjärtat man blir av att se sin morgonrufsiga familj titta fram på morgonen... Och att vi alla tar hand om varandra, busar, skojar och hjälps åt. Den enda missen vi gjorde var att ta X-2000 (påminn oss gärna om att det kan framkalla åksjuka). Det är riktigt häftigt att vara del i en hel flock... Visst, jag är drottning i Stökriket, Kaosmodern, men Kärleken till Mannen och barnen är konstant. Bra för att man har Kaos ibland och inom vissa områden gäller det inte alltid och alla områden... Kram på er Bloggvänner

lördag 19 december 2009

En God Jul


Jo nu är årets godiskreationer klara. Julankor, julormar och julspöken. Bara fantasin sätter gränser...

Imorgon packar vi och äntrar tåget söderut. Ska fira julen i Skåne som till vår förtjusning verkar ha klätt sig i vintervitt. Härligt... Att packa är numera en smal sak för Kaosfamiljen. Julklappar, kläder och lite välling. Barnen packar i sina ryggsäckar. Det vi glömmer anser vi att vi inte behöver eller också köper vi. Annat var det när vi packade blöjor, skötväska och två vagnar. Att resa när den yngsta är fyra år och blir förolämpad om inte hon också får ha en egen ryggsäck är behändigt. Som vanligt ska det bli underbart att åka tåg. Billigare än flyg, smartare än bil, miljövänligare än båda alternativen. Barnen jublar och dansar runt över att få åka sovtåg. Folk är inte stressade på tåg. Vad som än händer så är det inte vårat fel om vi inte tar oss framåt.

På tal om miljö så tycker jag att det är trist att klimatmötet i Köpenhamn inte gav något. Men å andra sidan är det kanske bättre att alla får åka hem och skämmas än att man författat något fånigt luddigt dokument som alla signerat men ingen skulle ha praktiserat.

Vi får se hur mycket bloggande det blir på ett par dagar. Om vi inte ses så ha en God Jul kära bloggvänner, hoppas ni får det riktigt lugnt skönt och mysigt med människor som ni tycker om. Detta är det bästa jag läst om julen på ett bra tag och här är, även om jag inte håller med om allt, en tänkvärd artikel om perfektionism. Håll om varandra, tänd ett ljus och mys i mörkret, snart är vardagen här igen... Julkramar

torsdag 17 december 2009

Julklappar och julkort


Jajamän, nu har jag köpt den första julklappen. Hittade den på macken, en film som barnen kan fördriva delar av julafton med. Hittade tydligen dagens absolut bästa leksak också. Köpte rattmuffar för att skicka iväg till två kompisar som drabbats av snö och inte är så vana. Det som muffarna var uppspända på blev dagens grej. Lillebror och Lillasyster har lekt i flera timmar med "rattarna" i papp (se bild). Sprungit runt och gasat och lagt i nya växlar. Jösses, barn är egentligen nöjda med det mesta. Kanske är det vi vuxna ( i ca 87,2% av fallen vi kvinnor) som stressar, pressar och förstorar allt detta med julen. Funderar förresten också på i hur många % av världens länder som barn får lika mycket allt de pekar på.... Följdfrågan blir förstås, är det meningen att barn ska få allt de vill ha och hur skulle världen då börja se ut? Nästa fråga blir väl hur stor är rymden så jag stannar där men det underlättar att tänka så när man ska planera julklappsinköp.

Nu håller barnen på att göra julkort av glittriga tapetrester och diverse annat. Våra julkort skickades idag, bara en dag för sent. Det tycker jag är fläskiga vuxenpoäng och Mvg. De som vi skickar julkort till blir nog glada även om de får julkort i mellandagarna. Vi får hoppas de blir glada även om 50% av barnen tuggar på bilden och de övriga 50% ser trötta ut också. På tal om trött så sov i två timmar efter att jag lämnat Lillebror på skolan. Lillasyster lekte och lekte. Ibland behöver man bara vila. Nu tänker jag studsa ut och mysa i snön kära Bloggvänner. Kram

måndag 14 december 2009

Angående Julfrid

Inte en enda julklapp är inhandlad, pepparkakorna är snart uppätna, inga julkort är skickade och granen står inte på plats. Det är inte så mycket annat heller som är på sin plats. Ändå känner jag lugnet. Det står tomtar överallt och vi spelar julmusik. Nu har jag vilat mig i form. Jösses, vi kommer att lösa det på något sätt. Antagligen innan den 24:e också till och med, vi har ju 10 dagar på oss.

