måndag 31 augusti 2009

Härliga vardag

Konstaterade just vid kvällens tekopp att det känns som om barnen är nöjda med att vardagen dragit igång igen. De går till skola/ fritids/ förskola och är tillfreds när de kommer hem. Bråkar lite, hoppar lite på studsmattan och surrar runt i huset. Det känns som lugnt på något sätt. Lillasyster sa när vi hälsade på på dagis att "jag har ju inte varit här på hundra år". Familjen har nog längtat lite. Jag gick till jobbet med lätta steg. Det var kul att börja jobba igen, mycket tack vare att jag har så knäppa arbetskompisar.

Tänker att det här med semester är som småbarnstiden. Jag blir provocerad när folk säger till mig "njut av barnen medans de är små". Jösses, menas det att man ska ha dåligt samvete när man ibland blir galen av att bära bebis dygnet runt. Är man en usel person om man tröttnar på att plocka småsten och daggmask ur truten på ettåringen för 325:e gången samma dag? Jag vill bestämt hävda att barnen kan vara väldigt njutbara i alla åldrar. Det är liksom inte försent att njuta när barnet börjat förskolan. Ibland är det lättare att njuta av barnen om man gjort något annat också. Det blir lätt samma hype över semestern. Oj så skönt det ska bli... Vad vi ska njuta... Tänk om man hinner bli galnare än i vanliga vardagen på varandra när det är semester?

Både småbarnstiden och semester kan bli kravfyllt. Det "ska" liksom vara underbart så det kan bli svårt att njuta litegrann, när man kan, av det som är just nu. Jag håller på att vardagen är det viktiga. Att vårda den så att man inte bara går och längtar sig sjuk tills nästa semster. Hänge sig åt att det finns raster på jobbet. Ta till vara stunden på kvällskvisten då barnen är så där gosiga och pratar om det som ligger dom närmast hjärtat... Hitta vardagens guldkorn, varje dag eller i alla fall någon gång i veckan... En svår konst men samtidigt är livet inte alltid himlastormande och det är ok.

söndag 30 augusti 2009

Hinner ingenting...

Det har varit matfest i staden i dagarna fyra. Jättekul, vi kom oss dit idag, den sista dagen. Handlade knippen med ekologiska grönsaker och åt oss mätta. Nyttjade massor med gratisaktiviteter. Vi hade jättekul men som vanligt tog det en evighet för oss att ta oss dit. Det ska ju alltid tjafsas innan Kaosfamiljen ska åka någonstans. Idag tog vi tjafsrekord. Över en timmes eländesforskning. Jag var beredd att lämna hela familjen innan vi ens kommit ut till bilen. På väg in var vi tvungna att stanna på grund av misstänkt åksjuka. Pust, kanske inte konstigt att vi inte hinner någonting. Vi har ju fullt upp med att bara vara vi.

Det är en massa saker jag skulle vilja... Umgås, måla färdigt bron, skicka iväg saker till Myrornas osv osv (jag vägrar tänka på allt jag skulle vilja att vi hann). Vi hinner för det mesta ingenting helt enkelt. Hm, kanske borde jag, istället för att gräma mig över allt som vi inte hinner, bara konstatera att vi ska vara glada över att vi är i hyfsat mentalt gott skick... Hinna saker kan vi göra när vi blir 60 år, nu har vi fullt upp med att bara vara vi... Kram på er

fredag 28 augusti 2009

Det har börjat nu...

Igår kväll gick det åt en hel franska vid kvällsfikat och en massa annat. Det går åt en hel del mat i den här familjen... Nu känns det som om vi har några alternativ att överväga:

alt 1 Fortsätta öka inhandlingen och riskera att våra armar om 10 år kommer att vara som orangutangarmar, vi kommer att bli tvungna att knyta upp dom för att inte trampa på dom av allt släpande av kassar.

alt 2. Sätta barnen kvälls/ helgdiet och säga åt dom att äta sig ordentligt mätta på skola/fritids/dagis, sorry, menar föstås förskola.

alt 3. Börja baka vårt eget bröd, skaffa grisar, höns och några egna kor. Här identifierar jag direkt ett par problem. Mannen och jag är hyfsat toleranta mot vår egen avkomma som stör oss på okristliga tider, en tupp däremot skulle aldrig överleva ett helt dygn. Ett lite mer akut problem är som jag ser det vart man hittar en lagom tam mjölkfri ko.

