fredag 30 oktober 2009

Bebisar är underskattade

Det har varit diskussion om det här med pappor och föräldraledighet. De som är emot pratar gärna om anknytning. Anknytning till MAMMAN och bara till henne. Hon med stort M... Jösses säger jag bara. Stackars bebisar så underskattade de är, jag tycker att bebisar verkar kunna bra mycket mer än så. Det klart att om mamman ammar så knyter bebisen mest an till henne men min erfarenhet är att bebisen också knyter an till pappan om pappan bär bebis och grejar med bebis (som de flesta moderna pappor gör). Sigmund Freud som kom med symbiostanken föddes 1856 och då tror jag inte det var speciellt vanligt att pappor tog del av sysslorna med bebis.

Dessutom tror jag att de som funderat på anknytning och symbios har gjort en miss till. De har glömt att titta på bebisar som är nummer två, tre och fyra. Jag tycker att det har varit riktigt häftigt att se att våra bebisar även knytt an till syskon och dessutom snabbt blivit hejare på att skilja ut dom ifrån varandra. De märkte fort om det var den lite hårdhänta tvååringen eller den mysiga femåringen som ville gosa. Snabbt förstod de också att vrida på huvudet mot syskonen, för kom det ett syskon kunde det vankas häftig happening...

Och så tänker jag att det inte bara är bebisarna som knyter an, det gör föräldrarna också och då är det kvantitetstid som räknas. Att vara med varandra... Så frågar ni mig om en pappa kan vara föräldraledig med en bebis så svarar jag självklart, förutsatt att bebisen och pappan känner varandra...
Ha en hemsk Halloween/ mysig allhelgonahelg kära Bloggvänner

torsdag 29 oktober 2009

Sömnbehov

Jag brukar inte se på TV så där ofta men igår när jag skulle slå på bollibompa så fastnade jag i ett annat program. Barnen började gnälla, jag höjde bara volymen. Sömnforskning... på de minuter jag tittade konstaterade forskarna att 20% av alla människor tål sömnbrist rätt bra. Det blir inte så stor åverkan på deras psyke när de är trötta. Ja men det låter ju bra för någon som har sovit rätt avbruten sömn i tolv års tid... Sen konstaterade de att det är genetiskt... Jaha, då innebär det att om man förökar sig så är man 100% rökt hur som helst eftersom barn i allmänhet och bebisar i synnerhet rent ut sagt är kända för att sova risigt i perioder...

Äh, skämt å sido. jag tyckte att det var väldigt intressant och tänker faktiskt att jag tillhör de 20%, Mannen tillhör de 80% och det är ok. Respekt för olikheter... Däremot tillhör jag den grupp människor som alltid har lust att skylla på någon annan och klå upp någon när jag blir hungrig... Låt oss säga att Mannen har lärt sig att repektera det. Så om han är pigg och jag är mätt har vi det bra, annars...

Och då är det förstås intressant hur avkomman klarar det. Hm, jag tror att vi har alla variabler. Allt från den som blir precis knasig av både det ena och det andra till den som egentligen är rätt godmodig men tar ansvar för sig själv och tjatar om mat/ tar sig mat eller kräver att få gå och lägga sig när den tycker att det är dags.
Olikheter berikar... Kram på er

tisdag 27 oktober 2009

Krokdans i en värld full av liv...

Jo men o nu har vi golv som inte tar åt sig fukt i hallen och krokar. Vackert som ögat blev det. Ja men nuuu ska det väl äntligen bli ordning och reda i Kaosfamiljen. Alla kan komma hem till oss och bli avundsjuka och inspirerade... Drottningen i Stökriket blir ordningskvinnan... Å så levde de lyckliga i alla sina dagar. Eh...