Julfrid är en kille som inte kommer när man jagar honom. Han dyker upp när man minst anar det och oftast är han bara på blixtvisit i Kaosfamiljen. Jag har lärt mig leva med det. Och på något sätt är det lite magiskt. När man tänker att allt ska bli precis som man tänkt sig och bara måste måste bli det så vägrar Julfrid alltid att dyka upp. När man lossar förtöjningarna och tänker att äh, det blir som det blir och det blir jul den 24:e hur som helst så:

-Nä men hej Julfrid (och tänker man att han bara är på blixtvisit kan han stanna lite längre till och med)!
Kram på er Bloggvänner och stressa inte ihjäl er

lördag 12 december 2009

Hejdå kramar och fredsideér

Lillasyster skulle sova hos kompis. Packade och laddade till tusen. Klädde på sig och stod i hallen. -Är det någon som vill ha en hejdåkram? En hjord människor kommer och kramas. Storasyskonen ger så många kramar att Lillasyster måste säga att kramarna tagit slut innan hon kan gå ut genom dörren. Vilken tur vi har som har så många att krama. Det är häftigt med stor familj, det bara lite tid att komma sig ut genom dörren ibland...

Igår hoppsade jag en hel korridor med en frustrerad arbetskompis. Hon verifierade min teori om att man inte kan hoppsa och hata samtidigt. Och då tänker jag att min kompis som ordnat gruppen 10 hoppsasteg för en bättre värld på face-book egentligen borde få fredspris. Över 500 pers är medlemmar. Sen kunde Barack Obama få lektioner i hoppsasteg och sen kanske få fredspriset när hoppsa-stegen gjort verkan (det är nog fler än Obama som borde hoppsa oftare).
Och så en fredstanke till. Har ni tänkt på att det är stört omöjligt att sjunga Bä bä vita lamm flera gånger efter varandra och fundera på att mörda någon samtidigt då? Jag tror personligen inte att det går... Efter ha sjungit ett par gånger med arga rösten blir man automatiskt mildare i tonen...

Nu tänker jag gå och höja besöksstatistiken på badhuset. Kram på er

onsdag 9 december 2009

I väntan på...

Svärmor och svärfar var planen egentligen att göra en röjning. Vi får se hur det blir. Nu har Mannen och jag i alla fall gjort upp en arbetsfördelning som vi båda är nöjda med. Möjligtvis kan vi eventuellt göra ett litet ryck imorgon men troligtvis inte. Eftersom jag har känt i stort sett alla känslor under veckan så blir min uppgift att stå och se sliten ut. Det kommer inte att bereda mig några som helst problem. Mannens uppdrag blir att sitta med näsan i någon studiebok. Han har nyss börjat en ny kurs med massor av litteratur så det kommer att bli en smal sak för Mannen. Barnens uppdrag blir att vara studsande välkomstkommité och sen svansa runt Farmor och Farfars ben, visa dom saker och pladdra oavbrutet. Det kommer barnen att göra helt naturligt och med stor frenesi. Hur många tror att Farmor och Farfar kommer att bry sig om om vi har städat?

söndag 6 december 2009

Väck knäck

Att göra knäck och kola med ett gäng ungar är värdelöst. Var snälla och påminn mig om det nästa år...

Varje år samma miss. Vi laddar för att koka knäck. Barnen blir helt till sig i trasorna och vi vuxna blir allvarsamma. Knäcksmet är massor med hundra grader varmt och lämpar sig inte att göra med studsiga barn. Knäck är orimligt kladdigt och dessutom måste man vänta och vänta och vänta... När man väntat och väntat och väntat måste allt ske blixtsnabbt, just nu och direkt utan att någon har ett finger eller en pannlugg ivägen...

Om vi ska koka knäck nästa år har jag några idéer på hur det kan gå till. Varenda idé innehåller antingen silvertejp, sele, betong runt fötterna eller sovande barn. Koka knäck kan de göra när de flyttar hemifrån... Knäcken ska väck, tacka vet jag mandelmassegodis, det kan man ha roligt med...

Och så här i den perfekta högtidens värsta tidevarv, ni har väl inte glömt Kaosutmaningen. Jag tror att det är fler med mig som ibland vill läsa om annat än vita-ulligull-jösses-vad-vi-är-lyckade-och jag-är-redan-klar-med-julklapparna och gärna läser om ert Kaos (om ni har nåt men det tror jag de flesta har mer eller mindre).

lördag 5 december 2009

Jakten på den perfekta julen


Hade förmånen att få göra studiebesök idag. Ett lussetåg med små barn skulle gå av stapeln. Det var inte mina barn som skulle styras ut så jag kunde bara lugnt titta på.