Alt 4. Flytta de viktigaste möblerna+ våra sängar till något hörn i vår affär. Efter klockan 8 är det stängt så det borde ju passa med våra kvällstider. När de öppnar klockan 9 har vi garanterat ställt oss upp från våra sängar.

Om jag inte vore så förtjust i Stökriket vore alternativ 4 verkligt lockande. Det skulle lösa en del andra problem som till exempel vattenskadan och hallkaoset också. Tänk er att ha en hel affär att sprida skor, innebandyklubbor och skolväskor i. Sortera sura handdukar i kundvagnar... Jösses, ideén har ju inga begränsningar... Kanske borde man kolla hur mycket de skulle ha om vi fick hyra in oss...

torsdag 27 augusti 2009

Reloaded

Back on track. Tältningen var helt underbar och sen har jag varit på kurs med jobbet, in English. Sovit i egen säng och badat i havet så fort jag fått en chans. ett salt kallt bad ångrar man aldrig. Jag har längtat hem så in i nordens också. Det är härligt att vara borta ibland så att man kan längta... Dåligt samvete för att jag är borta brukar jag inte ägna mig åt. Dåligt samvete är av ondo och borde kunna skrivas som ett helt kapitel i boken slöseri med tid. Jag tror inte det är skadligt för någon att längta lite... Jag är alldeles lycklig över att vara hemma igen.

Idag är Storebror hemma och är krasslig. Höstskörheten har börjat. Jag och Lillasyster tog oss an vårt ytterst vanskötta trädgårdsland. Rädisorna är maskätna och förvuxna, ogräset har frodats och morötterna är stora som nubb ungefär. Strunt samma, vi har skördefest idag så fort mellansyskonen kommer hem. Ett par stycken nubbstora morötter till var och en...

Hopps, nu har Lillasyster diskat med tvål, hoppas hon inte gett morötterna samma behandling för då blir det en dålig skördefest. Storebror verkar vara tillräckligt pigg för att busa med Lillasyster. Livet är underbart. Kram på er


lördag 22 augusti 2009

Jag är Drottningen i Stökriket


Tvätten i vardagsrummet viker inte ihop sig själv och alla de sakerna som tidigare var på toan vandrar inte heller till nya smarta platser av sig själva. Däremot verkar det finnas en rad saker som smiter iväg av sig själva, nagelsaxar och tejp till exempel. Vi hittar ingenting numera. Det är saker precis överallt men man hittar ingenting.

Tänkte i morse att vi skulle få ta ledigt från jobbet och ägna två veckor åt att försöka bringa ordning på detta stället. Och sen ägna resten av livet åt att springa runt och upprätthålla. Sisyfosarbete! Ett problem som vi har är att ingen utom möjligtvis Mannen lägger tillbaka saker på sina rätta platser. Hm, verkar som om saken faller på sin egen orimlighet. Det ska inte vara ordning i Stökriket. Kan man vara en nöjd Drottning i Stökriket?

Kanske borde vi känna oss lyckliga varje gång något försvinner, ännu en sak vi inte behöver fundera på. Eller ännu hellre skaffa oss perspektiv på livet. När jag träffar min kompis, vars syskonbarn nyss har dött, inser jag att det mesta jag funderat över på morgonen är fånigt. Riktigt riktigt fånigt...

Det gör verkligen ingenting att jag upptäckte att jag har Trips på nästan alla mina blommor så att de måste kastas. Mannen jobbar. Ikväll tänkte jag röja men jag har ångrat mig. Jag åker iväg med några kompisar och tältar med barnen. Livet är underbart men för kort för oviktigheter. Drottningen i Stökriket tänker njuta av sin stund på jorden. Kram på er

fredag 21 augusti 2009

02.56, endast mamman och tomten är vaken

Idag har barnen nästan uteslutande lekt med Lego. Vädret var lite sisådär. Då passade det fint att föräldraparet tar sig en vilodag. Läser en bok och småslummrar lite (mycket om det behövs). Röran tar vi hand om en annan dag. På eftermiddagen ägnade vi ungefär en och en halv timme, med restid, åt att välja tapeter och golv. Ungefär en halvtimme på affären. Vi är inte direkt typerna som kommer att gräma oss i åratal för att vi valt fel så det är bara att ta något helt enkelt. Sen har jag spelat fotboll med ett gäng nioåringar och några vuxna. Tjejerna mot killarna, jättekul men svettigt. Kvällen har ägnats åt storslummer i soffan. Därför är jag pigg som en mört nu. Det gör ingenting. Rätt lugnt och skönt vid den här tiden.