Nä men det är ju fortsättningen som är intressant. Jag tror inte att 32 krokar, stor byrå och smart skohylla kommer att frälsa oss. Kruxet med allt det där är ju att någon måste se till att bibehålla ordningen och ingen av oss är intresserad av rollen som hallgestapo. Sisyfosarbete. Mannen och jag har konstaterat att det är vackert, NU. Innan vi har gjort klart och flyttat tillbaka allt. Sen blir det nog som vanligt och det är väl bra.

Vi kommer att fortsätta ha en hall som pulserar av liv. Mattan kommer förmodligen fortfarande att äta upp vantar och strumpor. Det kommer att ligga skor, bandyklubbor och cykelhjälmar i högar som vi "fotstädar" åt sidan. Vi kommer att skratta, gråta, bråka och busa vidare. Tio dagar utan räckte för att vidga perspektiven, är man ofta drygt 6 personer behövs det verkligen krokar i hallen. Några av krokarna är på plats, jag dansar krokdans... Och för all del, om ni skulle göra ett besök i Stökriket så hoppas jag inte att ni blir inspirerade till något inredningsunder. Jag hoppas att ni ser en värld full av liv och åker hem och njuter av era livliga hallar... Kram på er Bloggvänner

söndag 25 oktober 2009

Jag vill inte käka lunch med Sven-Otto

Idag hade jag två mål för dagen. Det ena var att få upp några krokar i hallen, det andra var att lägga ut en blogg (jag har sagt det förr, det är de rimliga målen som är tricket). Det var nog tur att jag inte hade fler mål. Igår hade vi en vilodag och idag är Mannen sjuk. Detta innebär förstås att det blev ett och annat för undertecknad att styra med. Krokarna hjälpte Storebror och hans kompis till med. Att hänga upp jackorna blev Lillebror och Lillasysters projekt. Bloggandet fick vänta till kvällen. Jag är en stor beundrare av alla som är ensamstående. Som ordnar med allt och svarar på varenda fråga 365 dagar om året. Vi behövs, både Mannen och jag, alltid.

Och då kommer jag osökt in Sven-Otto Littorin. Om jag någonsin skulle ut på date (ryser) med någon så skulle det inte bli någon som tänker ens i närheten av Sven-Otto, inte ens i studiesyfte. Sven-Otto har tre barn men anser sig inte ha tid att ha dem varannan vecka. Nähä... Förr i tiden var det manligt att vara borta från hemmet länge, kunna släpa hem stora byten, kasta spjut, bära sten långt och sånt. I dagens moderna samhälle tror att det är fler med mig som tycker att det är väldigt manligt att komma hem, släpa hem mycket mat ifrån affären, kasta in tvätt i maskinen och bära febriga snuviga barn långt. Kanske kan en arbetsmarknadsminister gå i bräschen och gå ner i arbetstid eller... hm... dela jobben... och så kan vi ha två arbetsmarknadsministrar till priset av en... Med dagens teknik bör det finnas lösningar om man vill...

Nå, de stora förlorarna är förstås Sven-Otto själv och hans barn, eller vad vet jag, det kanske blir bra för dom men fenomenet kvarstår. Det är fler män än kvinnor som inte har tid att ta ut sin föräldraledighet. Vad vi kan göra är att dela på föräldraledigheten så att våra barn förknippar både kvinnlighet och manlighet med att ta hand om barn. Livspussel är en utmaning men det finns lösningar. Har man tagit ett barn till sig blir man förtrollad och får svårt att välja bort det för allt guld och berömmelse i världen...

torsdag 22 oktober 2009

Kaosgudinnan roar sig och tror på bråk...


Vi ställde in skärpan på våra ögon. Svetten lackade i pannan. Händerna på föräldraparet flög över tävlingsytan. PAR!!! PAR IGEN!!! (Shit, och jag som just hade handen på en av dom där rosa)... Spänningen var olidlig, vem skulle vinna. Tyvärr måste jag meddela att Mannen tjuvtränat och "pluggat" in sockarna. Han vann vårt sockmemory stort... Roligt var det i alla fall. Man blir lite mindre psykotisk av att sortera tvätt tillsammans... På kortet ser ni vår sockhög efter vårt lyckade sockmemory, lägg märke till påsen med de hopplösa sockarna...