Bredvid mig var det en liten familj som fixade med sin lilla tjej som väl var ungefär sex år. Det var håret, klänningen, bandet i midjan och glittret... Mamman hade en absolut åsikt om hur det skulle bli perfekt och pappan kämpade på... Mamman sa älskling (med den där jösses vad du är dum i huvudet tonen) till pappan hela tiden. Dottern ville helst springa iväg till sina kompisar men hejdades ständigt eftersom glittret inte satt som det skulle och det röda magbandet inte var slätt. Till slut var tjejen gråtfärdig...

Säkert var detta kloka och trevliga föräldrar men vad gör jul och stress med oss? Vad händer i jakten på den perfekta julen? Någonstans skulle man vilja säga (framförallt till mamman i wannabe perfekt familjen) "spela roll om hundra år", tror ni det är någon utom ni själva som bryr sig om magbandet inte är helt slätt? Och så undrar jag om vi vet om att det finns barn och föräldrar som lever i krig, som inte har mat för dagen och tak över huvudet när vi tror att livet hänger på om vi fått upp julstjärnorna i tid?

December borde inte behöva vara en panikmånad. Visst är det mycket som händer men vi borde kunna sitta ner och ta det lugnt. Njuta av advent. Nästa gång någon frågar hur det är ska jag säga att det är lugnt för det är det egentligen. Det blir julafton om 19 dagar oavsett vad. Bilden ovan är Tomtemaraccasen som jag skrev om för någon dag sedan. Den är gjord med kärlek och en stor portion kreativitet...

torsdag 3 december 2009

Ofunka veckan vs vänliga veckan


Först tänkte jag att jag kanske är en liten aning misslyckad och förvirrad eftersom veckan varit lite speciell. Men allt handlar som vanligt om perspektiv (en parkering kan, som ovan, vara vacker med rätt förutsättningar). Nu har jag kommit på andra tankar, jag har bara haft en vecka där jag varit ovanligt generös och givmild, rent ut sagt rar även om jag kan erkänna att det ibland tagit sig underliga uttryck.

Det där att jag tappar massor med vantar och mössor är ett exempel. Det innebär att jag ständigt fixar nya och någon annan blir varm gratis. Snällt till tusen, en variant av anonymt bistånd kan man säga. Att vara gravid, amma dygnet runt, bära ett barn genom magsjukor och snornätter för att sedan erbjuda enskild vårdnad till fadern är väl också rätt vänligt. I måndags fick Mannen hela bilen och idag ska han få en sån där vacker pappersjulstjärna (som jag inte kan få ihop utan hammare och spik) som sin alldeles egen. Och så har jag bjudit min omgivning på ett gäng gapskratt. Bland annat så förgyllde jag en kassörskas dag när jag gjorde slut med bilen in public och försökte ringa utan kontanter på kortet...

Shit, nu får jag nog byta approach, det går inte att att vara så här snäll för då riskerar jag att få massor med julklappar till ett hus som inte behöver en enda pinal till. Inte tror ni väl att Tomten löper amok bara för att man råkat vara lite snäll. Är det någon som i så fall vet vart man överklagar?
En cyberkram till er (om ni lovar att upplysa Tomten om att jag svär som en bortbindare och har uruselt tålamod)

tisdag 1 december 2009

Snabb rapport om jul-läget

Pepparkakorna är bakade. Barnen bakade i stort sett själva i söndags, det har sina fördelar med äldre barn och deras kompisar... Sex barn flög runt med tomteluvor och trixade och fixade. Det snabbröjdes lite ställen så vi kunde tomta till det och sen blev det tomtar till tusen.

Däremot ser det lite kärvt ut på julkortsfronten. Först rök barnen ihop om vem som skulle ha den tjusigaste tomteluvan. Efter en stund löste de problemet med att klä ut Storasyster till julgran och Lillasyster i luciakrona. Det var jättekul en hel liten stund.. Sen var det ett evigt bekymmer att alla skulle stå stilla utan att peta någon i örat eller göra grimaser (i såna här lägen känns fyra barn oändligt många). Det blev rätt sent men vi kämpade på... Vi har tappat bort en vanliga kameran så vi tog mobilbilder... Eh, det blev väl... sisådär... varenda kort är antingen ohjälpligt suddigt, har för få deltagare, tre av fyra ser inte kloka ut eller också ser man smockan hänga i luften...

Så, jag tror att vi ritar julkort i år och låter de som vill ha julhälsningar själva komma och hämta..