Dagens intressantaste var nog Legoförhandlingen. Storasyster och Lillebror hade klagomål på hur det funkar med det halvt om halvt gemensamma Legot. Då kallade jag till Legoförhandling. Med på mötet var Storebror, Storasyster, Lillebror och Lillasyster. Jag var ordförande och fördelade ordet med hjälp av en talarlista, den fungerade utmärkt. Alla förstod direkt principen, till och med Lillasyster fyra år stor, räckte upp handen och väntade på sin tur. Efter en stunds diskussion strandade förhandlingarna. Lillebror tänkte att han skulle kunna påverka bäst genom att sitta i loftsängen och vråla. När han förstod att han, genom att inte aktivt delta i själva mötet vid köksbordet, skulle förverka sin rösträtt trädde han åter in i förhandlingen. Efter en stunds vidare diskussioner gick vi till votering. Resultatet blev följande:

* Lillasysters förslag om att hon och Storebror skulle få alla Legoplattor avslogs med rösterna 2-3 (ordföranden la in sitt veto)
* Storsysters förslag om att alla skulle få ha en platta var bifölls med rösterna 4-0
* Storebrors förslag om att alla alltid skulle få behålla sin gubbe och ca 5 saker hela tiden bifölls med 4-0
* Lillebrors förslag om att alla skulle få prata när de vill i förhandlingen avslogs med rösterna 2-3 (veto röst från ordföranden)
* Lillasysters förslag om fortsatt turordning när man pratar i förhandlingen bifölls med 4-0
* Lillebrors förslag om att man skulle göra en gemensam stad och leka tillsammans bifölls med 4-0
* Storasyster och Storebrors förslag om att vem som än blir missnöjd kan kalla till ny Legoförhandling bifölls med 4-0

Storebrors kompis som kom i slutet av förhandlingen gjorde stora ögon, kanske hade han aldrig sett ett rådslag. Det är häftigt att ha ett helt gäng ungar, det blir kraftig dynamik i rådslagen, de böljar fram och tillbaka tills någon säger något klokt som man kan enas om. Nu är det sovdags, hoppas ni får en alldeles underbar fredag Kram

onsdag 19 augusti 2009

Halv helg


Sitter här i tystnaden och firar lite för mig själv med en påse chips och Hallonsoda. Jag tror att det här ska bli mitt nya motto: om anledning till firande finnes bör detta inte underlåtas. Nå, vad firar jag då?

* Att jag har halv helg ikväll, är helt ledig imorgon
* Att jag inte känner mig ens i närheten av att vara utbränd eller sjuk
* Att alla jag känner lever
* Att rötmånaden snart går ut så att vi kan torka kläder i källaren igen
* Att vi snart avverkat mer än hälften av våra sexåringar och alla våra treårstrotsare
* Att Mannen och jag sällan har långtråkigt
* Att mina arbetskompisar är minst lika galna som jag
* Att jag lyckas rätt hyfsat med att inte föräldratävla (ni vet hämta först, ha mest koll osv)
* Att hösten snart är här så man kan ta på sig tjocksockarna och vira in sig i en filt med en bok
* Att Mannen jobbar sin sista natt innan han börjar plugga i två terminer, två föräldrar morgon, middag, kväll och helg. Vi har haft bebisår, sjukdomsår och bröllopsår. Nu är det dags för återhämtningsår, att njuta av tillvaron.