Och så måste jag säga att jag precis som Terri och Skriet tjejerna tror på bråk. Bråk både med barn och sambosar/ äkta hälfter. Hur ska något kunna utvecklas utan lite tjafs och konflikter? Det är sällan två människor tycker precis samma sak och framförallt inte om vems ansvar det är att plocka bort den sura handduken/ feja toan / komma i tid till skolan. Om man tänker sig att grunden i en familj är att det SKA bråkas lite. Vi fostras allihop av att stötas och gnuggas mot varandra och förhoppningsvis blir vi klokare och klokare... Att veta vad man själv känner och vill och konflikthantering är en väldigt viktig kunskap för att klara sig i samhället... Kram på er alla duktiga ofrivilliga bråkisar

tisdag 20 oktober 2009

Å hej och hå

Nu har vi vind i seglen. Det blåser så vi får hålla i kepsarna, verkligen fart och fläkt. Jisses Amalia. Det är skjutsande och trixande, ordnande och fixande. Vissa planer fungerar ungefär på håret, andra går helt åt skogen. Idag hade Storasyster konsert men det blev bara jag och syskonen små som bevistade tillställningen. Storasyster vägrade i sten att hoppa ur bilen eftersom hon var för sen till sin samling på grund av att Kaosfamiljens största tidsoptimist (jag) planerat att alla skulle hinna allt under kvällen. Tyckte själv att det stämde på minuten. Det är lätt att glömma att det tar tid när en Kaosfamilj är i stan. Att oplanerade toabesök ibland behöver göras och att vi behöver äta middag VARENDA DAG och att det också tar tid. Sen var det ytterligare ett minus i vårt ofungerande schema att man inte bara kan kasta av Storebror i farten med trunk och allt till hockeyträningen. Allt tar en evinnerlig tid...

Tror inte att någon av oss får men för livet för att vi inte alltid får ihop det. Livet är sånt och jag tar på mig skulden för dagens fadäser. Storasyster for hem med sina nyinköpta fiskar och började döpa dom. Nu tänker jag fråga Mannen om han vill dricka te med mig. Det har blivit alldeles för lite tid för te i det här huset de senaste dagarna och det är lätt så det blir när man har praktiska problem, projekt och logistik att vecka sina pannor över. Så nu, en kopp te i lugn och ro så vi hinner komma ikapp oss... Kram på er

söndag 18 oktober 2009

Tapeter, roligheter och mer tapeter


Här kommer den utlovade bilden från vårt compact living (med hall i kök/ vardagsrum).

Fredag kväll tapetsering. Det sägs att det är det ultimata testet för äktenskap. Jag vet inte det, jag tycker nog att föräldraskap är mer prövande. Däremot konstaterade vi snabbt Mannen och jag att vi hellre äter daggmask nästa fredag än att tapetsera.

Lördag födelsedag. 39 år gammal, äntligen. Halvt 78, känns bra, hur skulle jag annars ha hunnit vara med om allt jag har varit med om? Och tänk så mycket mer som finns... Det här är det sån underbar familj att fylla år i. Vilken lycka att ha en hel flock rufsiga sötnosar som sjunger födelsedagssång för en på morgonen... Och alltid intressanta presenter, halsband, teckningar och sånt... Och så släktfirande på det. Blommor, sjal, rosa rattmuff och rosa godisrattar. Det blev en hel del skratt i Kaoset och det behövs ju alltid...

Söndag mer tapetsering. Barnen är duktiga men krisar ändå ibland och sen hade vi skjutsning till hockeyträning. Det blir rätt lätt så att man glömmer måtten när man hjälpt Storasyster med läxan en stund eller skär fel när någon skriker till... Kanske är det inte så underligt att det tar tid.

Asch då, tids nog blir vi klara. Det vi inte hinner ikväll får vi vänta med. Veckan bjuder på en lång rad händelser som är helt oförenliga med fundering på tapetsering. Detta är ingen krigssituation bara lite Kaos. Om vi har målet att bli klara före min 78 årsdag kommer vi garanterat att kunna känna oss lyckade. Det är väl hela tricket med att känna sig lyckad, en rimlig målsättning. Kram på er Bloggvänner

fredag 16 oktober 2009

Hallen blev till intet...

Nu har vi tagit bort varenda krok, alla hyllor, ja allting från hallen. Hallen är ett ingenting fast med väldigt mycket spackel på väggarna. Vi hade ju laddat till tusen och gjort förarbetet grundligt. Spacklat igen hål och sånt. Slipat så att det blev damm överallt. Tapeterna fanns inte på affären idag heller, fastän jag hade tagit på mig målarbrallorna. Min trogna tapetkompis farsan åker iväg i en dryg vecka imorgon. Vi får se hur det blir med tapetseringen. Nåja, vi har ju tak över huvudet. Shit happens... Kaoset är utomjordiskt.

Och tydligen har jag gått med i renoveringssekten. Spelar inredningsdomino. Ni vet gör man golvet är det lika bra att fixa väggarna och fixar man väggarna måste man ju måla listerna osv. Jag ska verkligen försöka hejda mig när jag börjar titta på nästa rum och tycker att det ser skabbigt ut jämfört med hallen (om den nu blir klar någon gång).

Imorgon kommer brorsan med sin fru och fyra barn. Vi blir tolv pers när vi träffas och det är jättekul. Då kliver vi upp ännu en nivå. Uppgraderat Kaos. Den här gången lär det bli utomgalaxiskt... Känns spännande... Vi vill ju träffas, det är det viktigaste, då kan man inte bry sig om såna här petitesser som en icke existerande hall... Kram på er Bloggvänner

onsdag 14 oktober 2009

" Den förbjudna tanken"

Jo igår var jag energirik och tänkte den förbjudna tanken, FLERA gånger. Hela familjen rev tapeter, det gick som smort, jag hade en plan och så tänkte jag den, den förbjudna tanken, NU KAN VÄL INGENTING GÅ FEL!!!

Tänka sig att jag hade fel redan där. När jag lämnade jobbet skulle jag köpa tapeterna. En ren formsak. Upptäckte vid rödljusen att jag glömt mobilen, passerkortet och almanackan på jobbet men om jag hade vänt skulle jag inte ha hunnit till tapetaffären. På tapetaffären får jag meddelandet att tapeterna eventuellt kommer imorgon eftermiddag. Ok, eller jag menar inte Ok. Imorgon var ju den beräknade dagen med stort B. Lediga dagen då vi äntligen skulle förlösas. Dagen då tapetjävlarna skulle upp och tre månaders fullständigt hallkaos åtminstone skulle börja vända. Det är bara att inse, det kommer inte att hända. Kanske blir det dags att transformera sig från vinterkläder till vårkläder igen innan vi har vanligt hederligt hallkaos igen (mattläggarna, rörmokarna, elektrikerna och snickarna har också rätt mycket kvar att göra).

Inget att göra åt och då får man anpassa sig efter det. Skriva av sig på Bloggen och sen släppa problemet på golvet och låta det ligga där bland alla skor, hyllor och uddavantar. Spela roll om hundra år, ett i-lands problem. Så fort jag får mobilen kan jag bjuda på ett Kaoskort från vårt vardagsrum :-).

Nu till något annat, vore det inte roligt om Pia Sundhage blev erbjuden jobbet som förbundskapten efter Lagerbäck? Kvinnan är ytterst kompetent men hon får nog aldrig frågan... Hoppas ni får en trevlig kväll. Själv tänker jag åka och köpa en fläskig godispåse!

måndag 12 oktober 2009

Mmm, unikt mör...