Jag skulle kunna göra listan ännu längre på saker att fira men det var nog det viktigaste för kvällen. Kram på er goa mysiga ni

måndag 17 augusti 2009

Funderingar om frihet och rörelse

Hörde något rätt underligt igår. På en skola har man problem med att det är så mycket bilar som kör runt skolan så att det blir svårt för barnen med all trafik. När man gjorde en mätning kom man fram till att av de bilar som rörde sig runt skolan var 80% bilar som skjutsade och hämtade barn... Alla barn som går i skolan bor inom en kilometer från skolan... Märkligt och miljövidrigt, hade de 80% cyklat eller gått kanske det inte hade varit så stort problem med bilar runt skolan.

Varför ska barn alltid raka vägen och snabbt? Handlar det om rädslan som vi alla har men som fängslar oss om vi låter den övermanna oss? Hindrar vår ständiga kontroll barnen från att gå en spännande omväg, leka tafatt en stund, titta på häftiga myrstackar i skogen eller klättra i snöhögar? Barns kroppar är gjorda för att vara i rörelse. Har ni märkt att barn gärna hoppar grodhopp eller springer men snabbt får vansinnigt ont i benen av att gå? Vanor grundas tidigt i livet, det sägs att de grundas innan man fyller tretton år. Om man är van att sitta stilla och skjutsas i bil 700 meter kanske man inte blir så fysiskt aktiv senare heller.

Idag när vi tittade på friidrotts VM med barnen undrade de varför det inte var så många svenskar med. Jag sa att Sverige är ett litet land, det bor inte så mycket folk här. Samtidigt tänkte jag att det finns nog fler anledningar. Olika kroppsbyggnad och klimat förstås men jag undrar om vi inte är lite av en sittnation också. Vi sitter vad vi än gör och lär även våra barn att sitta. Jag tror att både vuxna och barn behöver allsidig fysisk aktivitet. Kanske läge att vi startar en liten folkrörelse, vuxna som går i bräschen och gör hoppsa-steg, kullerbyttor och cyklar för den fysiska hälsan, miljön och framtiden... Hoppas ni hittar någon att göra hoppsa-steg med imorgon... Kram

söndag 16 augusti 2009

Kanske en bragdmedalj

Vi ska fira min mamma och pappa som varit gifta i 40 år. Eller som Lillasyster säger, mormor och morfar har varit kära i 40 år idag... Eller som jag och syrran skrattande sa, kära för 40 år sedan i alla fall. Skämt å sido, det är en bragd att leva ihop så länge och de har gjort det bra. Fostra tre barn tillsammans genom magsjukor och tonår och sen fortsätta... En bragd...

På kortet syskonen och jag ger står det: sann vänskap är som riktigt bra hårspray, håller i alla väder. Och jag tror att det ligger något i det, kär varje dag i 40 år är nog svårt att vara. Vet inte ens om det vore vettigt att vara så där nykär i 40 år... vem skulle ta hand om barnen, laga maten, tvätta kläder? Kärlek där vänskap är en stor del av grunden däremot...

Någon klok har sagt någon gång att den bästa livskamraten är då man hittat Mannen, Vännen och Lekkamraten i en och samma person. Finns bara en eller två delar haltar det. Och så klart är det ett samarbete. 40 år är en lång tid, en äkta vardags-bragdmedalj. Hoppas ni har någon att mysa med i höstmörkret. Kram Jenny

lördag 15 augusti 2009

Morgonhjälte behöver vaccin

Slänger i en tvättmaskin på grund av en liten "olycka" och där går larmet... Lillasyster skriker som en galning. Storasyster sufflerar att hon har fastnat. Väl framme i soffan ser jag hur. Hon har kört in fingret i ett hål på sidan av ett kryckhandtag. Fingret är alldeles blått och sitter jättefast. Shit shit shit, vad gör man? Sågar sönder skiten? Tar med ungen och kryckan till akuten? Väcker Mannen och skriker skallen av honom? Jag hämtar en isbit och Lillebror hämtar tvål. Efter en stund är Lillasyster loss. Puh... Sällan långtråkigt nej...

Igår skulle Storasyster åka på älven i en gummibåt med en kompis. När hon vi väl var där ångrade hon sig och då fick jag chansen. Jag lät inte ens det faktum att jag hade finklänning på mig hindra mig. Lite forsränning helt gratis mitt på blanka dagen. Jag skrattade högt i forsarna och jösses så blöt jag blev, urkul. 38 år gammal, hoppas verkligen att jag aldrig blir så gammal så att jag säger nej till såna roligheter när det bjuds...

På kvällen hade vi ett skov i förbättringssjukan Mannen och jag. Funderade ut förbättringar i varenda rum. Lite renovering och ordnande här och där. Ni vet det är bara... och så sen... och då kan vi ju... och sen är det lika bra att... Fantiserade om att låta dominobrickorna falla på förbättringsfronten. Ha Ha HA, som om vi behöver mer byggdamm, stök och fler ensamstående timmar... Frågan är om inte förändringssjukan på sätt och vis är värre än svininfluensan. Den går i skov, är smittsam till tusen och påverkar allt från ekonomin och den sociala förmågan till förhållanden, föräldraskapet och den psykiska hälsan. En som blivit smittad är aldrig nöjd. Är det någon som vet vart/ hur man kan vaccinera sig? Spruta i rumpan? Äta kokta Tranbär? Infraröd strålning? Eftersom det kan ta flera år att bli frisk är jag beredd på rätt mycket... Tror ni att forsränning åtminstone kan lindra lite? Hoppas ni får en fin lördag, kram

torsdag 13 augusti 2009

Äkta KAOS


Jajamän, nu är det "på rikt", inget sånt där tramsigt låtsas kaos som en del hävdar att de har utan en ENDA synlig papperslavin, det här är förbi kaos men vi kallar det för enkelhetens skull kaos. Vi har tandborstarna i köket och torkar tvätten i vardagsrummet. Drivor med papper och leksaker överallt. Handdukar som surnat och kläder, kläder och åter kläder. Hallen "fotstädar" vi numera, sparkar allt till ett hörn (de illrosa skorna är strl 46 så högen är inte liten). Vi har givit upp och vandrar runt här i vårt Pompeji...

Men jag sjunger ändå... IN MED DIG I NÅLSÖGAT KAMEL... Det är så det känns, att försöka styra in detta alltihop i något som skulle kunna likna höstordning. Mannens favoritcitat är: när man står med skit upp till halsen så återstår bara att sjunga. Jajamän, vi sjunger ofta här hemma, det blir liksom roligare då. Tids nog blir det nog någon form av ordning, på något sätt. Kärleken flödar och vi är friska. Det är det som är det viktiga. Tack för alla kommentarer, jättekul. Kram på er

tisdag 11 augusti 2009

Bää Bääää


Kommer hem från mina föräldrars stuga, vi hade typ 30° inne på grund av byggfläktarna så det har varit skönt att vara någon annanstans. Mannen jobbar och jag har fyra barn, flera kilo äcklig tvätt och en påse mosiga hallon som behöver tas om hand med mig hem. Allt är lugnt. Jag går ett varv i trädgården, plockar lite vinbär också. Sticker ner till macken och handlar kvällsfika värdigt namnet. Barnen är trötta men allt flyter på... Så ringer telefonen och när jag lägger på luren är krisen ett faktum. Någon har råkat bli trampad på, någon har kissat ner sig, någon har ont i magen, någon kommer med en tröja med blåbärsfläckar, sex tandrader behöver borstas, välling skulle redan vara gjord och någon har borta sin kudde.

Shit vad fort det svänger, plötsligt känns det som om jag är ensamsåtende med ÅTTA barn... Flänger runt som ett skållat troll och bräker ur mig såna där -mamma-kommer-snart kommentarer. Eftersom jag är lockig, bräker och verkar dum, som förökar mig utan att tänka på sånt här, inser jag plötsligt att jag nog är ett får. Bää, bäää... Hade det inte varit praktiskt om jag hade blivit det där fåret som dom klonade? Jag vill bli fler, klona mig, klona mig...