Helgen var alldeles underbar och ändå känner jag mig unikt mör idag. Lite mycket på jobbet och sen önskar jag att jag skulle kunna springa runt med ett trollspö och bara ordna till allt lite blixtsnabbt här hemma. En ekvation som inte går ihop. Nåja, tids nog så ordnar det sig och är man mör så är man. Chattade med en kompis och skrev att jag var gnällig. Kom på sen att jag inte är gnällig, livet är underbart. Jag känner mig lite tom i huvudet bara och det är ok. Vissa dagar kan andra tänka, detta log jag länge åt.

Nu tänker jag dricka te med Mannen och sen smita till Hogwartz- där finns dom som har riktiga trollspön. Sen smyger jag kanske upp och riktar mitt trollspö mot hallgolvet och viskar (för att inte väcka hela Kaoshushållet) Reparo. Funkar det inte går jag och tar mig en macka så att jag bibehåller min mysmage och sen kryper jag tillbaka till min varma säng till mina sovkompisar. Jag ger mig den på att jag kommer att sakna mina varma små sovkompisar när de är finniga tonåringar. Bäst att mysa extra nu då och det är väl ungefär det enda man kan ägna sig åt när man är unikt mör men ändå tycker att livet är underbart. Vi är unikum allihop och bäst på att vara oss i vilket skick vi än är. Imorgon är en ny dag. Kram på er

söndag 11 oktober 2009

Balanserad igen


Två dagar flykt till en stuga med en kompisfamilj gjorde susen. Inga måsten utöver måste-måstena alltså, att utfodra barn, blåsa på skrubbade knän och se till att barnen kom i säng. I övrigt har vi bara myst. Suttit i solen och surrat. Studsat på stenar. Gjort det vi har känt för och varvat ner. Grillat korv och pinnbröd till lunch två dagar på raken. Tipset att ha kanel och sockersmör på pinnbröden var en verklig höjdare... Mm, kanelbulle... Gått runt och tittat på frostformationer. Frost och is är vackert och varje liten isbit är unik. Det är vi också. Varje gång man känner sig kass kan man tänka att man åtminstone är unik. Det finns ingen annan som du och jag... Det är en rätt häftig tanke. Kram på er Bloggvänner

fredag 9 oktober 2009

Nä nu...

Nu känner jag att jag blir helt rykandes galen... Igår var jag ungefär den kompletta idioten, ägnade mig åt att Tidsförstöring, rent slöseri. Jag, JAG stod inne i en tapetaffär, ett tapet-tempel och i typ 2,5 timmar och funderade på nyanser. Mina öron blir helt röda... Vad f-n... Det är krig och svält i världen, det finns barn som inte har det bra... och jag ägnar TID åt att bry skallen över tapeter...

Så Jepp, vi har blivit smittade av renoveringsinfluensan. Vi har börjat spela ordningsTetris (behöver jag säga att vi förlorar hela tiden) och tillfixningsDomino (ni vet, ordnar man till på ett ställe så ser resten skabbigt ut)... Jag blir så förb så jag nästan inte står ut... Jösses så XXXXonödigt. Kämpar för att inte svära hela tiden och skrika...
När man förlorat kampen är det dags för flykt. I helgen flyr vi fältet... Trevlig helg och Kram på er Bloggvänner

onsdag 7 oktober 2009

Finns det några gränser för vad man kan bråka om?


En helt rykande färsk forskningsstudie som jag gjort här hemma svarar rungande nej på den frågan.

När vi fikar har vi ett Lactosfritt smör som är Storasysters och Lillebrors. Lillasyster och resten av familjen har vanligt smör. Problemet är att Lillebror och Lillasyster har samma smörkniv som sin favvokniv som de inte kan leva utan och deras favvokniv är Storasysters absolut yttersta värsta. Om Lillasyster får som hon vill gråter Lillebror. Om Lillebror får som han vill blir Storasyster helt galen och Lillasyster gråter.

Det går att bråka om allt. (Bonaden på bilden hänger i ett hörn i köket, lägg märke till att vi nålat fast OBS HUMOR på den). Storebror och Storasyster ville båda sitta brevid fickan i cykelkärran. Lillebror och Lillasyster har däremot slagits om den plats som inte hade ficka. Vem som ska slå av TV:n har barnen bråkat om i omgångar i ca 7 års tid. Platser i bilar, båtar, flygplan osv. Listan kan göras oändlig och om vi föräldrar förhandlar och fixar så uppstår strax ett nytt område som man kan strida om. Vilket glas, tallrik osv osv. Det blir den oändliga historien...

Idag på lunchen med en kompis kom vi på några frågor som man nog skulle tjäna på att ställa sig lite oftare:
Är detta mitt problem?
Är detta något jag kan göra något åt? (Om det inte är det kan det löna sig att släppa det)
Behöver en lycklig barndom (eller ett lyckligt vuxenliv) innebära att man alltid är lycklig varje stund?
Jättekram på er alla mysiga Bloggläsare

måndag 5 oktober 2009

Kaos ute Kaos inne...


och så lite Kaos på jobbet... men vi har inte Kaos i hjärta och i sinne. Det finns massor av kärlek. Små små saker som barnen gör för varandra. Som vi alla gör för varandra. Mitt i allt bråk och stök sägs det förlåt, kramas och olika konstellationer uppmuntrar varandra. Lillasyster tittar beundrande på Lillebror för att han kan skriva sitt namn. Storasyster applåderar när Lillasyster gör en liten dans. Storebror ger ledtrådar till Storasysters läxa. Storebror och Storasyster spelar sin bästa musik för varandra. Det är lätt att man missar alla de små vardagliga kälekshandlingarna...

På tal om delande har barnen diskuterat bilen igen, Wacko Wolfram. De tycker att det är jätteroligt att jag köpt bilen och Mannen däcken. Framförallt Lillasyster är förtjust i att berätta hur dåligt det skulle gå för mig/ Mannen om vi inte kan samsas. -Då får du försöka köra bil utan däck Mamma och pappa får försöka med bara fyra däck...

Och på tal om kärlek. Imorgon är det två år sedan vi försökte oss på att gifta oss. Det gick det lite sisådär. Med kyrkan, prästen, åskådarna, finstassen, musiken och löftena gick det bra. Bröllopstårtan var inte heller svårt att klämma ned. Med hindersprövningen gick det sämre. Nej vi är inte släkt och tur är väl det eftersom vi redan hade förökat oss, vi hade bara glömt att lämna in hindersprövningen. Det är en ynnest att ha någon att dela vardagen med, någon att dricka te med på kvällen och prata om livet och tingen. Någon som kan hjälpa en när man "råkat" bli ett monster... Någon att DELA föräldraskapet, ansvaret och känslorna med, även om man inte alltid tänker lika. Imorgon ska jag ut och äta med han som är Mannen, Vännen och Lekkamraten i en och samma person. Hej hopp, dags för tekopp. Kram på er

lördag 3 oktober 2009

En dålig morgon

Jajamän, idag har vi haft en usel morgon. Alla har käftat med alla. Barnen har retats, slagits och sparkats och gråtit i omgångar. Mannen var inte heller riktigt slug. Det var bara jag som var klok (helt ödmjukt). Till slut hade alla de andra tjockskallarna sett till (Hm) så att jag inte blev riktigt klok heller... Vad är det som gör att man blir så galen av bråk mellan barn. Är det inte egentligen naturligt, vuxna bråkar ju också och barn är ju just barn och är därför otränade på konflikter. Man tror att man är en vettig och god människa, sen skaffar man familj... och beter sig ibland som en idiot och funderar på att klappa till hela bunten (även om man inte klappar till så finns tanken där, i alla fall hos mig).