När godnatt kramarna väl är utdelade känns det underbart även om jag är lite slut. Fyra underbara ungar... Hm, kloning kanske inte är en så god idé. Fatta hur det skulle bli med tre fyra stycken av mig som virrar runt med galopperande dropphand. Och vilket oändligt antal rubbade idéer vi skulle kläcka. Sen skulle förstås de klonade drottningarna i Stökriket skylla på varandra... Jag blir trött bara jag tänker på det och jag tror nog att Mannen tycker att det räcker med orginalet, en fru. Han ska plugga i höst. Ekonomiskt blir det lite knaprare men eftersom vi inte bor så dyrt tror jag vi vinner allt. Jag längtar tills att vi blir två föräldrar VARJE morgon och kväll...

fredag 7 augusti 2009

Det lider mot höst

Efter gårdagens kvällsdopp har vi sand överallt. Verkligen. Försökte dammsuga lite i hallen. Mannen sa att det inte lönar sig, vi får vänja oss vid att ha grottordning nu ett par månader. Haha, han har verkligen humor den mannen, vem försöker han lura? Det är jag som är kvinnan han har huset och de fyra barnen med... Han snackar med drottningen i Stökriket. Vi brukar ha grottordning i hallen. Men nu har vi åtminstone något att skylla på, lovely.

Barnen springer omkring upp och ner och ut och in. Dygnsrytmen är det lite sisådär med. Jag vet att det nästan är att svära i kyrkan men jag säger det ändå. Det ska bli skönt med höst och rutiner. Ahh, skrev jag verkligen det där själv? I november vet jag att jag kommer att kräkas över det men just nu är jag lite sommarmätt. Skönt eftersom bärsäsongen startat och det brukar vara ett tecken på att hösten närmar sig... Ha en trevlig helg Kram

torsdag 6 augusti 2009

Tuff kärlek

Jo, jag tror att det är nödvändigt ibland. Ibland är det en förälders plikt att bli rasande och bära ut ett tjatande/ skrikande barn ifrån affären. Att bestämt säga att du får inte ta dockan av henne, hon hade den och sen ta av barnet dockan. Att leverera budskapet -gör vad du vill unge, det kommer ändå inte att bli så. Jag hör att du säger att alla andra får men jag tycker inte att det är lämpligt, du får inte. -Du får vänta lite, önska dig i julklapp...


Jag har sagt det förr men som jag ser det är det inte min uppgift att se till att barnen ständigt är lyckliga. Hemska tanke, vilka förväntningar går de då in i vuxenlivet med? Ibland är det tvärtom min uppgift att stå ut med att barnen är lite olyckliga. Trösta men inte försöka ordna bort allt. Det är kärlek att lära barnen att de klarar av motgångar och att de får ansvara för sina handlingar också.


Lillebror är sex år. Han är urmysig och superknäpp så som våra sexåringar brukar vara. Utbrott ett par gånger i veckan (barn med hett humör kan ha flera om dagen men då går de över snabbare). För ett tag sedan klippte han ett jättestort hål i sina favoritsockar. Han var arg och ledsen i flera timmar när jag kastade dom. Stackars stackars han men man kan ju inte ge sig till att köpa nya sockar till någon som klippt sönder sina. Så, det blir mycket tuff kärlek för Lillebror. Utbrott och så kramas, trösta och prata lite... När Storebror och Storasyster var i den här åldern kom de båda två hem och hävdade att de skulle äta godis till middag med var sitt efterföljande utbrott när nejet var ett faktum...


Och när något barn liksom "behöver" bråka lite extra, med föräldrarna eller med varann är det bra att ha jobbet där man kan vila upp sig, göra andra saker med andra människor. Då kan man leverera, inte bara tuff eller kärlek utan tuff kärlek. Kram på er

tisdag 4 augusti 2009

Vissa saker är enklare hemma

Hemma är skuldfrågan oftast rätt enkel numera, annat var det förr. Ligger det Bamsetidningar över hela vardagsrummet kan man satsa rätt mycket pengar på att det är Lillasyster. Hittar man äpplen över hela gården är det oftast Lillebror och kanske någon kompis som haft något idiotiskt krig. Har man stora vattenpölar med gräs i på golvet (och det inte kommer från taket) vänder man den skarpa blicken mot Storasyster. Har ens Harry Potter böcker eller gitarrstämmare försvunnit kan man lugnt ropa på Storebror och räkna med att han inte kan svära sig fri. Själv står jag för ungefär 98% av de borttappade vuxensakerna...