Men sen händer det något och vi börjar skratta. Barnen börjar leka som aldrig förr... Höga berg och djupa dalar, det är kasten som räddar en... Ha en trevlig lördag

fredag 2 oktober 2009

Lite trött..


Hösten är i full gång. Det är lite lätt mycket på jobbet och när man kommer hem är det full huggning. Det är snabba kast mellan sams och tokbråk eller glädjefnatt och totalt sammanbrott här på kvällskvisten. Allt blir liksom mycket mer när både barnen och man själv är trött. Trött? Vore det inte slöseri om vi alla var pigga när kvällen kom. Ungefär som att jag kommer att bli grymt besviken om jag inte hunnit bli rynkig som ett russin och litat på varenda cell i kroppen ordentligt när jag dör. Och jösses så roligt jag ska ha på vägen dit ;-).

En fördel med hösten är att mörkret faller över hallkaos, numera stort vardagsrumskaos. På kvällen behöver man inte ha känslan att man bor under ett utedass (vilket man lätt får om man vistas här för mycket på dagtid), för då kan man tända en liten lampa och krypa in under en filt med en bok. På dagarna är det vackert ute så då behöver man inte vara inne...

Veckans flopp var när jag fick ett infall och tänkte att jag skulle vara pedagogisk och upplysa Storasyster om vad som händer med kroppen när man blir kvinna...Låt oss säga att hon inte blev jätteinspirerad över framtidsutsikterna. Hittills är det bästa jag kunnat komma på att hon kommer att kunna äta godis när hon vill när hon blir vuxen och inte kommer att få skägg... Själv trivs jag fint med att vara kvinna även om jag skulle kunna skippa delar av det men jag är lite tom i huvudet på att få en nioåring att begripa det... Så, kom igen och hjälp mig, rabbla upp lite fördelar med att vara kvinna...
Hoppas att ni har någon att mysa med i höstmörkret och får en fin helg

torsdag 1 oktober 2009

Stressless Thursday


Har kommit på att det optimala för mig när det gäller jobb är att vara ledig en dag i veckan. Jobbmässigt passar det bäst torsdagar och tror ni inte på rackarn att jag upptäckt att det även passar familjen och mig. Hellre en helt ledig dag än att försöka jaga hem tidigare. Mycket mindre stress och press. Lugnare på jobbet eftersom jag har halv helg på onsdagen, resten hinner jag göra på fredag. Halv helg på onsdag kväll, lugn torsdag och så jobba fredag. Lillebror är väldigt tacksam över att få vara på fritids på fredagen eftersom det är roligaste dagen där.

Och eftersom det är torsdag så blir den lediga dagen lite kravlösare. Ingen fredagsstädning och extra fin middag här inte. Idag gick jag och Lillasyster och fikade med mormor och sen handlade vi mat. Att handla med bara ett barn och ha tid är helt underbart. Skickade iväg henne för att hämta gurka och kunde sedan lugnt stå och vänta tills hon glädjestrålande kom tillbaka med sin "fångst". Sen lät jag några pensionärer gå före i kön eftersom de hade så lite och jag inte hade bråttom. Inte bråttom, hur trevligt är inte det?

Sen gjorde Lillebror och Storasyster smulpaj med två äpplen, björnbär, rabarber, fyra blåbär ch två vinbär. Själv gjorde jag Tuvas morotssås som alla smakade utan att göra kräkljud = godkänt 8kan också bero på att alla ville smaka pajen). Tror aldrig någonsin jag hade disk-disco innan jag fick barn. Lillasyster, Lillebror och jag rockade järnet till Gagga-skivan, dansade, diskade och slabbade med trasor lite överallt. "Längst ner i min ryggsäck ligger en svart banan" och så vickade vi på rumporna i takt. Shit så tacksam jag är över att jag förärats med barn, och att skoja till det lite kan nog rädda en från att hamna här. En sån här torsdag är värt mer än en hel helg... Ha en trevlig kväll