Idag skulle jag frakta ett barn i en bil på jobbet. Inga problem, vi har bilbarnstol i en av bilarna. Jag hittade bilen och stolen men bara en "stropp" som man fäster med. Sökte och sökte och sökte. Bakåtvända bilbarnstolar är som bekant helt värdelösa om de skumpar runt utan att vara ordentligt fastspända med TVÅ stroppar. Sökte igen och tvingade en kollega att hjälpa mig. Stroppen var uppslukad av marken. Rände runt och försökte hitta den skyldiga för att leverera en SÅN utskällning. Inte en käft hade rört den på ca 200 år. Det jobbar mycket folk på mitt jobb så att hitta den skyldiga kändes inte så troligt. Dessutom har de flesta semester... Jag fick allt gå där med min frustration. När jag försökte få händig hjälp upptäckte jag att de piggaste vaktmästarna tydligen också var på semester.

Så idag kan jag glädja mig åt att vi bara är sex personer i familjen och att de flesta oftast går att prata med/ skälla på. Fördel hemmet idag alltså! Ha en underbar kväll

måndag 3 augusti 2009

Första dagen på jobbet

och det är strålande solsken ute. Dags att rada upp dom, fördelarna med jobbet.
1. På jobbet kan jag oftast fatta ett beslut åt gången, tänka en hel tanke och prata om samma sak med samma person en hel stund
2. Mina arbetskompisar brukar inte hänga mig i byxorna när jag pratar i telefon
3. De flesta vid lunchbordet skyller sig själva om de har äcklig lunch
4. Ingen vill sitta i mitt knä när jag äter. Ramlar någon under bordet kan jag börja skratta och kladdas det kan jag se förvånad ut. Börjar någon slåss vid matbordet kan jag lugnt ta min bricka och gå
5. På jobbet vill ingen följa med mig in på toa eller hänger på dörren och vill veta vad jag gör och hur länge jag ska vara där.
6. Ingen av jobbets bilar kokar
7. Vi har inga byggfläktar på jobbet och allt kaos i varenda hörn är inte mitt ansvar
8. På jobbet får jag mail med olika prioriteringsflaggor istället för att folk står på varierande avstånd och ylar mitt namn i olika tonarter
9. Vid fikat kan jag ta en liten chokladbit utan att någon skriker orättvist och vill att jag ska dela den i fyra bitar
10. Mellan 8 och 4 är det ingen som kallar mig MAMMA!

Där satt de, de tio anledningarna till att jag kommer att gå till jobbet med lätta steg även om det är fint väder i morgon. Vi har haft en fin sommar, jättemysig och jag älskar mina barn otroligt mycket men ibland är det skönt att bara vara sig själv en stund... Sommaren börjar lida mot sitt slut men inte livet. Är det fint väder kan man göra någon liten utflykt på kvällskvisten också, eller bara njuta lite... Är det någon som kan hitta på fler anledningar till att det att gå med lätta steg till jobbet?

söndag 2 augusti 2009

Å där hamnade hon i fällan

Jösses så lättpåverkad man är... Igår var jag rätt klok tycker jag (helt ödmjukt). Idag har jag gått runt och tänkt att vi borde bo mer vackert... göra i ordning... fixa till... att vi skulle bli såå mycket lyckligare om vi hade bättre ordning...

En stund senare börjar jag skratta åt mig själv. Barnen badade och började frysa. Då kom de på att de skulle börja leka vinter. Vilken tur att vi inte varit så rigorösa när det gäller att stöka bort vinterkläderna. Tre tjejer har gått runt i vantar, mössor, tjocksockar och halsdukar och haft jättemysigt. Sen blev det sommar igen. Fatta så snabbt man trillar ner i ordningsdiket och blir missnöjd och gnällig...

Nu tänker jag göra en stor rabarberpaj och bjuda det gäng ungar som är här. De verkar trivas bra i stökriket. Nu fick jag erbjudande om hjälp så nu går det nästan av sig själv med bakningen. Livet som drottning i stökriket är underbart. Och tack för era kloka kommentarer, ni är också underbara. Ha en bra dag


Meningen med livet?

Pratade med en kompis i morse om det är det här: Skriet från kärnfamiljen: Home styling som är meningen med livet. Det är miljöförstöring, krig och svält i världen. Massor av barn far illa och det vi i vår korkade generation tänker på är hur vi ska få ordning på sladdar, plattaste TV:n, marksten i trädgården och rätt nyans på fondväggen... Hur hamnade vi här och vad är meningen med livet?